29 maj 2015

Tio år har gått...

... sedan pappa dog kan jag konstatera.


HÄNDERNA

De vitnade till över knogarna
då plogen skar hårt.
De älskade stora och tunga ting
och allt som var långsamt och svårt.
Händer som aldrig skapats
att smeka ömt en kind,
gråa av mull, brända av sol
och barkade av vind.

Stora knotiga händer,
som skötte en lie med säkra sving.
Hjälplösa, fumliga
bland blommor och små ting.
Händer som aldrig förstodo
den milda vilodagens bud,
vägrödjarhänder med hård hud.

Motsträvigt knäppta tillsammans
i döden till sist,
sörjde de övergivet det värv
de mist.
Ett stjärnskott for över himlen
och flammade till och brann.
O Gud, låt det finnas därovan
ett verk för en man!

Av Bengt Nyström

(Denna dikt och flera andra fanns instoppade i en anteckningsbok från 40/50-talet när jag gick igenom ett bokskåp. Någon har klippt ut blandade dikter och bilder ur tidskrifter.)

2 kommentarer:

  1. Berör! Mycket fin och talande dikt till den fina bilden du vald!

    SvaraRadera
  2. Rörande. Hjärtskärande. Vackert!

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...