Och här har vi dumpad betong, något överblivet från Botniabanebygget? Nä, så kan det väl ändå inte vara...
Intill betonghögen fanns något som såg ut som en privat soptipp. Det var inte länge sedan någon kört dit ett traktorlass med allsköns skräp. Eldat upp en del hade vederbörande även gjort, tallen var alldeles svartbränd, askan ny.
Promenaden blev inte så lång. Men jag hann tänka rätt mycket om norrländsk glesbygd och människors skilda förhållanden till naturen. Att använda naturen som tipp är in på 2000-talet inte alls ovanligt.
.
.
Kökkenmöddingar fanns redan på stenåldern.
SvaraRaderaVid vår bohuslänska gård dumpades mängder med skräp under berget. Ännu fortsätter det att komma upp glas - trots att vi bott här i över 40 år.
Ja, skogen var tipp för plåt och glas-sopor förr. Innan kommunerna ordnat med sophämtning och numera miljöstationer och återvinningscentraler.
RaderaPå din beskrivning förstår jag att gamla sopor från förr kan dyka upp. Men hur många nydumpade sopor finns i din näraliggande skog? Dumpar du fortfarande på egen mark? Här på norrländska glesbygden dumpas sopor än idag trots kommunens sophanteringar och trots att de flesta här har minst ett motorfordon. Att slänga sopor i skogen, må så vara på egen mark, hör forntiden till. Jag anser det ovärdigt och ociviliserat i dagsläget. Det på fotot näst längst ner har det placerats intill, kanske på, ett klapperstensfält.