5 november 2017

Vad skönhet är...

Minns mina tankar som tonåring då jag någon gång satt och väntade på bussen i busstationens lilla vänthall. Busstationen låg då mitt i Vallens centrum. En vitputsad byggnad av folkhemstyp.

 Flygbild från 1965.

Där inne fanns ett keramiskt golv, putsade väggar, ett stort fönster utan spröjsar, vägghängda träbänkar som jag minns som fernissade. Materialvalen var utmärkta. En lucka fanns även där man hade kunnat köpa biljett och lämna gods men vid den här tiden köptes biljetter ombord på bussen direkt av chauffören.

Det skulle ha kunnat vara ett vackert rum men var nerslitet och sporadiskt städat. Cigarettfimpar slängdes på golvet, det luktade instängt, nå´t tomglas stod där det inte skulle stå, papperskorgen överfull, väggarna var nersmutsade men inte av "tags" då graffiti-epoken med sprayfärg inte begynt, utan av blyertsklotter.

Jag satt där och väntade på bussen och fantiserade hur det på ett enkelt sätt skulle gå att försköna miljön. Funderade på skönhet, på estetik, på livet, ja kanske till och med på framtiden. Längtade till det vackra i tillvaron. Kanske var det då som jag undermedvetet bestämde mig för att inte bo kvar. Inte vet jag, för det var aldrig något medvetet val att fly något som jag upplevde som tristess och estetisk valhänthet. Det medvetna valet som växte fram var en specifik utbildning som jag sökte mig till på närmast belägna utbildningsort. Som var storstan.

Idag innehåller byggnaden en pizzeria.
.
.

4 kommentarer:

  1. Tidens gång, kan vara både vemodig och en välsignelse - beror baa på var förändringarna sker.
    Så väl jag känner igen den där sortens fantasier. Jag kan aldrig hamna i ett väntrum eller besöka människor, utan att i tankarna börja möblera om - ibland måla om och riva väggar. Det gäller att inte bli för disträ om man besöker vänner!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tänker du så "hemma hos"! Det är inte så ofta sådana tankar dyker upp hos mej, åtminstone inte i kända miljöer. Om jag är ombedd att ge råd är det förstås annorlunda :-)

      Radera
  2. Jag har stått utanför och frusit t om vårvintern 1966, eftersom det var så rökigtdär. Jag har ofta funderat på varför offentliga väntrum så ofta blir så slitet fort. Är det dålig kvalitet eller är det ovarsamhet och slarv av nyttjarna Nu är det tack o lov rökfritt inomhus men det är inte vänliga miljöer. Det märks att det är meningen att folk inte ska stanna länge. Åsknedslag gjorde att jag som tågpassagerare fick kliva av vid Arlanda för några sommrar sedan Jag blev så häpen över att det var så fult. Min syster som reser mycket sa att då skulle du se den s k centrala flygplatsen i Berlin. Jag tycker att flyget ska minskas men buss- och tågstationer och flygplatser är en skylt för staden/orten och landet. Tant Barbro

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det fall jag beskriver handlade det absolut inte om dåliga material. Nu har N-ling ett nytt resecentra som förhoppningsvis får bibehållas fräscht.
      Och absolut - arkitektur, vänthallar, yttre miljö vid kollektiva färdmedel är ortens ansikte utåt. Man vill bli väl mött som besökande och välkomnad hem som boende. Inget märkligt med det kan tyckas.

      Radera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...