Global inredning hittar hit

I ett hem är det personliga det förnämsta.  Just bevarandet av varje gammalt ärvt föremål visar på kulturell insikt och stolthet över sitt ursprung.

Det här ovanför är inte arkitektur, det är kommersiellt byggande, global varumärkesstrategi. Det ser likadant ut runt om i Sverige, i världen. En möblernas McDonald´s. Bilden ovan ska visa på hur det kommer att se ut i Umeå om ett år. Självklart jublar handeln. Ikea har numera börjat bygga stora handelsområden där företaget hyr ut lokaler till andra multinationella eller nationella företag, gärna klädkedjor. Det personliga särdraget försvinner fullständigt i detta giganteum.

Fram till nu har ikea varit lite av "högreståndsmöbler" här i bygden på grund av avståndet till närmsta ikea-varuhus. De som velat vara "annorlunda" har åkt till Sundsvall för att köpa nya möbler.

Jag har sett gamla välgjorda möbler åka ut hos dem som velat bli "moderna" och ikeas spånplattemöbler har inhandlats eller så har antika möbler lika de som slängts ut, bara lite större och naturligtvis dyrare, köpts.

 

  

 "Lyx" till folket. Kom och köp och känn dig väl mottagen med blanka golven, rulltrapporna och glasytorna. Här vet man vad som attraherar och får människor att känna sig speciellt utvalda.

Nu blir det var mans möbelvaruhus, själen i de inredningar som finns kvar i hemmen här kommer att försvinna. Rubbet slängs ut då möjligheten finns och invånarna i Nordmaling, Umeå, Västerbotten skaffar samma inredningsstil som alla andra i världen. Umeå är en studentstad och självfallet är det gott att finna billiga möbler för just den gruppen. Jag ska inte förneka att jag haft glädje av ikea. Deras bästa produkt, ljuskronan Sirlig i hantverksmässig luffarslöjdsstil från 1980 fyller fortfarande sin funktion med den äran. Deras stearinljus är väldigt bra kan jag tycka. Under denna tända ljuskrona satt vi ett gäng studenter i antikens kultur och samhällsliv en gång i skymningen och Pol deklamerade på grekiska ur Illiaden och sedan höjde vi våra vinglas och skålade för Homeros. Det var en känsla som inte låter sig upprepas.

Men jag jublar inte åt etableringen i Umeå med tanke på utarmning av den västerbottniska kulturen som kommer att ske. Att ligga i framkant innebär att vara personlig, inte utslätad och som alla andra.  Medel-svensson ligger inte i framkant utan följer den breda mittfåran. Om trettio år kommer man att förbanna den generation som röjde och slängde det personliga uttrycket som trots allt till en del fortfarande finns kvar i byar och på små orter i detta län.

Bild härifrån

Här är anläggningsarbetena av handelscentrat på Söderslätt påbörjat. Kolla vad som samtidigt sker här i min by då det gäller byggnader och MÖBLER.

Släng det gamla och köp ikeas platta paket med modernt och fräscht innehåll istället *obs - denna uppmaning är inte allvarligt menad*

.
.

Segt som kola

För att göra det här med bergtäktsärendet kort och inte ännu segare än kola tycker jag det är lämpligt att punkta upp händelseförloppet efter det att vi var några personer som lämnade in samrådssynpunkter.

• Jonssons komplettering av ansökan 2010-09-27. Läs här. Observera att Anders Jonsson här väljer att använda samma väg som vindkraftsbolaget använder som tillfart- och utfartsväg: Stridbäcksvägen. Obs även att Anders Jonsson kallar sig för delägare i Vinsjövägen, inte ägare. Inte heller står Rolf J som ägare. Som delägare ska han ha övriga delägares medgivande för att använda vägen. (Det är jag som markerat med rött.)

• Länsstyrelsen beslutade att ge Jonsson täkttillstånd 2010-10-08. Läs här.  Bilagd reviderad exploateringsplan 2010-10-08. Någon på länsstyrelse ser ut att ha reviderat planen samma dag som beslut gavs. Vinsjövägen ingår då inte i täktområdet som inte längre går ner till sjöstranden. (Jag har förtydligat med gröna pilar.)

• Vi begärde anstånd och överklagade beslutet. Vår advokat lämnade in grunderna för vår talan samt skäl för inhibition 2010-12-08. Läs här.

• Tingsrätten/miljödomstolen meddelade 2010-12-17 att länsstyrelsens beslut inte ska gälla tills vidare dvs. inhibition gäller. Länsstyrelsens beslut kan inte träda i kraft ännu. Läs här.

• Anders Jonsson överklagade tingsrättens/MD dom 2011-01-12. Läs här.

• Länsstyrelsen i Västerbotten yttrade sig över tingsrättens/MD dom 2011-01-27.

• Tingsrätten/MD avslog 2011-03-23 vår överklagan och beslutet om inhibition gällde inte längre.

• Vi var fyra privatpersoner och "Föreningen Gabrielsbergets bevarande" som överklagade tingsrättens/MD dom till Svea Hovrätt /miljööverdomstolen 2011-04-29 och begärde prövningstillstånd. Här tog vi inte hjälp av advokat eftersom vi insåg att det inte skulle löna sig, prövningstillstånd skulle inte lämnas oss.

• Svea hovrätt/ MÖD meddelade 2011-06-16 att prövningstillstånd inte lämnas. Läs här.

Då har det har gått ett drygt år efter att Anders Jonsson sökte prövningstillstånd för bergtäkten och en vecka senare, 2011-06-23, invigs den första halvan av Gabrielsbergets vindkraftpark – Gabrielsberget Syd. På berget ovanför täktområdet är då ett kraftverk uppfört. Vindkraftparken stod i sin helhet klar år 2012 med 40 vindkraftverk.

Klickbar bild.

Så här ser Anders Jonssons exploateringsplan för det sökta täktområde ut. De kaftiga röda strecken är nya vägar till vindkraftverk. Ett sådant uppfördes mitt i bild på bergstoppen där strecket slutar, i nära anslutning till täktområdet.

Kanhända är det svårt att spränga när ett vindkraftverk är placerat ovanför en täkt? Inte vet jag. Anders Jonsson har ännu inte påbörjat bergtäkten. Det tillstånd länsstyrelsen i Västerbotten gav gäller till 2030.

 Klickbar bild.

Här är exploateringsplanen som länsstyrelsens tjänsteman reviderat. Obs! att täktområdet inte når Vinsjöns strand och att vägen inte ingår i täktområdet! I beslutet står även att Stridbäcksvägen ska användas.

Där har ni reda uppgifter om vad som hände, varför inget berg sprängdes. Alla förklaringar ni hört från annat håll och som inte samstämmer med källhänvisningar här på bloggen ska ni ifrågasätta. Familjen har tillrättalagd förklaring.

Det finns människor i hembyn som är "arga som bin", milt uttryckt, på oss få personer som vågade "mota Olle i grind". Men någon "ordning på torpet måste det väl ändå vara" tycker vi som gjorde våra röster hörda.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, täktområde, delägare i väg, länsstyrelse, miljödomstol, mark- och miljööverdomstolen

Skrivare

 

Den person som skulle bli mest utsatt för buller bor i grannbyn. Endast 50 meter från hennes bostad skulle uttransport ske på en väg som täktsökande Jonsson inte har rådighet över, Svartsjövägen. Hon har även ett fritidshus vid Svartsjön, en kilometer från planerad bergtäkt. Då jag läste täktansökan var bland det första jag insåg, att hon skulle bli mest utsatt av alla av den planerade täktverksamheten.

Kvinnan var då relativt nybliven änka och utan ork att ta tag i bergtäktsproblematiken. Det fick jag veta då jag ringde henne för att höra hennes inställning. På stående fot erbjöd jag mig att formulera en skrivelse. Det uppskattades och jag fick många uppgifter av henne för att kunna argumentera för hennes sak. I skrivelsen försökte jag formulera mig som om det inte var jag som hållit i pennan. HÄR kan synpunkterna läsas.
* Detta var steg ett.

Det här ville hon inte utsättas för:

”Verksamheten i form av borrning, lastning, krossning och uttransport kommer normalt att bedrivas dagtid mellan 07.00-16.00, Måndag till Söndag, dock vanligtvis bra vardagar. Vid vissa produktionsintensiva perioder kan verksamheten komma att bedrivas dygnet runt veckans alla dagar. Skutknackning sker dock bara mellan 06.00-22.00.

Ansökan gör skillnad på verksamhetsstörningar vid leveranser av material inom vindkraftparken och leveranser mot allmänna vägnätet ned mot byn Lögdeå/Avan. Se vidare avsnitt A.7 där transporterna belyses utförligare. Arbetstider för transporter ut från täkt med leveranser till det allmänna vägnätet i söder avser man begränsa till 06.00-22.00 för att minimera störningarna.

Sprängning kommer normalt att ske vardagar dagtid 07.00-18.00. Under sommarhalvåret då det är ljust en större del av dygnet kan sprängning komma att ske fram till 20.00 vardagar.

Verksamheten i täten kommer till stor del att styras utifrån lokala ombyggnationers behov och kan vara mer intensiv under enstaka år. Dock ligger täkten inom ett område med få motstående intressen, tämligen långt från bostäder.
(…) 
5.7 Transporter
Tranporter inom området och till kund sker med lastbilar, med eller utan släp, samt med dumper inom vindkraftparken.

Anslutningsväg mot täkten kommer att ske på den befintliga gamla skogsbilväg [Vinsjövägen samt Svartsjövägen, min anm.] som leder sydöst från täkten ned mot E4:an. Denna befintliga skogsbilväg ansluter mot allmänna vägnätet i byn mellan Ava och Aspeå enligt nedan.
(…)  
Längs denna väg i slutet mot byn finns närboende till vägen. Alternativa lösningar för utfarter har utretts men ingen bättre lösning än befintligt har kunnat erbjudas. (…) För leveranser inom Vindkraftparken avser man ha dygnetrunttillåtna arbetstider för täktens alla moment, medan för leveranser längs vägen som går genom byn, avser man ha tider enligt nedan. 

Då den årliga produktionen varierar kommer även, av förklarliga skäl, antalet transporter variera. Vid en maximal årlig produktion om 200 000 ton bedöms transporterna som mest bli ca 50 per dygn. Transporter kommer huvudsakligen att sek måndag till fredag kl. 06-22. Dock kan utlastning även komma att ske på lör-, sön-d samt helgdagar kl. 07-22 vid maximal produktion.

Sammanfattningsvis är det Anders Jonssons och täkthandläggare Magnus Hedlunds uppfattning att planerad verksamhet kan bedrivas utan risk för oacceptabel påverkan på människor och miljön.

2010-07-02  Lögdeå
Anders Jonsson”

Hela ansökan finns här.

* Steg två
gällde att förhindra att naturmiljön vid vår bygemensamma sjö förstördes. Sedan många år kalkas Vinsjön regelbundet och en kalkdoserare är placerad i avrinningsbäcken Vinan som utgör en mycket fin öringbiotop med reproduktionsområden för både stationär öring och havsöring. Anders Jonsson hade förlagt täktområdet ända till sjöns strand med Vinsjövägen inkorporerad i täktområdet.

Jag utformade en enkel skrivelse åt en annan person men insåg att jag själv behövde proffshjäp för min egen skrivelse. Det där brevpapperet med en advokatbyrås namn uppe i hörnet är viktig, ni vet... Jag tog kontakt med en advokat i Stockholm och förklarade situationen. Fick veta att för att ev. helt kunna förhindra den här typen av projekt krävs förutom en advokat även en geotekniker, bergsingenjör vilket skulle kosta minst 150 000 kronor i ett sådant här ärende. Men advokatbyrån kunde hjälpa oss att argumentera för att begära inhibition för en tiondel av den summan.

Att förhala, sega på projektet, kan gå vår väg resonerade vi så jag och min man sa ja till den lösningen.

Vad gör man inte för hembygden?   ;-)

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, tillståndsansökan, skrivelse, advokat

Miljöfarlig verksamhet

Den advokat som Rolf med familj kontaktat, Ryrberg, var och är Svevinds advokat och alltså jävig i frågan om Vinsjövägen. Vindkraftbolaget Svevind ville ha möjlighet att köpa billigt bergkross till anläggandet av vägar till vindkraftindustrin. Därför var det lämpligt att Vinsjövägen var i Rolfs ägo, som tillfarts- och utfartsväg.

I ett skriftligt utlåtande från Svevind har man påstått: ”Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och krossning av material för anläggningsarbeten. Alla sten- och krossmassor som kommer att behövas kommer att tas utifrån.”

Det gäller att inte vara godtrogen och tro på allt ett företag skriver.

Vi var många som upprördes över planerna. Jag kontaktade länsstyrelsens handläggare för mer information men fick veta att det var den täktsökande jag skulle kontakta. Slutlig ansökan skulle lämnas in senare framkom också. Det var med nöd och näppe jag fick material sänt till mig från Anders Jonsson trots att samråd innebär dialog, tvåpartssamtal. I juli 2010 sände Jonsson in slutlig ansökan. Jag fick inget meddelande om detta, trots begäran, och höll på missa slutdatum för synpunkter.

Inför slutlig tillståndsansökan annonserades detta i lokalpressen:

Miljöfarlig verksamhet

Ärendebeteckning 551-1331-2010.
Det är möjligt att ta del av och yttra sig över följande:
• Anders Jonssons miljökonsekvensbeskrivning och ansökan
om tillstånd till ny täktverksamhet av berg på fastigheten
████ 2:21 i Nordmalings kommun. Handlingarna i ärendet
finns tillgängliga på kommunkansliet i Nordmaling och Länsstyrelsen.

Ärendebeteckning 551-5156-2010.
Länsstyrelsen Västerbotten, Storgatan 71 B,
901 86 Umeå. Tel 090-10 70 00

Överklagan av beslut eller yttrande över ansökan ska
skickas till Länsstyrelsen och ha kommit in senast den
27 september 2010. Ange ärendebeteckning.


Av alla boende i hembyn var det bara en som engagerade sig i frågan, Ruben. Han, den modigaste person som bor i byn, gick emot "makten" och skrev även han till länsstyrelsen. Denne man vågar stå för sin åsikt och visa den trots att den går stick i stäv med gällande vilja. Det är mycket modigt kan jag berätta. Han har ansatts/mobbats för att säga ifrån. Utfrysningen på småorter är välkänd. Ruben FTW!
.

Här har vi en annan modig man!

Klicka på bilden för att förstora.
 

Nätverket skickade även de ner sina synpunkter till länsstyrelsen men som icke direkt berörda var chanserna små att hänsyn skulle tas till dessa. Men ju fler som samråder, desto bättre.

Utöver dessa två skrivelser lämnades tre ytterligare skrivelser in, två från grannbyn. Den ena framhöll att man inte var emot projektet som sådant men väl användandet av vägarna. Svartsjövägen t ex har inte Anders Jonsson rådighet över. Den andra lämnades in från en kvinna som verkligen skulle komma att bli berörd av projektet och den tredje kom från mig och min man.

Här finns den slutliga ansökan om bergtäkt 2010-07-02 att läsa.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, vindkraftanläggning, vägbygge, bergkross, naturmiljö

Får jag lov?

Tisdagen den 11 maj 2010, två dagar efter samfällighetens byastämma söndag den 9 maj, lämnade Anders Jonsson, centerpartistisk kommunpolitiker i Nordmaling, in preliminär tillståndsansökan för att öppna en bergtäkt ner mot Vinsjöns strand. Ansökan diariefördes den 12 maj och kungjordes något senare i lokalpressen.

Bilderna är klickbara.

Vinsjön är byns enda sjö och den tillhör alla byns hemmansägare gemensamt, alltså samtliga delägare i samfällighetsföreningen. Även jag. En sträcka av vår gemensamma väg, Vinsjövägen, ingår också i det tänkta planområdet.

I det här skedet förstod jag varför Rolf varit så mån om att Vinsjövägen skulle betraktas som hans, att han tagit kontakt med en advokat och just den advokat som vindkraftsbolaget anlitar!!!

Bergkrosset ska användas till vägbyggen inom vindkraftsområdet på Gabrielsberget men även säljas utanför byn och då transporteras ut via Vinsjövägen.

Sonen Anders Jonsson nämnde absolut ingenting på byastämman om detta stora projekt, där 1 000 000  (1 miljon) ton berg ska sprängas bort. Det hade varit klädsamt att föra fram projektet på stämman, eftersom många delägare var samlade och gemensamt vatten påverkas. Byastyrelsens ledamöter kände till planerna och gick helt i familjens ledband. Anders Jonsson bör ha kunskap om hur samråd ska gå till då han är kommunpolitiker inom Centerpartiet i Nordmaling. Både han och hans mor Vera är politiskt aktiva i kretsstyrelsen för (C).

HÄR finns hela ansökan med bilagor att läsa.
.
.

Äga väg III

Rolf sa på byastämman i maj 2010 ”Jag byggde upp en stuga däruppe (vid Vinsjön, min anm.) 1975, ingen väg gick upp dit, nej det var 1969, och den stugan verkar ha varit en varnagel för många, kanske blev den för fin. Av någon outgrundlig anledning brann den upp för ett par år sen fast den var låst. ”

Låg däri inte en insinuation att vi hemmansägare orsakade branden därför att vi är avundsjuka?! För att hålla oss på mattan? Jag säger inte att det är så men jag funderar över vad som menades. Vägen som gick dit upp fanns men var ej avsedd för motorfordon.

Därpå berättade Rolf hur det gick till då han genom handskakning kommit överens med vissa hemmansägare om att han skulle få ”ta hand om” vägen till Vinsjön. Han avverkade träd för att bredda vägen och gjorde den körbar för motorfordon. Hemmansägarna vars mark vägen går över fick betalt för träden. Cirka 150 meter ny väg byggdes för att nå grannbyns skogsbilväg för att via den ta sig ner till allmän väg. Av de14 hemmansägare han bör ha skakat hand med är 10 döda idag. Totalt finns 40 hemmansägare.

Ett antal handslag och vägen skulle vara hans? Numera har han överlåtit sitt hemman på sonen – vems är då vägen? Av dem som han tog i hand är de flesta avlidna - är det deras efterträdare på hemmanen som är att betrakta som överlåtare? Han har själv överlåtit sitt hemman på sonen. Vem av dem ”äger” Vinsjövägen? Frågan som uppstår är alltså – innebär handslag utan skriftligt kontrakt och utan lantmäteriförrättning att överenskommelsen är giltig. Och evig? Protesterna var många när Rolf annekterade vägen för länge sedan har jag förstått, men det var bara vid köksborden man vågade ha en åsikt i frågan.

Vägen är gemensamägd av samtliga hemmansägare i byn men endast 14 av 40 kontaktades. Det var en fråga för byalaget (som man sa då). Byn var då delägarförvaltad och varje medlem måste godkänna ett beslut för att det skulle vara giltigt. Men det vet och visste man inte om i min by. Jovisst, jag vet att det kan tyckas krångligt men lagstiftningen är utverkad för att rättvisa ska erhållas. Själv tycker jag lagstiftningen är intressant, jag var tvungen att tränga in i den som nybliven hemmansägare för att förstå vad som hänt och vad som gäller.

Rolf har tagit ut avgift då hemmansägarna avverkat sin egen skog och fört ut den via Vinsjövägen. Han har fått ersättning av kommunen då man använt vägen för att placera ut en kalkstation i bäcken. I samband med det bekostade kommunen också en ny bro.

Rolf satte upp en bom för vägen uppe vid bäcken där ”hans” Vinsjöväg begynte. Ingen i byn kunde köra vägen. Så småningom togs den bort. När och varför vet inte jag. Istället sattes en vägbom upp i grannbyn nära allmänna vägen Riks13 där Svartsjövägen börjar, vilket fortfarande innebar att det inte varit möjligt för oss hemmansägare att köra Vinsjövägen med motorfordon.

Första gången jag körde in på Svartsjövägen (grannbyns väg) och därefter vek av på Vinsjövägen var 2005 när vindkraftsprojektet påbörjats och miljödomstolen höll syn på plats. 2002 öppnades vägbommen varaktigt för att vindkraftsprojektörer och vindkraftsbolag skulle kunna röra sig fritt upp till Gabrielsberget.

Klicka för större bild.

Vägar samt plats för bergtäkt markerad vid sjön. Längst ner till höger ligger grannbyn.

Efter Rolfs redogörelse passade han på att i flera minuter skälla ut mej efter noter, jag som vågat ifrågasätta vem som ägde vägen. Därpå läste byns polis och tillika bysamfällighetens ordförande, Erixon, upp en skrivelse. Rolf hade anlitat en advokat då han ville få byborna att tro att Vinsjövägen var hans. Observera att Rolf läste inte upp skrivelsen själv, det är viktigt i sammanhanget, då han förmodligen inte ville inte anses som paragrafryttare och närig. Så här löd skrivelsen som styrelsen stod bakom (5 personer varav Anders Jonsson är en av suppleanterna) och som Erixon läste upp:

”Den nya vägen kan inte betraktas som en samfällighetsväg då den inte sammanfaller i sin hela sin sträckning med den gamla.

Den nya vägen har inte heller bekostats av samfälligheten utan av en privat markägare.

Vidare har underhållet av den nya vägen också bekostats av den som låtit bygga densamma.

Nils Ryrberg”

Ingen medlem i samfällighetsföreningen fick någonsin se skrivelsen, trots begäran om detta. Beslutsunderlag behövs inte, inte heller fanns det med på dagordningen att omröstning skulle ske. Vägen är bruten i samråd (?) och samförstånd med övriga hemmansägare säger ordf. Erixon och menade därefter att vi skulle rösta om vem som äger vägen! Ingen kunde, ville, vågade ifrågasätta Rolf Jonzons utsaga att vägen var hans. Alltså röstade alla utom jag och maken för att vägen var Rolfs. Att rösta om vägägande är inget jag rekommenderar andra föreningar, kontakta Lantmäteriet istället så blir det rätt!

I min hemby tror nog de flesta att det en advokat skriver är sanningen. Advokaten är densamme som betjänat vindkraftsföretaget Svevind och här handlar det om jäv. Några dagar senare förstod jag sammanhanget och det berättar jag snart om i kommande inlägg.

Byastämman avslutades som brukligt med kaffe.
Jag hamnade vid ett bord där hemmansägaren G. ôppe Myra med fru satt. Efter en stunds prat sa jag:
- ”Jag tror hemmansägarna skulle rösta ja till att en bomb släpps över byn om Rolf föreslår detta.”
- ”Jag skulle i alla fall fråga varför!” svarade G.

Nu undrar jag - ska jag bli glad över det svaret? För att åtminstone en reaktion, ett ifrågasättande, skulle bli följden ifall ett vansinnigt förslag kom upp. Eller ska jag bli ledsen för att man troligen skulle rösta ja efter att ha ställt frågan ”varför”, kanske utan att få ett svar. Jag funderar än på det! G. är en person som ställer upp och arbetar politiskt (senast i kyrkovalet). Någon fråga om varför en miljon ton berg skulle sprängas i luften ställde han aldrig när det uppdagades vara planlagt. Och jag hade ingen aning om att så var planerat att ske.
.
.

Äga väg II

Under de tre dagarna miljödomstolens förhandling om vindkraftprojektet på Gabrielsberget i Västerbotten pågick i Rundviksgården i augusti 2005, försökte domstolens ledamöter ta reda på om samråd skett med privatpersoner och föreningar i området. Vägföreningar, jaktlag osv.

En av de frågor som domaren ställde gällde ägandeförhållandena kring Vinsjövägen. Då reste sig Anders Jonsson (kommunpolitiker i Nordmaling för Centerpartiet) och sa ungefär så här: He ä pappas väg. He är han som ha grusat den. Till saken hör att Anders Jonsson tog över hemmanet 2001 men menade här att det var hans far Rolf som ägde vägen (trots detta). Jag minns inte vad jag sade - om jag över huvud taget sade något – eftersom  jag blev oerhört överraskad att en bybo kunde påstå att en bygemensam väg är privat. Vägen tillhör byns hemmansägare sedan laga skiftet. Men så här kan det gå till i vilda Västerbotten - grusa en väg och den är din! Kontakt med lantmäteriet är en onödig procedur.

Då inga regler och normer finns i ett samhälle, en by, en social gemenskap, då kunskap saknas eller rädsla finns bland medlemmarna, går det lätt över styr. I min lilla hemby är det så. Kanske är det så på alla små orter men jag har inte erfarenhet av någon annan by, bara städer med en annan kunskap i sådana här frågor.

På latin grus grus

Äga väg I - här skriver jag om ett annat vägavsnitt som Rolf sade sig äga. Inte för inte kallas han "Kungen av A." av människor utanför byn har jag fått veta på senare tid.
.
.

Muta och munkavle

Minns någon det "erbjudande" som vindkraftsföretaget med hjälp av "byamännen" gick ut med i december 2006? ”Erbjudandet” var menat att motverka att människor, som skulle komma att utsättas för projektets nackdelar, skulle överklaga det tillstånd som Svevind AB fått dem 8 december 2006. Bolaget hade lämnat in en ny tillståndsansökan som då slutligen efter omtagning fått tillstånd godkänt av miljödomstolen.

Jag befann mig många mil från byn eftersom jag inte är åbo och fick höra av andra i Nätverket vad som skedde. Det var uppenbart att erbjudandet kommit hastigt på. Idén lär ha kommit från styrande familjen i byn, La Famiglia, för att bolaget snabbare skulle få igång byggandet av vindkraftverken och därmed skulle markupplåtarna snabbare få ut ekonomisk ersättning för arrendet. Så här var ”erbjudandet” formulerat, oproffsigt och utan företagets logotype:

 Klicka på texten för förstoring.

Till detta bifogades byastyrelsernas följebrev som kan läsas genom att klicka på länken. Jag uppfattar "erbjudandet" som oproffsigt, ingen företagssymbol och allmänt valhänt utformat och formulerat. Jag har endast sett den skannade bilden ovan av brevet.

Direkt efter att erbjudandet hämtats ur postlådan mejlades detta iväg från Östra Nyland till projektledare Kyrk, den som skrivit under "erbjudandet".

 ........................................................................................................................

To: mikael.Kyrk@svevind.se

Sent: Thursday, December 14, 2006 1:41 PM

Subject: Informationsblad 2006 12 14

Hej

Ref. till informationsblad i postlådan idag på morgonen

Har ett antal frågor runt detta:

Vad gäller erbjudandet som skall besvaras senast den 28/12. Det  är en omöjlighet att besvara då det knappast

ger klarhet i vad ni menar.

1)

Skall vi betala en engångssumma på 1000:- för att i" Nylands gruppens" fall få 500 000  kWh /år fördelade på 130 hushåll

=3846kWh/hushåll x ex. 0.40 öre minus minst 30 % skatt =1077:-/ år dessutom skall vi deponera 130 000:- för detta som ett

baskapital som ni skall förvalta.

Det känns som på den tiden brukspatronerna åkte omkring och köpte fastigheter av bönderna för 1 flaska sprit.

För 1000:- får man ju en skaplig wisky.

eller

2)

 Gäller förslaget 3846 kWh/hushåll i andelar som skall fungera som aktieandelar  och ge utdelning utifrån

 hur bra eller dåligt företaget går.

Det är i alla händelser omöjligt att skicka in någon intresseanmälan utifrån den information som är utgiven.

Ser framemot att få en klargörande redogörelse.

MVH

Gerd Edstrand

 ........................................................................................................................



Gerd fick aldrig något svar.

Nätverket för Gabrielsbergets bevarande skrev ett informationsblad och hoppades att ”erbjudandet” skulle genomskådas. Vill påpeka att jag hade helt andra saker för mig än att engagera mig i formuleringarna. Jag firade advent och jul i ett landskap som inte utsätts för vindbaggböleri av denna typ. Sådana här försök att lägga munkavle på människor tror jag inget vindbolag skulle försöka sig på här i regionen.

 Klicka på texten för förstoring.

Sen tog några av Nätverkets medlemmar sin tid i anspråk i julruschen och åkte runt för att lämna bladet i postlådorna. Jag fick ett trevligt mejl som berättade om hur man löst utdelningen.

 Klicka på texten för förstoring.

Den 23 december 2006 kom en påminnelse om "erbjudandet" – en julklapp. Påminnelsen gav ett utseendemässigt något mer professionellt uttryck.  Men hur seriöst tycker ni att ett sådant här "erbjudande" är?  Det är faktiskt inte alla i min hemby som än idag genomskådat det oseriösa i detta. Och kommer antagligen heller aldrig att göra det.

 
Klicka för att förstora.

150 hushåll som anmält intresse – jo vi tackar! Inte tror vi på det, ett alldeles för enkelt sätt att försöka hålla människor i schack.

Den 29 december 2006 var sista datum för överklagande av domen till Miljööverdomstolen, Svea Hovrätt. Samma datum begär Svevind in intresseanmälan för att köpa billig el till 370 hushåll runt Gabrielsberget. Folk begrep vad som var meningen med ”erbjudandet”. Självklart  överklagande vi. Både min man och jag gjorde det samt alla dessa.

Rolf Jonzon här i byn påstod så sent som för ett år sedan att det var jag som var orsaken till att byborna inte fick billig elektricitet allt för att misskreditera mig då jag arbetar emot La Famiglias härskartekniker och obehagliga maktutövande som nu både skapar rädsla och passivitet hos byborna. Ett sådant förhållningssätt är inte bra med tanke på bygdens överlevnad.

Ann-Kristin Ludvigsson

Familjeheder

I en liten by finns något som heter familjeheder, en codex som kan få följder i generationer om den inte följs. En social kod som kan hålla människor fångna och förhindrar egna initiativ.  Familjeheder förekommer inte enbart i invandrarsituationer där det mest talas om i termer av hedersrelaterat våld. I vår svenska kultur finns ett osynligt kvävande täcke som lätt blir ett hinder för nya generationer att ta egen ställning och  utvecklas. Ju mindre ort desto starkare social kod.

En del av en by för i ti´n.

I samband med det stora exploateringsprojekt som drabbat byn skrev den dåvarande miljöinspektören i Ö-viks kommun, som är uppvuxen i byn, i egenskap av privatperson följande skrivelse till N-lings kommun. Robert skrev dock inte under med sitt eget namn utan övertygade sin kompis att stå med namn och adress.

Klicka för att förstora.

Dokumentet här nedanför har jag visat förr på bloggen. Det handlar om hur byåldermannen ("ordförande" för byns hemmansägare) i ett mycket tidigt skede skickar en skrivelse med uttalande från hela byn (både hemmansägare och övriga!) till vindkraftsbolaget som tar det med i sin samrådsredogörelse för att visa att ingen opinion mot projektet finns. Sonen bad fadern att inte skriva under. Ingenting nämndes på stämman om att skrivelsen skulle formuleras och skickas har jag förstått från flera håll och det står ingenting om detta i stämmoprotokollet. Inte heller hade kallelse gått till samtliga hemmansägare, alltså kände alla inte till att årsmötet gick av stapeln.

Ett halvt år senare lämnade åldermannen Tomas in kopia av samma skrivelse till kommunen i samband med samrådet angående detaljplanen för vindkraftsområdet. Är man byålderman och har La Famiglias "välsignelse" kan man tydligen handla egenmäktigt utan hänsyn till medlemmar i bysamfälligheten och till byns invånare överlag.

Klicka för att förstora.

Åldermannens hustru skriver så här i samband med det nya samråd som gick av stapeln 2005 då vindkraftsbolaget lämnade in en ny tillståndsansökan. Utan sitt namn.

Klicka för att förstora.

Jag är fascinerad av den rädsla som finns. Allvarligt talat kände jag inte tidigare till att det var så här i min hemby men genom miljardprojektet har jag fått mer insyn i situationen, ja mer än vad som framgår här men detta får räcka för nu.

Tre personer i samma familj har två olika ståndpunkter. Mor och son kontra fadern. Gissa vilka som fick ge sig i denna patriarkala miljö. Vilka som bytte eller håller inne med sina åsikter för familjehederns skull? I slutänden beror det på att man inte vill stöta sig med LaFamiglia som tjänar pengar på exploateringsprojektet och där sonen är politiker, modern politiskt aktiv, fadern har varit politiker och familjen har varit starka pådrivare av vindkraftprojektet.

Klicka för att förstora.

Det här är det sista mejlet jag fick av Robert. Efter att vindkraftsbolaget fick sin första ansökan avslagen av miljödomstolen på grund av felaktigt samrådsförfarande, tystnade han. Hårdhandskarna kom fram inom familjen.

Fick berättat för mig av några som passerade en höstkväll, att det hördes höga röster, slag i ytterdörr, rivstart med bil från föräldrarnas bostad. Det var sonen som lämnade barndomshemmet för sitt eget boende i grannbyns hyreshus. Inte länge därefter flyttade han från bygden i samband med byte av anställning. Numera arbetar han vid länsstyrelsen i Västerbotten. Han torde ha belagts med munkavle. För att rädda familjens heder blev mor och son tvungna att ansluta sig till faderns åsikt, eller åtminstone sluta uttrycka sina egna åsikter. Därför har modern inte skrivit sitt namn på samrådsformuläret. Vilket tudelat liv många har för att inte bli utfryst ur bygemenskapen.

Det var inte bara Robert som tystnade, även hans kusin och andra unga människor som tidigare hade vågat engagera sig mot projektet.

Att sådana här händelser förs vidare i generationer tror jag med säkerhet. De unga människor i byn som engagerade sig en gång har numera barn. Det är ytterst tveksamt om dessa kommer att ifrågasätta auktoriteter. Att övre Norrlands glesbygd blir utnyttjat och exploaterat är inte förvånande, personligen tror jag att det blir så även i framtiden eftersom strukturer och system inte förändras så lätt.

Så här skriver en ung bloggerska om detta med auktoritär uppfostran. Hennes bakgrund är sprungen ur en annan socioekonomisk grupp än i min hemby. Det är genomtänkt formulerat så jag tar med inlägget Vad ska trevliga barn vara bra för?  här i min blogg.

"Jag tycker att alldeles för mycket av barnuppfostran går ut på att skapa så trevliga, lättsamma barn som möjligt. Vad ska det vara bra för? Barn är man bara i arton år av sitt liv – det viktigaste med barnuppfostran måste väl vara att skapa så trevliga vuxna som möjligt? Vuxen ska man kanske vara i sjuttio år. Och under de sjuttio åren ska man uppfostra och påverka, direkt eller indirekt, en himla massa andra barn som är blivande vuxna.

Målet med ens barnuppfostran måste ligga långt fram i tiden. Man kan inte tänka ”Men vad ska faster Greta/grannarna/fröken i skolan tro om mitt barn” när det gör si eller så. Istället måste man tänka ”Vad kommer dessa egenskaper hos barnet ge för slags vuxen?” och plötsligt kanske man kan se att det där man tycker är besvärligt hos ett barn -exempelvis ett visst auktoritetstrots mot föräldrar och andra i maktpositioner – kanske är bra. Visserligen lite besvärligt under barndomen, men alldeles nödvändigt under vuxenlivet. Vill man att ens vuxna barn ska ha sådan respekt för auktoriteter att de inte vågar ifrågasätta en chef eller styrande politiker? Vill man att ens vuxna barn inte ska förmå ifrågasätta orättvisor därför att de lärt sig att lyda blint och inte ställa så mycket besvärliga frågor?

Nä. Fram för lite besvärligare barn, om det kan ge oss vettigare vuxna. Barn är rätt fantastiska. Det är bristen på vettiga vuxna som är problemet."

Så sant. Här är vi ljusår därifrån.
Kanske ska jag tillägga att vitsen med uppfostran menar jag inte vara att bli en egocentrisk, indvidcentrerad vuxen utan en vuxen som klarar gruppdynamik och samarbeten. Som vill. Som vågar. Som vill kommunicera. Som är självständig, kanske obekväm. Och i fallet flickor - som vågar ta plats.

Här på Gabrielsberget är det privatpersoner som upplåter mark till ett vindkraftsbolag, marken ägs inte av stora bolag som till exempel i fallet Fängsjö/Storsjöhöjden i Västernorrland (markägare där är SCA) och Markbygden där Svevind planerar och börjat bygga 1101 vindkraftverk med statliga Sveaskog som dominerande markägare. I samband med de projekten ger divergerande åsikter troligen annorlunda utslag och inte splittring på familjenivå som här, där marken är privatägd.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om  koder, sociala normer, utfrysning, gruppgemenskap, våga och vilja, barnuppfostran, ansvarstagande, familjeheder, hederscodex