Av hundra människor
är de som vet bäst
minst femtiotvå,
de som med tvekan tar ett steg
nästan hela resten,
de som är redo att hjälpa till,
bara det inte tar för mycket tid,
så många som fyrtionio,
de som alltid är snälla,
för de kan inte annat,
fyra eller kanske fem,
de som kan beundra utan avund
– arton stycken,
de som har förts vilse
av sin ungdom som förgått
– sextio, sextiofem
de som inte är att leka med
– fyrtio plus fyra,
de som lever i ständig ångest
för någon eller nånting
– hela sjuttiosju,
de begåvade för lycka
– inte fler än tjugofem,
de harmlösa en och en,
som förvildas ihop,
säkert över hälften,
de grymma,
då läget tvingar dem därtill,
lika bra att inte veta
ens på ett ungefär,
de visa av skadan
– inte många fler än
de som var kloka förut,
de som inte får ut nånting
av livet utom tingen
– trettio stycken,
fast jag önskar att jag hade fel,
de hopkurade och pinade
utan lyse ute i mörkret,
räknas till åttiotre
förr eller senare
de rättfärdiga
– ganska många, trettiofem,
men om det draget ska hänga ihop
med en strävan att förstå
– tre
de som är värda att tyckas synd om
– nittionio av hundra,
de dödliga
– hundra av hundra
En siffra som hittills har stått sig.
Wislawa Szymborska (1923-2012)
Övers. Anders Bodegård
Wisława Szymborska, polsk poet och essäist som tilldelades Nobelpriset i litteratur 2006.
.jpg)
