Har levt fäbodliv med en god vän några dagar. Dagar utan elektricitet, utan rinnande vatten, med öppen härd, med torrdass. Med mjölkkammaren som "kylskåp". Det har varit uppfriskande. En tillvaro utan måsten, väldigt olik fäbodstintornas
föriti´n. Förvisso tror jag nog att stintorna också, trots ansvaret för kor och mejeriprodukter på fäbodvallen, hade ett härligt ombyte i förhållande till vinterhalvårets plikter.
I min fäbodtillvaro ingick kulturhistoriska besök. Bland annat till ett kulturområde där en stor personlighet på tidigt 1900-tal samlat byggnader och föremål som gav honom hintar tillbaka till sin barndom. Kalla det konservering, insamlande, av barndomsminnen.
Sådana här byggnader kan inte uppbringas i min egen hembygd på långt när.
Och som en självklarhet fanns även en slipsten bevarad, en sådan som fanns på samtliga bondgårdar för inte så länge sedan. Här fanns en person som för 100 år sedan insåg att de skulle bli sällsynta, att tekniken gjorde slipstenar överflödiga och därför insåg värdet av att bevara den här.
Zorn var hans namn.
.
.
Det är en sorts lyx att klara av ett avbrott i den vanliga lunken. Åter till "ursprunget". Där bekvämligheterna hemmavid får en annan betydelse. Men framförallt tillfredsställelsen att leva gott även i primitiva omgivningar.
SvaraRaderaFler borde prova.
Bert, du har en väldigt bra förmåga att uttrycka det jag ville ha sagt. Tack!
Radera