12 september 2011

Uniformerat

Nationalencyklopedin säger att kask ursprungligen är en låg skärmförsedd hjälm med björnskinn tvärs över (casque à la Tarleton), introducerad under nordamerikanska frihetskriget av brittiska trupper.
Denna kask är gjord i papier-maché bestående av rivet uppblött papper, lim och krita. Jag letar på nätet och får fram att det ska föreställa modellen från 1887 för manskap vid Svea och Göta livgarde. Den här kasken lekte min pappa med som barn för det var tufft för en liten gosse att leka stor pojke. Kanske hade han en träbössa också. Bössor var han alltid intresserad av som tingestar, inte att jaga med. Den första köpte han som 13-åring och det har jag en historia ikring som jag ska berätta framöver. Att han och brorsan stöpte tennsoldater vet jag - cowboy och indianer var ju högsta mode då på 20-talet.

Då pappas döttrar var små förmanades vi att inte bära oss våldsamt åt med kasken. Den var fortfarande betydelsefull tydligen. Kanske är det också därför som den fortfarande är hel.
Som rekryt vid I 20 i Umeå hade han en sån här utstyrsel. Vad denna huvudbonad kallas vet inte jag. Då han gick till porträttfotografer blev han avporträtterad från sidan så att hans blinda öga ska inte ses. På grund av sin dåliga syn på ett öga och total blindhet på det andra, var han malaj. Som för de flesta unga män blev värnpliktstiden en uppfostrande skola och ett minne för livet. En livslång vänskap uppstod med några samtida rekryter. Benne på Gotland var en av dem.

Hembygdens soldattorp eller båtsmanstorp som man under indelningsverkets tid hade i Ångermanland, var saker som intresserade min far. Soldater från Ångermanland tjänstgjorde som marinsoldater, båtsmän. Här var Brömster soldatnamnet man fick, i grannbyn var soldatnamnet Hörning. Jag är glad att han även fick mej nyfiken på detta.

För övrigt är jag intresserad av hur barn lekte förr i tiden, även långt före köpeleksaker fanns. Hur såg ugnen ut som farmor lekte att hon bakade bröd i på den runda berghällen utanför gammelmorfars torp? Även min barndoms dockor lär väl vara kulturhistoria i någon mening så därför berättar jag om dem också här på Timmer & masonite.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Var det den sortens huvudbonad som kallades knäckkokare? Hittar inget på nätet som kan upplysa mig.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Har ingen aning om detta, M!

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...