19 juni 2013

Bygdegården

Hembygdsföreningen bildades 1980, den gamla skolan blev föreningens och den är välbehållen utvändigt. Jag har varit medlem sedan dess för stödjandets skull. Årsavgiften är blygsam, kanske är det så för att föreningen ska behålla så många medlemmar som möjligt. Flera år från starten då Lilli var ordförande, hade föreningen bra, trevlig och folkbildande verksamhet. Hembygdsföreningen försökte göra medlemmarna stolta över sin hembygd, ge historia som gav råg i ryggen och identitet åt bygdens människor. Styrelsen ordnade tillsammans med andra medlemmar bra årliga utställningar där gamla hantverk och tekniker visades upp. Folkliga textilier till exempel. Eller hur man bygger en gärsgård, fastbandhage osv. Det var inte många utställningar jag såg men det jag såg var bra trots att det var en liten ideell förening med knappa medel. Inriktningen var kulturbärande. Det här var en tid då jag ofta frekventerade Nordiska museet, Waldemarsudde, Liljewalchs, Skansens kulturhistoriska byggnader, Historiska museet, Hallwylska palatset som jämförelse ;-)
Här har vi fyra kvinnor, de två som är födda i byn blev föreningens första ordförande respektive kassör och gjorde ett utmärkt arbete tycker jag så här utifrån.
Sen kom en period då buskis och årliga revyer var ett tema. En ganska kort tid med ny ordförande. Det gav säkert bra sammanhållning men inte något som intresserade mej. De spelades upp under en tid på året då jag befanns mig på min nya bostadsort, huvudstaden.

Så småningom tog V över ordförandeklubban. Det som var en hembygdsförening blev en bygdegårdsförening. Syftet att vara identitetsbärande övergavs. Numera är "hembygdsgården" bara en lokal att samlas i, en bygdegård och där föreningen tar in pengar genom att hyra ut till privata fester och till andra föreningar. Sammanhållning sägs finnas men vad jag förstår är den väldigt uppifrånstyrd.

V avsattes av ett gäng ungdomar då hon uttalat sig för föreningen i en fråga där hon borde ha hållit tyst menade man då det gäller att skilja på privata intressen och föreningsintressen.
Klicka på bilden för att förstora.

Att beveka de unga misslyckades. Men den efterföljande ordföranden var ung och antagligen oerfaren - Ulrika blev en marionett har jag förstått och fick aldrig synas. Vid ett reportage om föreningen förra året som lokaltidningen gjorde, finns inte Ulrika med, inte heller 2009 fick hon som ganska ny ordförande synas eller vara med då lokaltv gjorde ett reportage. Den gången tog bysamfällighetens ordförande vid. (Lokaltv är mycket intresserade då man vet att vindkraftsfrågan har delat byn och då gäller det att för övriga kommuninvånare och länsbor visa upp att allt är glömt - då vill byns maktmänniskor föra ordet. Media har ett starkt genomslag som alla vet). Att ha denna toppstyrning är naturligtvis inte bra för bybornas identitet och jag-känsla.

Men kanske borde jag vara nöjd över att jag ibland får ju ett årligt utskick igen efter att 2006 ha påpekat för V att under hennes period som ordförande har endast det årliga inbetalningskortet skickats ut. Nu kommer ibland även en verksamhetsplan för innevarande år där minst hälften av evenemangen genomförts då utskicket görs under årets andra hälft. Jippie alltid något, men det här med information är svårt och farligt värre. Hemsidan uppdateras aldrig och utskick med verksamhetsberättelse, kallelse till årsmöte mm  har jag aldrig fått efter det att Lilli slutade. Därför känner jag inte helt och hållet till vilka som suttit i styrelsen genom åren. Om Ulrika fortfarande är ordförande vet jag inte, hemsidan uppdaterad senast 2009 påstår så i alla fall. Ambassadörer för byn har föreningen inte önskat genom åren ;-)
Det är bara jag och V som säger bygdegårdsförening och inte hembygdsförening. Föreningen är ansluten till Bygdegårdarnas riksförbund, inte till Sveriges Hembygdsförbund. Det är en himmelsvid skillnad. Det byns invånare så väl behöver - en identitetsstärkande självkänsla och stolt jagkänsla är denna ideella förening inget forum för längre. Det är farligt om människor får ökad självkänsla!? Kanhända lyder de inte, kanhända tycker de till. Själv menar jag att med självständigt tänkande odlas kreativitet som är så viktig.

Söndagsflaggning på Flaggberget är en viktig tradition, absolut. Den sköter bysamfällighetens medlemmar.

Tack för ordet!

(Den som vill läsa en liten intressant artikelserie i DN om hembygdsföreningar kan klicka HÄR.)
.
Vera Jonzon, Märta Johansson, Lillie Söderström
Kanske även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...