Tröstefullt

•  För alla som drömmer om att flyga - om boken.
• Om Berta Hansson
• Om fjällboskap
  

.
.

Maskrosbollar i motljus

Upphovsman till Riddaren och jungfrun som målades 1897 var Richard Berg (1858-1919). Berg var en av initiativtagarna till Varbergsskolan som utövade landskapsmåleri i en stil med starkt förenklade detaljer. Se närbilderna med de utblommade maskrosorna i förra inlägget.

Målningen finns på Thielska galleriet.

.
.

Tiden är kommen

...för de här snyggingarna. Det går ju inte att låta bli att tycka om dem.

De här färgglada närbilderna som jag har fotograferat, kommer från en känd målning. Vet ni vilken?
.
.

KOSSORNA

Barnteckning av kalv

KON

Vemod glänser i nötkreaturets öga.
Av livets rikedom njuter hon endast föga.

Redan som liten kalv, knapptunnad sitt liv,
Blev hon fråntagen modersmjölken av bondens viv.

Ensam i kätten fick hon läntgtansfullt blicka
Mot solen och friheten redan som lite flicka.

Kärlekens ljuvliga känsla och djupa mystär
Mötte hon ej, utan endast en veterinär.

Moderslyckan tilläts hon aldrig att känna
Ty bonden tog hennes kalv och åt upp denna.

Han mjölkade henne i detta sammanhang
Länge och väl med hjälp av en pump och slang.

När hon avlämnat åttiotusen liter tåligt
Så erkände bonden att det var inte dåligt.

Men då hon åldras och minskar sin produktion
Så slår bonden genast ihjäl den gamla kon.

Kons bedrövade blick är lätt att fatta.
Hon har i sanning ingen orsak att skratta.

21 mars 1953

Ur Minsann, vers från många år, 1976

Tänk, så där som dikten beskriver hade inte korna i vår ladugård. Kalven fick en kätte - ja, men korna handmjölkades och insemination medelst en veterinär var det inte tal om. Det fanns ju minst en tjur i någon annans ladugård men på slutet fick vi gå med brunstiga kor till grannbyn. Ut i det fria på gröna ängar släpptes våra kor när efterskörden tog fart. Då började mjölken smaka "grönska". Och innan kosläppet serverades kossorna grönfoder, ärtväxter som odlades i växelbruk för att förbättra markernas kväveinnehåll. De där ärtskidorna var väldigt goda minns jag. Konstgödsel användes inte, kogödsel spreds ut på åkrarna. Det var självklart och helt naturligt!

HÄR kan ni läsa om våra kossor Gullan, Lycka, Silja, Krona, Rena, Stjärna, Rosa, Gullkrona, Snygga och Frigga. De levde bra liv men inte alla samtidigt.
gen kätte
.

Masonit som konst

Nu i samband med Coronakrisen lägger flera museer ut sina utställningar på nätet och Youtube.
Konstakademien i Stockholm har filmat sina tre pågående utställningar, varav Insidor och utkanter med skulptören Berit Lindfeldt är en. Hon har skapat rumsligheter i MASONIT. Då kan det bli som på filmen.
.
.

Vanitasmotiv

Vanitasstilleben med dödskalle, bok och rosor. Målat av holländaren Jan Davidszoon de Heem (1606-1683/84).

En souvenir från Nationalmuseum i Stockholm i form av en metallask innehållande pastiller med saltlakritssmak. Denna vinst, ett förstapris i ett liten informell frågetävling, passar mig fullkomligt.

Memento mori!

.
.

Dödens boning

Senare under den Istanbulresa jag nämnde i förra blogginlägget, besökte jag en bokbasar där jag inhandlade en gravyr med ett motiv med gravvårdar på en islamisk kyrkogård i stadsdelen Scutari, nuvarande Üsküdar, benämnt  Cemetery of Scutari. Gravör var J T Willmore (1800-1863). Sticket är från 1838 och publicerades i "Beauties of the Bosphorus".

Det var nog i samband med detta köp som jag började samla gravyrer av förgänglighet och fåfänglighet. Som ni förstår tycker jag mycket om detta, rätt makabra men även romantiska motiv som pryder väggen.

Foto härifrån

Utformningen av en del av de gamla islamiska gravvårdarna fascinerade mig under studieresan. Flera av de jag såg var cylindriska som korta kolonner, ibland krönt med en turban eller fez huggen i sten.

Foto härifrån

Senare kom jag att jämföra dem med de flera hundra år äldre antika grekiska gravstenarna som kan beskådas i Kerameikos-området i Aten. Dessa enklare "kolonner" var avsedda för enklare människor under antik tid som inte hade ekonomisk möjlighet att ha konstnärligt utformade gravstelar med huggna bilder. De runda cylinderstenarna kan ha haft en keramikvas på toppen som innehöll askan av den döde.

Våra svenska kyrkogårdar har normalt både ett kulturhistoriskt värde och ett skönhetsvärde. Minst. De ska inbjuda till en stunds kontemplation, gärna i en parkliknande miljö med grönska och vackra sittplatser.

Det är så långt från Nordmalings nya kyrkogård numera kan komma. Samtliga häckar är borttagna för att inte nämna alla träd, främst björkar som fanns där. Träden finns endast kanterna. Allt för underlätta skötseln kan jag tro. Grusgångarnas kanter hålls inte efter, bänkar ser jag inga. Detta har jag tänkt skriva mer om eftersom det är länsstyrelsen som ger tillstånd för trädfällning. På bilden ovan syns tecken efter en häckplantering som togs bort förra året. Där stod tidigare även en rad björkar som fälldes och stubb-bröts. Nu är kyrkogården en öken.

Minns den lilla kyrkogården högt upp i ungerska staden Scentendre - så fin! Foton saknas men jag skrev tidigare om den rofyllda upplevelsen då jag besökte den.
.
.

Märta Måås-Fjetterströms formgivning

Utställningen med Märta Måås-Fjetterströms vävnader visar ofta fyrfota tamdjur, byggnader och växter. På utställningen i Stockholm 2019 visas 57 objekt. Jag minns när jag under en fin  kulturcykelsemester i Halland och Bjärehalvön på 80-talet besökte vävateljén MMF AB i Båstad.

En flossamatta med hästar i hage från 1915 heter Hästbete. Jämför med den medeltida Överhogdalstapeten från sent 1000-tal eller 1100-tal med mängder av djur med och utan horn.

Fåren. Denna roligt ulliga matta i ryateknik komponerades 1930.

En närbild av ett busigt får i ullgarn.


Perugia från 1927 är vävd i rölakan. Katalogtexten berättar att MMF gärna besökte Italien och då ofta Perugia. I vävnaden tolkar hon den lilla bergsstaden byggd av vulkansten.

Rommattan komponerades 1940, året innan MMF:s bortgång och har nonfiguartivt mönster. Den vävdes i reliefflossa för Svenska Institutet i Rom. Mattan är avsedd för biblioteket där den fortfarande är placerad. Den röda mattan ovanför i rölakan kallas Sala da pranzo och är även den en av de totalt 18 stycken mattor som komponerades till kulturinstitutet i Rom.

Bild från Digitalt museum.

Byggnaden ritades av Ivar Tengbom 1937 och att som jag ha haft möjlighet att bo där under ett års tid som storstipendiat omgiven av arkitektur, möbler, målningar, skulpturer, konst av de bästa formgivare Sverige kunnat frambringa, är minnesvärt på många sätt. En tillvaro fylld av humaniora.
.
.

Ko-lik

Keramikfat med kreatur. Konstnär Åsa Jacobson, medlem i Blås & knåda.
.
.

Joy around the Tree

Joy around the Tree, 1913-1914 Alice Bailly 100 x 81 cm. Olja på duk

Förra julen kom den här bilden med en glad hälsning till bloggens mejladress från en vän i den digitala världen. Jag blev väldigt glad, så klart...

Nu får Alice Bailly´s målning glädja alla som läser och ser detta. Joy around the Tree!
.
.

Riddersvik - Sini 47

Denna tavla, en olja på duk, hade mamma med sig i bagaget då hon flyttade hem till byn för att ta över föräldrarnas jordbruksfastighet, eftersom morfar fått hjärtfel.

 

Hur den kom i hennes ägo vet jag inte men ett antagande från min sida är att det var en avskedsgåva från inspektorn på Riddersviks gård i Hässelby villastad där hon var anställd som hembiträde. Jag tror att eget inköp faller bort som alternativ. Inspektorn skötte jordbruket och alla de odlingar som fanns i anslutning till gården. Hon berättade många trevliga minnen från den tiden och att hon och arbetsgivarfamiljen Bjällerud trivdes, som jag förstår det, med varandra. Man hade ett modernt tankesätt vilket till exempel innebar  att Karin åt tillsammans med familjen. Hos andra hade det varit otänkbart - anställt tjänstefolk skulle äta i köket. Riddersviks gård ägdes av Stockholms stad. Vem signaturen Sini är, som målade tavlan 1947, är oklart.

Ett annat litet minne från från tiden på Riddersvik är från arbetskamraten Tyra, född i Lövånger. De hade roligt ihop har jag förstått.

Foto på mamma på resande fot som 26-27-åring från den tiden.
Efter sömmerskeutbildning valde hon att arbeta med annat.

Här finns en sammanställning av bilder från Riddersvik, en Hässelbygård med gamla anor av Henrik Henrikson 2018. Där fann jag bla a detta flygfoto:

Detta bör vara från 40-talet då mamma arbetade där. Hon berättade om alla dessa odlingar, köksland och växthus med grönsaker, rotfrukter, bär och frukter. De skulle delvis försörja Stockholms stad. Hon gjorde sitt bästa för att införa grönt på matsedeln efter hemflytten och giftermålet ett par år senare - men det gick inte alls bra med en kinkig man med specifika matvanor. Gå och göm sig sparris, melon, kronärtskocka, tomat, grönsallat...

Att flytta hem till byn efter anställningar på syfabrik i Uppland, i storkök i Värmland och som hembiträde i Stor-Stockholm kan inte ha varit helt lätt.

 Idag, den 6 november, skulle hon ha fyllt 98 år.

.
.

Tre gracer

De tre gracerna i relief. Ett fint minne av mitt absolut mest stimulerande år, ett år med massor av input, nya lärdomar, jämförande studier, väldigt vacker arkitektur, stimulerande samtal, diskussioner  och utfärder, arkeologiska utgrävningar... Jag upplevde mig lika mottaglig för nya intryck, lika receptiv och bildbar, som en 6-åring. Så lätt och snabbt som jag tillägnade mig Roms nutid och historia har jag aldrig lärt känna någon annan stad, varken förr eller senare.

Just denna gipsmedaljong är ett minne från ett par av mina vänner. Den finns i mitt arbetsrum och påminner om vikten av humaniora i tillvaron. Hur många känner till vilka antikens tre gracer var? Om man inte löser korsord och numera googlar fram svar. Än värre lär det bli om antiken som ämne tas bort ur kursplanen för grundskolans högstadium. Att historielösheten redan nu är hög i detta land är ingen hemlighet och det är en stor sorg för oss som ser att historiekunskap behövs för att förstå sin nutid. Att känna till och vilja lära sig antikens historia är inte divalater.

Här finns nyskrivet om vansinnet i Skolverkets förslag att ta bort antikens historia ur grundskolans läroplan:

Norrbottens Kuriren

Dagens Nyheter

Aftonbladet

Svenska Dagbladet

Efter den låsta artikeln finns en öppen frågesport/quiz om antiken. Testa dig själv!

.
.

Ångermanlands landskapstavla

Den här tavlan i intarsiateknik, motiv utförd med fanérinläggningar, har mina ögon skådat i hela sitt liv. Min gissning är att den inköpts av mina föräldrar till den egna bosättningen. Eller kanske var det en gåva, vem vet. Vilka som formgett och utfört den står angivet på baksidan och jag har fått fram något lite mer om företaget så här i efterskott.

Tavlan visar viktiga attribut för landskapet Ångermanland.

• Landskapsvapnet med tre laxar kröns här av 
• Styvmorsviolen, Ångermanlands landskapsblomma.
• Kyrkan på bild är Boteå kyrka från 1100-talet med den fristående klockstapeln i trä från 1788. (Från den trakten kommer en gren av min släkt.)
• Slutligen visas en skötbåt med två fiskare, fiske var en viktig näring före industrialiseringen.

På baksidan sitter en fastklistrad maskinskriven lapp:
Landskapstavla "ÅNGERMANLAND".
Motiv: Vapnet, Styvmorsviol, Boteå medeltidskyrka, Strömmingsfiskare från Ulvön.
Träslag: Alm, Avodire, Svart päron, Peroba rosa, Päron, Ybam, Valnöt, Grå björk, Lönn, Jakaranda.
Komponerat av: Konstnär B. Ekman.
Tillverkad av: Bohus Intarsia, Uddevalla.
Generalagent: Firma Walter Mideskog, Motala.

På Digitalt Museum finns informativ text om dessa souvenirtavlor:

Historik 
"Bertil Gustafsson (1925 - 1985) född i Tanum, död i Höganäs, startade tillsammans med Rune Wahlström (1921 - 2005) från Östergötland, Bohus Intarsia i Uddevalla år 1947. Innan dess var de två männen anställda på Mjölby Intarsia med yrkesbeteckning decoupeur/dekupör/dekopör. Gemensamt beslutade de sig för att starta eget. Efter några år tog Bertil Gustafsson över Bohus Intarsia själv.

Firman låg på Jarlsgatan 12, Uddevalla. Totalt arbetade fyra kvinnor och tre män i verksamheten. Tavlor tillverkades i serier om 40. Därefter fortsatte man med ett nytt motiv för att inte trötta ut de anställda.

För Sveriges olika landskap - Skåne, Blekinge osv. gjordes tavlor med intarsia-inläggningar, så kallade landskapstavlor. De var populära bland svenskamerikaner. Andra objekt i företagets produktion var brickorna "När skönheten kom till byn" och "Hej och hå jungman Jansson". Förutom nämnda souvenirtavlor gjorde firman ämnen av fanér med intarsia till stilmöbler/byråer och smycken. Hals- och armband skapades i en kombinationen av ädelträ med metallinläggningar. De såldes bl.a. till Stockholmsbutiker.

Bertils hustru från 1949, Lilly Gustafsson, Höganäs, berättade i februari 2012 att hon kvällstid fick bränna skuggor på löv i intarsiaarbetena med hjälp av varm sand. Annars var hon mestadels verksam med administrativt arbete på firmans kontor.

År 1956 flyttar familjen Gustafsson till Ronneby och tar över den firma som tillverkade intarsiamöbler till vilken de tidigare levererat skurna fanér/intarsiaarbeten. Senare går familjen Gustafssons flyttlass till Höganäs där företaget Höganäsmöbler AB med tillverkning av kontorsmöbler etableras.

Konstnären Birger Ekman (1905-1999) född i Solna, död i Trollhättan."

.

Sommarens aktiviteter då

Teckning av Carl A. Jacobsson - JAC. Riksarkivet.
Jac var pseudonym för Carl Agnar Jacobsson (född 1884 i Värmland, död 1942 i Stockholm), 
en svensk tecknare och illustratör.

Teckningen visar sommarsemesteraktiviteter som de kunde te sig med hjälp av tidningsillustratören Jac:s penna. Kan tro att det är sommar på tidigt 1930-tal. Radion spelar musik, Radiotjänst AB startade 1925 och Sven Jerring var den förste hallåmannen.

1938 lagstadgades om semester i Sverige. Då fick alla arbetare rätt till två veckors betald semester per år^. Semestern dock högst 12 vardagar per år och på den tiden arbetade man 6-dagars vecka, endast söndagen var ledig. Även jag gick till skolan på lördagar mina första grundskoleår. Men det var en lättsam halvdag med "roliga timmen" eller fröken som hade högläsning ur någon bok som borde roa oss elever.

Skolavslutningen i början av juni var alltid mycket välkommen, sen var det obegränsad lek för hela slanten. Sommarlovet var oändligt långt för ett barn. Det var bad, höräfsande, höet ladades och roligt hoppande i hö blev det då, kojbyggande, kurragömma, ett år var en vattenfylld ketchupflaska vi jagade varandra med, senare blev det leksaks-revolvrar med plastskott i magasinet som fick oss att fascineras, klippdockor blev till då det regnade, fiskafängen, kanotpaddling. Ja, sommaren kändes som en evighet. Jag hör dock till dem som tycker mycket om våra olika årstider - sommar året om vore förfärligt...
.
.

Manufaktur- & syfabrik

Vykort

Dokumentationsfoto: Agnetha Pettersson, Upplandsmuseet.

Det första arbete min mamma hade utanför hemkommunens gräns var vid syfabriken i Örbyhus, Uppland. Det var krigsåret 1943 och hon var 22 och sydde kavajer. Hon trivdes varken med arbete eller fritid där och slutade inom något år. Hon styrde kosan till Varpnäs lantbruksskola i Värmland.

Men ändå finns en tavla här i morfars hus som har syfabriken som motiv. Köpte hon den som minne eller fick hon den när hon slutade? Eller hur kom den in i hennes liv... Målningen föreställer inte syfabriken utan den gård där hon hade sin sista tjänst innan hon flyttade hem och övertog jordbruket, nämligen Riddersviks gård i Hässelby.

Det är först under de senaste åren jag fått upp ögonen för vilken byggnad som avporträtterats, jag insåg aldrig att jag borde ha frågat när någon fanns som kunde svara. Tavlan bara fanns där som en självklarhet från barnsben. Långt efter att Internet uppfanns hittade jag bilderna ovan och förstod sammanhanget. Jag fortsätter självklart att vårda "hötorgstavlan". Jag har inget foto av den, vilket tyder på att jag inte tyckt det varit värt att ens satsa ett digitalt foto på den, men det ska bli ändring. Framöver ska den in på denna blogg tänker jag.

Flera dokumentationsfoton av syfabriken hittar jag på Digitalt Museum. Tre visas nedan. Wow så kul. Beskrivningen låter så här:
Interiör från Örbyhus syfabrik. Oktober 1944. År 1931 byggdes SABÖ Syfabriks Aktie Bolaget Örbyhus syfabrik. Syfabriker i Örbyhus och Tierp båda i Uppsala län. Tillverkar herr-och gosskläder, damkappor och dräkter samt skiddräkter. Varumärken: SABÖ och ÖRSY.

 Fotograf: Carl Larssons Fotografiska Ateljé AB

 Fotograf: Carl Larssons Fotografiska Ateljé AB

Jamen, är det inte Karin som sitter där borta... Skulle det inte kunna vara... Hon började på Varpnäs den 1 november 1944 och fotona är tagna i oktober 1944. Nä, det är nog en synvilla, hon tog väl en paus mellan anställningarna?  Men det är otroligt intressant att finna dokumentationsfoton från den här tiden och se hur arbetsmiljön då såg ut. Funkisen har slagit igenom, blanka, släta ytor, ljusglober i långa rader som takarmaturer, stora öppna rum skapas med hjälp av gjutna betongpelare. De två nedersta rutorna i fönstren har "mjölkglas" för att livet utanför inte ska distrahera sömmerskorna. Och är det inte tidsstudiemannen som står där borta till vänster?

Fotograf: Carl Larssons Fotografiska Ateljé AB

 

 Klicka för större bild.

Kanhända fanns annonsen där Karin hittade den lediga tjänsten som syfabrikssömmerska i en dagstidning eller en liknande tidskrift som denna Hemmets Journal (årgång 1947). Arbeten fanns det gott om. Norrländskor ansågs pålitliga och arbetsvilliga, de var följsamma och sa aldrig emot. Eller...

 .

Konsthallen i Järnäsklubb

Djuphavsgrissla.

1700-talsbiologen Jonas Falck fann aldrig gillande hos Uppsalaprofessorn Carl von Linné. Falck upptäckte att ett meteoritnedslag hade gjort att mutationer uppstått på djur och växter men Linné var inte intresserad. Dessa märkliga djur har konstnären Ida Rödén dokumenterat och samlat in fragment av. Tro´t om du vill.

Bandad havsgris.

Det är dessa artefakter som fram till 1 september ställs ut på konsthall Norra Kvarken. Det är alldeles sant.
.
.

Pehr Hörberg, kyrkomålare

Stannade till här med arkitektkollegor efter ett studiebesök i Linköpings nya stadsdel Vallastaden. Här på kyrkogården vid Risinge gamla kyrka ligger kyrkomålaren Pehr Hörberg (1746-1816) begravd.

Pehr Hörberg skrev ner sin livshistoria i en läsvärd liten bok - Min Lefwernes Beskrivning som gavs ut 1791. Den tunna boken går att läsa på nätet HÄR.

 

Foto av David Castor hämtat från wikipedia.

Veckan efter besöket i Risinge kom jag och en tidigare arbetskompis till Tjällmo kyrka för att bese en av Erik Lundbergs många kyrkorestaureringar. Där återfinns en av Pehr Hörberg målad altartavla från 1806, nu på norra väggen.

Här är ett utdrag ur Min Lefwernes Beskrivning som jag tycker mycket om. En liten pojke på 10-12 år, född in i ett fattigt hem, jobbar som vallhjon och försöker samtidigt lära sig att måla och skulptera på egen hand genom att använda material ur naturen. Han kom med tiden att göra en klassresa. Pehr Hörberg invaldes 1796 i Konstakademien och utsågs till kunglig hovmålare. Läs och begrunda en viljestark pojkes påhittighet för att få uttrycka sin förmåga och jämför med dagens möjligheter!

Hommage i lera

Relief av Mia E. Göransson, Ateljéföreningen G-studion i Gustavsbergs porslinsfabrik.

Fotot visar en miniatyrrelief av glaserad keramik. Två utblommade maskrosor som snart ska öppna upp sina fjunbollar och låta fröna virvla iväg med vinden. Jag blev bedårad och köpte denna relief plus två andra av samma konstnär. Den här tänkte jag mig som en hommage till en utblommad maskros, till minne av en människa som gillade maskrosor precis som jag gör.

Det stämmer även med min inriktning att till morfars hus endast köpa in nya föremål som går att särskilja från de prylar som fanns här innan jag tog över. Därför behåller jag det gamla rivjärnet, de falsade sockerkaksformarna men köper en Eva Solo karaff eftersom en rejäl vinkaraff saknades i mitt barndomshem. Det ska gå att se vad som är senare införskaffat även då det gäller nyttoföremål.

Okej då, visst begagnat har jag köpt in. En vas som maken slog sönder hittade jag en exakt likadan på Tradera turligt nog. Likadana föremål som de som inte blev mina vid arvskiftet har jag till någon del köpt in när jag funnit dem till salu. Men jag har som ledstjärna att vanligtvis köpa in nytt när något saknas. Nutiden och mina val får sätta sin prägel på det nyinförskaffade.

Jag vill veta att de möbler, föremål, den enkla konst som finns och fanns här har tillverkats eller köpts in och använts av de tidigare generationerna. Det är just dessa människor som har tillverkat dem, köpt in dem, hållit i dem, använt dem, nött dem, kanske gett dem patina.

Det är mitt förhållningssätt till det gamla, till minnet, till det befintliga.
.
.

Betänk!

”Betänk! Livets korthet/ Dödens visshet/ Evighetens längd”. De där orden broderade till mementon där förkunnarens vibrato ekar ljudlöst.

Memento mori.

Ett vackert stilleben. 

.

.

Anledningen till julfirandet

Jacobello del Fiore målade omkring 1410 en triptyk där anledningen till julfirandet berättas: Jesu födelse. En händelse som har fått djupgående konsekvenser för mänskligheten.

Då målningen utfördes hade det gått runt 600 år efter födelsen och del Fiore har förskönat händelsen en hel del med guldglorior och sidentyger. Triptyken, med ett utsnitt här ovan, finns att beskåda i sin helhet på Nationalmuseet i Stockholm.
.
.