Identifierat

Har gått vidare i efterforskningarna och letat fram gamla foton på internet som visar kälkar av olika slag. Den första kommer från NM:s digitala museum och visar en kälke avsedd för människor och består av en "låda" med ganska hög sarg.

 

De övriga två som visas här har jag hittat på VBM:s digitala arkiv.

* Det första är en likfärd från 1924 fotograferad av Robert Lundgren. Titta lite noggrannare på kälken till höger.

* Det andra föreställer Einar Lindquist, hästen Pålle, Herbert och Hugo Lundqvist. De är fotograferade 1926 av Sigvard Lindqvist. Ja, ni ser kälken.

 

Ni kanske minns det här stora träföremålet som jag inte visste ursprungligt användningsområde för. Bottenlöst och ungefär 2 meter långt och cirka 60 (1 aln) brett. Det här är inget som jag minns använts på gården då jag var barn så det vara äldre än så.

Uppbyggnaden består av en ram av trä där brädorna fästs med nådade spikar i tvärslåar infällda i ramen. Det finns utstickande handtag i alla fyra hörn både upptill och nertill.

 

Sm jag förstår det ska sargen placeras på medar, på en stötting. Stöttingar fanns på varje bondgård, även här. Så var kälken klar att användas för någon fora.

Jag kom på spåret efter att nyligen ha varit på besök i ett kulturreservat i Norrbotten där jag tog de två bilderna ovanför med flera olika låga sargar och en kälke, en stötting.

Gåtan som jag ställde HÄR torde vara löst. .
.

Kalaspuffar

Det dyker upp en hel del saker fortfarande. Obetydliga tingestar. Saker som antagligen sparats för att de är små och lätta att stoppa undan och glömmas. Annars var min mor bra på att slänga övergivna saker.

En diligens i hårdplast med texten Cobb & Co på sidan. Ja, hela familjen var tedrickare. Te förknippar jag med trevliga hemmakvällar med familjen.

Och flygplanen av olika modell som fanns i paketen med Kellogg´s paket med Kalaspuffar, ni minns... Här en Vickers Viscount.

Jo, här samlades en del. Honungssötade Kalaspuffar gick det åt på morgonen innan det var dags att gå eller cykla till skolan. Men begiven på flygplansmodeller blev jag aldrig. Inte heller var flygvärdinna mitt drömyrke som bland en del andra småflickor. Ett serviceyrke attraherade inte alls den unga jänta som var jag. Kalaspuffar kom till Sverige 1956 och tack vare de här samlarsakerna såldes säkerligen oerhört mycket mer än vad som skulle ha gjorts utan plastprylar. Mitt specialarbete, det självständiga arbete som skulle genomföras under gymnasiets sista termin, handlade just om reklam och dess makt.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Kalaspuffar, Kellogg´s, reklam, varumärke, marknadsföring, barnreklam .
.

Höskrindan

Så kom då höskrindan till bruks igen, den som pappa byggt något okänt årtal. Den har stått undanstuvad sedan 1970.

Torkvädret under veckan som gick var rätt bra och vi parerade åskskurarna. I torsdags hade vi åska på två fronter men under lång tid var det uppehåll just här över byn. När skrindan väl var lassad med höet var det bara att köra in den under tak i lagårdsporten. Men höet är inte hårt packat utan fluffigt upplagt med tanke på att samtliga strån inte är kruttorra men höet doftar ljuvligt.

Det är fler som uppskattar slåttanna och höskrindor, här på andra sidan bergen. Heja Norge!
.
Läs även andra bloggares åsikter om höskrinda, hö, gräs, slåttanna, slåtter, ekipage, hemmabygge

Blomsterresa

Linnés döttrar eller stjärnflocka och  klotlök eller "trumpinnar" var två av de sorter som fick trängas i bilen på väg till morfars hus. Det är alltid så på sommaren - krukväxter och snittblommor är en stor del av bagaget.
.
.

Chiaroscuro

Julikväll.
Skuggverkan på den drygt 40 år gamla tapeten i vardagsrummet.
Trots att det var färgstarkt 70-tal med färger som orange, grönt och brunt valde mamma ljusa tapeter. Så kan omtanke också se ut - välja bort det modernaste. Pappa hade dålig syn, såg dåligt med sitt enda seende öga. Med en ljus omgivning gick det bättre att se, att läsa. Kontrasten mellan ljust och mörkt underlättade. Det var samma tanke i köket som är ovanligt ljust för att vara 70-tal.

Jag minns och förstår och tänker plötsligt på Caravaggio.
.
.

Pampigt som sig bör

Här är kyrkan där mannen som menade att Norrland var en svensk koloni ligger begravd. I Norrland finns de naturresurser som kan exploateras och skickas söderut för bearbetning. Jäders kyrka i Södermanland lät Axel Oxenstierna (1583-1654), stormaktstidens mäktigaste man, bygga till för att bli den egna begravningskyrkan. Fiholms slott i samma socken tillhörde Axel Oxenstierna som anlitade den tidens kändisarkitekt Nicodemus Tessin d ä att rita de flygelbyggnader i renässansstil som där uppfördes.

Oxenstierna betraktas som den som grundade den svenska statsapparaten och lät indela landet i län, de administrativa enheter som i huvudsak fortfarande gäller.

Kyrkans tornspira ritades av Helgo Zettervall och kom på plats 1880.
.

Omgivningens betydelse

De här spannmålsodlingarna har jag som närmsta granne i mitt boende i Mellansverige. I år är jag omgärdad av frodigt växande sädesfält, det är grönt och skönt och levande, bra för välbefinnandet.

Här ovan är utsikten mot söder. Där, längre bort ovanför bildslutet, går kor och betar.

 Västerut.

Norr. Där längre bort vid strandängarna går köttdjur som håller landskapet öppet.

 

Öster.

 Vårvetet håller på att axgå. Det sker snabbt nu.

Det känns allt lite vemodigt att under sommarsemestern åka norrut till min hemby där jordbruket går på sparlåga. Ingen odlar spannmål längre och alltså plöjs inte åkrarna, inga nötboskap finns där. Att detta, som jag skrev för några år sedan, var sista gången marken plöjdes visste jag inte då.  Min och andras mark "arrenderas" ut fritt och för intet, lägdorna (vallen) slås men gräset får ligga kvar. En del av min mark sköts inte alls längre - där börjar sly växa upp men troligtvis betalas EU-bidrag ut trots det. En utvecklingsby är det inte.

Är man intresserad av att bo på landsbygden och samtidigt inte vill se nedmontering av det öppna och levande landskapet är nog hemkommunen inte något bra bostadsval. Men finns kanske annat som gör att man kan se framtiden an med tillförsikt?
.
.

Fara på väg

Varning för älg i Finland.

Varning för älg i Norge.

Älgvarning i Sverige.

De här trafikskyltarna fann jag under veckans besök på Trafikverkets väghistoriska samlingar. Vägars historia har så många olika aspekter.
.

Som i en roman

Efteråt gick han upp ensam, gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt som inunder Ingegärds linne, och mot troerna.
     Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
     Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
     Det bådade gott arbetsväder.
     Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
     I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
-    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
     Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
     Morgnarna var likadana.
     Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

Ur romanen "Dagsmeja" av Bo R Holmberg, 1989.

Det här är en så vacker och för mig välkänd beskrivning av småbrukarnas liv då höet var hässjat och hade torkat några dagar, så jag kan inte låta bli att förmedla den. Mer finns här.

Hässjor i Sörfors av Jean Ragnar.

.

Synonymer

Jag funderar en del nuförtiden på vad inskränkthet egentligen innebär och beslutar mig för att konsultera en ordbok samt internet för att få synonymer till ordet. Detta ord, denna företeelse, denna inställning till livet har ju påståtts vara det som karaktäriserar småstaden och landsbygden.

I ordboken läser jag: begränsad, snäv; som har starkt begränsad fattningsförmåga, dum, trångsyn.

På internet hittar jag följande synonymer till inskränkthet:
1. begränsning
2. dumhet, enfald, intolerans, fördomsfullhet, trångsynthet

Eller här:
1. Betydelse: enfaldighet [n]
godtrogenhet, lättrogenhet, dumhet, omdömeslöshet, oförstånd, dårskap, fånighet, fåraktighet, enfald

2. Betydelse: enfald [n]
obegåvning, dålig omdömesförmåga, klent förstånd, oförnuft, okunnighet, stupiditet, dumhet.


 Jaha. Aha.


Alltså motsatsen till nyfikenhet, öppenhet och intresse av att lära nytt.
.
.

Jag längtade aldrig efter att bo i staden

Jag längtade aldrig efter att bo i staden.
Jag var tvungen att flytta till rikets huvudstad eftersom det var närmaste utbildningsort inom det yrke som intresserade mig. Stockholm låg närmast "Norrland". Göteborg och Lund än längre bort.

Numera finns utbildning även i Umeå. När jag ser tillbaka tycker jag det var bra att det alternativet inte fanns på den tiden. Då hade jag inte fått tillräckligt med nya input, träffat så många oliktänkande, inte pluggat med lantmätare och konstruktörer, mina tankar hade antagligen inte fått brytas mot andra discipliner på campus eller andra kulturer på samma sätt som det blev.

Jag skulle antagligen till stor del ha haft samma normer som i hemkommunen, varit tvungen att anpassa mej till den patriarkala normen, inte kunnat bryta mig loss helt. Om jag blivit kvar. Det hade varit förskräckligt.

Så jag har inte samma minnen och referenser som den här bloggaren som tidigt längtade från landet till staden. Men jag förstår honom och hans ställningstagande.

Jag längtade aldrig bort, längtade aldrig efter att bo i storstaden. Ändå kan jag konstatera att av de platser där jag bott har jag bott längsta tiden i huvudstan. Så blev det utan starkt önskemål från min sida. Men nu vill jag leva på landsbygden. Igen.
.
.

Kärleksfull forskning

Hembygdsforskning utav Guds nåde. Så glad och tankfylld jag blir av att läsa detta om Sticke-Marja: se HÄR.

Detta är någon annans hembygdshistoria, någon långt härifrån, någon på västkusten. Någon som ser ut att älska sin hembygd och de människor som verkat och verkar där.

Fotot av Sticke-Marja från Tjörnbos blogginlägg. 

(Har inte frågat om lov.)

Tänker på kvinnor i min by som till exempel a´Lill-Emma och a´Baba Kajsa. 
Går minnet av dem till eftervärlden?

.

.

Skönt

Grönt är skönt så klart. Midsommar är underbart.

Regn är skönt.
Regn är avklopplande.
Regn passar mig just idag.
Jag läser Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Om kvinnlig vänskap och kreativ rivalitet. Boken är den första i en svit om fyra - Neapelsviten.

Neapel är nog den stad jag tycker bäst om i Italien, utbredd offentlig livsglädje och skräckkramande camorramaffia jag inte hade kunnat förställa mig utan att vistas där.

Må de andra delarna i Neapelsviten översättas till svenska snart.
Det regnar...

Slå med lie den 7-8 juli

Ängsskötsel sommaren 2016

INBJUDAN TILL KURS

Välkommen till en tvådagars slåtterkurs! Kursen vänder sig till dig som vill arbeta med ängsskötsel i form av lieslåtter.

Ängsmarken är en av de naturtyper som minskat allra mest de senaste hundra åren. Genom att sköta ängarna på ett traditionellt sätt kan många ängsväxter överleva, men det är svårt att hitta slåtterkunniga personer som vill vara med och sköta dessa marker.

Därför bjuder vi in dig som vill arbeta med lieslåtter men som inte har den praktiska erfarenheten, eller dig som vill bättra på din teknik.

Kursledare är Kjell Gustafsson från Ängagärdets Natur och Kultur i Växjö, aom titulerar sig själv ”lieman”. Hans mål med kursen är att ingen åker hem utan att ha blivit expert. Kjell har under många år varit flitigt anlitad av både länsstyrelser och olika naturorganisationer i hela landet.

Tid:  7-8 juli 2016 kl. 9-16
Plats: Västernorrland, vi återkommer om plats
Anmäl dig till annika.carlsson@lansstyrelsen.se senast den 4 juli 2016
Inga förkunskaper krävs.

Kursen är gratis!

Länsstyrelsen i Västerbotten ordnar inga kurser i slåtter och liehantering. Så passa på att kursa i  Västernorrland! Jag har varit på kurs där anordnad av länsstyrelsen med samma tema och "lieman" och har bara gott att säga om kurserna. En utopisk tanke: så kul det vore om vi blev fler i bygden som slog med liar. Inom kort börjar slåttannan i mitt mellansvenska boende. På båda boplatserna använder vi liar på vissa ängsytor för att bevara floran.

HÄR finns beskrivning på kursens innehåll.
.
.

Gud är god

Visst är det en sanning :-)

Trevlig midsommar!

.
.

Suprematism

Den ryske konstnären Kazimir Malevich skapade 1918 en målning ”White on white” eller som den svenska titeln lyder ”Vitt på vitt”.

Белое_на_белом - Vitt på vitt

Minns en gång då jag var liten att pappa berättade om en ryss som en gång målat en tavla med en vit kvadrat på vit botten. Det talades om den då pappa var liten (han föddes 1917, året före Malevich målning) och "alla" i sågverkssamhället Rundviksverken tyckte det var riktigt konstigt,  konstigaste av konstigt. Jag tror knappast någon hade sett konstverket avbildat och absolut inte i verkligheten. Såg man något annat än vitt? Jag själv föreställde mig då en helvit tavla men var fanns fyrkanten?

Då vet ni hur min kulturella bakgrund ser ut.

För mej är den här händelsen underbart typisk för hur synen på "modern konst" kunde te sig under (första halvan av) 1900-talet. Kanske är det därför den där konstberättelsen fastnat i minnet. Det är intressant att jämföra konst, mode, musik och arkitektur ute i världen och se, höra, läsa om det samtida som gällde här i socknen. Det kan bli verkliga krockar och insikt och förståelse av olika verkligheter och världsbilder.
.
.

Två favoriter

via GIPHY

Jag tycker mycket om Piet Mondrians (1872 - 1944) konst. Här en komposition i hans anda utfört som ett 15-spel som också kan vara roande om ni frågar mej.
.
.

Memory-spel

Minns ni det här minnesspelet?

(De här bilderna kommer från Internet.)

Här i huset finns fortfarande ett spel med alla bildbrickor kvar. Än idag tycker jag att det är kul att spela det här Alga-spelet. Det är väl använt och vissa kort har fläckar på baksidan vilket gör att det är lättare att lägga på minnet var kortet ligger. Är det fusk, tro ;-)

Bilderna ger flashbacks till långt tillbaka och vilka associationer jag gjorde då. Snabbt och lätt att ta fram, en omgång kan vara rätt snabbspelad och lätt att stoppa undan. Kul och bra helt enkelt.
.
.

Hotell Nordin

Här har vi ett vykort med gästgiveriet i Levar taget någon gång från förra sekelskiftet, då hotell Nordin. Ni från kommunen, som läser detta, ser att glasverandan inte finns än, den kom till någon gång på 1930-40-talet.

Klicka på bilderna för förstoring.

Ni ser också hur nära Kustlandsvägen, fortfarande en grusväg, som hotellet låg. Så klart, det var ett gästgiveri och hade bästa annonsläge nära allfarvägen från drottning Kristinas 1600-tal. Det var på grund av vägdragningen som gästgiveriet byggdes där. På början av 1990-talet drogs vägen om och byggnaden ses numera på något större avstånd. Tvärs över den avstängda asfaltvägen går precis norr om Levar hotell ett vitt staket vilket ser märkligt ut.

Här, på den gamla vägdragningen, passerade min mormor ofta på vägen hem. Hon böjde av in på vägen till höger in mot den gamla byn. Det här var alltså hennes barndomsvy vilket är lite fascinerande att tänka på.

Och här har vi än en gång laga skifteskartan från 1832. Gästgiveriets plats är inringad. Vägen mot Umeå fortsätter ut till höger, följer man Kustlandsvägen åt andra hållet (uppåt i bild) kommer man till Kyrkovallen som numera är kommunens centralort. Till vänster om hotelltomten ligger den gamla bondbyn med husen på var sida om vägen.

Edit: Jag ser ju "bara" hus och landskapsrelaterade saker i foton. Se i kommentaren vad lantrasbevarande Pentamom funderar över när hon ser den övre bilden & KOLLA HÄR . Hur intressant som helst!
.
.

Feltryck - Nevar

Det bidde fel, ett misstag gjordes, den mänskliga faktorn spelade ett spratt.

Så det kunde bli. Hade gärna varit med då det begav sig för att få höra kommentarerna då de nytryckta korten packades upp. Fått höra härlig dialekt som pratades. Som man talade ett par generationer bort. Vykortet med Nevar hotell, ett hotell som inte existerar, åtminstone inte i min hemkommun.  Det här vykortet kanske har samlarvärde precis som feltryckta frimärken :-)

 Förstora genom att klicka på bilden.

Gör om, gör rätt - så här ska det vara. Jag gillar verkligen den här fotopunkten med det agrara livet alldeles utanför knutarna. Som det var en gång. Numera är det infrastrukturella fenomen som syns mest härifrån och de fordon som de skapats för. Och ja, den tiden lär också gå över. Jag känner mej skapad för en annan tid.
.
.

Blomsterkrona

En sådan här krona ska jag nog göra när maskrosorna står i sin blomnings höjdpunkt nästa år. Ska bli spännande att se hur den blir då den torkar.

Läste nyss om den på 365 saker du kan slöjda. Vacker, enkel och förgänglig.
(Tycker man om att göra saker med händerna är hemsidan en inspirationskälla.)
.
.

En parstuga från 1600-talet

Kullängsstugan från slutet av 1600-talet ligger nära Askersund. Det är en ovanlig byggnad som har sett nästan likadan ut i 300 år och är sedan 1970 byggnadsminne. Stugan är ett bra exempel på hur en välbeställd mellansvensk bonde kunde bo på den tiden.

"Gården Kullängen nämns första gången 1685. Den var då ett torp under gården Sigredatorp som numera heter Dohnafors. Torpet brukades av bonden Niels sågare. 1698 hade han fyra hus på gården. 1730 fanns betydligt fler hus på gården. Till gården hörde åkrar, ängar, skog och en mosse. Förstukvisten bildas av utskjutande stockar som är en fortsättning av husets innerväggar. Kullängsstugan var bebodd ända fram till 1936. Året därpå skänktes den till Örebro läns museum.

En parstuga

Stugan har två stora rum. Det ena kallades dagligstuga. I det rummet vistades man den mesta tiden. Där lagade man mat, sov och arbetade. Det andra rummet kallades anderstuga. I anderstugan kunde man ha gäster eller duka till fest. Men för det mesta användes den som förråd. Mellan de två stora rummen låg en farstu och en kammare. Parstugan var den vanligaste typen av boningshus på lite större gårdar från 1600–talet till 1850-talet."

Mer att läsa HÄR.

Det är en bjässe till timmerstock som utgör nedersta stockvarvet, syllstocken.

Den förste som guidade mig hit var min far. Han passade på när han besökte mig och jag satt bakom ratten. Sedan har jag varit på återbesök några gånger och då passat på att även besöka Bastedalens kinesiska park som ligger vid Vättern inte så långt från Kullängsstugan, i ett nerlagt kalkstensbrott. Kinaparken är en trägen mans verk. Det är en trevligt att stanna till på de här två platserna samt i lilla Askersund under en sommarutflykt. Det är nära till det mesta i den här delen av landet.
.
.

Vem värnar landsortens kulturarv?

Läs Sara Meidells kulturkrönika "Ett kungligt övertramp som vore välkommet" i Västerbottens-Kuriren den 7 juni 2016. Meidell är rätt träffsäker och gör sig till talesman för landsortsstäderna. Krönikan tar upp den hänsyn som tas till kulturarv i huvudstaden, just i detta sammanhang handlar det om kungens inlägg i debatten om läget av det nya Nobelmuseet som byggherren vill ska ligga på Blasieholmen med följd att ett tullhus från 1876 måste rivas. Kungen undrar om det inte går att flytta nya Nobelmuseet.

Foton från Internet.

Men jag undrar - vem värnar kulturarvet i glesbygden, på landsbygden, i rurala, i agrara sammanhang, på rena rama bonnvischan? Vilken myndighet ser till att vi fattiga "norrlänningar" får vårt kulturarv bevarat? Vilka privatpersoner intresserar sig för sin "fattiga" kulturhistoria? Vem ser till att en gammal torpargrund bevaras eller registreras av kulturmiljövården? Vem startar namninsamling eller överklagar ett beslut om en kulturhistorisk byggnad är i vägen för ett nybyggnadsprojekt? Om en bagarstuga rivs? Vem engagerar sig om Botniabanan byggs över något som tillhör vår historia? Vem ser till att bevara våra sköra samiska lämningar? Eller våra gamla historiska vägdragningar?

INGEN.
.
.
.
.
.
Om vi inte själva gör det.
Just det.
.
.
.
Och gör ingen något fortsätter vår norrländska historielöshet gå i arv och allt det som följer med det.
I Stockholm uppstår debatt, där finns människor som värderar kulturarvet och som har kunskap om lagar och förordningar och har viktiga mediala kontakter. Men i glesbygden då?
.
. 
Hur autentisk är vår landsbygdshistoria?
Vad är en torpargrund värd?
.
.

Öppna byarnas dag

Läser om ett gott initiativ som sker i vårt östra grannland, nämligen Öppna byarnas dag den 11 juni. Vilken idé! Man gör något GEMENSAMT på och för landsbygden med hjälp av EU-bidrag, i ett landsomfattande Leader-projekt. Sen kan de byar som önskar ordna sina egna projekt inom ramen för Öppna byarnas dag - till exempel detta här.

Här i kommunen, länet och landet ser jag endast enstaka projekt som anordnas med Leader-pengar, inget samordnat på bynivå.

Finns en mer levande landsbygd på andra sidan Bottenviken? Är landsbygdsbornas gemenskap större "over there"? Har regionalpolitiken en annan inriktning? Jag önskar vårt grannland en mycket trevlig dag tillsammans med byarna i fokus den 11 juni.

.
.

The Typical Norrlänningen

En bild säger mer än tusen ord. Eller hur det nu var.

Vad tycker ni om det här. Är dom så´na de där norrlänningarna? Är det kul? I så fall finns mer att se på facebook-sidan TheTypicalNorrlanningen där det finns mer av den här typen av humor om norrlänningar. Sidan har drygt 70 000 gillatryckningar. Det vore intressant att veta hur många av knapptryckarna som bor i "Norrland". Äh, visst fattar jag att humoristerna har distans till sig själva. Men ord och bild är viktiga påtryckningsmedel för att skapa uppfattningar om en landsända. Den må vara positiv eller negativ.

Det här är en bild av Norrland som jag hade hoppats inte stämmer. Men kanske måste jag börja inse motsatsen????! Var det därför jag inte flyttade tillbaka efter den utbildning som tvingade mig till Sthlm.

Vi norrlänningar ska tåla att skämtas om. Men var finns en fb-sida med värsta skämten om skåningar, västgötar, sörmlänningar som visar hur in i nordens bakom flötet de är - var, jag bara frågar?
.
.

I topp

Svenska flaggans dag hette den här dagen då jag var barn. Inte var det helgdag, som nu när dagen blivit både nationaldag och röd dag, men då var det ändå festligt på något sätt. Särskilt om det var skolavslutning och sommarlovet låg oförbrukat framför en. Den känslan kan jag fortfarande frammana ibland.

Den ärvda blå-gula är i topp idag. Fåglarna kvittrar, blommorna blommar. Vädret vackert som alltid den 6 juni ;-)
.
.

Filter

Har i några tidigare inlägg beskrivit mitt förhållande till televisionsapparater, hur jag valt bort teven ur mitt liv. När jag så småningom träffade den som skulle bli mannen i livet, var jag alltså ovan vid tv. Det var dock inte han, med långt mer medelsvensson-livserfarenhet än jag :-)

I hans hem fanns tv-apparater och tekniska prylar som jag tillförne aldrig sett. Många av modell ä. Och det märkliga var att varje gång jag var på besök visades enbart bra tv-program, alltså program som jag verkligen gillade när jag hörde att teven var igång och kastade ett getöga på apparaten som rullats fram. Kulturprogram främst. Det hände några gånger och jag blev lika förvånad varenda gång. "Är det ett så här bra utbud på tv nu för tiden?" undrade jag.

Tills jag en dag insåg att han hade spelat in de där programmen på video under veckorna. VHS var det som gällde på den tiden. Haha, vilka tekniska finesser det finns, tyckte jag. Och insåg också att han gjort urvalet och tagit sig tid att spela in programmen enbart för min skull. Vicken hygglo!

Så mitt tv-tittande går genom hans filter eftersom han vet vad jag gillar för slags program. Man kan ha en "personal shopper", jag har en "personal program selector". Yes.

Det händer också att det blir ett "snabbval" med mycket kort varsel. Senast var när han ansåg att ett inslag på Rapport borde intressera mig. Han kallar inte i onödan så jag hörsammade kallelsen att se nyheten om den kvinnliga mjölkbonden som säljer sin mjölk via en automat på sin gård i Uppland. Vi diskuterar med jämna mellanrum mjölkböndernas situation, landskapets igenväxning, stordrift och centralisering, jämför Norrland kontra Mellansverige, så det var mycket uppfriskande att se en kvinnobonde som inte går över till stordrift för att försöka överleva utan istället börjat sälja gårdens mjölk utan mellanhänder.

Det här sista var ett litet exempel på hur utmärkt det är för min del med en "personal program selector" :-) .
.

Shop ´til you drop

Ungefär så här såg det ut i Sthlms City första gången jag besökte stan. Jag minns träspångar att gå över, eller spelar minnet mig ett spratt...

Utsikt från Kulturhusets baksida. Vy över Brunkebergstorg och bygget av Gallerian.

Jakobs kyrka i fonden.  

Fotograf var Lennart af Peterséns.
Foto från Stockholmskällan.

Detta är Brunkebergsåsen år 1974 från det precis färdigställda Kulturhusets baksida. Här håller "Gallerian" på att uppföras, Stockholms första inglasade shoppingcenter av storlek, belägen mellan Hamngatan, Regeringsgatan, Jacobsgatan och Malmtorgsgatan/Brunkebergstorg. Ungefär så här såg det ut första gången jag besökte stan.

Långt större shoppingcenters har senare vuxit upp i förorterna. Eurostop i Arlandastad stod klart 1992. Heron City vid Kungens kurva invigdes 2001 och behovet av detta shopping- och nöjescentrum diskuterades när det kom till, där skulle man kunna vistas dygnet runt med hotell, biografer, restauranger och butiker. Mall of Scandinavia i Solna invigdes 2015 och är Sveriges och Nordens största galleria. Varje stad med självaktning anser sig behöva en stor inglasad shoppinggalleria som besöksmagnet. Att sitta på café där inne under glastaket liknades vid, som jag minns Gallerian, med att sitta på ett italienskt utomhustorg. Året om. Sure!

Nu bygger man om gallerian "Gallerian" med fler våningsplan och bygger hotell av vissa tidigare lokaler - allt för att möta framtiden. Ambitionen är att Stockholm city år 2030 ska vara en av stans mest attraktiva miljöer att vistas i.

Jag minns en föreläsning som Lennart af  Peterséns (1913-2004), höll för oss arkitektstudenter på KTH om de gamla Klarakvarteren. De svart-vita fotografierna av det som varit var vackra men föreläsningen andades vemod över det vackra, den lite parisiska stämningen, som nu var borta.
.
.

Tv-stress

Minns en av de sista "sommarloven", innan en fast anställning skulle komma att innebära endast 5 veckors semester.

Jag tog bilen hem från Sthlm till byggpraktik som jag ordnat på Vallens enda byggfirma. Det krävdes ett antal veckors arbete på en byggarbetsplats för att i framtiden få ut examen och även året innan hade jag arbetat en månad på samma byggnadsfirma. Detta sommarlov bodde jag i sommarstugan. De två sista somrarna skulle jag ha praktik från arkitektkontor och då skulle det inte finnas möjlighet att bo hemma i byn på grund av stora avstånd.

På den tiden brukade jag spana in tv-tablåerna i dagstidningen när jag var hemma hos föräldrarna. Av alla de program och serier som gavs på sommaren var det en hel del som intresserade mig, jag som levde utan tv hade nu sommartillgång hemmavid.

Gissa om det blev oerhört stressande att tänka sig se ett program en viss tid, nästa om 1,5 timmar och sedan 2 timmars uppehåll inför något annat intressant osv. Kvällarna blev sönderhackade denna den sista långlediga sommaren hemmavid. Så kunde jag inte ha om jag skulle ta till vara sista sommaren, det insåg jag. Sommarkvällarna skulle användas till utevistelse, sista chansen att fånga den hembygd jag så väl trivdes med.

Helt sonika beslöt jag mig för att icke titta i tablåerna, helt enkelt negligera teven. Tomt, vacum, nada. Det kändes hårt att sluta se de serier jag påbörjat men snart nog försvann suget att sitta där i sommarkvällen och titta på rutan, rulla ner gardinen och samtidigt längta ut. När man kunde fiska, cykla på stigar eller lukta på linneor i mossiga vackerskogen.

Nu var det havet, skogen, åarna, bäckarna, floran och bergen som gällde och ofta gjordes utflykterna den sista sommaren tillsammans med min barndomsvän för vilken det också var ett av livets sista sommarlov.

Detta mycket medvetna beslut har påverkat hela mitt liv sedan dess på ett sätt jag inte kunde ana då på 70-talets sluttamp. Dels fick jag tid för andra väsentligare göranden och dels insåg jag styrkan i att vilja något och vad ett viljemässigt beslut medförde i form av att slippa stressa och istället få frihet, frihet från velande. Har man väl fattat ett genomtänkt beslut slipper man fundera över alternativ. Sommaren blev min!
.
.

Vem har rätt att företräda landsbygden?

Tittar och lyssnar på en inspelning från Landsbygdsriksdagen i Visby nu i maj.

Det intressanta börjar 11 minuter in i just detta klipp där Malin Rönnblom, stadsvetare, och Ellinor Falkman, retorikexpert, kommer till tals och analyserar de två debattpanelerna som förevarit. Det räcker med att lyssna till deras skarpa analyser, det tar inte många minuter. Snack med innehåll i motsats till en hel del annat.

Titta & lyssna HÄR.

 En sann bild av svensk landsbygd?
.
.

Att bli trollbunden

Jag påminner mig en tv-händelse en julafton  på 60-talet, kan ha varit 6 -7 år. Det var alltså i tevens och min barndom.

Gick till min lekkamrat på sen förmiddag eller mitt på dagen för att överlämna en julklapp. Det hampade sig inte bättre än att vi hamnade framför tv-apparaten som stod i övre hallen. Hemma hade vi ingen tv som jag berättat tidigare. Vi småflickor satt på dynan från en bil som var sittplatsen för tv-tittande barn, med benen dinglade ner mot trappans steg. Rörliga bilder med ljud är attraherande, blir centrum i barns verklighet. Där blev jag och min lekkamrat sittande i timmar, tv-programmen var så roliga och lockande, tid och rum glömdes bort. Jag förmodar att Kalle Anka med vänner var ett av programmen vi såg, det började sändas i svensk tv 1960. När jag till slut insåg att jag skulle gå hem hade det mörknat!

Väl hemma blev jag rejält åthutad av mamma. Riktigt ordentligt tillrättavisad. Julafton är en familjehögtid - både min familjs och lekkamratens. Jag borde ha haft förstånd att ge mig av hemåt för flera timmar sen. Mamma var arg. Hon hade inte ringt mig hem för hon skämdes för att göra det, skämdes för att jag inte hade förstånd nog att själv inse situationen, skämdes för att hon inte lyckats uppfostra mig att förstå det. Den julaftonen hade jag missat en hel del av traditionerna min familj hade, min julafton blev rumphuggen.

Av detta lärde jag mig en hel del. Kanske inte mest just då men det fanns kvar för framtiden.

Mörk skönhet

När jag bodde i Sthlms centrum köpte jag ofta snittblommor med mig hem. Nu har jag möjlighet att odla själv.

Och det räcker att ta in en "Svart papegoja" och några grönskande blad av ackleja eller stjärnflocka för att förgylla sin närhet. Naturens formgivning har allt!
.
.