12 maj 2015

Storhässjor

Jag minns en storhässja som fanns kvar i bygden då jag växte upp. Den stod vid Holmlunds lagård.
Idag är det långtifrån alla som vet vad de användes till. Torka hö tror en del. Men så var det inte.
Det är fantastiskt vackra och grafiska konstruktioner i jordbrukslandskapet.
Storhässjan håller kunskap som hör etnologer och agrarhistoriker till. De människor som själva brukat och använt hässjor är utgamla eller borta för alltid. Kunskapen har inte förts vidare eller har sällan tagits upp av de yngre släktingarna, jag gissar att det är likadant i övriga Norrland som här i min by. För storhässjan är en nordlig företeelse. Enligt mitt sätt att se är det tur att det finns kulturhistoriker som för kunskapen vidare, visserligen är det då akademisk kunskap om bondelivet som en gång var men bättre det än ingen vetskap alls.
Bilderna visar två musei-storhässjor, den översta i Västernorrland och den undre, en dubbelhässja (tre bilder) i Västerbotten. En dubbel storhässja stod även på JanNils´-Alberts gård intill Lögd´Boa har jag sett på 50-talets flygbilder.
https://lh3.googleusercontent.com/-axNE8D_zfG0/VVC1Np1CkFI/AAAAAAAALwk/Lh1iGMJQvPY/s1440/Byn%2520tidigt%25201900%2520storh%25C3%25A4ssjor%2520markerade.jpg
 Klicka på bilden för förstoring.

Här syns ett foto taget från Renbomsberget i byn. Klicka på fotografiet och du kan se åtminstone fyra storhässjor fulla med kärvar, alltså är det höst då bilden togs och kornet skördat och hässjorna fyller sin funktion stående i öst-västlig riktning med sädesaxen vända mot söder för att torka snabbt.

Gustaf Abraham Renbohm (1784-1845) som gett namn till berget, var född i Härnösand men flyttade till byn, antagligen vid giftermålet 1806 med Catharina Molin (1780-1855) som föddes i Mo här i socknen. De fick flera barn, dottern Margareta Catharina gifte sig med Nils Johan Sandman dä. En i mitt tycke intressant anekdot ur den senare familjens liv har jag skrivit om tidigare.

Även vid västra infarten dita Vall´n fanns en storhässja på 1900-talets början. Här talar vi om en häftig entré till samhället. Sådan här stenig hagmark finns inte på många ställen i kommunen idag. Vägen in i bilden är Kungsvägen, Drottninggatan närmast fotografen går idag lite annorlunda, bortom storhässjan syns Riddargatan som den heter idag.
http://morfarshus.blogspot.se/2009/06/dara-valln.html
.
.

6 kommentarer:

  1. Oj, en så stor hässja (eller hejse, som de säger här) har jag aldrig sett. Då måste man väl ha stått på en vagn när man "hejse" höet.
    Så mycket vackrare de var än dagens alternativ.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de mäktiga, både tomma, som de stod mestadels under året och fyllda med kornkärvar efter höstens skördetid och under torktiden. Man torkade således inte hö på dessa hässjor.

      Med en stor träkrok och block hissades kärven upp med rep och tvådelad järnkrok. Man började längst ner och arbetade sig uppåt. En man klättrade upp och skötte mottagningen och fördelningen av kärvarna.
      Här finns en anvisning: http://skorseni.us/gammelgarden/index.php/Gammelgarden/Kornh%E4ssja

      Radera
  2. Man hade ett rep som löpte genom en talja fäst längst upp och "hissade" upp kärvarna.........

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rune, du kanske har varit med om detta...

      Radera
  3. Vackra hässjor, ståtliga - klickade på länken och fick ny lärdom - kan inte veta att jag sett sådana ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mäktiga konstruktioner var det! Snygga med :-)

      Radera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...