Torktider

Jo, så här såg det ut dära veabacken hos farbror Kalle lite senare på våren då veden var klyvd. Veden ligger och torkar i vårsolen men får inte ligga ute längre än maximalt till midsommar. Sen kastas den in och/eller travas i vedboden. Dörren dit in är den vänstraste. Den här lagårn tycker jag mycket om. Byggd 1935 då taket var täckt med stickspån. Men redan för flera decennier sen las pannplåt ovanpå. Här i norr håller den galvaniserade pannplåten så otroligt länge utan att rosta. Fortfarande tillverkas denna vackra galvade plåt. Tjusigt tycker jag. Mot en faluröd vägg med blekgröna portar och dörrar. Me like.

Skulle kunna tänka mej likadan plåt på min lagård. 1990 täcktes byns sista lagård som hade synligt spåntak, med plåt. Men då med svart trapetskorrugerad plåt. Mörkt och sorgligt. Det var den lagård som står där morfarsmormorsfar Jacob Isaksson och senare dottern Ulrika Jacobsdotter bodde. Lagårn är mycket yngre och inte från deras tid men fortfarande i ättlingars ägo.

Ni ser uppkörningsbron på Kalles lagård? Till vänster om den sticker en påle upp och i skuggan syns något annat: det är slipstenen. Då handdragen. Nu borta.

Läs även andra bloggares åsikter om ved, lagård, slipsten