5 februari 2018

Ritbord

Foto Åke E:son Lindman
Min första kontakt med ritandets konst var i årskurs 8 som pryoelev en vecka på ritkontoret vid Masonitefabriken i Rundvik :-) Där användes lutande ritbräde med ritmaskin.

Nästa möte med ritmaskin och ställbart ritbord var när jag efter gymnasiet några månader arbetade som ritbiträde på Hägglunds i Örnsköldsvik där jag lärde mig tuschritning genom att rita maskinritningar efter maskiningenjörerna skisser.

De där justerbara ritplankorna innebar bra arbetsställning, vare sig man satt eller stod var arbetsställningen ergonomisk. Den enda svårigheten var att placera ritverktygen på en plats där de låg kvar och inte dråsade i golvet. En horisontell bordsyta eller en hurts vinkelställd mot ritbordet krävdes.

Efter detta har jag använt horisontella ritbord, fasta eller höj- och sänkbara.

Ritbordet med ritmaskinen på bilden har tillhört den svenske möbelformgivaren Bruno Mathsson. Där syns mer av saker som krävs för att göra en ritning. Skisspapper för utkast. Under min tid med handritande användes en plastfilm för själva renritandet. Både skisspapper och plastfilm tejpades fast med ritbordstejp. Flera lager kunde det vara, skisspapperet var genomsiktligt och man såg underliggande streck och därmed bearbeta utkastet till något ännu bättre. Arkitekten söker sig på så sätt fram till bästa lösningen på ett problem. Kvalitén på skisspapper, plastfilm och även tejp skulle jag kunna orda en hel del om. De måste ha speciella egenskaper för att fungera maximalt bra.
.
.

2 kommentarer:

  1. När du talar om ritbord kommer ett gammalt minne farande. Goda vänner till familj bodde granne med en arkitekt, som vid det här tillfället höll på att avsluta ett stort arbete. Han var nästan färdig, när hustrun meddelade att det serverades kaffe i bersån. Styrkt av fikat gick han tillbaka för att avsluta sitt arbete - bara för att upptäcka att den tama talgoxen letat efter sitt fika i rummet, och lämnat ett antal visitkort på ritningen.
    Sensmoral, stäng fönstret innan du tar en paus!
    Margaretha

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...