5 november 2010

På rymmen

Som liten jänt´, då "jaget" började formas och den egna viljan tog form och testades, då var det här föremålet ett instrument i min hand: den lilla resväskan av brun kartong och handtag av metall och läder samt kromade alternativt förnicklade snäpplås. Så liten, så behändig den här resväskan är.


Väskan var lätt för en arg och sur liten jänt´att stoppa ner de viktigaste leksakerna i, stänga locket, snäppa till låsen, ta väskan i handen, gå mot dörren och högt säga nånting i stil med: "Nu rymmer jag hemifrån därför att... du är dum, mamma!" eller nå´t i den stilen. Ut genom dörren - bang - den stängdes och sen... (Kan nämna att dörren till 50-talsköket inte är massiv och därför har en ljusare bang än massiva dörrarna som fanns på bottenvåningen hos mormor och morfar.)

Bortavaron blev inte långvarig, aktionsradien var inte stor. Jag återvände hem igen. Någon gång på eget bevåg, någon gång efter övertalning av mamma som hittade mej surande ute i något skrymsle.

Just de här minnena och den erfarenheten förmedlar mej den här lilla kartongresväskan när jag ser den. Numera rymmer den saker jag sparat från barn- och ungdomstiden. Kanske gläntar jag på locket för er framöver...

Observera att på bilden syns även den gamla fernissade korkmattan från 1930-talet. Åhhh, bevaransvärd i sin brunmurrighet. Like it!

Kanske har även andra bloggare åsikter om , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...