2 januari 2014

Rävskinnsmössan

Jag har en vintermössa av päls. Av rävskinn. Den är en ganska vackert tingest tycker jag, mycket 60-talskänsla finns kvar i modellen. Jag har knappt använt den men den ligger välbevarad i sin originalkartong.
 
Pälsmössan som påminner om första gången jag blev niad av en tant.
Den är sydd och anpassad till mig på Winbäcks i Ume, det bör ha varit omkring 1970 då jag flyttade till stan för att börja gymnasiet. Det var min mamma som propsade på att det vore väl lämpligt vintertid att ha en sådan. Minns när jag kom ensam för att hämta den och samtidigt prova om den var bra i storlek, hur märkligt det blev att bli "fröknad" och niad. Av en väldigt mycket äldre butiksanställd. Det var första gången i livet och det passade mig inte alls men hos en körsnär hölls den sociala samhällskonstruktionen vid liv. Att bli fröknad upplevde jag som ett avståndstagande, ett krystat förhållningssätt människor emellan. Du-reformen passade mig perfekt. Mössan var välmenad men den blev ingen ofta använd huvdubonad, antaglien pga "fröken"-stämpeln. Andra gången jag blev niad var vid Hovs hallar nära Torekov i Skåne. Då hade det hunnit bli tididgt 80-tal och den gången var det en yngre tjej än jag själv som serverade på ett café med bordsbeställning. Jag har växt upp långt från min föräldragenerations förhållningssätt mellan olika åldrar och mellan socioekonomiska olikheter. Det är jag glad över. I byn fanns under min uppväxt inga reella klassskillnader. Artighet ligger inte niande enligt mitt sätt att se på tillvaron utan genom att behandla alla människor lika, förstå att alla har samma människorvärde. Men niandet bland yngre ökar, särskilt i södra delen av landet. Det känns aningens obekvämt.

7 kommentarer:

  1. Fröken har jag aldrig blivit kallad, men däremot "tanten" av en liten pojke när jag var i 20-års åldern och det var en märklig känsla. Jag har ingen personlig erfarenhet av något annat än duande, men minns att min svärmor, som var född 1920, förfärades över tanken att tilltala sin läkare med något annat än "Doktorn". Hon levde fortfarande kvar i titelsamhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, även som ung kan man betraktas som "tant" av en ännu yngre. En lustig situation man som ung kvinna hamnar i, kul att höra dig berätta. Jag gillar ju tanter i sig, sådana där äldre kvinnor som vågar säga vad de tycker. Mesig *not* ;-)

      Radera
  2. Tyskarna är ju väldigt noga med titlar och Herr och Frau för att inte tala om Herr Dr.
    Själv älskar jag att använda gamla ord och uttryck och där finns också niandet ibland. Vissa tittar lite konstigt på mig men det bjuder jag på. Följaktligen använder jag också vi om första person singularis men det är mera en ploj vid speciella tillfällen och kan leda till märkliga diskussioner. Kungligheter brukade åtminstone förre omtala sig själv som vi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. PJ, engelsmän och fransmän likaså. Franska äkta par tilltalar varandra med ni, er. Här i kungariket påbörjades du-reformen på 1960-talet med Bror Rexed i fronten.
      Men jag tycker Du ska fortsätta med niandet, det har sin givna plats ibland. Hälsar vi Viola med Guds nåde ;-)

      Radera
  3. Ja skinnmössor var ju vanligt förr! När jag såg bilden på din mössa började jag osökt tänka på reklamen för någon glasögon butik, där en man tror att skinnmössan är en katt utan puls :)

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte rå för att jag känner mig illa till mods av att yngre människor, företrädesvis tjejer, säger ni till mig. Bums börjar jag titta mig om efter något eventuellt sällskap som skulle kunna föranleda niandet. När jag förstår att det inte föreligger missförstånd om sällskap, känner jag mig uråldrig och inte alls artigt behandlad.

    Du kan vända uppochner på rävskinnsmössan och ha den som äggvärmare om du nu inte vill ha den som mössa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är vi en förlorad generation, vi som växt upp med och använt du-reformens likställdhet?

      Äggvärmare var ett förslag jag icke skulle komma på själv. Tufft till påsk då många kokta ägg är i omlopp. Nyttja en räv, hönsens stora fiende, till att värma dessas ägg - vilken intressant motaktion, Mira.

      Radera

Tyck till om du vill...