Här går nötväckan upp och nerför stammen på jakt efter goda kryp under vintern. I toppen sitter koltrasten och visslar under aprilkvällar och kattugglan hoar härifrån mörka nätter i februari och tidighöst. Sidensvansflocken stannar till här och sprödkvittrar på väg till rönnklasarna intill. På senhösten trillar ekollonen ner med ett ljudligt bombardemang på tegeltaket.
Här trivs småkryp och organismer, så bra för den biologiska mångfalden. Frostiga vinterdagar står kronan som en gloria då kvistarna i motljus träffas av solens strålar. Månskensnätter syns eken med sin vida krona som svarta grafiska tecken mot den starkblå himlen. Ibland har Karlavagnen parkerat där ovanför.
Mina ekar har sett det småbrutna odlingslandskapet förändras, de har sett människor leva och dö. De har levt så mycket längre än jag, minst 150 år längre tidsrymd än lilla jag.
Det inger respekt!
.
.
Du skriver så vackert och målande om dina träd. Rena poesin. Man känner vördnad för gamla träd, ja, för träd överhuvudtaget.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Jag älskar mina träd.
RaderaViola och ekarna...
SvaraRaderaHaha, jajamen...
SvaraRaderaTrevlig helg på er!
Under ekars djupa grönska!
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=BM9GQ2aqyPI
Trevligt veckoslut tillönskas!
Ja rummet som bildas under ekars djupa grönska är mäktigt Herr Stömell. Väldigt annorlunda och häftigt för en ångermanländska som är van vid granar, tallar och björkar ;-)
RaderaNjut av helgen även du!