12 september 2013

Tant Signe

Signe var en av Johan och Karolina Öbergs döttrar. Av tant Signe, född 1907, har jag fått många minnesbilder från livet i byn föritin. Jag fick också ett intressant recept på stärkelse till gardiner:
  • 1 msk vetemjöl
  • 1 liter vatten, kokande
  • en liten bit vit tvål
Receptet fick jag 1998 och Signe berättade att hon i sin tur hade fått det av Berta Sandman, en av mina söndagsskollärare. Spetsgardiner av bomull och av gles linneväv, till exempel myggtjäll, får en väldigt vackert fall av stärkningen. Sådana gardiner tänkte jag skulle användas i morfars hus någon gång i framtiden.
Tant Signe var troende, hon tillhörde baptistförsamlingen Salem i Mo.
Bilderna här är från ett av mina besök efter att hon flyttat till äldreboendet dära Vall´n. Med sig till boendet hade hon tagit den klassiska Kristusavbildningen, Jesus i Getsemane...
... och fotografiet på hennes och maken Ottos hem från 1930-talet. De gifte sig 1937. Titta vilka fina detaljer huset har, fortfarande finns ett så här vackert hus kvar ganska intakt i byn. Signes och Ottos bostadshus finns kvar, helt ombyggt på entrésidan, bytta fönster, tillbyggt och den fina lagården är riven. Fotot är taget från nuvarande Riks13, anlagd 1942, men den sammanfaller här med gamla Kustlandsvägen. Gården ligger mitt emot de här äldre tvillinghusen.
Signe gav en bild av hur livet i byn tedde sig föritin, till exempel då hon berättade om förberedelserna av sin moster Olga Öbergs giftermål 1913. Det skedde i Mattias Perssons hus, nu rivet. Signe var då 6 år och hennes mamma Karolina var en av dem som hjälpte till. Naima Johansson var kocka (kalaskokerska)  Då bröllopsförberedelserna tog sin rundliga tid, minns Signe att hon somnade och ramlade ner från bordet på vilket hon satt. Trött blev hon trots att hon hade en tillfällig lekkamrat, nämligen Gertrud Lundbergs dotter. Gertrud från Rundvik var den som var städslad att klä bruden och Viktor Sundström var musikant på bröllopsfesten.

En annan kort berättelse var då min morfars hus, alltså numera mitt hus, höll på att brinna ner innan det stod klart 1913. Genom några barns lek med eld, hon var ett av dem, tog träflisor från timringen eld, vilket höll på att gå snett, innan vuxna kom till undsättning.

Signe var med i gänget som sammanställde byaboken på 80-talet. Någon redaktör och korrekturläsare för boken fanns inte. Hon och Otto gifte sig 1937 och deras första barn, Gun, föddes 1939. Det står fel årtal för giftermålet i byaboken och man får uppfattningen att första barnet föddes innan äktenskap ingicks. Det grämde sig Signe mycket över, troende kristen som hon var ansåg hon att det var skamligt att få barn före giftet. Så nu vet ni, alla Signes och Ottos barn är födda inom äktenskapet :-)

Tant Signe bjöd alltid på kaffe och kakor när man hälsade på, särskilt minns jag apkakorna jag tiggde receptet på. Hon var en av mina informanter, en minnesgod sådan och villig att berätta. Signe dog i augusti 2004, och ytterligare en del av länkarna bakåt upphörde.
Här sitter Karolina Öberg omgiven av sina barn och barnbarn. Signe sitter till vänster.
Läs mer om bilden här.

Om huset som Signe växte upp i finns mer skrivet här:
I den vägförrättning som skett längs Kustlandsvägen i år såg nuvarande fastighetsägare till att, i sista stund, låta klassa huset som saneringsfastighet. Det innebär att en väldigt låg vägavgift behöver betalas till samfällighetsföreningen och visar på avsikten med innehavet. Bostadshus, uthus och tvättstuga är av länsstyrelsen klassade som kulturhistoriskt värdefulla. Jag vet av erfarenhet att dessa byggnader inte är utom räddning, långt därifrån...
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Jag gillar verkligen din blogg :) Och det borde vara förbjudet att riva gamla ladugårdar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de orden, Maria!
      Det går inte att hindra folk att riva ladugårdar eller andar gamla fina hus. Det vet vi ju. Man måste känna att de har ett annat värde än enbart det ekonomiska och det är svårt i en bygd där människor sedan nybyggartiden har levt med små medel (fattiga som man sa förr). I sådana bygder vill man oftast riva och bygga modernt, större, up-to-date. Därför består slott och herrgårdar lättare än de "små" människornas hus. Vi "små" förstör själva vår historia eftersom vi vill glömma den nu när vi fått bättre ställt. Det är något jag beklagar å det allra djupaste och vill motverka! Roms ruiner, Sörmlands slott och västerbottens lador är lika mycket värda ur historiskt synvinkel.

      Radera
  2. Hjälplöst förkyld och sömnlös googlade jag Oleum Basileum och hamnade här hos dig. Vilken rofylld och hemtrevlig läsning du bjuder på, så lugnande mellan hostattackerna. Här ska jag stanna ytterligare en stund och läsa om livet förr och nu.

    De där apkakorna blir jag onekligen nyfiken på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack Linn för att du skrev en kommentar. Så glad jag blev!

      Radera

Tyck till om du vill...