23 september 2013

Maskinskrivning

Vissa kunskaper man skaffar sig kanske inte är så genomtänkta eller karriärplanerande, åtminstone har det ofta varit så i mitt liv. Under en av årskurserna i högstadiet skulle man välja två tillvalskurser. Tror det ingick två lektionstimmar per vecka eller något sådant. Vad jag valde?

Tja, varför detta alternativ över huvud taget slog rot i min tidiga tonårshjärna kan jag inte reda ut, åtminstone inte nu. Jag valde nämligen maskinskrivning som en av kurserna. Det fanns bara inget annat som kan ha roat mig får man anta. Jag hade inga planer på att bli sekreterare, det yrke som nog var det som låg närmast att tänka på då. Journalist kom inte över någons läppar, våra flickhjärnor gick inte i de banorna i vår lilla skolbubbla på 60-talets slut. För självfallet var det bara jag och andra flickor som försökte lära oss maskinskrivning med Gullan Gustafsson som lärare. Vi satt på rad med var sin skrivmaskin. Vi skulle lära oss tangenttryckningar, fingersättning, att titta i det handskrivna utkastet – inte på tangentbordet. Minns de korta proven där man på några få minuter (tre om jag minns rätt) skulle skriva en given text – snabbt och rätt. Nej, min framtid låg inte där. Det smattrade som kulsprutor i hela klassrummet utom vid min plats tyckte jag.
Varför valde jag maskinskrivning? Vet inte. Ingen aning. Om jag fick min Facit reseskrivmaskin med hölje av grå hårdplast i julklapp efter att ha gått den där kursen eller om jag fick den innan lärdomarna inhöstades vilar i forntidens dunkel. Vilket som var hönan och vilket som var ägget är i dagsläget alltså okänt. Naturligtvis kan jag nog med viss möda komma fram hur det ligger till men det kräver den tid som saknas just nu

MEN tänk sådan stor nytta jag har haft av de där lektionerna, ni anar inte! Att känna till tangenternas placering, hur fingrarna ska placeras för rationell skrift och andra lärdomar visade sig sitta i ryggmärgen och var av stor vikt när datorerna gjorde sitt inträde. Dessa maskiner som även männen genast intresserade sig för och kom att sitta vid tangentborden, ofta skrivande med pekfingervalsen.

Min filosofi har tydligen varit att göra saker som är roliga och lustfyllda, inte tänka med karriärmässigt tunnelseende. Vilket inte är samma sak som att alltid välja enklaste vägen, att undvika hinder. Långt därifrån. Ibland måste rädslor besegras och utmaningar tampas med för att man ska utvecklas som människa.

Livet har lärt mig att det inte finns många val man gör som man inte kan ha nytta av.

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Jag läste en sån kurs på gymnasiet, fast det var dataskrivning, samma utformning på kursen som du beskriver för skrivmaskin, tror det ingick i det gymnasieprogrammet som jag läste, stora delar av studietiden gick åt till att skriva så det var till stor hjälp. Kan verkligen förstå att du har haft stor nytta av den kursen, för mig har det varit en bra tillgång även efter gymnasiet, i arbetslivet och på universitetet, har kunnat jobba effektivt och det har sparat in mycket tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lärdomarna har varit till stor nytta, främst efter utbildningen, alltså i arbetslivet. Och för all del i samband med bloggandet :-)

      Radera
  2. När jag gick på högstadiet var maskinskrivning en obligatorisk kurs. Jag tror att vi hade det en termin, men något kunskapsprov ingick inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så minns inte jag det, kan ju bero på vilken inriktning man hade valt. Minns också att jag valde svenska som det andra tillvalet. Något som jag trodde var en fördjupad kurs men visade sig vara något annat...

      Radera

Tyck till om du vill...