EFS

Det här är foton från Evangeliska Fosterlandsstiftelsens bönhus i Lögdeå. Den här miljön har format och fostrat mej. Jadå.

 O LAND HÖR HERRENS ORD

Missionshuset invigdes i oktober 1930. Inte visste jag som söndagsskolbarn att den arkitekturstil som var rådande här då missionshuset byggdes, var 20-talsklassicism. Nejdå. Men jag var fascinerad av de guldiga krumelurerna på väggen mot altaret - de joniska kapitälen med sina voluter. Och räfflorna som var ifyllda med guld - pilasterns kannelyrer.

Men det som fångade intresset längst var altartavlan med den gode herden som ger sitt liv för fåret.  Natten är på intågande, lammet har ramlat nerför en bergsbrant och herden klättrar ner med livet som insats för att rädda det. Ah, vilken symbolik.

 

Jag tycker fortfarande mycket bra om det här bönhuset. Vid förra torsdagens missionsafton blev vi över 30 personer men ganska få var medlemmar i Lögdeå EFS. Här spelas fortfarande på tramporgeln, men även på pianot som ackompanjemang till den inbjudne sångaren. Själv gillar jag tramporglars toner så mycket att vid vår vigsel, på annan plats, spelades på en sådan. Och tänk - Irene, som i många år tagit plats vid just den tramporgel som finns här och som jag har inspelad på band, begravdes samma dag som missionsaftonen gick av stapeln.

Carl Olof Rosenius och Oscar Ahnfelt är två viktiga personligheter i EFS historia. Predikanten/EFS-prästen undervisade om Ahnfelt och hans samtida som bröt mot konventikelplakatet (1726-1858) och höll bönestunder hemmavid. Det innebar risk för fängelse eller böter. Tänk så utomordentligt modiga folk var då. Mer sådant behövs. Själv tänker jag att den västerbottniska religiositeten har gjort människor här alltför "snälla". Det behöver rytas lite högre bland norrlänningar.

Under missionsaftonen stod det klart för mej hur det kom sig att bönhuset har använts till "frälsningsmöte" för vindkraftsanhängare som inbjudit ett projekteringsbolag vars affärsidé är att projektera vindkraftverk. Ett så välbesökt möte i detta bönhus har väl inte förekommit sedan väckelsens tid. Här flockades markägare som nu vill uppföra ytterligare 25-30 stycken 200 meter höga kraftverk intill våra byar. Utöver de 40 som står där. Allt för den snöda vinningens skull. Tillståndsansökan har lämnats in till länsstyrelsen i Västernorrland. I torsdags förstod jag sammanhanget. Jag förstod även varför missionsföreningens styrelse övertalats att satsa tusentals kronor i ett projekt som gällde att köpa in sig i ett av vindkraftverken, ett projekt som tydligen havererat.

Jesus drev ut månglarna ur templet och sa "Mitt hus ska vara ett bönehus ni har gjort det till en rövarkula"  står att läsa i Lukasevangeliet 19:45-46. Det var starkt gjort. Han var modig han.

Det var hur som helst riktigt trevligt att ha möjlighet att vara med på en missionsafton än en gång och lyssna till sång och tal, dricka kaffe med hembakt och bland annat sjunga Lina Sandells för mej välkända sång från 1889:

1.
Jesus för världen givit sitt liv:
Öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.
2.
O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.
3.
Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
Lös mig från alla fiendens garn!
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

.

. 

Kanske har även andra bloggare åsikter om EFS, Evangelsiska Fosterlandsstiftelsen, missionshus, bönhus, 20-talsklassicism