27 april 2016

Tandläkarpositivism

Minns du ditt första tandläkarbesök? Jag kommer ihåg glimtar av mitt första. Min allra första dagboksanteckning kom att handla om detta besök, men anteckningen är kortfattad för det tog tid att skriva.
Teckning: Lisen Adbåge

Mamma och jag tog bussen in till Vall´n efter att kallelse kommit och jag var 7 år. Vi gick in genom en port på Kungsvägen, uppför kalkstenstrapporna och genom en dörr där man möttes av en speciell lukt. Inte god, inte otäck - bara speciell. Vi satte oss i ett väntrum med glasade väggar mot entréhallen om jag minns rätt. Jag minns inga andra som väntade, åtminstone inga barn.

Tandsköterskan i vit rock kom ganska snart och ropade upp oss/mig. Mamma och hon stannade och pratade litegrann.

Jag gick in i ett rum med öppen dörr och satte mig i tandläkarstolen där. Sicken en... Därifrån hörde jag hur tandsköterskan undrade vart flickan tog vägen? Hon trodde jag hade tandläkarskräck och därför hade gömt mig. Men nej, mamma visste var hon hade mig mentalt och anade att jag gått in i behandlingsrummet. Och där satt jag och stirrade storögt på alla instrument. Snacka om att vara nyfiken, de där verktygen var ju så annorlunda än vad jag sett tidigare i pappas verkstad. Haha... Något annat speciellt minns jag inte förutom att den manlige tandläkaren sedan kom och bad mig gapa.

Nä, tandläkarskräck vet jag inte vad det är. Ändå är det efter ett tandläkarbesök jag svimmade för första gången i mitt liv. Då hade jag dragit ut två visdomständer, något som alla (jämnåriga) sagt mig gick förskräckligt till och gjorde obehagligt ont. Men det gick det hur bra som helst förutom lite knak - men ont gjorde det inte. När jag sedan skulle lämna kliniken svimmade jag. Bara för att det gått så bra och att alla obehagliga berättelser inte infriades. Haha... Av detta är det lämpligt att dra lärdomen att inte tro på andras berättelser helt urskiljningslöst ;-)


Här är byggnaden vid Kungsvägen dära Vall´n där Folktandvården en gång  hade sina lokaler.
.
.

14 kommentarer:

  1. Jag minns den hemska borren som gick långsamt och drevs med en "rem" och inte som dagens snabba borr som stänker vatten.
    Vi hade en hemsk tandläkare som inte tyckte om barn och stank cigarr. Det är konstigt att jag aldrig blev rädd för tandläkaren efter att ha haft honom som barn.
    Min ena visdomstand kom aldrig upp och några år senare klagade jag hos min gulliga tandläkare att jag hade så mycket saliv i munnen.
    Han röntgade mig och fann att min visdomstand var på väg in i käken och sedan hade en tumör växt framför den tanden. Så det blev en akut
    resa till ett större sjukhus och operation som blev den värsta jag upplevt. Var vaken hela tiden men det gick inte att bedöva i käkbenet så det var fantomsmärtor och tiden efteråt kunde jag bara dricka vätska med
    sugrör. Blev dessutom förgiftad av de starka läkemedlen jag tog för att jag inte fick i mig näring.
    Så den operationen glömmer jag aldrig.

    Caroline

    Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hu så det kan va...

      Jag var också tvungen att operera bort de två andra visdomständerna då de väte konstigt men det gick lika bra. När jag låg grönklädd på operationsbordet kände jag mig riktigt trygg. (Tänk då det var tång utan operation som gällde!)

      Radera
  2. Precis som du har jag bara positiva minnen av barndomens tandläkare. Min tandläkare lagade min dockas tänder, innan han lagade mina - och jag misstänker starkt att första gången han borrade, så lät han nog borren gå utan att borra, för jag tyckte det kittlade så roligt!
    Ändå var det inte en barntillvänd man, för egentligen tog han inte emot barn.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va, det låter som en tandläkare som förstod barns tankar. Laga dockans tänder först:-) Sjysst! Verkligen ett gulligt minne.

      Radera
  3. :-) svimmade efteråt - så det kan gå! Mitt första tandläkarbesök var inte positiv; Tandläkaren var bitsk, jag vägrade gapa och han försökte öppna min mun rätt så hårdhänt. Jag knep i hop ännu mer och då brast hans tålamod så jag fick en örfil. Jag gick i första klass och hade ingen med mig. Tandsköterskan röt till och tandläkaren gick ur rummet. Han slutade sedan så mitt andra besök gick fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bitsk tandläkare, jojo... Vilka hemska berättelser som kommer mig till del. Vi får hoppas att det inte går till så idag.

      Vid mitt första tandläkarbesök nynnade denne på en sång, kanske för att få till en rofylld stämning, vad vet jag. Min barndom var lycklig i många avseenden. Så är det och jag är mycket glad för det :-)

      Radera
  4. Minns en annan tandläkare jag hade i tonåren, som medan bedövningen verkade (tog en stund, på den tiden) gick in i rummet bredvid och spelade en stump på sin flygel, eller sjöng till luta.
    Men det hände att han skällde ut sina sköterskor, så att de grät.
    Och så alla tandläkare som envisas med att ställa frågor, medan man har munnen full av händer och redskap - och som säger att till nästa gång får mamma sätta i en dragkedja i munnen (jag har en liten mun).
    Oj så många tandkäkar minnen jag har, som när visdomständer skulle bort, men insatsen misslyckades...
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här inlägget gav mycket tillbaks må jag säga. Kul - även om vissa berättelse är otäcka.
      Ställa frågor när munnen är fylld av annat, haha, precis så kan det vara. Det hörs ju inte om man säger ja eller nej och än mindre en hel mening ;-)

      Radera
  5. Kom att minnas när ena syskonbarnet var till tandläkaren för första gången. Först skulle hon inte öppna munnen men de lyckades till slut efter mycket om och men.
    När tandläkaren skulle börja att undersöka henne bet hon ihop rejält så att hans ena finger satt fast.
    Min svägerska skämdes och de fick lirka och försöka få henne att öppna munnen men det tog en lång stund innan hon släppte fingret.
    Jag minns inte hur det gick för tandläkaren och hans finger men vi brukar reta henne ibland för det som hände. Idag är hon 43 år ;-)

    Caroline




    SvaraRadera
    Svar
    1. Barn har känselspröten ute. Gör inte som vuxna säger utan som de handlar. Något hade gjort situationen ohållbar för henne, för barnet.

      Radera
  6. Att jag inte fick tandläkarskräck när jag var barn är ett under. Vår kvinnliga skoltandläkare (på folktandvården) drog ut en tand; jag blödde som en gris och sköljde munnen TVÅ gånger vilket jag inte skulle ha gjort eftersom "det tog för lång tid". Jag fick världens utskällning. Lyckligtvis var min mamma med och hon skällde tillbaka. Och sedan fick jag börja gå hos en privat tandläkare (min mammas) som var toppen och som jag blev trogen tills han pensionerade sig.
    Min äldste bror led av tandläkarskräck som denne tandläkare botade redan vid första besöket. Efteråt for käre bror och köpte massor av gott fikabröd som han som tack överräckte till tandläkaren och hans sköterska. Brorsan blev förstås också en trogen patient.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En riktig solskenshistoria...

      Radera
  7. Rune Öström1 maj 2016 18:04

    Kvinnlig tandläkare, det måste ha varit estniskan som enl uppgift hade flytt kriget och kommit till Nling via Finland. Hennes namn tor jag började på Z, stor och stark, det enda hon kunde på svenska var "gapa stort". Gula fingertoppar som stank av tobak. Mottagningen låg på 2:a våningen i huset med Mattsons herrekipering. Året var ca 1946-47.
    Rune Öström

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-)
      Jag minns ingen kvinnlig tandläkare från min skolgång och besök på ftv. Men min historia är av senare datum - 60-talet.

      Radera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...