Fukt och isolering

För några dagar sedan körde jag till Levar hotell som har ingång från gården. Det var regnigt och blåsigt och restaurangen tar inte emot lunchgäster numera.

I och med att det blåste drogs ögonen till grannhuset som har börjat åtgärdas. Isoleringsmattor flippade och flappade där på fasaden där träpanel har börjat spikas på befintlig eternit. Ställningar saknas så jag förmodar arbetet har avbrutits.

Det såg inte bra ut att isoleringen blir blöt av regn. Både glasull och stenull suger åt sig vatten och torkar knappast ut, särskilt som den befinner sig mellan eternit och plastfolie.

Här på det utskjutande mittpartiet syns eternitplattor, reglar, isolering, plastfolie och träpanel. Det syns hur vattnet rinner från taket på eternitfasaden rakt ner mot den vattensamlande isoleringen.

Synd på en rätt vacker byggnad belägen alldeles intill ett av kommunens två byggnadsminnen.

#eternitärinteskit

Att isolera eller inte isolera - det är frågan

I vårt permanentboende har vi inte isolerat det gamla timmerhuset annat än i farstun som var uppbyggd med regelkonstruktion. Timmerväggarna i sig är tätade med mossa. I farstun fanns ingen isolering alls så det var enkelt att fylla på mellan reglarna. Vi håller farstun sval under vinterhalvåret och dörrarna från farstun till de andra varmare rummen hålls stängda. Även salen hålls sval med stängd dörr. Det finns något vackert i denna livsstil som jag vill ta till vara. Det var med det levnadssättet jag och många med mig växte upp. Det är miljövänligt och energibesparande, boytan ökas under sommaren och minskas under vintern. Och praktiskt när det gäller matförvaring i farstuns kallskafferi under vinterhalvåret samt bra för många krukväxter av de gamla sorterna. Det är centralvärme som gör att många äldre sorters krukväxter inte klarar av vinterns varma och torra inomhusklimat. Att känna av årstiderna är också ett stort plus - att alltid ha 22 grader inomhus och gå barfota på golven året om är rätt upplevelsetrist tänker jag.

När vi bytte den väderbitna träpanelen på ena gaveln lade vi bara på ny vindtät förhydningspapp bakom den nya panelen. Pappen skarvades över regel och täpptes till minutiöst. De övriga väggarna har kvar originalpanelen från tidigt 1900-tal och då förstås även vindpappen - där har vi inget gjort. På insidan av ytterväggarna agerar lerklining eller kalkbruk vindtätning. Originalfönstren med sina vackra munblåsta glas med ytterbåge samt lös innerbåge sitter kvar. Jag vill påstå att det är ett friskt hus med bra traditionella material som är väl bevarade och boendet är trivsamt.

En baskunskap som ingick i restaureringskonst på Konsthögskolan för arkitekter, byggnadsantikvarier och civilingenjörer är att liggtimmerhus som är ordentligt drevade mellan stockarna är oerhört täta och det enda som egentligen behövs på ett brädfordrat liggtimmerhus är förhydningspapp - ånggenomsläpplig vindtät papp - mellan panel och timmer. Pappskarvarna ska hamna gå omlott och tätas omsorgsfullt.

I morfars hus ser det annorlunda ut. Sedan 1971/72 är väggarna isolerade med 45 mm glasfiberisolering med svart pappyta. Det var före energikrisen 1973 så inga statliga medel användes. Eftersom isoleringen endast är 45 mm ligger vägglivet inte så värst långt utanför stengrunden och minskar inte den utskjutande takfoten så mycket. Fönstren på bottenvåningen byttes i samma veva och ligger i fasadliv. Fasaden är täckt med Masoniteskivor som har måtten 120 x 240 cm. De är fasade i de horisontella skarvarna, de vertikala skarvarna är täckta med en ribba. Så där som man gjorde om man ville ha en traditionell känsla trots att det inte är träpanel på fasaden. Det är sådana fasader som försvinner i rasande takt, dvs de håller på att bli kulturhistoria ;-). Alla skarvar är täta, fukt kommer inte in. Men fasaderna är målade med alkydoljefärg. Det är inget jag uppskattar, en gång i tiden var fasaderna målade med den röda slamfärgen Falu Vapen, både brädfodringen och senare masonitefasaden. Den ursprungliga träpanelen som morfar lät sätta upp finns inte kvar överallt.

Hur ska vi göra med eventuell framtida isolering av morfars hus? Ska isoleringen bytas ut? Till växtbaserad isolering? Vilket lambda-värde bör isoleringen ha? Tjockare än 45 får den absolut inte vara. Att ta bort isolering helt och inte ersätta den alls kom upp som ett alternativ. Frågan diskuteras livligt.

Det finns oerhört mycket skrivet om detta med isolering av äldre byggnader. Den starka byggbranschen har som alltid givna svar (glasull eller stenull) som jag menar att man bör förhålla sig skeptisk till, en av de alternativa rösterna är till exempel denna: Isolering en fråga om klimat, komfort, ekonomi och hälsa.

Ge oss naturen tillbaka!

Igår gick första avsnittet på tv av den danska serien Ge oss naturen tillbaka! Vad kunde detta vara? Ännu ett flumprogram? Ännu ett lekprogram? Ännu ett format med utslagning av medverkande på bsta sändningstid?

Nejnej, det var ett program med samma värdgrund som jag själv har och länge har haft. Så glad jag blev. Programmet finns att se på SVT Play ett par månader framöver.

Läste precis en fin recension av programmet på Natursidan.se: Något av det mest hoppingivande jag sett på tv.

Illustration av Kleo Bartildsson härifrån.

Bin och fjärilar ska få en ny chans genom att återskapa vild natur. Bort med mängden av monokulturer. Inställningen till kontrollerad "natur" börjar sakta att svänga. Häng med om du vill vara up to date.

Off-grid med kulturarvet i behåll

Här finns ett exempel på ett leva i och förvalta ett före detta missionshus i Norrbotten. En livsstil lite off-grid som inte fungerar för alla men som innebär att man lever fri från samhällsservice som kan krångla eller sluta fungera. Jamen ni vet - kommunalt vatten, avlopp eller elförsörjning. Det är väldigt förtretligt när leveranserna inte fungerar.

Tänk er denna byggnad målad i röd slamfärg, vita knutar och fönster, med pannplåt på taket och inglasad veranda.

Om detta missionshus och hur det bibehållits och bebos nu kan man läsa HÄR varifrån fotot också är hämtat. Där finns även bilder på dagens utseende.

Lindrev

Har tagit med ej utnyttjat lindrev som köpts från Zikon till morfars hus. Rullarna med lindrev lär komma till större nytta här än i andra boendet där det nu har drevats klart.

Jag beställde en packe med 50 mm bred lindrev för ett antal år sedan. En rulle innehåller 15 meter. En förpackning rymmer 23 rullar. 6,5 rullar återstår av detta. Vem älskar inte lindrev... Fogskum skall icke användas här...!!

Födelsedag

Hej pappa!

Igår skulle du ha fyllt år om du levat. Men igår var det bråda slåttannstider för mig så jag hann inte skriva något på bloggen då. Vi hade slagit ut gräset på gården och det hade nästan torkat färdigt. Och inom ett par timmar skulle det komma regn. Det blev brådis och det där känner du till och utöver det fanns arbete med uppdrag i mitt företag att sköta.

Det var du som en gång började slå med lie här under ett sommarbesök. Det gick så bra och blev så vackert så det fortsatte vi med varje sommar. Men inte blir det lika jämnt som när du hanterade lien. Jag hade ju hjälpt till i slåttannan sedan barnsben och när jordbruket lades ner fortsatte du slå ôppe hägna (hägnet), sommarstugan där sommarladugården stod, och jag hjälpte till med räfsningen och du försökte även lära mig hantera en lie. Det var inte lätt - hall ne tjyven sa du ofta :-) eftersom liebladets spets ofta åkte ner i marken när jag lärde mig det där med att hantera lien. Det där pågick under somrarna i 10-15 år tills jag flyttade från Stockholm till den plats där jag nu bor och har egen lieslåtter.

Och inte slog du gräs endast med tanke på den biologiska mångfalden, på floran, krypen, insekterna - du utförde ett hantverk som du lärt i tidiga år. Ett hantverk med flerhundraåriga anor som gynnade floran och faunan, som gav foder till kreaturen och därmed mat till människorna, ett hantverk som vårdade landskapet och gjorde det vackert att se på för alla - även för dem som inte var bönder. För turister t ex.

Här på vår gård har vi nu slagit ut gräset med liar, använt räfsa för att vända det så att det torkar, räfsat det i strängar, sen föst ihop det i högar för att med högrepen lyfta upp det på "skrindan". Jag är tacksam över det kulturella kapitalet du delgav oss, jag är tacksam över att jag fick det med modersmjölken och att du aldrig tyckte det var omodernt, att det var en överflödig kunskap, något som maskiner kunde göra lika bra - för det kan de inte. Och okej då, slåtterbalk går också an men är inte lika miljövänlig med tanke på att det är ett motorredskap - men skärande egg har den dock vilket en trådtrimmer inte har.

Jag glömmer aldrig när du slog vägrenarna som hörde till vårt hemman med lie, den dikesslåtter som nu utförs av maskiner och i din del av landet aldrig kommer att bli så varsamt och väl utfört som när du och andra bönder skötte detta. 

Gräs ska slås med skärande egg för att överleva i längden, höet ska torkas på plats och luftas (röras om med räfsa) för att torka alternativt hässjas eller volmas. Då ger fröställningarna ifrån sig sina frön och ängsblommorna förökas och finns kvar. Och detta ska ske på rätt tid på sommaren. Allt det där som du bara gjorde är sådant som landskapsvårdare, biologer och länsstyrelsers naturvårdsenheter känner till numera. Och de som utbildar sig till landskapsvårdare (sådan utbildning finns) får arbete vid t ex slott, naturreservat, nationalparker - långt från den enkla jordbrukarmiljö du levde så nära hela ditt liv.

Hur ska jag kunna tacka dig för att du var den förste som fick mig att inse värdet av traditionell landskapsskötsel!? För mej är det ovärderligt ska du veta...

Fönsterrenoveringens dag 30 maj

Fönster från 50-talet och bakåt är oftast tillverkade av bra kärnvirke. Att (linolje)färgen vittrat betyder inget. Under finns trä utan tendens till rötskador. Så var det på övervåningens fönster i morfars hus. Inget trä behövde bytas ut, det räckte att skrapa, olja in, kitta och måla nya lager linoljefärg.

 

Vi tog hjälp av proffs med renoveringen av de flesta fönsterbågar. Ett par små bågar ska vi själva se över i sommar är planen - sedan är alla fönster på övervåningen färdiga för några decennier framåt. Karmar och innerbågar har vi också åtgärdat själva mestadels genom färgskrapning och ommålning.

Totalt har vi 65 fönster att ta hand om på våra två gårdar, jag kan ha glömt något litet gavelfönster. På gården med permanentboendet har vi renoverat samtliga fönster själva. Och då räknar jag ett fönster som en karm med bågar (både ytterbåge samt innerbåge i vinterbonade hus) Jo, vi har den gamla typen av fönster med enkelglas och lös innerbåge kvar överallt, utom på bottenvåningen i morfars hus. Där bytte min föräldrar tyvärr ut de fina fönstren mot kopplade och mindre bågar i början av 70-talet. Jag tycker mig se att det var vanligare i Norrland än i Mellansverige att byta bort de gamla fina fönstren i enbostadshus. Men denna teori bygger inte på statistik, det är bara en uppfattning jag har efter att ha sett och lyssnat runt under decennier. De norrländska fönster som klarat sig från att bytas ut, sitter ofta i ödehus, eller det som för några år sedan var ödehus.

Så bra då att Fönsterrenovering sedan fyra år tillbaka får en egen dag den 30 maj varje år. Att dessutom läsa om människor som idag lägger ner sin själ i att bevara gamla hus (och fönster) på ett förtjänstfullt och antikvariskt överlagt sätt, känns gott för framtiden.

Det är inte alltför många event i norra Sverige under Fönsterrenoveringens dag. Dock har Västernorrlands museum en jättebra aktivitet som pågår en vecka. Det handlar inte om praktisk byggnadsvård där man hur man lär sig handgripligen renovera ett fönster utan digital fönsterbingo via Instagram. Sån´t bra nytänk, så´n bra idé i sann folkbildningsanda!!!

Fönsterbingobricka från Västernorrlands museum i Härnösand.

Slåtterängsskötsel

Länsstyrelsen i Västra Götaland delar sedan 2017 ut ett pris till Årets slåtterängsskötare. Väldigt framsynt att denna typ av kulturarvsgärning premieras.

År 2018 fick slåtterängsvårdaren och kulturlandskapsskötaren Sune Broman priset. Han har en läsvärd blogg med vackra foton.

Så här beskriver länsstyrelsen Slåtterängspriset på sin hemsida:

"Slåtterängar är mycket artrika och har ett stort biologiskt värde. De är också levande kulturhistoria och en viktig del av kulturarvet. Det behövs en årlig arbetsinsats för att inte ängsblommorna ska konkurreras ut och försvinna och ängarna är därför helt beroende av att någon sköter dem. Det är tack vare enskilda personer och föreningars årliga insatser som det fortfarande finns slåtterängar kvar i länet.

- För att uppmärksamma det viktiga arbetet med slåtterängar och sporra till fortsatta insatser har Länsstyrelsen tagit initiativ till utmärkelsen Årets slåtterängsskötare, säger Karin Persson, rådgivare på Länsstyrelsen.

Slåtterängar bidrar till miljömål

Länsstyrelsen arbetar för miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Projektet med samma namn, Ett rikt odlingslandskap, vill visa på bra åtgärder som den som sköter jordbruksmark kan göra. Att sköta en slåtteräng bidrar till flera av preciseringarna för miljökvalitetsmålet.

Arealen slåtteräng har minskat drastiskt under 1900-talet i Västra Götalands län och i Sverige. Idag har nästan alla tidigare slåtterängar odlats upp, planterats med skog eller sköts som betesmark. Slåtterängen är den mark som förr gav vinterfoder till bondens djur. Ängarna blev magra, solbelysta och biologiskt rika genom den traditionella skötseln. Många växter, svampar och djur trivs just där. De kvarvarande ängarna är också vår levande kulturhistoria. Den årliga arbetsinsatsen måste ske för att värdena i ängen ska finnas kvar.

Landet som helhet behöver fler slåtterängar!!!

Var finns den privatperson som är Västerbottens meste slåtterängsskötare?

Åkerarealen i norra Sverige

Läser på fb-sidan Norrlandsparadoxen ett inlägg av Arne Müller den 12/4 2021.

Bara i Norr- och Västerbotten har åkerarealen minskat med 36500 hektar under de senaste 40 åren. En av slutsatserna i boken "KliMat - på jakt efter den hållbara maten" (kommer från tryckeriet i maj) är att det gäller att det gäller att vända denna utveckling. Varenda hektar jordbruksmark kommer att behövas.

En färsk forskningsrapport i tidskriften Nature Climate Change ger stöd till denna slutsats. Den visar hur klimatförändringarna redan kraftigt minskat produktivitetsökningen i stora delar av världen. Delar av Afrika och Mellanöstern är områden som drabbats särskilt hårt.

 

De delar av världen som knappt påverkats, eller där klimatförändringarna till och med varit gynnsamma, finns långt i norr. För att klara den globala försörjningen av mat i framtiden kommer jordbruksmarken i de nordliga regionerna att bli allt viktigare.

 

Som vi visar i boken finns det också goda naturliga förutsättningar för att bedriva ett jordbruk med små klimatavtryck i norr. En stor källa till utsläpp från jordbruket är läckage av koldioxid från åkermark. De studier som gjorts över lång tid i norra Sverige visar att förutsättningarna för att hålla nere dessa utsläpp är gynnsamma. Det krävs också i allmänhet mindre bekämpningsmedel och gödselmängder när man kommer längre norrut.

 

Kunskapen finns som talar för en kraftfull satsning på att bygga ut jordbruket i Sverige, inte minst i norr. Detta borde vara en viktig del av klimatomställningen. Det som än så länge saknas är tecken på en stark politisk vilja att gå i denna riktning.

Till fb-inlägget finns en artikel samt kartbild över världen och de temperaturförändringar som registrerats.

I artikelns informeras om en  bok som snart kommer ut-  ”KliMat – På jakt efter den hållbara maten” (Ord&visor förlag). Boken är resultatet av att den resa genom Norrbotten, Västerbotten, Österbotten och ryska Karelen som ett grupp svenska och journalister gjorde förra sommaren.  Det låter spännande och intressant - själv har jag glatt mig mycket åt jordbruket i ryska Karelen och den mängd timmerbyggnader, vackra landskap och gamla metoder som fortfarande används "over there" i Karelen. Kanske är jag inte så ensam i mina tankar om miljövänligt och människovänligt jordbruk. Det är till sådana platser/länder jag väljer att åka på semester för att uppleva annat än andra turister.

Totalt i landet fanns förra året 2 600 företag som var specialiserade på mjölkkor läser jag på en blogg från Jordbruksverket. Det är 17 % av de företag som var specialiserade mot lantbruksdjur. Jordbruksföretagen blir färre men större. Den centraliseringen har pågått länge, länge, länge.

Bild härifrån

En önskan, som känns rätt fåfäng, är en snar förändrad inriktning på jordbrukspolitiken. Jag är så "romantisk" att jag även hoppas att kossorna, grisarna och hönsen ska få det bättre än de har idag i djurfabrikerna.

Boken KliMat ser ut att vara ett inlägg i debatten om ett lands egenförsörjning på matproduktion och om globaliseringens verkan.

Earth Hour 2021

Lördag den 27 mars firas årets Earth Hour mellan klockan 20:30 och 21:30.

Earth Hour ska avnjutas med brasa i öppna spisen, levande lågor, något gott att inmundiga och kanske även högläsning. En trevlig kväll helt enkelt med en fridfull timme.

Numera finns ingen allmän vägsträcka i byn där man kan njuta av det rogivande mörkret. Skogen vid den sista fina sträckan av gamla Kustlandsvägen avverkades för något år sedan så numera finns inte mörker där, ljus från hus stör blicken. Som en HSP då det gäller elektriskt ljus, uppskattar jag mera då lättillgängligt mörker förekommer under den mörka årstiden. Synd att man mestadels bara kan uppleva fint mörker under vissa utlandsresor.

Som jag skrivit förut är det lättare att hitta och njuta mörker i södra och mellersta Sverige, märkligt nog. I norra Sverige ser det ut att ge högre status ju mer utebelysning man har, ju fler ljuspunkter som förorenar den mörka himlen. Det finns även en tävlan byar emellan. Det finns naturligtvis även en kulturell förklaring till hur elektriskt ljus används.

Allt sedan 2009 firar vi denna stämningsfulla timme. HÄR är de samlade skriverierna på den här bloggen. 

Mörkermanifestet

Nu är den här - boken om mörker i nutid och hur vi kan förhålla oss till det. Ända sedan jag började blogga för 11 år sedan har jag återkommit till skönheten i mörkerupplevelser men att dessa blir färre och färre även på landsbygden. Jag har nämnt min längtan efter kyla, mörker och snö - fenomen som har minskat i stor omfattning under min levnad, under ett människoliv.

Jag har inte hunnit läsa boken men på förlagets hemsida finner jag nedanstående information om mörkermanifestet. Det gör mig rätt glad. Jag önskar innerligt att nästa generation fattar vitsen med mörkerupplevelser och kan erhålla fler än vad som är möjligt idag.

Mörkermanifestet av Johan Eklöf, Natur & Kultur förlag.  

Att våra städer blir allt mer belysta är kanske inte det stora problemet, tror Johan Eklöf, utan det är att belysningen sprider sig allt mer ut på landsbygden och att det blir färre och färre platser som får vara naturligt mörka. 

Jag kan bara beklaga att det är så.

Mörkermanifestet:

• Bli varse mörkret. Dygnets naturliga rytm är uråldrig och en förutsättning för allt liv, men nattens mörker är idag satt på undantag. Var en motvikt.
  
  
• Värna mörkret. Vi lever i en värld som tycks bada i artificiellt ljus, men mörkret finns närmare än du tror – en tågresa bort, en promenad, en avstängd mobiltelefon. Var finner du ditt mörker?
  
  
• Bevara mörkret i din närhet. Släck ner hemma i rum där du inte befinner dig och låt trädgården få vila i mörker om natten. Se mörkrets och skuggornas nyanser framträda.
  
  
• Följ din inre rytm. Låt mörkret omfamna dig innan du somnar, undvik det blå ljuset på kvällen och låt solen nollställa dygnet på morgonen.
  
  
• Upptäck nattens liv. Gör en utflykt bortom städernas bländande himlaglim och låt ögonen vänja sig vid mörkret. Se djur komma fram ur sina gömslen, ögon glittra och silhuetter passera. Känn hur växternas dofter förändras, hör hur nya ljud tar över.
  
  
• Uppsök mörkret. Se skymningens olika stadier och hur solen lämnar plats för måne och stjärnor. Sök dig om du kan till midvinterns mörka nätter och mytiska norrsken – ett bländande skådespel!
  
  
• Lär dig mer om mörkret och dess betydelse för djurs och växters överlevnad. Inspireras av litteraturen och konsten från tiden innan LED-lampan tog över natten.
  
  
• Tala om mörkret med människor omkring dig – ju mer kunskaperna om mörkrets förtjänster sprider sig, desto större är chansen att vi kan motverka de problem som en alltför upplyst värld orsakar.
  
  
• Påverka din omgivning och var en förebild i bekämpandet av ljusföroreningar. Påpeka för din kommun vilka gatlyktor som bländar onödigt mycket och varför fasadbelysning faktiskt kan strida mot naturskyddsförordningen. Delta i Earth Hour tillsammans med dina grannar.
  
  
• Fånga mörkret. Bli dess vän och njut av det – det kommer att berika ditt liv.

 

Författaren är disputerad biolog och en av Sveriges främ­sta experter på fladdermöss. Han bor i Västergötland och arbetar som naturvårdare och copywriter.

 

Naturlig omgivning

På gården i syd har ängsblommorna börjat slå ut. Det är en fin årstid minsann. Ängen slås i början av juli med liar, höet får ligga ock torka och samtidigt släppa fröer till jorden. Ängsblommor ska inte gödslas, då försvinner de med åren. Höet tas därför om hand och får inte ligga kvar eftersom det i så fall ger näring till jorden.

Teveronika och smörblomma.

  

Prästkragarna har precis börjat slå ut. Sen väntar tjärblomster, humleblomster, kråkvicker, ängshavrerot, rödklöver, måror, liten och stor blåklocka, äkta johannesört och mycket mer. Det finns otroligt många arter på en äng jämfört med en gräsytemonokultur.

 I det man kan kalla woodland finns mossbelupna stenar bland växterna. Sirligt gräs spirar.

Ormbunkar har ringlat sina toppar.

 

På den klippta gräsytan (den välvårdade tänker en del) finns fruktträdgården. Här finns 10 äppelträd varav 5 stycken 100-åriga och två plommonträd. För att få pollinering och allt liv att trivas är det förstås viktigt att den biologiska mångfalden gynnas.

 I woodlandet växer vilda träd.

Förgätmigej skymtar bland grässtråna.

Smultronen blommar under lång tid.

Varje år blir det 7-10 skottkärror kompostjord att förbättra och gödsla köksland och rabatter med. Den jorden består av växtavfall, löv och matavfall (varmkompost är en utmärkt uppfinning). Att slänga växtrester och löv nerför bäckkanten känns kontraproduktivt när det kan bli bra jord. När jag på vårarna ser trädgårdsägare som köpt mängder med säckar jord undrar jag varför man inte insett miljötänket med egentillverkad jord om man bor på landsbygden. Köpejord innehåller dessutom mestadels stora delar torv som är ett icke-förnyelsbart material, det tar några tusentals år för torv att bildas. Så varför köpa trädgårdsjord i plastsäck?

 

 Bondpionens knoppar formas. En myra tittar till den och hittar något sött.

Ambitionen är att bevara karaktären av bondgård. Inte park, inte anlagd trädgård överallt utan enbart som kryddgård och perennrabatter. Här har även brännässlorna och vitplistren sitt existensberättigande tillsammans med vårfrylen och fårsvingeln. Kanske kan det kallas ett mini-paradis ;-)
.
.

Fattig - ett känsligt ord

"Hon gick hem före de andra. Isak Mårten var ju så upptagen med att ha roligt;
historier på Skjelletmål levde om, små talesätt som förutsatte kännedom om dén galningen och dén rågångspålen och dén rättegången som någon vunnit eller förlorat - i stort sett hade alla vunnit hela tiden; om de så dog var det en triumf, alltid hade de överlistat någon - om inte Vårherre så åtminstone en luskung.

Och ni ser inte att ni är fattiga?
Man ska vara försiktig med stora ord.
Fattig är ett stort ord det?
O ja rent farligt är det. Nästan bara Ibrahim är modig nog att svänga sig med det så där som en utmärkelse.
Och för er som är mindre modiga än Ibrahim?

En fattig männisch det är en som ingenstans har att bo och som måste tigga sig maten. Alla andra har det äventyrligt. Knapert. Kan hålla sig för skratt. När det är som värst. Men fattig använt till vardags betecknar ett själstillstånd. Om man är låg i modet därför att en Högste plågar en. Om en skakel har gått av mitt mellan två skjutshåll. Om man är olyckligt kär med mera sådant. Då kan man säga: I känns fattö (jag känner mig fattig)."

Ur Lifsens rot av Sara Lidman, 1996.


Det här utsnittet av Lidman där Rönnog, som är ingift och inflyttad till byn, tänker till om vad ordet fattigdom betyder, visar hur man i det längsta vägrar inse eller erkänna att man är fattig. Fattigdom är något skämmigt, fattiga är andra. Det lever kvar än i denna dag. Det absolut lustigaste tillfället jag hört någon protestera mot att ordet fattig användes var under en av de tre domstolsförhandlingar jag satt med vid i Mark- och Miljödomstolen samt Mark- och Miljööverdomstolen före 2010. Det var förhandlingar med syn på plats som vi motståndare mot ett vindkraftsprojekt här hade begärt och därmed fått.

Öppen, mineralfattig myr, närmast kameran dominerad av trådstarr.

Bild från wikipedia.

Vindkraftsbolaget och dess medhjälpare, företaget som tagit fram den miljökonsekvensbeskrivning som bolaget lutade sig mot, höll sin föredragning som jag minns det. Man beskrev den mark som skulle nyttjas. Platåberget var ett fint, orört naturområde med våtmarker av klass 1 (mycket högt naturvärde) och 2 (högt naturvärde). På ett åtta kvadratkilometer stort område skulle 40 vindkraftverk med betonggjutna gravitationsfundament och uppställningsplats för lyftkran byggas. Till detta kom drygt 20 km vägar. I alla industriella exploateringsprojekt blir såklart naturen och närmiljön lidande, särskilt om det finns höga naturvärden.

Den person som muntligt beskrev området uppe på platåberget använde bland annat den bland biologer vedertagna benämningen "fattigmyr" för en av naturtyperna som skulle exploateras. Genast protesterade en av åhörarna å det skarpaste och hävdade att ordet var felaktigt, här är naturen inte fattig. Att ordet fattig gav hen en känsla av att kommuninvånarna också fick en släng av sleven och betraktades som fattiga var tydligt. Protesten var ljudlig.

Jag lät mig förundras, jag lät mig förvånas.
Över lättkränkthet och okunskap i förening.

När jag senare kom att läsa Sara Lidmans beskrivning av människor i Västerbottens inland förr, kom jag att tänka på den händelsen.

En fattigmyr är en trädlös, mineralfattig myr med lågt pH-värde.

.
.

Vad innebär artrik vägkant?

Blåklockor, åkerbär, smultron, prästkragar, kattfot, renfana, rödklöver, gulsporre, ängsklocka, humleblomster, maskrosor förstås, nysört, ormrot, humleblomster - det är något av vad som kan finns på en vägren. Det sägs att väg- och dikesrenar är de biotoper som numera bevarar en ängsflora som decimerats genom jordbrukets rationalisering. Det är på de där remsorna som ängsblommorna har en fristad.

Detta är en bild från 2019, det första året efter standardhöjning av Riks13. Vägbanan är höjd med ca 20 cm och asfalterad igen. Hela slänten täcktes med makadam, grovt krossgrus ner till dikets botten, som en banvall.

Inga sparade örter, ängsblommor. Vi får se om de orkar komma igen genom att kämpa mot de här växterna. Här växer olika grässorter, åkerfräken (lokalt: granegräse), renfana samt sly av björk och sälg.

Och titta! Vad ser man där i dikesbotten? Jo en skylt där det står "ARTRIK VÄGKANT". Det finns flera skyltar längs den milslånga åtgärdade vägsträckan, samtliga lika malplacerade i mina ögon.

För mej är detta extremt provocerande, det är en skymf mot den som önskar biologisk mångfald.

Någonstans där nere i diket finns skylten "ARTRIK VÄGKANT". Rik på ruderatväxter. Det sägs att snart tar de vita flockblomstriga växterna över vägrenarna i landet. Som exempel lokor och älggräs. Så kan det bli. Bryr sig de boende ens?

 

Bild från nätet.

Trafikverket skrev i samrådsredogörelsen att "Trafikverket är medvetna om de artrika vägkanterna och kommer att hantera dem enligt gällande praxis."

I Trafikverkets förstudie till förstärkningsåtgärder för vägavsnittet, som också är samrådshandling, står att de negativa effekterna av förstärkningsåtgärderna är:

• Intrång och påverkan på natur- och kulturlandskapet vid dikesfördjupningar, trumbyten och släntåtgärder. 
• Risk för påverkan på artrika vägkanter vid dikesfördjupningar och släntåtgärder.

Punkt 4.2 i samma handling:

Försiktighetsprincipen gäller för hela vägsträckan, med artrika vägkanter på båda sidor om vägen. För effektiv återetablering av vegetation vid artrika vägkanter sparas det översta vegetationsskiktet, vilket återanvänds vid återställningsarbetet efter genomfört arbete.

Punkt 8.1:

Åtgärder i artrika vägkanter, ska följa de råd och rekommendationer som finns i Trafikverkets skötsel- och åtgärdsplaner, så att minimal skada uppkommer.

***

Jojo, så KAN Trafikverket göra. Men har man läst många miljökonsekvensbeskrivningar vet man att så inte görs om inte lokalbefolkningen står på sig och begär att myndigheten väljer detta alternativ.

Om vägsträckan gått genom ett ett socioekonomiskt starkare område/kommun hade vi boende ställt de krav på Trafikverket som de själva ställer upp som "möjliga" åtgärder för artrik vägkant. Men här tacksam för att Trafikverket över huvud taget åtgärdade vägbanan. Att spara det översta vegetationsskiktet, och återanvända det vid återställningsarbetet efter genomfört arbete på vägen är en onödig satsning på artrikedom och biologisk mångfald? Att försöka få till en gemensam aktion hade varit lönlöst. I denna bygd betraktas en person som begär något, som yttrar sig, som bråkig. Människor ska vara tysta, finna sig i sin lott. I en sådan bygd sker ingen utveckling.

Läs mer om VÄGRENARNAS VÄXTER.
.
.

Naturlig skönhet

Zorn frågade mig en gång om jag visste något vackrare än en svensk, blommande äng. Jag grubblar ännu över svaret.

Carl Larsson

Sveriges miljömål - ett rikt odlingslandskap

Målaren återger landskapet med färg och pensel, men bonden formar det i original med lövkniv och lie.

Mårten Sjöbeck 1886-1976

Sjöbeck levde under den tid då jordbruket inte hade rationaliserats i hög grad och såg därför bönderna som självklara landskapsvårdare. Det gäller knappast idag även om t ex LRF med kampanjer vill få oss att tro det.
.
. 

Så nära till ett naturreservat - men så långt borta

Norrländsk myrmark. Större delen av området utgörs av aapamyrar. I södra delen av reservatet finns en av de nordligaste högmossarna i Sverige.

 

 

Bilder från maj och juli i år. Vid det senare besöket fick jag en familj, som satt på en sten bland nedskräpningen och åt, att inse att det var fin vy om man gick några meter in från stoppet vid E4. Pappan sa, när han såg myren, att han stannat flera gånger tidigare men aldrig insett att utsikten var så pass mäktig. Småpojkarna tyckte mest det var kul att springa ikapp på spången.

Skylt till vilken nytta?

Om en upplevelse av orörd myr.

.
.

Om gammalt taktegel

"Tack än en gång för rapporten och för (...)

J. har läst rapporten och hans respons var verkligen oväntat och odelat positiv. Det känns som vi är på rätt väg! Jag är så glad för husets och tornseglarnas skull.

Det är något med handslaget tegel som gör mig lycksalig, jag tror att det är dess närhet till elementen - till jorden, elden, vattnet och till människans händer och skaparkraft. Och att det skänker både oss och djuren ett hem. Och lavarna får också någonstans att växa, leva och måla sina kosmiska mönster på."

Man blir mycket glad av ett sådant mejl från en uppdragsgivare när man beskrivit vikten av och argumenterat för att bevara byggnadens gamla handslagna (handgjorda) taktegel tillverkade av lera från platsen vid ett numera nedlagt tegelbruk.

Bild härifrån. Där finns att läsa en hel del om gamla taktegel.

.

.

Ljusets mörka sida

Läser en notis i september om att forskning visar att "påverkan av ljusföroreningar - artificiellt ljus under natten - på människor, djur och natur är ett växande forskningsområde. I en studie från 2017 kunde tyska forskare med hjälp av satellitbilder visa att andelen nattupplysta områden på jorden ökade med 2,2 procent årligen mellan 2012 och 2016. En ökning med ca 9 % på fyra år.

Under miljoner år har förhållandet mellan dag och natt varit konstant och många organismer har anpassat sig efter dygnsrytmen och de naturliga förändringarna mellan dem."

Källa Science. Biology letter. International Dark Sky Association.

Finaste adventsstjärnan - helt utan elektricitet.

Detta med ljusföroreningar att öka med tiden, tyvärr. Vad kan hejda förändringen? Djur som behöver mörker får ge vika för oss människor som kräver "vår rätt" till utebelysning. I en glättig "miljötidskrift" läste jag en artikel där energisparande LED-lampor förespråkas. Och den "sparade" energiförbrukningen kan då användas till att sätta ut "mysbelysning" i trädgården. Det blir ett nollsummespel utan energibesparingseffekt men med förstärkta ljusföroreningar. Någonstans där spårade skribentens tankegången ur totalt.

Vi som förespråkar upplevelser av mörker, stjärnhimmel, norrsken är i minoritet, nedsmutsning av mörker samt miljö- och klimatförstörelse går inte att hejda.
.
.

Håll Sverige rent

Jovisst, en gammal skylt som fortfarande (år 2019) sitter uppe och gör tjänst vid en papperskorg. Att inte slänga skräp omkring sig i naturen känns som en självklarhet om man som jag vuxit upp med kampanjen Håll naturen ren som lanserades 1962. Men det var flera generationer sen och mycket har ändrats i vårt sätt att se på naturen...

Fortfarande verkar många tänka att "människan är skapelsens krona" och att vi därför som självutnämnda härskare över djur och växter, ja jordklotet och rymden, kan ta oss vilka friheter som helst.
.
.

Hemjord

Jag behöver aldrig köpa jord i plastsäckar.

Och inte heller behöver löv, växtrens, fallfrukt eller matavfall forslas bort från gården. I mitt permanentboende komposteras det mesta som efter hand blir egen jord att använda i odlingarna. Varmkompost för matavfall, lövkompost och grönavfall i öppen kompost - allt blir till härlig jord på tre år.

Det är en del att hantera med att gräva om komposten en gång per år men det är värt besväret med tanke på den fina mull som fås. Just detta att slippa köpa hem jordsäckar och dessutom få utmärkt egen jord av det som annars skulle forslas bort. Eller dumpas någonstans där ingen vill ha det.

Varje försommar finns härlig ny näringsrik jord att gödsla odlingsland med och att toppdressa perennrabatter. Det blir sex, sju skottkärror varje år. Maskar och mikrober hjälper till att göra ett fint arbete.

Att kompostera är ett juste sätt att återbruka om man har plats för det. I en stadslägenhet går det också men lika enkelt är det inte. Kompostering av matavfall med bokashi är stadsmänniskans försök att lösa det hela men så mycket enklare kompostering är om man lever på landsbygden. Jag behöver inte slänga någonting i gröna tunnan att hämtas av sopbilen. Sophanteringen har verkligen blivit utmärkt under 2000-talet: miljöstationer, återvinningsstationer och kompostering hemma.

En gång i tiden slängdes köksavfallet på gödselstacken. Det var också lättsamt men då var det metall samt glas som mycket lätt hamnade i naturen.

En del perenner som gillar den där näringsrika jorden har slagit ut och än fler står i startgroparna. Försommaren är en härligt intensiv tid.

 I lördags slog första irisen ut.

 Flera knoppar av jättevallmon slog ut efter att bilden togs.

 

Den här sista blomman, gullvivan, den får ingen näringsrik kompostjord eftersom den är en ängsväxt som vill ha mager jord. Det finns många gullvivor och andra ängblommor på tomten och där de växer kommer det senare att slås med lie.