En vägg som inte längre är

För att vi barn skulle få var sitt rum delade pappa omkring 1970 av vardagsrummet, finrummet, med en ny lättvägg. Så hade vi då tre sovrum på övervåningen efter morfars och mormors bortgång. Mormor dog 1967. Det fina 50-talsköket blev arbetsrum och det blev dess räddning. Det förblev intakt. Bara den elektriska spisen från Husqvarna togs ut men det gjordes så sent som på 80-talet och då insåg jag värdet av den och tillsammans med pappa forslades den till sommarstugan för förvaring. Här har jag skrivit mera om den spisen.
Kaffepannan på elektriska spisen
Orangerött ljus
Spisar att gilla

På bottenvåningen, där morföräldrarna bodde under perioden med generationsboende, fanns framöver vårt nya kök och vardagsrum.

Det här lilla rummet kom att bli min systers rum. Ingången är borta till höger. Ett av finrummets tre fönster hamnade här.

Så här blommigt romantiskt tapetserades det nyskapade flickrummet.

Här syns väggen i det större sovrummet. Jag dokumenterade en hel del innan det planerade arbetet tog sin början. Vi skulle riva väggen för att återställa rummet som det var före 70-talet. Ljuset speglas i det fernissade grangolvet som jag gillar så mycket...

... och som täcktes med plast inför rivningen.

Så här valde mina föräldrar att utforma kommunikationsmötet mellan dörr till kök och dörr till flickrum. Öppna spisen som vi fortfarande ofta eldar i, murade Albin Öberg 1949. Innan det blev två sovrum här, pågick många trevliga kvällar med tedrickande här framför. Eller kaffe för den delen men jag var för liten för att uppskatta kaffe då. På detta finns inga fotografier.

Öppenspisen är dock fångad på andra foton som till exempel det här med mamma och pappa. Mer kan läsas här. Eller i samband med sällskapsspel här.

Eller det här där jag och mamma poserar. Braskudden som mamma vävt finns kvar men just nu skyddad under ett annat kuddvar som jag sytt av ett femtiotalstyg.

.
.

Arabisk mat

Vi åt en brakmiddag med kompisar för några veckor sedan, något som jag verkligen kan rekommendera! Får jag lov att presentera:

Närmast lammstek fylld med morotsstavar, ozi. Hur mör, saftig och god som helst. Till detta klyftpotatis och grönsaker.

Fylld kyckling med köttfärs, gröna ärtor, lök. Till detta bulgur, ris, ägg, russin och mandel och en arabiska "nudlar".

Två olika bröd ingick, de glömde jag att fråga efter namn på. Där bakom en form med hommos dekorerad med oliver och en persiljekvist. Röran är lagad på sesampasta, kikärtor, citronsaft och olivolja - en favorit som jag även brukar laga själv. De 12 runda bollarna är kobba, köttfärs+lök+persilja+kryddor+salt som doppats i mjölblandning och friterats.

Likaså tabouleh eller tabolla, en persiljesallad med couscous/bulgur, tomater, lök, citronsaft och olivolja. Där bakom en form med tzatziki.
Som efterrätt åt vi en söt, ljum morotskaka med kokos. Hallawa kan det kanske skrivas med latinska alfabetet. De olika rätterna kommer från länderna öster om Medelhavet. Jag kunde leva mej tillbaka till den oförglömliga resan till Främre orienten.

Utanför sommarstugans fönster övergick den norrländska sommarkvällen i natt innan vi var färdigätna. En oförglömlig mångkulturell upplevelse som avslutades med sällskapsspelande. Vi beställde mat för 6 personer men det hade lätt räckt till 8-10 personer. Det kostade mer än en pizza men var helt klart värt pengarna. Beställning görs minst två dagar i förväg. Det går förstås även att äta kalaset på plats i restaurangen. Vi drack öl eller måltidsdricka till detta.

Äras den som äras bör. Bakom de läckra anrättningarna stod Dhiba, kökschef på pizzeria/restaurang Samarra i Lögdeå. När jag återvände några dagar senare för att förhöra mig om de arabiska namnen på rätterna frågade jag efter den yoghurtdryck som jag som mjölkdrickare älskar, ayran. Tror ni inte att Dhiva mixade ihop ett glas. Det är faktiskt första gången jag druckit ayran (yoghurt, vatten och lite salt) i Sverige.
Dhiva planerar att genom Studieförbundet Vuxenskolan hålla kurser i arabisk matlagning.

Superidé!!!

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om mångkulturellt, matlagning, arabisk måltid, ayran, försommarkväll, skärgård, mätt

Försommar i norr

Ljuset, det ljuset. Dygnet runt lyser mörkret med sin frånvaro. Det norrländska ljuset som regerar dygnet runt är fantastiskt.

 En ny fågelholk har satts upp. Trevlig present från likasinnade dalmasar.

Harsyran blommar milt, ekorrbären är på språng.

Där står den som förr - sommarstugan, masonitehuset - med den rätt lättskötta tomten i form av hagmark. Här slås med lie en gång om år, inget löv räfsas bort. Det är den enda plätten i byn som slås med lie och har så gjort i all sin tid.

Ljuvliga ekbräken, ständig försommargrön, är en favorit. Den är förfinat vacker och luktar gott. Doft av ren natur, fräsch grönska når näsan då den borrar sig in i fluffet. Så fin att ha på tomten.
.
. 
Läs även andra bloggares åsikter om norrländsk försommar, harsyra, ekbräken, fågelholk, ljust dygnet runt

Reserverat för naturen

Vi gjorde en vandring över klapperstenfälten vid kustbandet i södra Kvarken, på Långroudden för någon vecka sedan.

Just över klapperstensfältet är det spångat. Allt för att skydda marken och styra vandrarna men även för att göra det mer gångvänligt.

 

Här finns tomtningar, en labyrint och kompassros - allt lagt av stenar.

En tomtning är en rest efter enkla övernattningskojor för säsongsfiskare. De sådan kan vara upp till 1500 år gammal, alltså från järnåldern.

 

Alla längst ut blir det vila på de varma klipporna i lä efter att matsäcken förtärts. Någon tupplur blev det visst också i solen till vågornas brus.

Näsan i de marmorerade berghällarna, ögonen ser nya saker. Vi träffade ingen annan som var ute och njöt av naturreservatet utan var helt ensamma med flora och fauna.

På väg söderut någon vecka senare stannar vi och tittar på det skapade klapperstensfältet i Wij trädgårdar, Ockelbo. Det är stämningsfullt även det.

.

Pådrag

Gammvägen, Kustlandsvägen, har fått sig en genomkörare.

Vi höll till inomhus på övervåningen med byggjobb och så kommer Bit-vargen, barndomens värsta skräckmonster, körande.

I sitt följe hade Bit-vargen/väghyveln en bevattningsbil och en saltbil. Jodå. Fram och tillbaka körde de på alla de sträckor (alltså inte bara Kustlandsvägen) som ingår i den sedan ett år tillbaka ombildade vägsamfälligheten. Så bra tycker ja´.
.
.

Gul*Gulare*Gulast

Jag minns första gången jag såg ett stort gult rapsfält. Det var under en sommarsemester med familjen då jag tagit körkort och rattade oss söderut. Norr om Jönåker uppenbarade det sig på båda sidor av E4, detta gula mot blå himmel i en uppförsbacke. Det var landet som dröp av mjölk och honung :-)

Nu lever jag helt nära sådana här fält och kan njuta ofta. Och detta redan i början av maj, nu överblommat. I den ångermanländska hembyn odlas inga spannmål längre, höet mejas ner och ligger kvar. Tanken på att plantera träd växer.

.

.

Fotbollslegender

I Hörnefors, en bruksort i södra Västerbotten, föddes 1921 en blivande legend som kunde "joxa med trasan".

Gunnar Nordahl har fått en staty i sin födelseorts centrum. Nordahl dog 1995 och sedan år 2000 står han som bronsstaty utförd av konstnär är Urban Engström.

Vill man kan man vila sina trötta ben vid Gunnar Nordahls sida.
Detta är en staty i gruppen naturalistiskt avbildande som till exempel Evert Taube på Järntorget i Gamla Stan och Margaretha Krook vid Dramaten.

Fotbollsspelaren Nacka Skoglund (1929-1975) förärades 1984 med en skulptur på Katarina Bangata i Stockholm som jag gått förbi många gånger. Och låtit mig fascineras av utformningen av Vi ses vid målet av Olle Adrin. Att jämföra dessa skulpturer av de två fotbollslegenderna faller sig naturligt.

 Fotot kommer härifrån där fler fina bilder finns.

 Denna bild kommer härifrån.

 Hela konstverket syns här. Genialt tycker jag.

Nog tycker jag att kommunkontorets byggnad i Hörnefors är nog så sevärd som statyn. Visserligen har jag inte tagit reda på vem som ritat det men det är god och habil arkitektur med gedigna material. Jag förmodar att byggnaden kom till på 1950-talet med tanke på formgivning, materialval samt den historia som Hörnefors har.

Hörnefors kommun gick upp i Umeå kommun 1974. Massafabriken lades ner 1982. Därefter har lokalerna varit företagshotell där bland annat Duni hade tillverkning av pappersservetter, något som då användes flitigt i bygden, så även av min mamma :-)
.
.

Ännu en gång...

...får vi glädja oss åt solarna som slår ut på lägdorna! Snart nog är det över.
Men att 7,9% av rösterna lades på SD i Nordmalings kommun i EU-valet är deprimerande. Obehagligt att så människofientliga värderingar finns här någonstans i närheten. 439 stycken personer röstade på ett främlingsfientligt parti.

Läs om synen på fattiga svenskar för så där 100 år sen. Tänkvärt!
.
.

Kvittrande glad

Än en gång kan jag glädjas åt ladusvalornas kvitter i lagårdsporten, gökens galande i skogsbrynet och storspovens drillande på lägdorna. Dessutom har jag plockat in en bukett häggkvistar från gårdens blommande träd. Det går nog inte att ha det mer njutbart!

Bilden är hämtad härifrån.

.

.

Centralt förfall

Det här har jag svårt för... centralt i byn. Och inte blir det bättre att den här lite ovanliga byggnaden rivs. Den har förresten redan ersatts av byggnaden av standardform och format till höger. Förmodar att ingen som passerar bryr sig. Det har blivit en vana med detta och andra förfallna hus.

"Timmer & masonite beskrivs vådan av att vara kulturhistoriskt intresserad i en liten, liten by i norra Sverige där det mesta av kulturhistoriskt intresse i omgivningarna redan är borta, is gone... "

Som det alltid stått i marginalen sedan bloggen påbörjades. Som det är.
Där borta till vänster finns för resten ett nystartat café. Det måste väl ändå vara positivt!
.
.

Tänk om, tänk att...

Den HÄR tanken gillar jag. Landsändarna har olika mentaliteter. Det är bara så!

Här uppe lever både lador och gamla vägar farligt som jag konstaterat i många inlägg på den här bloggen under åren. Då är åtminstone roligt att läsa att det finns en annan syn på andra gamla lador och gamla vägar även om det är någon annanstans. En en förmåga att uppskatta detta.





.
.

Hedesunda

Lite mer arkitektur av Ralph Erskine så här till 100-årsminnet av hans födelse. Klart man svänger av huvudvägen och tar sig en titt på Skaparbyn.

Radhus i Gyttorp, Luleå shoppingcenter (första shoppingcentret i landet), "Lådan", Myrstuguberget, Ekerö centrum, "Snusdosan" i Kiruna, den egna villan på Ekerö, Nya Bruket i Sandviken och en hel del annat ritat av Erskine har jag besökt. För att inte tala om Universitetsbiblioteket och Allhuset vid Stockholms universitet som jag nästan bodde på under några år.

Jag skulle även vilja se hotell Borgafjäll. Typiskt att jag inte har besökt det enda Erskine-ritade komplexet i Västerbotten, det närmast belägna :-) Väldigt ombyggt har jag förstått, men ändå...  Det är verkligen inte svårt att finna utflyktsmål om man är intresserad av hus, kultur och kulturhistoria!

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, Ralph Erskine, modern arkitektur

Gamla plåtburkar

Förr i tiden, det vill säga då jag var liten, köptes kokmalet kaffe på plåtburkar - 1/2 eller 1 kilos. De tomma plåtburkarna var och är bra att använda till förvaring av allehanda ting. Finns plastlock kvar, som man köpte separat och förde över till nästa burk då den gamla var tom, är det kanske ännu lättare att dra nytta av förvaringsburkarna. Plastlocken var enfärgade i en stark kulör som gult eller grönt.

 

Som sagt - här ryms allehanda ting. Knappar, blixtlås, symaskinsolja... Varumärkena är sådana som Isakssons kaffe, Gevalia, Luxus, Cirkelkaffe...

Men den ovanligaste lösningen tycker jag nog ändå att den tomma surströmmingsburken har fått - en sybehörsburk. Mamma har limmat fast en bit skumgummi på utsidan där nålar stoppas ner. Både synålar och knappnålar och som toppen på samlingen en hattnål. Den måste ha använts för sista gången på 1960-talet.

Den här använder jag fortfarande, skumgummit har ännu inte börjat falla i småbitar. Så varför ändra på ett vinnande koncept som man säger.
.
.

Om att spotta i motvind

"Man ska inte spotta i motvind" är ett uttryck som hörs nu och då här i bygden. Med det menar den som säger det att det är ingen idé att ens försöka. Vad det nu gäller. Det uttrycker vanmakt och underlägsenhet. Ingen idé att försöka ändra på något man anser felaktigt och orättvist. På det här sättet fostras det uppväxande släktet i samma negativa syn på omvärlden. Jag tycker synd om människorna i den bygd jag är sprungen ur.

Det är helt emot min egen övertygelse, att ge upp utan att ha provat, att lägga sig platt för vad det än vara månde - om det är mot den egna övertygelsen. Visst kan man ibland förändra till det bättre inom gränserna för lag och demokrati, om än bara lite. Jag inser att i en bygd med den socioekonomiska bakgrund som jag är född i, är uppfattningen bland många att andra är starkare. "Man ska inte spotta i motvind". Vare sig det är myndigheter, företag, politiker eller egenmäktiga privatpersoner som menar sig ha rätt av något slag. Den lilla människan ska inte ta sig ton mot överheten. Man är en underdog, saknar verktyg att förändra sin situation. Det är där de socioekonomiska skillnaderna visar sig. Och även regionala skillnader hur man gör vid samtal, samråd, blir väldigt tydliga.

Jag menar att så skulle det inte behöva vara här.

Jag har, trots klassresan, fortfarande velat identifiera mig med dem som är svagare i samhället. Alltså med mitt ursprung. Kanske är det därför dubbelt ledsamt då jag märker hur respektlöst och nedlåtande folk i min hemby behandlar sig själva.

 Varför ge upp utan att ha prövat?

Björn Afzelius från 1982. Dansbandsmusik, absolut ja, men texten är något annat än hjärta och smärta, peta in en pinne i brasan och allt vad nu den typen av musik brukar ha för texter.

.
.

Segt som kola

För att göra det här med bergtäktsärendet kort och inte ännu segare än kola tycker jag det är lämpligt att punkta upp händelseförloppet efter det att vi var några personer som lämnade in samrådssynpunkter.

• Jonssons komplettering av ansökan 2010-09-27. Läs här. Observera att Anders Jonsson här väljer att använda samma väg som vindkraftsbolaget använder som tillfart- och utfartsväg: Stridbäcksvägen. Obs även att Anders Jonsson kallar sig för delägare i Vinsjövägen, inte ägare. Inte heller står Rolf J som ägare. Som delägare ska han ha övriga delägares medgivande för att använda vägen. (Det är jag som markerat med rött.)

• Länsstyrelsen beslutade att ge Jonsson täkttillstånd 2010-10-08. Läs här.  Bilagd reviderad exploateringsplan 2010-10-08. Någon på länsstyrelse ser ut att ha reviderat planen samma dag som beslut gavs. Vinsjövägen ingår då inte i täktområdet som inte längre går ner till sjöstranden. (Jag har förtydligat med gröna pilar.)

• Vi begärde anstånd och överklagade beslutet. Vår advokat lämnade in grunderna för vår talan samt skäl för inhibition 2010-12-08. Läs här.

• Tingsrätten/miljödomstolen meddelade 2010-12-17 att länsstyrelsens beslut inte ska gälla tills vidare dvs. inhibition gäller. Länsstyrelsens beslut kan inte träda i kraft ännu. Läs här.

• Anders Jonsson överklagade tingsrättens/MD dom 2011-01-12. Läs här.

• Länsstyrelsen i Västerbotten yttrade sig över tingsrättens/MD dom 2011-01-27.

• Tingsrätten/MD avslog 2011-03-23 vår överklagan och beslutet om inhibition gällde inte längre.

• Vi var fyra privatpersoner och "Föreningen Gabrielsbergets bevarande" som överklagade tingsrättens/MD dom till Svea Hovrätt /miljööverdomstolen 2011-04-29 och begärde prövningstillstånd. Här tog vi inte hjälp av advokat eftersom vi insåg att det inte skulle löna sig, prövningstillstånd skulle inte lämnas oss.

• Svea hovrätt/ MÖD meddelade 2011-06-16 att prövningstillstånd inte lämnas. Läs här.

Då har det har gått ett drygt år efter att Anders Jonsson sökte prövningstillstånd för bergtäkten och en vecka senare, 2011-06-23, invigs den första halvan av Gabrielsbergets vindkraftpark – Gabrielsberget Syd. På berget ovanför täktområdet är då ett kraftverk uppfört. Vindkraftparken stod i sin helhet klar år 2012 med 40 vindkraftverk.

Klickbar bild.

Så här ser Anders Jonssons exploateringsplan för det sökta täktområde ut. De kaftiga röda strecken är nya vägar till vindkraftverk. Ett sådant uppfördes mitt i bild på bergstoppen där strecket slutar, i nära anslutning till täktområdet.

Kanhända är det svårt att spränga när ett vindkraftverk är placerat ovanför en täkt? Inte vet jag. Anders Jonsson har ännu inte påbörjat bergtäkten. Det tillstånd länsstyrelsen i Västerbotten gav gäller till 2030.

 Klickbar bild.

Här är exploateringsplanen som länsstyrelsens tjänsteman reviderat. Obs! att täktområdet inte når Vinsjöns strand och att vägen inte ingår i täktområdet! I beslutet står även att Stridbäcksvägen ska användas.

Där har ni reda uppgifter om vad som hände, varför inget berg sprängdes. Alla förklaringar ni hört från annat håll och som inte samstämmer med källhänvisningar här på bloggen ska ni ifrågasätta. Familjen har tillrättalagd förklaring.

Det finns människor i hembyn som är "arga som bin", milt uttryckt, på oss få personer som vågade "mota Olle i grind". Men någon "ordning på torpet måste det väl ändå vara" tycker vi som gjorde våra röster hörda.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, täktområde, delägare i väg, länsstyrelse, miljödomstol, mark- och miljööverdomstolen

Skrivare

 

Den person som skulle bli mest utsatt för buller bor i grannbyn. Endast 50 meter från hennes bostad skulle uttransport ske på en väg som täktsökande Jonsson inte har rådighet över, Svartsjövägen. Hon har även ett fritidshus vid Svartsjön, en kilometer från planerad bergtäkt. Då jag läste täktansökan var bland det första jag insåg, att hon skulle bli mest utsatt av alla av den planerade täktverksamheten.

Kvinnan var då relativt nybliven änka och utan ork att ta tag i bergtäktsproblematiken. Det fick jag veta då jag ringde henne för att höra hennes inställning. På stående fot erbjöd jag mig att formulera en skrivelse. Det uppskattades och jag fick många uppgifter av henne för att kunna argumentera för hennes sak. I skrivelsen försökte jag formulera mig som om det inte var jag som hållit i pennan. HÄR kan synpunkterna läsas.
* Detta var steg ett.

Det här ville hon inte utsättas för:

”Verksamheten i form av borrning, lastning, krossning och uttransport kommer normalt att bedrivas dagtid mellan 07.00-16.00, Måndag till Söndag, dock vanligtvis bra vardagar. Vid vissa produktionsintensiva perioder kan verksamheten komma att bedrivas dygnet runt veckans alla dagar. Skutknackning sker dock bara mellan 06.00-22.00.

Ansökan gör skillnad på verksamhetsstörningar vid leveranser av material inom vindkraftparken och leveranser mot allmänna vägnätet ned mot byn Lögdeå/Avan. Se vidare avsnitt A.7 där transporterna belyses utförligare. Arbetstider för transporter ut från täkt med leveranser till det allmänna vägnätet i söder avser man begränsa till 06.00-22.00 för att minimera störningarna.

Sprängning kommer normalt att ske vardagar dagtid 07.00-18.00. Under sommarhalvåret då det är ljust en större del av dygnet kan sprängning komma att ske fram till 20.00 vardagar.

Verksamheten i täten kommer till stor del att styras utifrån lokala ombyggnationers behov och kan vara mer intensiv under enstaka år. Dock ligger täkten inom ett område med få motstående intressen, tämligen långt från bostäder.
(…) 
5.7 Transporter
Tranporter inom området och till kund sker med lastbilar, med eller utan släp, samt med dumper inom vindkraftparken.

Anslutningsväg mot täkten kommer att ske på den befintliga gamla skogsbilväg [Vinsjövägen samt Svartsjövägen, min anm.] som leder sydöst från täkten ned mot E4:an. Denna befintliga skogsbilväg ansluter mot allmänna vägnätet i byn mellan Ava och Aspeå enligt nedan.
(…)  
Längs denna väg i slutet mot byn finns närboende till vägen. Alternativa lösningar för utfarter har utretts men ingen bättre lösning än befintligt har kunnat erbjudas. (…) För leveranser inom Vindkraftparken avser man ha dygnetrunttillåtna arbetstider för täktens alla moment, medan för leveranser längs vägen som går genom byn, avser man ha tider enligt nedan. 

Då den årliga produktionen varierar kommer även, av förklarliga skäl, antalet transporter variera. Vid en maximal årlig produktion om 200 000 ton bedöms transporterna som mest bli ca 50 per dygn. Transporter kommer huvudsakligen att sek måndag till fredag kl. 06-22. Dock kan utlastning även komma att ske på lör-, sön-d samt helgdagar kl. 07-22 vid maximal produktion.

Sammanfattningsvis är det Anders Jonssons och täkthandläggare Magnus Hedlunds uppfattning att planerad verksamhet kan bedrivas utan risk för oacceptabel påverkan på människor och miljön.

2010-07-02  Lögdeå
Anders Jonsson”

Hela ansökan finns här.

* Steg två
gällde att förhindra att naturmiljön vid vår bygemensamma sjö förstördes. Sedan många år kalkas Vinsjön regelbundet och en kalkdoserare är placerad i avrinningsbäcken Vinan som utgör en mycket fin öringbiotop med reproduktionsområden för både stationär öring och havsöring. Anders Jonsson hade förlagt täktområdet ända till sjöns strand med Vinsjövägen inkorporerad i täktområdet.

Jag utformade en enkel skrivelse åt en annan person men insåg att jag själv behövde proffshjäp för min egen skrivelse. Det där brevpapperet med en advokatbyrås namn uppe i hörnet är viktig, ni vet... Jag tog kontakt med en advokat i Stockholm och förklarade situationen. Fick veta att för att ev. helt kunna förhindra den här typen av projekt krävs förutom en advokat även en geotekniker, bergsingenjör vilket skulle kosta minst 150 000 kronor i ett sådant här ärende. Men advokatbyrån kunde hjälpa oss att argumentera för att begära inhibition för en tiondel av den summan.

Att förhala, sega på projektet, kan gå vår väg resonerade vi så jag och min man sa ja till den lösningen.

Vad gör man inte för hembygden?   ;-)

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, tillståndsansökan, skrivelse, advokat