21 maj 2025

Tulpaner och tapeter

Plockade ytterst snabbt ihop några tulpaner inför resan norrut. Narcisserna var utblommade, syréner är svåra att hålla fräscha en längre tid, bond- och trädpionerna var bara knoppar, de andra blommande rabattväxterna lät jag stå kvar. Bara en bladkvist av röd sockblomma fick hänga med. Det var ovanligt få snittade växter som fick resa långt denna vår. Det var bara krukväxter som fyllde en plastback.

Denna enklaste av buketter fick sin plats på radioapparaten Grundig 3097 från 1958/1959. Och vasen tulpanerna står i är tillverkad av Nittsjö. Den är märkt med nummer 1266 på undersidan.

I bakgrunden finns en slags gröttapet klistrad på väggen. Den är beställd från min "hovleverantör", företaget Interior 1900 som inte finns längre, dess tapeter säljs nu på Tradera. Jag är innerligt glad att ha hunnit köpa fina gamla tapeter och tapetbårder av Nils Markus Karlsson när han drev Interior 1900.

Denne tapetnörd presenteras i K-special på SVT Play. Kolla här på Tapetmannen, mannen som egentligen inte vill sälja sina gamla tapeter. Programmet beskrivs så här:

Dokumentär om en mans passion till en unik samling tapeter. I en källare djupt under jorden i Malmö arbetar Nils Markus Karlsson med att katalogisera och sälja vintage-tapeter. I samlingen finns östasiatiska exempel gjorda av sjögräs och så kallade gröttapeter från krigsåren men också mer konstfulla exempel av svensk industrihistoria. Efterfrågan varierar och för vissa sorter finns det inget intresse alls, vilket glädjer Nils Markus som helst ser att väggbeklädnaderna blir kvar i källaren. När en kvinna i Finland beställer flera hundra rullar gröttapet blir det början på en existentiell prövning för Tapetmannen. Svensk dokumentär från 2025 av Nicholas Wakeham.

*

Här beskriver jag mitt val till finrummet: En slags gröttapet.

Och hör hur man skär till och klistrar äldre originaltapeter: Tapetsering

Här tapetseras ännu ett rum: Limfärgstapet och linoleummatta

17 maj 2025

Två vårar

När man reser norrut i Sveriges avlånga land i maj får man möjlighet att uppleva två vårar.

Man lämnar häggar, slånbuskar, syréner, äppelträd, kastanjer, liljekonvaljer som blommar eller blommat över för att möta alla de där utom blommande slån och kastanjer i norr. Förutom buskar och träd har förstås både vilda växter och trädgårdsväxter i mångt och mycket gått i blom i söder: gullvivor, svalört, kungsängsliljor, kabbeleka - you name it! Prästkragarna är på gång och gräsen har börjat blomma. Det kan snart nog vara dags att binda en gräskrona.

Hägg-, syrén- och liljekonvaljdoft är härligt att uppleva om våren, det vore tomt utan detta. Tornseglarna hann komma innan vi åkte norrut. Nu möter vi de älskvärda drillarna från storspovarna och ladusvalornas kvitter.

Som sagt - två vårar. Vilken välsignad tur man har! 

15 maj 2025

Krigskyrkogårdar förbereds

Svenska kyrkan planerar och anlägger krigskyrkogårdar nu när krig kan stå för dörren. 5 % av Sveriges befolkning ska kunna kistbegravas på dessa nya platser. Det ska säkerställas att detta ska fungera även om energiförsörjning, internet och telefoni försvinner. Krematorier drar mycken energi - därför räknar man med kistbegravningar som ju tar större plats men kräver mindre energi. Världsläget och världsordningen har fått en dramatisk vändning. Det är mycket att tänka på och planera för just nu. Ty Sverige kan inte vara neutralt längre eftersom vi numera är med i NATO.

Jag har följt det som händer nära min bostadsort. I april hade en avplanad grusad yta anlagts på jordbruksmark i direkt anslutning till kyrkogården. Grundvattnet ska skyddas antar jag.

  

I maj har man kommit så här långt, mängder med matjord håller på att fördelas ut över grusytan.

   "Svenska kyrkan ser över krigsgravar för en halv miljon människor

Uppdaterad
Publicerad

Om kriget kommer till Sverige måste kyrkan kunna hantera mängden dödsoffer som ska begravas. Kyrkoherdar över hela landet har fått i uppdrag att höja beredskapen och kyrkan råder församlingarna att planera gravplatser för totalt fem procent av Sveriges befolkning.

Strax innan jul skickade biskopen ut ett brev till alla kyrkoherdar med en uppmaning om att kyrkan måste förbereda sig inför ett eventuellt krig eller krisläge. Kyrkoherdarna ska säkerställa att begravningsverksamheten kan fungera även om energiförsörjning, internet och telefoni försvinner.

Kyrkan har också bestämt att det måste finnas tillgänglig kyrkogårdsmark för att begrava totalt 5 procent av Sveriges befolkning och planeringen ska göras utifrån kistbegravningar eftersom krematorierna kan sluta att fungera. Runt om i landet inventerar nu kyrkoherdarna var det finns tillgänglig kyrkogårdsmark hos dem."

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/svenska-kyrkan-forbereder-krigsgravar-till-en-halv-miljon-manniskor

 

"Kyrkogårdarna rustar inför kris och krig: ”Världsläget har förändrats drastiskt”

Uppdaterad
Publicerad

Efter Rysslands invasion av Ukraina uppdaterar nu Svenska kyrkan sin kris- och beredskapsplan. Det handlar bland annat om att säkra identifieringen vid gravsättning men också om att köpa in extra spadar och arbetshandskar.

Enligt begravningslagen har Svenska kyrkan, med undantag för ett fåtal kommuner, ansvar för att begravningsverksamheten i Sverige fungerar – även under krig.

– I samband med att världsläget drastiskt har förändrats så har det här aktualiserats. Jag känner att vi har en tydlig plan som håller i en kris eller krigssituation, säger Anders Carlsson, kanslichef Svenska kyrkan Norrköping.

Bland annat har Anders Carlsson beställt speciella nummerbrickor som är anpassade för att fästas på liksäckar, köpt in extra spadar, försökt säkra tillgången till drivmedel och uppdaterat gravkartorna med markerade områden för reservgravar."

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/har-hojer-kyrkogardsforvaltningen-beredskapen-infor-krig

Så här såg det ut vid förra helgens cykeltur. Utfyllnadsmassor och matjord i stor mängd har förts till platsen i direkt anslutning till denna kyrkogård.

Undrar hur många man räknar med ska kunna begravas här? Följer utvecklingen med intresse. Kanske ska här vara en gräsyta som tidigare men marken är iordningställd för en kris- och krigssituation.
 
Ni har väl sett krigskyrkogårdar ute i Europa efter 2 världskriget? I Finland är det närmaste land där jag upplevt en sådan med vita träkors i oräkneliga rader. Det är en monumental upplevelse.

12 maj 2025

Misstag eller planerat?

Jag har varit hemmansägare i 25 år. Två och ett halvt decennium. Att det skulle innebära insikt om den okunskap som finns hade jag absolut inte anat. Att klassresan skulle ha den vinklingen på tillvaron. Ingen ska tro att det här inlägget har varit lätt att skriva.

Ingen kallelse skickades ut då byn var delägarförvaltad.  I en delägarförvaltad förening krävs konsensus i alla beslut och då måste samtliga delägare vara kallade. Efter min påtryckning gjordes 2007 en lantmäteriförrättning där samfällighetsföreningen bildades. Som suppleant föreslog jag min barndomskamrat vilket också röstades fram. Det var 20 år sen.

Året innan gjordes avverkning av gemensamt ägd skog utan att medlemmarna fick veta det.

Samma år som sff bildades utfördes markberedning av den avverkade arealen mot majoritetsbeslut på stämma.

Försäljning av gemensamt ägd mark har gjorts och medlemmarna fick inte se någon karta över vilket markområde det gällde och ingen kände därför till exakt areal delägarna skulle sälja. Vem som satte priset fick vi inte heller veta. Köperskan satt i styrelsen för byns samfällighet, kanske var det styrelsen som beslutat om pris för marken utan att tillfråga delägarna. Vänskapskorruption är inte någon bra utgångspunkt i en öppen gemenskap. När frågan om försäljning kom upp sade jag att vi delägare vill veta mera, frågan måste tas om och göras på rätt sätt nästa år. Det kommande året fick vi delägare inte veta något mer, inga fler dokument visades eller informerades om. Jag som hade trott att min barndomskamrat, som var köpare, hade mer kunskap och var mer kompetent än så. Långnäsa åt mej!

Nyttjande av vår gemensamt ägda mark beslutas utan att delägarna tillfrågades. En av de som beslutat att utan eftertanke använda marken sitter i styrelsen. Inkompetens. När de inblandade tre paren efter några år berättade om projektet menade den ena inblandade att de som ifrågasatte handlingssättet var ogina. Hon behövde inte mer kunskap i frågan hur en samfällighetsförening sköts eftersom hon har bra utbildning och det räcker. Min tanke var: "Visa det då."

Medlemmarna blir överkörda, man kan tro att det är på den tid då byåldermannen var högsta beslutande organ, innan samfällighetslagen trädde i kraft. Byns styrelse hänger inte med i tiden. Kanske är det vanligt på riktigt små orter där tiden står stilla och där kunskap saknas och man vägrar lära något nytt?

Stämmoprotokollen justerades under ett par decennier med ordförande och sekreterare som höll i justeringspersonerna som marionetter utan talan. Det innebär att människors integritet inte respekterades. Jag protesterade mot detta i åratal men ingen förändring skedde. Till sist skrev jag en motion där förhållandet klargjordes. Då beslutades om förändring. "Ja, du har väl rätt" sa min gamla kamrat i styrelsen. Hur styvnackad får man vara, det är styrelsens sak att kunna sådana frågor och kan man inte är det styrelsens sak att ta reda på vad som gäller när något sådant påpekas.

Två gånger har försök gjorts att ändra andelstal godtyckligt utan lantmäteriförrättning. Båda gångerna har min barndomskamrat suttit i styrelsen. Vem vill bli lurad av någon man känner väl? HELA styrelsen är ansvarig för det som sker, man kan inte skylla ifrån sig på andra om det blir skarpt läge.

 *

Hur många instanser, myndigheter, riksförbund har inte jag ringt och mejlat för att skaffa mig kunskap i de här frågorna? Förutom att gå kurs och prata med insatta. Tror ni att medlemmar i en bostadsrättsförening i en större stad skulle ha tillåtit att styrelsen sitter kvar trots alla övergrepp mot delägarna?

I en sff där det är så lågt i tak, där att arbeta tillsammans är okänt, sker ingen reell utveckling. Det är likadant som i en autokrati som vi ser växa fram i t ex USA just nu. Att vara rättvis, delge samtliga medlemmar information och ta gemensamma beslut passar inte samfällighetsföreningarna här. Det syns som om Okunskap ger makt. I min värld får en hel styrelse inte visa en sån inkompetens under så många år när de får hintar om felaktigheter.

Struntar man i regler och lagar visar det på vilken människosyn man har. T ex att alla är inte lika mycket värda och alla får därför inte delta i beslut. Det är sorgligt och gör mej ledsen att styrelserna i byns samfällighetsföreningar försökt lura mej och andra delägare så många gånger i tron att ingen av oss förstår, vet, kan...

Det handlar till syvende och sist om moral, alltså förståelsen för vad som är rätt eller fel. Samt vilken etisk svansföring man har dvs. om man vill leva efter de fyra etiska principerna:  

  • göra gott
  • inte skada
  • vara rättvis
  • respektera självbestämmande och integritet

*

Jag minns den hemliga klubb vi hade som barn, lekkamraten och jag. Sen dess har åren gått. Reglerna som gällde finns nerskrivna och jag återfann dem när vi arbetade med övervåningen i huset.

.
REGLER.

1. Vi ska inte ljuga!
2. Vi ska inte viska, så att den andra inte får höra.
3. Vi ska alla hjälpa till med jobbet!
4. Vi ska göra roliga saker tillsammans!
5. Vi ska inte kasta papper runt kojan!
6. Vi ska inte ta mer än 50 öre med oss om vi samlar
    in pengar!
7. Vi ska meddela om vi inte kan komma till klubb-
    mötet!
8. Vi måste ta med märkena!
9. Vi måste kunna lösenordet!
10. Vi ska ha en egen sång!

När jag fann det där barnsligt naiva papperet för 11 år sedan berättade jag om det så här: https://morfarshus.blogspot.com/2014/06/foreningsregler-demokrati-transparens.html 

8 maj 2025

Varför knota... vi gör det frivilligt.

 

Rödslamning av logens vägg utförde vi när det var varmt nog i april och mestadels när väggen låg i skugga. Det är arbete nästan jämt med två gårdar men det livet har vi valt helt frivilligt. Andra strykningen kan bli nu till helgen om det är varmt och behagligt nog men hittills har maj varit kylig.

Samtidigt blommar det överallt och svalkan gör att blommorna står sig länge, narcisserna har blommat sen före påsk och några buketter har plockats in. Ormöga på bilden, är en marktäckare som nästan tar överhand i trädgården. Men tids nog ska den begränsas något  - men först målning. Livet är ett äventyr!

7 maj 2025

Pengar är lycka???

Kan inte låta bli att ta upp ett brott som en  kvinna, född och uppvuxen här i denna lilla by, blivit fälld för. Det här kan man väl säga är ett rätt så storskaligt brott och en stor nyhet då det blev känt.

 

Efter 14 år har återbetalningsskulden vuxit till mer än det dubbla.

 

* 


Ville vi bara bli lyckliga, vore det lätt ordnat.
Men vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.




Charles de Montesquieu (1689-1755) passar in här tycker jag.
Montesquieu var fransk friherre, politiker, författare, statsvetare och politisk filosof.
Pengar är lycka tror alltför många.

6 maj 2025

Hjälpsamt

Kassören i byns samfällighetsförening får frågor av medlemmar då kassaredogörelsen gås igenom på stämman.

- Vad innebär t ex "Utterströms 18 125,90" kr?
- Och "Edlund 9 000 kr"?

Att vara tillmötesgående, skriva ut tydligt vad summan härrörde sig till kan kanske vara lämpligt för öppenhetens skull. Då är det också lättare att i framtiden gå tillbaka för styrelse och medlemmar och se när olika åtgärder utfördes. Det är långt ifrån vanligt att man ur byns stämmoprotokoll kan läsa sig till vilka åtgärder som genomförts under räkenskapsåret och vad kostnader härrör från.

Kassörens svar:
- "Ni får leta i verifikationspärmen. Den finns hos mej. Men ingen har någonsin bett att få titta i den, hehehe..."

Vad är  hjälpsamhet? Samarbetsvillighet? Medlemmarna verkar ses som besvärliga individer som ska näpsas och hållas kort. Men en styrelse är väl till för medlemmarna eller...? Kanske anser styrelsen sig ha oinskränkt makt. Då kan man vara arrogant och hev å se

Man får hoppas att revisorerna verkligen kan sin sak och inser hur viktig deras uppgift är!

5 maj 2025

Axiom

 "Ju större lögnen är, desto större chans för att den ska bli trodd."

 

"Om man bara tillräckligt obekymrat talar som om det vore på ett visst sätt, så kommer allt flera att fångas in i föreställningen att det är på det sättet."

Läser axiom som jag sparade för tre decennier sen. Artikeln handlade om reklamens makt.

1 maj 2025

Primörpremiär

  

Idag, 1 maj, var det premiär för primören nässlor. Det blev en god sopplunch efter att ha plockat nässlor på gården att koka soppa på. Till det en smörgås på rågbröd med ost och egenodlade ärtskott. Gott!

*

 


Flaggan på gården hissades i topp för första gången i år. På kvällen hälsades våren välkommen med  manskör, det hör till numera. Och sen en majbrasa direkt efteråt när skymningen föll denna valborgsmässoafton.  


Vintern rasat ut bland våra fjällar;
Drivans blommor smälta ned och dö;
Himlen ler i vårens ljusa kvällar;
Solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! hälsen glada vindar
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem; till björk till lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse;
Se dem än, som i min barndoms stunder;
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Text: Herman Sätherberg 
Musik: Otto Lindblad 1839

29 april 2025

Sakfel i justerat protokoll

Vid förra årets byastämma lyfte jag frågan om vägstenen som utgör gräns mellan vår by och grannbyn. Jag fick med mej de närvarande på att stenen, som fallit under vinterns plogning, skulle resas upp. Samtidigt framkom andra meningar om vad stenen representerade: hörnangivelse av ett hemman eller en sten vilken som helst, som Gunnar Th rest någon gång under 1900-talet. Jag hävdar med bestämdhet att det är en gränssten mellan byarna som restes i samband med laga skiftet. Det är väl nästan alltid som en gräns passerar över en väg, något som sekreteraren ansåg som en märklig lösning  – jag förstod verkligen inte det resonemanget.

Ett skiftes gränser och hörn brukar markeras med rösen om gränser ö h t är markerade. En högre huggen konisk sten satte knappast en hemmansägare här i byn upp som markering av sitt hemman.


Detta är en nutida vägskylt som markerar var orten, i detta fall Munsö, börjar. En ortnamnsskylt, en nutida gränsmarkering.

En fallen gränssten. I stämmoprotokollet står:
"Råstenen efter gamla riksväg 13 bakom Hallberget har plogats ikull. Stenen behöver resas upp. Robert och Mats fixar det.”


Stenen vid gamla Kustlandsvägen är nu rest och man får hoppas att den står sig genom flera vintrars plogning. För mej är detta ett kulturminne att bevara. Vi är inte bortskämda med bevarade kulturminnen i den här trakten. Och bryr sig ingen så kommer stenen och den kunskap som följer med dess existens, snart även den att vara glömd. Norrland är ibland betraktat som kulturlöst i jämförelse med landets södra delar. Det må vara sant eller osant.


Nåväl, i stämmoprotokollet står att stenen står ”efter gamla riksväg 13” vilket är alldeles galet.


Sekreterare R. är inte född och uppväxt här i byn, bor inte heller här. Okej, han måste ha blandat ihop vägarna. Men när det gäller justeringspersonerna Erik J (född 1942) och Jan R (född 1948) borde kunskapen om de två skilda vägarna finnas!

Men båda dessa äldre herrar har justerat protokollet utan kommentar, utan att rätta till sakfel. Gamla riksväg 13 är inte detsamma som Kustlandsvägen. och jag funderar över vad som kan vara anledning till att justeringspersonerna inte kommenterat/rättat protokollet:

•    Okunskap om de två vägarnas benämningar.
•    Okunskap om vad justering av protokoll innebär.
•    Inte vågat ändra ett sakfel för att inte bli betraktade som besvärliga individer. Viktigt att hålla sig väl         med sekreteraren och styrelsen och det tror man sig göra genom att inte justera alls.
•    Ingen av dem hade läst protokollet (namnunderskrifter saknas).
•    Annat som jag inte inser för tillfället.

Stämmoprotokoll är/blir historiska dokument. Om 50 år undrar någon vilken sten som menades, det finns ingen gränssten vid Riksväg 13. I dagsläget finns där bara en blå plåtskylt med ortnamn.

*

Kustlandsvägen är från 1600-talet och grusvägen slingrar sig fram genom landskapet eftersom man värnade om den odlingsbara marken. Den kom till under drottning Kristinas tid då postväsendet byggdes upp och det skulle vara lätt att förflytta sig längs Norrlandskusten. Kustlandsvägen har ett betydande kulturhistoriskt värde. När Carl von Linné gjorde sin första resa 1732, den lappländska, red han fram här genom byn på Kustlandsvägen.

Riks 13 genom byn är den asfalterade AK-väg som invigdes 1942. Arbetslöshetskommissionens beredskapsjobb gav arbetstillfällen under 1930-talets depression, och spikraka vägar drogs genom landskapet oberoende om det var åkermark eller inte, dynamit hade uppfunnits och berghällar kunde sprängas bort för att plana ut vägen där så behövdes. I vissa delar ligger Kustlandsvägens sträckning som grund för Riksväg 13.

Så här ser ekonomiska kartan ut idag. Den blå ringen markerar var vägstenen står, den tjocka streckprickade linjen utgör gräns mellan två byar. Platsen ser likadan ut idag som på kartan från laga skiftet 1865.

*

Nyfiken som jag är har jag samlat på mej erfarenhet av många gränsstenar, milstolpar, rågångsrösen, femstenarör och annat som har med äldre gränsdragning att göra. Här nedan är två av alla dessa.

Nyligen gjorde jag en vårutflykt i försommaren till Åsa gravfält på Selaön, Sveriges största insjöö. Backsippor och mandelblom blommade grant. Sen tog jag vägen mot Mälsåkers slott för att beskåda den unika milstenen som inte är en sten utan en rödfärgad kraftig träplatta. Den är klassad som fornminne och den enda som finns kvar i länet.

Gränsstenen här nedanför finns i Östergötland:

Överst t.v.   Vifolka härad inhugget i stenen                 Överst t.h.     Malexander s-n (socken)                                                                                                                              År 1929

Nere t.v. Se så smart stenen är huggen – den är ställd på diagonalen med spetsen mot vägen, spetsen markerar i vilken riktning gränsen går. Således tvärs över vägen. De inhuggna ortnamnen  är läsbara från båda hållen.

Nere t.h. Översikt där den asfalterade vägen skymtar. Så här noggrant har Wikipedia beskrivit Vifolka härad.

22 april 2025

Buona Pasqua

Den allra mest minnesrika påsk jag firat gick av stapeln i Italien, i en liten kalabrisk stad längst ner på "stöveln".

På långfredagen var där stor teater med gestaltning av korsfästelsen på Golgata. En stor folkskara var där för att betitta skådespelet i det vackra vårvädret, jag var en i massan och fascinerades.



På kvällen gick en procession bärande kyrkans Mariaskulptur genom gamla stan. Vi stod på en balkong och såg den långa processionen uppifrån. Men det var så mycket mer att se och tillgodogöra sig under påsken, en långhelg som jag bjudits in till av min väninna Paola vars familj bodde där.

S. Maria del S. Maria del Patire Patreon grundades under sent 1000-tal. 

Här fanns kultur var man än rörde sig. Till exempel finns Codex Purpurensis Rossanensis, en illuminerad handskrift från 400-500-talet som berättar om Kristi liv och lära, en av de äldsta illuminerade manuskripten av delar av nya testamentet.

Detalj av basilikan ovan.

Olivlundar finns gott om och till påsken blommar ängarna så vackert och intensivt.

Lundasamtal för människor som levt ett  urbant liv sedan generationer.

Från gamla stan med vy över den nyare delen.
*

Annandag Påsk kallas i Italien för "Pasquetta" (lilla påsk) och är en dag för glädje och avkoppling. Detta lättsamma firande är italienarnas favorittradition under våren, som innebär att familjer och vänner träffas för mat och festligheter. Olika regioner har olika traditioner och mat.

Men överallt söker man sig bort från stan till landsbygden eller havet, "la montagna" eller "il mare". Vi for till en privat liten byggnad vid Medelhavet. För att äta och dricka. (Precis som vid Ferragosto den 15 augusti. Vad jag gjorde då kan bli en annan bloggpost.)





Den långa måltiden avslutades med tarantella till dragspel, italiensk folkdans. Dansen tarantella har fått sitt namn av att den liknar konvulsionerna efter bett av tarantellaspindeln. Paolas släkting var den som spelade dragspel. Han var också arkitekt och jag passade på att fråga om systemet för takavvattning som jag sett i gamla stan och som intresserade mej. Jag var ju i Italien för att tillgodogöra mig italiensk restaureringsideologi och byggnadstraditioner.

Taktäckningen består traditionellt av munk- och nunnetegel. I stället för hängrännor skjuts under varje nunnetegel in en zinkplåt formad enligt min beskrivning nedan. Då forsar inte regnvattnet ner längs fasaden. Väldigt elegant men säkert ganska besvärligt att underhålla i längden. Om jag ägde ett hus med den här typen av avvattning skulle jag göra allt för att behålla det ;-) 💧

Det var en rolig och minnesvärd påsk, helt olik det trevliga akademiska livet i Rom. Och helt olikt vårt svenska reformerta påskfirande.

10 april 2025

Åkermynta

Efter mammas bortgång brukade pappa koka köttsoppa. Det var en av hans favoriträtter som han själv lagade till. Men utan klimp som mamma gjorde, det var väl lite krångligare tyckte han. Till köttsoppa skulle åkermynta användas som en krydda, enligt föräldrarna.

En tuva åkermynta hade räddats från Degermyra vars lägdor höll på att växa igen, skog-gå. (Jag minns att höet brukade skördas där in på 1960-talet.) Åkermyntan finns knappast kvar i det som nu blivit skogslandskap igen, Degermyran är den del av byn som dikades ut lagom till storsvagåret 1867. Den tuva som planterades nere på hustomten finns inte heller kvar, när pappa så småningom började med gräsklippare motades den bort. Tror knappast att åkermynta växer på någon plats i byn idag.

Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 88 * 1. Växtens översta del * 2. En tvåkönad blomma, sedd från sin högra sida.

30 mars 2025

Tankar från renässansen

En 49-åring skrev detta brev år 1353:


Det är nu över fyra år sedan jag lånade din Cicero! Att jag behållit den så länge beror på den fullständiga bristen på intelligenta avskrivare, vilken över huvud gör att vår tids bildning står tillbaka på ett så bedrövligt sätt. Ty är det en bok som på grund av sitt ämne ligger en smula över det lättbegripliga, blir den icke längre avskriven och går slutligen helt och hållet under. Så ha vi så småningom tappat bort de rikaste och skönaste frukter av härliga andars mödor, frukter som jag ej tvekar att räkna för det värdefullaste denna världen har att bjuda. Dessa förluster äro sannerligen mycket beklagansvärdare än att det delphiska oraklet tystnat, som Lucanus ansåg vara sin tidsålders största förlust. Det hade utan skada kunnat varit tyst från första stund, med guden och hans präster, ty alla hedningarnas gudar äro djävlar, säger Skriften, och själva ha de vittnat därom. Ty då en frågade guden vem som var hans upphov, svarade han (sådan är sanningens makt): djävulen. Men nog med klagan över den sjunkande bildningen; jag återgår till Cicero. Då jag icke kunde undvara din bok och jag ej kunde finna någon kunnig avskrivare, fanns där ingen annan råd för mig än att själv taga itu med saken och med mina egna trötta fingrar och med min egen slitna penna avskriva boken. Jag begagnade mig av följande metod, som kanske kan vara dig själv också till nytta om du vid tillfälle skulle komma i samma belägenhet. Jag aktade mig för att läsa innan jag skrivit. 

(...)

 Bilden är inte ur brevet som citeras men visar ett handskrivet medeltida dokument.

Som en kär gäst bor han nu också hos mig, och jag vill säga till hans ära att av alla skribenter som jag känner är han den ende som jag kunde vara i stånd till att bringa ett så dyrbart offer som den långa tid det kostar att avskriva en bok: detta under en levnad så uppfylld av över mäktiga svårigheter och vanskligheter som min och av studier så vitt utsträckta att även ett långt liv skulle synas mig kort för dem. I mina yngre år kunde jag väl vara i stånd till sådant, då jag ansåg mig ha livet och tiden för mig och ännu ej kommit underfund med vad för en oviss, hal och flyktig rikedom tiden är för en människa. Men nu kan det icke vara några tvivel om att det bär utför med mig på levnadsvägen, och någon tid till strövtåg och kringsvärmande är där icke. Nu gäller det att spara; och måtte jag bara icke ha börjat för sent! Men med Cicero var det en annan sak: honom offrar jag gärna min tid, om jag också har aldrig så lite kvar.

Ur Francesco Petrarcas Brev, sidorna 89-91. Utgiven i svensk översättning 1915.

Brevet till Lapo da Castiglionchio skrevs år 1353 och Petrarca (1304-1374) var således 49 år. Boktryckarkonsten var inte uppfunnen ännu. Böcker skrevs av för hand om man absolut ville ha ett eget exemplar. 

Det var på 1980-talet som jag lånade Ur Francesco Petrarcas Brev på Stockholms stadsbibliotek vid Sveavägen. Läste och greps av vissa brev som t ex brevet till da Castiglionchio,  jag upplevde en önskan att ha samma tid till förfogande som hela brevet ger uttryck för med början: "Det är nu över fyra år sedan jag lånade din Cicero!"  Det blev för mej till att kopiera med kopieringsapparat för att behålla texten hemmavid. Med tiden hände sig det att kopiorna försvann trist nog. Som jag letat. Efter alla dessa år som gått kom jag till skott och såg till att låna boken på närmsta folkbibliotek. Men där fanns den inte, det måste bli fjärrlån. Ett mejl några dagar senare från bibliotekarien berättade att boken inte fanns till utlån men att den är skannad och jag fick en direktlänk.Så efter alla dessa år finns boken nu digitalt i min ägo :-) Det är fantastiskt att komma en bildad renässansmänniska så nära inpå livet.

Här finns Wikipedias beskrivning av Francesco Petrarca.

27 mars 2025

URBAN = ARTIG

I korsord finns ibland nyckeln "URBAN" till ordet som ska in i fem tomma rutor. Lösningen på det hela är alltid "ARTIG".

Jag har emellanåt retat mig på detta: det är endast urbana människor, alltså boende i en stad, som är artiga. I detta tolkar jag in att stadsbor är belevade, bildade, civiliserade. Lantisar är obildade och oartiga, uppför sig ouppfostrat. Är stockholmare smartare än lantisar som påståtts?

Det kan väl ändå inte vara sant eller..?

I urgamla stadskulturer, där alltid man bott tätt, har man lång vana att umgås med medmänniskor och uppföra sig i närmiljön. Det är klart att distans mellan människor ger mindre vana att umgås dagligen. Men innebär detta att glesbygdsfolk är mindre artiga? 

Under årtusendenas gång har människor förändrat städer, men städerna har också förändrat människorna. Inte minst till tankesätt. Men krig har man inte alltid lyckats undvika gentemot oliktänkande och andra kulturer.

23 mars 2025

Flytta råstenar

Det kan verkligen hända mycket i en liten by.

Klara och Johan Olof lät dela sina två hemman mellan de fyra sönerna som nådde vuxen ålder. Dottern Karin bodde i en stuga nära föräldrahemmet enbart med tillhörande tomtmark. Hemmansklyvningen skedde några år in på 1900-talet.

Morfars fick åkermark på en del av  hemman nr 1 där han också lät timra sig ett bostadshus. Brodern Gustaf Roberts åkermark låg i anslutning till morfars mark men Gustaf byggde sig ett bostadshus längre norrut, närmare föräldrahemmet.

Efter några år som hemmansägare hamnade morfar på sjukhus. Kanske trodde Gustav att brorsan aldrig skulle komma hem igen utan kanske dö snart. Så han passade på att flytta råstenar mellan skiftena till sin fördel. Lav och mossa hade väl knappt hunnit klä stenrösena då de flyttades. Morfar tillfrisknade och upptäckte vad som skett. När vet jag inte, inte heller hur han först gick till väga i kontakten med brorsan. Medelst ett samtal förmodar jag. Det vet väl alla normalt fungerande markägare att råstenar och rösen flyttar man inte på. Men troligen nekade Gustaf till det inträffade eftersom en ny lantmäteriförrättning blev följden. En förrättning som sedan togs upp i tinget och rågränsen stadfästes i samband med det. Det är av hörsägen och befintliga dokument min beskrivning bygger på.

Tänk att ha ett syskon som försöker flytta fastighetsgränser för egen vinnings skull. Hur skulle du reagera på det? Pockande Gustaf blev morfars benämning på brorsan.

Nu var så att Gustaf Robert inte blev alltför gammal, han dog 1927 i en ålder av 45 år och lämnade hustru och sju barn efter sig. Morfar överlevde honom med tre och ett halvt decennium.

Vi är med om så många märkliga saker som hemmansägare. När vi i juli 2010 lät bygga en fastbandhage passade vi på att rödfärga visstenen på ett gränsröse. Senare samma sommar, när gräset på lägdan som hagen slutar intill och där röset står hade slagits, hade någon placerat en sten på lägdan något in på vår mark. Min man och jag bara tittade på varandra när vi upptäckte det och tänkte: hur småsint kan man vara? Något foto togs inte, vi flyttade stenen för att traktorns slåtterbalk inte skulle förstöras av den kommande år.  Även gränspinnar i skogsmarkerna sätts upp utan att kontakta oss som rågrannar. Att det blir rätt kan vi inte lita på. Sonen, som nu övertagit hemmanet, fortsätter på samma vis, takterna sitter i inom familjen allt sedan Gustafs dagar. Att få telefonsamtal där min tremänning skriker och gormar för att få mej att ändra inställning i en fråga har också hänt. Livet är underbart.


Torgny Lindgren har i boken Legender en skröna om hur det går för den som flyttar rågångsstenar. Här finns inledningen till berättelsen. Den skrönan och civiliserat uppförande tänker jag på ibland.

17 mars 2025

Marsvinter

Minns känslan som 10-åring på väg hem från skolan: solen lyser och värmer, täckjackan åker av och slängs över axeln, långfingret håller i stroppen. 

Bländande vitt och dagsmeja men så kallt på natten att skaren bär även på eftermiddagen. Tar genvägen över de vita vidderna hem till de röda husen. 

Känslan finns fortfarande kvar. Rött, vitt & blå himmel och blå skuggor.
 

8 mars 2025

Kvinnostaden från 1405

Kvinnostaden är en medeltida bok skriven av fransyskan Christine de Pizan. Boken gavs ut år1405 och är en väldigt tidig feministiskt inriktad skapelse.

de Pizan går till angrepp mot det samtida och historiska manliga kvinnoföraktet. Hon menar att män och kvinnor har samma intellektuella och själsliga förmågor, hon ifrågasätter påståendet att kvinnor saknar förnuft eller att de aldrig uträttat något stort. Alltså - betänk att det skrevs under tidigt 1400-tal.

Det här är en kvinnlig författare som gått under radarn för min del, men luckan i min bildning fylldes i under förra veckan då jag av en tillfällighet kom att läsa om Kvinnostadens författare. Ganska så lagom till den internationella kvinnodagen den 8 mars.

En illustration ur boken. Till vänster visas Christine de Pizan i sin studiekammare, till höger när hon bygger staden. Till sin hjälp har hon Fru Rättrådighet, Fru Rättvisa och Fru Förnuft. Från wikipewdia.

2 mars 2025

Ko-fta

Eftersom jag tycker mycket om kor och deras lugna, eftertänksamma väsen blev jag fascinerad då jag långt tillbaka läste om en stickad ko-kofta En sådan måste jag väl ändå ha? Jovisst.

Det visade sig att den inte fanns färdigstickad som jag trodde, utan garnkit och beskrivning fanns att köpa hos Östergötlands Ullspinneri i Ödeshög. Alltså åkte jag dit och fick en fin Sverigeupplevelse på köpet. Sen var det var det bara att sätta igång att sticka trots att jag trodde stickning var passé för min del. Så många tröjor som jag tidigare hade åstadkommit. Koftan stickas i rätstickning så krångligt var det inte

Koftan är formgiven av Britt-Marie Christoffersson, en av grundarna till 10-gruppen (1970-2015), formgivare som hör till mina favoriter. Det bådade för god design. Hur många gånger har jag inte handlat i 10-gruppens butik först på Gamla Brogatan sedan på Götgatan.

Bild från ullspinneriets hemsida

Ko-koftan ska säkerligen förställa rasen SLB - Svensk Låglands Boskap, de svarta fläckarna är för stora för att förställa SKB - Svensk Kullig Boskap eller fjällkor som kanske ändå är min favorit. Vi hade bägge dessa mjölkkoraser när jordbruket var levande här på gården. En fin tid som jag är glad att ha haft turen att få vara med om.