7 april 2010

1970-talet

Det här är dagens verklighet i nedervåningen kök i morfars hus: 70-talet gör sig gällande. Jag är inte förtjust.

Köket i bottenvåningen har sett ut så här i största delen av mitt liv. Ett kök delvis platsbyggt av pappa, delvis med köpestommar och luckor. Ändå kan jag inte riktigt fördra det eftersom minnet av morfars och mormors kök är så stark. Jag tror också att jag förknippar det här med familjens nya liv som kom i samma veva, ett kreturslöst liv med lagård tom på kor och höns. Det jag måste ha tyckt om rätt mycket men förstod först då allt det självklara var borta. Ofta är det så - hemmablindhet brukar man också kalla det. Nu återstod köpemjölk i pyramidformade orangevita enliters-tetror, otroligt svåra att hälla ur utan att spilla...
Plastmatta. Neeej, jag gillar linoleum mycket bättre. Och färger och mönster, typiskt 70-tal. Plast som liknar keramiska plattor? Fusk! Men jag gillar ju laminatbänkarna från 50-talet i sommarstugan som imiterar Kolmårdsmarmor. Lika mycket fusk! Visst resonerar jag inkonsekvent?

Och är det någon som sparar 70-talet? Det är ju också intressant att ha kvar några av de miljöerna. Jodå, jag märker att retrokänslan är stor bland människor yngre än jag, många strävar efter det stormönstrade, gröna, bruna och oranga 70-talet. Vi har alla vår längtan till det som omgav oss i barndomen. Det måste vara det det handlar om... Men spånskivemöbler från 70-talet och framåt åldras så mycket fulare än gedigna trämöbler från 50-talet och tidigare.

Är det rätt att försöka återställa något som har funnits men nu är borta? Det går ju inte att komma hela vägen fram. Blir det bara ett dåligt försök och en ofullbordad rekonstruktion? Det här är viktiga frågor att ta ställning till den dag vi kanske tar itu med bottenvåningen.

2 kommentarer:

  1. Men, nog är det läckert det gröna kaklet med cirkelmönster? Stilren form, skön grönfärg! Blir inspirerad att gå runt och fotografera 70-talsdetaljer (som nog försvinner i renoveringar allteftersom)i vårt eget hus, bruna fönsterkarmar, orangebruna badrumstapeter, kökskakel i gulgrönt mm. Vem bestämmer vad som är rätt och fel i samband med renoveringar/rekonstruktioner? Om huset har varit med i flera generationer kanske det kan få finnas spår kvar av olika tidevarv? Hmm...

    SvaraRadera
  2. Ja, det är inte lätt. Enklast är att låta allt vara, låta årsringen från 70-talet finnas kvar. Men en olustkänsla finns där - kanske är det annorlunda i ett hus som byggdes och planerades på 70-talet och allt är intakt.

    Köket bytte plats vid renoveringen 1971 och det vore härligt att få tillbaka det på ursprungsplatsen. Nu befinner sig golvluckan till källaren i vardagsrummet.

    Men du har rätt Garntomten - det är inte fel att ha det kvar som det är nu. Det är dessutom billigast. Än är inget bestämt och tankarna flödar fritt. Därför är det intressant att noga gå igenom huset skeden genom att titta på foton, loggbok och räkningar för att få en bild av husets historia.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...