14 augusti 2016

Ett hus i Västerbotten

Ett stämningsfullt hus i Västerbotten fångat under en av sommarens utfärder. Det finns nå´n slags stilla frid över byggnaden. Det står tyst. Inga människor i rörelse. Gräset växer vilt.

I min egen by råder en slags tystnad. Inga glada skratt från människor som träffs och äter eller fikar gemensamt. Sällan hörs röster från barn eller vuxna. Uteplatserna flyttas till mindre synliga platser. Träd planteras och ger insynsskydd. Om inte sly hindrar sikten. Men somrarnas motorverktyg för att hålla gräset stången kör igång nu och då. Det är sommarens ljud numera.

Efter besök i den här inlandsbyn där huset på bilden står körde jag över länsgränsen. Den vackraste sträckan jag såg var den mellan Getingstabodum och Rullnäs. Det ångermanländska landskapet var omhändertaget, brukat, sjöarna Bodum och Gissjön blänkte i kvällningen, byggnaderna som passerade revy verkade omtyckta, de var inte hårt ombyggda så vitt jag hann se. Och där såg jag en grupp människor som satt tillsammans, åt och skrattade. Det kändes härligt men ovanligt.
.
.

4 kommentarer:

  1. Du har så rätt, det är en stilla frid i bilden av huset! En fin betraktelse du ger oss om insyn och utsyn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, trots tystheten är jag förtjust i det där okända huset...

      Radera
  2. Jämtland tycker jag har många pärlor med brukade bygder, bevarade gårdar som är omtyckta och investerade i. Var tex i Handog utanför Lit för ett tag sedan och blev glad! Ett tips. Tack för bra blogg, varierat med både hus, omgivning och människoliv. /Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jämtar och hälsingar tycker jag mig ha märkt är bättre på att ta hand om sina äldre byggnader än västerbottningar. Kanske beror det på trycket från huvudstan som ligger närmare eller så är man stolt över förfädernas göranden och låtanden.

      Tack för kommentaren med tips, Hanna. En tur till Handog får det bli framöver!

      Radera

Tyck till om du vill...