Men ärtskotten som spirar på fönsterbrädan hann inte bli klara att ätas tillsammans med all påskamat. Numera odlar jag alltid något grönt inomhus på våren för att minnas en av de mer minnesvärda påskhelgerna i mitt liv. I den lilla staden Rossano i Kalabrien levdes ett annat liv än jag var van och det presenterades för mej i full skala av min italienska väninna på hembesök. Det finns fler likheter än man kan tro mellan södra Italien och norra Sverige. Till exempel produktion av råvaror som förädlas och nyttjas i annan del av landet, exploateringsgrad, utbildningsnivå, avstånd till huvudstaden och till Centraleuropa.
Påskliljorna på gården slog ut helt i helgen.
Libbstickan har kommit upp förstås, den är ju tidig av sig. Den står som väktare vid en entré. Som förr i ti´n. Tulpaner och andra vårlökar blommar, de fleråriga växterna "mullrar" i rabatterna, humlen har kommit upp en halv meter...
Den närmaste kyrkogården är vacker att besöka. Denna gång för att plantera vårperenner på familjegraven. Här finns välskötta häckar, krattade och kantskurna grusgångar, ansade träd och bortom kyrkogårdsmuren fortsätter tallskogen. Bänkar finns att sitta på även om de inte syns just på en här bilden. En vilsam plats för eftertanke som kontrast till påskträffarna med vänner. Skönt båda delarna. Det har verkligen varit en angenäm långhelg med blandat uteliv.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, kyrkogård, vårblommor
Påskhelgen är en skön helg - lugn, lång, kravfri. Och både människorna och naturen kryllar av liv och vår-yr förväntan. Allt härligt ligger framför oss.
SvaraRaderaÅh, vad jag älskar den bara markens tid, den o-isiga och o-snöiga!
Det är en härlig tid som väntar framöver. Så sant Anta! Förväntan ligger i luften.
RaderaMen utan den is-snöiga skulle jag inte uppskatta vår och sommar lika mycket ;-)