8 november 2010

Ett Bref till fästmannen



Levar den 21 febr. 1918

Kära du!
Tack för brevet! Har så lite med bläck så du får nöjja dig med blyertspennan. Såg af brevet att Hulda var borta om sönda, tänk om jag varit nära som långt nog skulle jag besökt dej, ja i alla fall är det trefligt få sända dig ett bref även detta upplivar.

Har just idag haft bref från Ester, hon ber för död o pina att jag ej ska gifta mej så fort, stanna du hemma ett par år till sejer hon, men har nu skrivit åt henne o sagt att detta gör jag ej. Du förstår dem har så mycket präktigt o vill ej gärna fara hem, de tänker tvinga mej att som är van med hemmet stanna ännu några år, nog har jag bra, men jag tror ej jag uppfyller deras önskan.

Bref har jag haft från Hanna i Gräsmyr. Hon ville ej ha något främmande nu, men sedan skriver hon skall jag underrätta dig när jag tycker lämpligt är, så nu blir det nog ingen resa af sen framdeles. Jag kunde nästan förstå att det ej var nu lämpligt för henne.

Idag är det kusligt väder. Undrar just om du fortsätter i skogen, jag tycker du arbetar så länge nu så du borde sluta. Blir du inte alldeles uttröttad?

Undrar just vad sorts väder det kan bli om söndag, om du vågar dej ut? Vi får allt se. Det är verkligen roligt ha en fästman som hälsar på, det skulle eljest bli långsamt. Har ej tid att skriva mer, slutar nu med de allra käraste hälsningar
                Alma

Här syns systrarna Ester, Hilda och Alma. Sammanlagt fann det tio barn i familjen varav de tre äldsta var flickor.

Mormor var äldsta barnet, född 1890. Hennes far Per var sjuk då brevet skrevs och han skulle komma att dö ett knappt år senare, i januari 1919, bara 60 år gammal. Mormor själv var 28 år gammal. Hennes syskon förväntade tydligen att hon skulle fortsätta att bo hemma för att hjälpa till, speciellt som hon var äldst. Men det ville inte mormor Alma, hon ville ha ett eget liv, en egen familj, egna barn. Därför gifte hon sig senare under året 1918 med Manfred, eller Manfrid som hans namn också ofta skrevs. Det kom att bli Hilda som förblev ogift och hemmavarande. Gamla brev och släktforskning går hand i hand. Det är intressant att läsa Almas vilja, formulerad av henne själv.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , ,

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Är hemma idag och kurerar en förkylning. Har tid att titta in i din blog och läsa intressanta beskrivningar om släkten.
    Brukar också läsa brev ifrån min mors släkt, som ger förståelse hur de tänkte och levde. Även vilka kontakterna var med andra människor. Har upptäckt att jag har ärvt min handstil från min mor och mormors släkt. Det är mycket speciellt med handskrivna brev, eller hur?
    Tremänning Susanne

    SvaraRadera
  2. Susanne! Särskilt nu när e-post och datorskrivna meddelanden övertagit mycket av brevskrivandet, inser jag att de brev jag har kvar ska sparas. En gång i tiden var jag en flitig brevskrivare men det kan jag inte påstå att jag är numera. (Nu bloggar jag emn det är något annat än privata brev.)

    Handskrivna brev har DET. Mottages tacksamt och kan läsas om och om igen...

    SvaraRadera
  3. Det är underbart med gamla handskrivna brev, något det är ont om nuförtiden. Så fantastiskt också då det berör ens egen historia. Intressant blogg, här borde jag ta mig tid att läsa mera! Fantastiskt masonitkök!

    SvaraRadera
  4. Lundagård, tack för kommentar.
    Ja, jag är glad över 50-talsköket och de gamla brev och fotografier som finns kvar. Idag ramar man ju in gamla vackra handskrivna brev eller gamla porträttfotografier. De får ett kulturhistoriskt och ett attraktionsvärde även om man inte känner personen på bild eller den som höll i pennan.

    Själva får ni ett mycket personligt boende i det flyttade timmerhuset!!!

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...