10 juli 2014

Frihetslinjen

Det bästa med att vara sin egen, ha eget företag, måste väl ändå vara att man har möjlighet att planera sin tid och planera för att arbeta så lite som möjligt?
Att fördela sin tid som man önskar, kanske på annat än bara på det som drar in pengar till livsuppehållet. Så där som det var i det agrara samhället, det gamla bondesamhället. Man arbetade åt sig själv. Samarbete krävdes. Det var säkert tungt många gånger men också fritt.

Att vara förnöjsam är inte något som nationalekonomerna uppmuntrar. Man menar att tillväxten stannar då, bruttonationalproduktens kurva rör inte uppåt. BNP måtte vara en dålig beräkning av livskvalitet! För kanske finns det ett annat liv än att tjäna pengar för att kunna köpa sig en livsstil, en viss status, större, högre, dyrare...

När den lagstadgade semestern infördes 1938 var det två veckor betald semester som gällde för anställda. Semestern var menad att användas till rekreation så att folk skulle bli friskare och orka arbeta ännu mer under övriga året. Jag minns att pappa arbetade  och jag gick i skolan på lördagar under de första skolåren. 1969 hade man i Sverige som helhet infört femdagarsvecka i skolorna. 1970 kom en lag om 40 timmars arbetsvecka för lönearbetare. 1978 infördes fem veckors semester.

Då jag flyttade ut från huvudstaden startade jag eget företag. Min syster hoppades att jag inte skulle bli "morotsbonde", vad som nu menas med det...  Att odla för sin försörjning är väl det bästa man kan göra. Man har koll in på minsta gödningsmedel och utsäde. Nu är jag ingen extremist i det fallet, kanske hör jag till en förlorad generation då det gäller att bli självförsörjande i liten skala. Men jag tror på filosofin och beundrar de människor som satsar sitt liv på förnöjsamhet och mindre konsumtion. Urban cultivating och gerilla odling är nutida trender. Mycket tyder på att det framöver blir stadsborna som får lära landsbygdsborna att närodla igen.
 
Illustration ur John Seamours bok om självhushållning.
Det var ju det här livet min familj levde då jag var barn och ung. Ett liv som jag alltid kommer att bära med mig som något väldigt vackert.

Så småningom hoppade även min man av lönearbetet och körde igång en egen verksamhet. Vi känner oss fria att planera vår tid. Kanske lever vi i den bästa av världar.

Många egenföretagare arbetar häcken av sig, eller påstår i alla fall att de gör det, det anses som något bra att stressa, ständigt vara behövd, ständigt vara uppkopplad. Visst, det är mycket arbete och mycket att hålla reda på i initialskedet men numera flyter det på i den takt jag bestämmer. Och visst är det övertidsarbete emellanåt men att intensivt sätta sig in i något och arbeta med det är något jag kan uppskatta. Momsredovisning varje månad tar numera inte mycket tid. Rutin sparar tid och ork och man köper förstås de tjänster man inte orkar, klarar av eller vill lägga ner tid på själv. Jag är förstås medveten om att alla inte kan styra sin tillvaro på detta sätt men att fundera över meningen med arbetet och livet kan vara nyttigt.
John Seymours "Handbok i självhushållning" fanns i min mans bokhylla när vi träffades. Ha, vilken fullträff! Det här ofta citerade uttalandet av Ernst Wigforss (1881-1977) är värt att lägga på minnet:

"Om målet med samhällsutvecklingen var att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet."
.
.

4 kommentarer:

  1. Nja du, det där tror inte jag på. Eftersom ingen vill leva i ett samhälle utan tillväxt, arbetslösheten kommer som ett brev på posten. Självhushållning blir i min värld lite grann som isolering. Måla, sjunga, skriva och dansa gör vi på fritiden. Om man nu inte kan leva på det förstås. Men då blir ju även det ett arbete.
    Jaha ja - lessen, men ingen måste tycka som jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt när idéer bryts och diskuteras. Nu tänker du på dagens samhälle med lönearbete. Andra levnadssätt kanske kan finnas, skapas. Ett samhälle där ”vi köper saker som vi inte behöver, med pengar som vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar” är inte helt i min stil.
      Uttalandet är fritt efter Clive Hamilton, australisk professor i etik f. 1953.
      Själv tror jag det även är en generationsfråga. Barn till vår generation som sett föräldrarna arbeta häcken av sig och kanske inte hunnit med familjen vill inte själva ha ett sådant liv. De sägs också vara den första generationen som inte kommer att få det ekonomiskt bättre ställt än föräldragenerationen. Så varför slita ut sig...

      Radera
  2. Åh, jag tycker att det var en underbar text som gjorde mig varm i magen. Och jag håller med du, det blir snarare stadsborna som får lära landsbygdsborna att odla. Här är man bara intresserad av att upprätthålla största möjliga maskinpark och möjligen att hugga (motorsåga) ner träd och skjuta djur (urskiljningslöst, bara för att).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Scylla, tänk så det kan bli på några decennier.
      Håller med om din generella beskrivning av vilka idealen bland landsbygdens invånare numera är (för "här" är landsbygd om jag förstår rätt). Hade man tagit vara på sitt kunnande hade landsbygden legat i framkant på utvecklingen idag!!! Och kanske hade inte glesbygden avfolkats och tappat service på samma sätt som nu är.

      Radera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...