Meningen med livet är bildning

Jag känner igen mig i att bli ifrågasatt när jag har förkovrat mig i humaniora på universitetet: jag har fått frågan av folk i min närhet: varför är det där bra att kunna? Vad har du för nytta av det?

Visst är det stor nytta med humaniora, meningsfull kunskap berusar och öppnar. Mitt yrke består av både tekniska och humanistiska kunskaper, vetenskap och konst. Bildning är en inre resa men då tänker jag inte på mindfulness. Våra högre lärosäten ökar i antal ändå ökar inte vår bildning, ibland inte ens kunskap.

"Bildningen är det största frigörelseprojektet. Inte bara genom kunskaperna i sig utan också i den förändrade synen på sig själv som kommer på köpet. Man står rakare i ryggen i ljuset."

"Samtidigt är det också insikten att vi förstår mycket mindre än vi tror, en kunskap som faktiskt till och med kan vara just nyttig."

"Frigörelse kan inte heller siffersättas. Inte heller känslan av att bli en större människa, att kunna vara en bättre version av sig själv just för att man inne i sig bär rester av seklers ackumulerade insikter."

Citaten är hämtade ur den mycket läsvärda artikeln:
 Därför är nyttofixering bildningsfientlig.

Här är en bloggare som även han läst Isobel Hadley-Kamptz artikel och skriver vidare om den: Bildning är inte nyttigt, och just därför värdefull

Inskränkthet och ovilja att lära - finns något värre?

.

.

..