24 mars 2013

Gammal korsbyggnad

En av de få ångermanländska korsbônningar som finns kvar i bygden ligger i grannbyn. Korsbyggnader är en traditionell hustyp just i Ångermanland. Den här gården, som bör vara uppförd runt sekelskiftet 1800, ägdes av ett dödsbo och fick stå och förfalla. Mitt i byn. Själv minns jag den gamle Einar Åberg, den siste som bodde här och som dog på 70-talet.
Minns jag rätt var det 1997 som pappa fick ett papper i postlådan med ett upprop om att man ville göra gården till ett museum. Min första tanke var att det vore toppen om korsbyggnaden bevarades på ett musealt sätt, då skulle mycket av originalmaterialet bli kvar.
Klicka på bilden för att läsa

Då jag läst uppropet blev jag lite mindre imponerad. Att bevara huset skulle innebära att t ex fönster och fasadpanel skulle bytas ut - sen skulle byggnaden vara en annan. Den stiftelse som bildats planerade en ganska ovarsam renovering i mina ögon, inte en restaurering.
 
Även de typiska små liggande fönstren på övervåningen är så klart bevaransvärda. Alla omfattningar har tidigare varit målade med vit linoljefärg kan man se. Det är inte för sent att måla fönsterfodren om andan skulle råka falla på.
 Klicka och läs vad jag skrev för 16 år sedan.

Så jag skrev till stiftelsen för att be dem bevara originalmaterial i möjligaste mån. Man beslutade att gå på varsamhets- och bevarandelinjen. Det är jag självfallet glad över.
Ingen hembygdsförening bildades men de första åren hade Åbergsgården sommaröppet med turistvärdinna och allt. Glöden falnade, nu är det mest bara midsommarfirande som gäller här. Synd tycker jag. Det vill mycket till för att göra människor delaktiga i ett projekt och därmed hålla entusiasmen uppe många år framöver. Är det någonstans en hembygdsförening skulle behövas så är det här i byarna. I södra Sverige ser det ut att vara lättare att hålla en hembygdsförening vid liv tänker jag då jag läser ett reportage i DN. Är hembygdsföreningen ansluten till Sveriges Hembygdsförbund borgar det för seriositet.
 
Men jag är glad över att så lite slets bort och slängdes av de utvändiga byggmaterialen. Gissa om virket var bra förr - tätvuxet och kådrikt - och håller än!!!

Samtliga bilder är tagna flera år efter upprustningen. Alla fönster är kvar. Jag har inga digitala närbilder men att fönstersnickerierna är intressanta är inget att fundera över.  Flera av fönsterlufterna är hängda med gångjärnen i mittposten, beslagen av tidstypisk modell, bågar och spröjsar är oerhört smäckra, innanfönstren är kvar. Omfattningens tympanonfält har små, nästan omärkliga finesser. Som jag förstår det är detta bland de äldsta, om inte de äldsta, bevarade fönstren i byn och det är banne mej inte så dåligt.
Stiftelsen Lögdeå museum-Åbergsgården
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Så bra du skrev och så bra ATT du skrev. Ett väldigt vackert gammalt hus. Ett hus med själ. Vi måste vara rädda om dem, vårda dem med varsamma händer.

    SvaraRadera
  2. Anta, det är som du skriver.

    För att vilja spara måste man förstå värdet i det som ev. ska sparas. Långlångt ifrån alla gör det, jag ser de som en bildnings- och mentalitetsfråga.

    SvaraRadera
  3. Jag får hålla med föregående kommentar: ett mycket vackert och värdigt hus! Hur fick det sin fin mörkbruna färg? Är det tidens patina eller har virket behandlats på något speciellt sätt? Jag är inte så insatt i sådana saker även om jag själv bor i ett äldre hus av gammal typ.

    SvaraRadera
  4. Så här tolkar jag fasadfärgen: ursprungligen grånade virket av väder och vind. Det var vanligt på 1700-1800-talen här. Särskilt på södersidan drar sol och värme ut det töre som finns i träet och det blir brunt. Norrsidan blir bara naturligt silvergrå. (Jag tycker detta är vackrare än nutida behandling med järnvitriol som ger ett grönstick i det grå.)


    Huset ser ut att ha målats med röd slamfärg, kanske på sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. Man kan se rester av rödmylla på sina ställen, t ex under den skyddande takfoten. Men pigmentet har regnat, vittrat bort. Då kommer den yta som fanns innan rödmålningen fram.

    Fönsteromfattningarna har säkerligen varit målade med ljus linoljefärg precis som fönsterbågarna.

    SvaraRadera
  5. Vilket vackert hus och vilken tur att du läste och uppmärksammade vad bevara betydde. Ja, det krävs engagemang och kontinuitet för att hålla igång initiativ som bygger på frivillighet och ibland också lite nytänkande. Hur ska yngre lockas med så vi säkrar framtiden?

    SvaraRadera
  6. Odensvi gård,önskar att jag hade ett allom giltigt supersvar. Men nej... Föräldrar, skola, roliga föreningsevenemang.

    Jag inser att stolthet och självkänsla hör ihop med förståelse och bevarande av vår egen kultur. För den enskilde individen är små enkla seder, byggnader och föremål viktiga om uppväxten skedde i sådan miljö. Men många skäms för eller ser på sin enkla bakgrund, dessvärre, och det gynnar inte en enkel bygds kulturhistoriska lämningar.

    Allt "modernt" är efterstävansvärt tror många.

    Vi kämpar väl på för de gamla värdefulla husen ändå, eller hur...

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...