11 december 2018

Cliffhanger

Winter cabin, Mount Kanin, Slovenien.
Arkitekt: OFIS arhitecti
Färdigställt 2016

Foto: Janez Martinčič
Den lodräta skuggan i mitten är resultat av vecket i mittuppslaget.

I det karga landskapet uppe på Mount Kanins topp i de Juliska alperna har man låtit bygga en stuga med rum för nio personer. Den extrema miljön, där hårda vindar, snöstormar och regnoväder är mer vanliga än ovanliga, ställde höga krav på stugans byggmaterial. Stommen av trä är klädd med aluminiumkomposit, som tack vare sin hållfasthet kan stå emot de svåra väderförhållandena som bergstoppen bjuder på. Stugan nås endast via helikopter eller genom att klättra upp för berget.

Ur MiA - Metall i arkitekturen nr 1-2017. Utgivningen av tidskriften har tyvärr upphört.

https://www.archilovers.com/projects/194533/gallery?1755323
Foto: Alec Gregorič
Klicka på fotot för att se större, tydligare och en mäktigare omgivning.

För den intresserade finns fler fascinerande foton på den spektakulära stugan att se på Archilovers.com 

.

10 december 2018

Gymnasiet i Härnösand - en nyklassicistisk pärla

Gymnasiet i Härnösand är en vacker byggnad att vila ögonen på. Den ritades av Stockholms-arkitekten Olof Tempelman 1785. Skolbyggnaden är numera rådhus.


Redan år 1587 omtalas skolundervisning i Härnösand, då endast en så kallad barnaskola, de norrlänningar som önskade högre bildning vände sig till Gävle och Gävle gymnasium. År 1650 började Härnösands gymnasium sin verksamhet.

Syftet med den nya skolan var framför allt att utbilda präster till Norrland, med särskild tonvikt på kristnandet av samerna, och huvudämnena var teologi och latin. År 1791 flyttade man in i Olof Tempelmans nyklassicistiska byggnad.

Det gamla Härnösands stift omfattade Medelpad, Ångermanland, Härjedalen, Jämtland, Västerbotten och Lappland, alltså mer än hälften av Sveriges nuvarande yta. Inom hela detta område var Härnösands gymnasium länge den enda bildningsanstalt som utexaminerade elever till universiteten; detta gymnasium har därför genomgåtts av nästan alla akademiskt bildade män under denna tid inom den norra delen av Sverige. Detta förhållande ändrades vid mitten av 1800-talet. Fullständiga läroverk tillkom nämligen i Östersund 1847, Umeå och Luleå 1858 och Sundsvall 1877.

Wikipedia ger fler uppgifter om Härnösands gymnasium.
.
.

9 december 2018

Prisat hus

Arkitekturen är landsbygden i dag främst en plats för exklusivt turistande; lokal byggnadskultur har sällan med arkitekter att göra. Men det finns undantag:

 Foto: Mikael Olsson
 Foto: Bert Leandersson

 
Foto: Bert Leandersson

Vinnaren i Rödfärgspriset 2018:
Späckhuggaren i Kärna, skapat av Bornstein Lyckefors med Andreas Lyckefors, Per Bornstein och Johan Olsson som ansvariga arkitekter. Läs mer HÄR.
.
.

8 december 2018

Som jag ser det

Nu har jag ordnat det så som jag inspirerats till under årens lopp. Först och främst en mörk/svart tapet med glimrande guldinslag. En fotogenlampa som lyser lagom starkt och ger möjlighet att njuta av mörkret och rofyllt reflektera över tillvaron. Vita, gamla spetsgardiner av bomull som dämpar övergången mellan fönstrets dagsljus och den mörka tapeten. Fönstren är original med vackert profilerade fönsterfoder och bågar samt gammalt ojämnt glas.


Inspirationen kommer bland annat från det här rivna huset i grannbyn. Där på bottenvåningen mot söder, i husets mitt, låg en kammare. (Ett av kammarens två fönster var dolt av en hägg som slagit rot vid stenfoten vilket inte hjälpte upp husets konstruktiva status.) Den där kammaren hade en av de vackraste tapeter jag sett, då, när jag besökte huset. För att inte tala om trapphallen med den elegant svängda trappan med det vackra räcket. Den där upplevelsen i kammaren fanns kvar länge och slutligen fick mitt eget hem också en guldglimrande upplevelse.

Den där gamla tapeten var magisk, de vackra blåsta glasen förtjusande, fönsterprofilerna gränsöverskridande, rummen hade vackra proportioner, trapphallen ovanligt majestätisk för att finnas just här. Så var det!

Huset är borta sedan flera år tillbaka och bostadshuset från 60-talet som skymtar till höger där bakom fick för ett par år sedan en utsikt mot en mörk fönsterlös modeindustrilokal uppförd av sandwichelement och med en stor, svart, obearbetad asfaltyta framför.

Den asfalterade ytan ligger mellan modeindustrilokalen och det äldre, vackra men rivna huset. I mina ögon ett nerbyte. Det här är ett lämpligt exempel eftersom det rivna och det nybyggda fanns/finns inom ett stenkasts avstånd. Men så många fler exempel skulle gå att visa på när det gäller nybyggande. Jag har en känsla av att man här på "norrländska" landsbygden tycker om det "rör sig", om "det händer något" är detta bra eftersom arbetstillfällen skapas. Jovisst, men för trivseln är även byggnadens skönhet eller estetik viktig.

Jag är glad över att få access till den där byggnaden som gav mig inspiration.

Landsbygd i små kommuner behöver en styrd och genomtänkt arkitekturpolitik. Det sägs att det går snabbt att få bygglov i små Norrlandskommuner och det är förvisso sant. Vem har kompetens att granska ritningarna? För att inte tala om rivningslov, det behövs knappt. Finns ingen fast bygglovsarkitekt utan en ambulerande sådan, som servar ett tiotal små kommuner, finns heller inte någon som har känsla för platsen, landskapet, samhället. Man tillåter rivning av goda, miljövänliga, vackert proportionerade traditionella byggnader. Man tillåter byggande av okänsliga volymer på fel platser.

Idag är arkitektur på landsbygden främst exklusiva retreats och designhotell, en plats för turister och influgna konferensdeltagare som vill njuta av natur, tystnad, mörker, kanske snö. Borde det inte satsas på de landsbygdsboende som bor permanent istället för de tillresta? Men lokal byggnadskultur, av och för landsbygdens invånare, har numera sällan med god arkitektur att göra. Jag kan känna en sorg över detta, att det satsas arkitektur och skönhetsupplevelser på andra än de landsbygdsboende själva. Visst är det så.

Tree hotel i Harads
Hotellidé vid Vindelälven
Bastun Solar egg 
Vad kännetecknandet för en plats, en by?

Visst är det viktigt för en by, likväl som för företag, med storytelling. Att bli stolt över sin historia.
.
.

7 december 2018

Eldningsförbud

Använd elektriskt lyse, inte levande låga. Hör ni det!
 Skylt från en stockholmsk vindstrappa i ett hus byggt 1934, inramad med funktionell rostfri ram.

https://historiskamedia.se/bok/ut-ur-morkret/
Just nu läser jag boken på bilden: Ut ur mörkret. Ljusets och belysningens kulturhistoria. Den ger väldigt mycket bra fakta om livet i Sverige före och efter uppfinnandet av elektrisk belysning.

Morfars hus fick sin första elektriska belysning 1924 i form av sex glödlampor med elektricitet levererad av Lögdeå Elektriska Aktiebolag med kraftverk i älven. Glödlamporna var uppsatta både i bostadshuset och i ladugården. Den el som levererades till hushållen, främst till lampor, var av lägre kvalitet än den som vi vant oss vid idag. Strömförsörjningen var ojämn. Mamma har berättat om blinkningar och spänningsfall. Ju närmare kraftverket man bodde, desto jämnare var elleveransen. 1959 lades kraftstationen ned efter att Vattenfall övertagit anläggningen.

Strax före jul samma år, 1924, tändes den första neonskylten utomhus i Sverige - NK-emblemet i röd neon på Nordiska Kompaniets fasad vid Hamngatan i Stockholm.

Detta här med elektrisk belysning var något helt nytt för mina mor- och farföräldrars generation. Det var en verklig revolution. Det är så lätt att glömma bort det med tanke på all ljusnedskräpning som förekommer idag, vi är så översvämmade av ljuspunkter.

Sagolikt dumma
tindrar därnere
lysmaskar och
världsstäder.
Werner Aspenström 1972

Bild från NASA, Defense meteorological satellite program.
Det är vi i västvärlden som gör av med mest energi och exploaterar omgivningen mest.

När jag tänker efter var jag själv har mött verkligt mörker så dyker upplevelser på Österlen, i Istanbul, på italienska landsbygden med stora lantegendomar och i en fäbod i Dalarna upp. Och på gården i Mellansverige kan jag fortfarande se stjärnorna ganska ostört och det uppskattar jag oerhört. Karlavagnen brukar emellanåt vara parkerad ovanför hustaket :-)
.
.

6 december 2018

Gräva i jord

I år blev odlingslandet höstgrävt rekordsent - under första veckan i december. Innan dess har det varit regnigt och därmed lerigt och svårt att gräva. Sen kom kylan men nu var jorden redo att möta spade och grep. Samtidigt skördades palsternackorna som växt bra i sommar. Persiljan får stå kvar. Vitlöksklyftorna sattes ner för ett par veckor sedan, sent även det. Nu så - tjälen får komma.

Samma dag började åkermarkerna här inpå att plöjas. Finns det något bättre än levande jordbruk med vall- och sädesodling och naturligtvis kossor? Och tuppar som gal... Nä, tänkte väl det.

5 december 2018

En påse nötter

Ett par vänner kom förbi. Lyckliga. Deras valnötsträd, som planterades för några år sedan, gav skörd för första gången i år. De delade med sig av den välsmakande lyckan.
.
.

4 december 2018

Advent är här

Den skönaste första advent man kan ha, har passerat. Adventstiden består ännu några veckor och här ska njutas! Det är en av de bästa tiderna på året tycker jag. Förväntan ligger i luften.

Jag startar till första advent, inga saker som påminner om julen kommer fram innan dess, det är inte kul att "suga för länge på karamellen". Tjusningen ligger i varats korthet. Det är väl därför jag inte heller gillar konstgjorda växter. I år blev det egen glögg med egen äppelmust som råvara. Kak- och bullbak i dagarna två inför adventsbjudningen, juliga växter inhandlades som t ex amaryllisar som stänglar och en stor krukad lök samt hyacinter. Adventsstaken med "nature morte", ett par adventsstjärnor. Det räcker långt och fram till jul ökar intensiteten när ytterligare saker kommer fram. Gocken Jobs julbonad är ett måste. Julrosen på bilden är en gåva så den behövde jag inte köpa :-)
.
.

3 december 2018

Lyx är en liten stuga i skogen

Varje år brukar ArkDes (tidigare Arkitekturmuseet) i Stockholm ha en pepparkakehustävling och en utställning där samtliga tävlingsförslag visas. Så även i år. Årets tema är LYX. Fantasin har flödat...

Bland de bilder som visas från utställningen valde jag ut den här ovan. Arketypen av ett hus. Tävlingsbidragets titel är:
"Skidturen. För oss är lyx en ren och välmående natur och att som människa känna sig som en del av den. Lyx är också en stilla vrå och ett varmt, välkomnande hem att komma hem till."
Här ser man förslaget som ÖVERBLICKSBILD. Spana in det! Verkligen ett jättefint förslag.
.
.

27 november 2018

Novemberskt



De ännu inte förvintrade verksamheterna pågår i skogen, längs vägarna, invid fälten. Det kråkas, talgoxas, korpas intensivt denna jordiska tisdag i november...
Per Helge

25 november 2018

Slåttannskaffe

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDobmStR3PQd3A4c-Q1HjqIIPIb6KkPcGMdFO-UtQ3VaQp507Y8q3K2FdRyESGhn3x0F9pjoxEKcTzz4u9zA9zREoxiA6CKRNnA11nVXQCLHCO1JEzcgwynZzZg3adI3fhxqrTEagYPhRZ/w1000-h599-no/
Klicka för större foto.
BR 5864
Nordmalings sn
Lögdeå,
Slåttanskaffe hos familjen Asplund i Lögdeå.
Bilden från 1920-talet.

Från samma fastighet/hemman som den förra bloggposten.
Ni ser hur kvinnor på den tiden alltid bar hucklen/huvuddukar/hilkor samt förkläden. Och männen kepsar eller vegamössor och (blå) bussaronger. Såvitt man tillhörde samma samhällsklass. Allt utom männens huvudbonader var hemsydda. Konfektionsindustrins färdigsydda mängdplagg hade inte blivit var mans kläder ännu, det skedde först efter andra världskriget.

Tekla, som står skrivet på fotografiet, föddes 1902 i min hemby och var här städslad hjälp vill jag tro. Hon kom sedan att gifta sig med bildlämnaren R. Jonsson.
.
.

22 november 2018

Asplunds i Lögd´

 
 Foto: Hjalmar Lundberg, Nordmaling. Förmodligen är det Alvar Asplund som syns i förgrunden.

"BR 6177
Nordmaling sn
Öre-Lögdeå 
På 1760-talet uppförde inspektor Jacob Schröder en större gård på hemmanet nr 4 i Öre. Jacob Schröder var inspektor vid Håknäs vattensåg. Då den 1760 i Öreforsen anlagda vattensågen hade svårigheter med driften förvärvade Schröder en del av Öresågens aktier av dess grundare direktören Bergvik och landsfiskalen Strinnholm. Sågen lades ner 1765.
I början av 1800-talet kom Schröder på obestånd pga trävaruaffärer och en av hans borgenärer Jacob Jakobsson i Öre förvärvade hans herrgårdsliknande byggnad.
På 1850-talet flyttade Jakobsson gården till Lögdeå där en ättling till Jakobsson, Alvar Asplund innehade den tills den revs på 1950-talet."

Arkivtexten har angett fel årtal för rivningen. "Gården såld till bränsle för tegelbruk i Gräsmyr, riven sommaren 1962" enigt pappas trovärdiga notering på ett tidningsurklipp. Huset låg vid Utåkersvägen som jag förstår det.

Bygdens pampigaste och äldsta mangårdsbyggnad, en karaktärsbyggnad från 1760-talet, blev slutligen bränsle för tegelbränning. Tjoho. Så sent som på 1960-talet, långt efter att Statens bränslekommission upphörde 1953, gick timmerhus till spillo för behovet av energi.

Här är ett exempel från Uppland hur det tänks om gamla hus där en inspektor Wahlberg lät bygga en "karaktärsbyggning" omkring 1750.
..

20 november 2018

Spetsgardiner och pudlar


Foto E. L-n 1955. (Husbilderna av avfotograferade, därför finns skevheter och blänk.)

Så här såg östra gavelfönstret hos Lindgrens ut 1955. Detta är fönstret som vetter mot den gamla vägen genom byn, den som leder från Kustlandsvägen och upp mot "Knösen" och sedan via en spång över bäcken upp på Kustlandsvägen igen. 

Spetsgardinerna av bomull är draperade som brukligt var och de två keramikpudlarna från Staffordshire, England, tittar vaktande inåt det stora köket. Det är sommarhalvår eftersom innanfönstren inte är insatta.


På lite avstånd såg Lindgrens ut så här 1955. Här föddes min mfmmff Isac 1733, en man som många här i byn ännu härstammar från. Hans far Per, född 1687, flyttade hit från Arnäs.
.
.

15 november 2018

Våldtäkt anno 1872

Skriet av Edvard Munch ca 1893.
"
Protokoll hållet vid polisförhör inom Lögdeå by den 18de September 1872.

S. D.   Sedan till min kännedom kommit att i dag på förmiddagen, torparen Johan Perssons i Lögdeå minderåriga doter Erika under väg från sitt hem i närheten av Rundviken och berörde by dit hon varit skickad att köpa mjölk blifvit öfverfallen af lösa ynglingen Johan Bagglund, samt släpat inåt skogen och där med något hvasst tillhygge tilldelat en mängd sår och troligen våldtagen samt jag, i anledning häraf och då fara för lifvet möjligen var at befara, anmodat Provincialläkaren herr doktor Y. Ljungberg att afresa till flickans hem för att besiktiga henne och lämna den läkarvård, som hon kunde erfordra; så, efter det en slik besigtning egt rum och Herr Doktor Ljungberg mundtligt upplyst att flickan hade 9 större och mindre sår dels i pannan, dels i bakre delen af hufvudet och dels vid venstra örat samt att synbarligen nyligen åtminstone försök till våldtäkt egt rum, hördes slutligen i sitt hem anträffade och nu hemtade /osäker transkribering/ Johan Bagglund, hvilken omsider frivilligt erkände att han i dag på morgonen å vägen mellan Rundviken och Lögdeå by upphunnit Erica Persdotter nedanför s. k. Holltesbacken och då Erica börja vara ovillig emot honom, motat henne inåt skogen och där med en hvass sten slagit i huvudet flere slag, kastat henne till jorden och mot hennes vilja med henne öfvat otukt, hvarefter han qvarlämnat Erica sanslös liggande å marken och gått till sitt hem i Lögdeå, hvarest han är boende hos sin moder ogifta qvinspersonen Greta Nylander.

Per Johansson uppgafs hafva rest till Skellefteå men hans hemmavarande hustru berättade att hennes barn, hvilket hon på morgonen sändt till Lögdeå by att köpa mjölk, frampå dagen släpat sig hem och då varit alldeles nedsölad af blod, som ymnigt flutit ur flere sår i pannan och hufvudet, till sådan mängd, att, innan första förbidningen hann ske en karott nära blifvit fylld; och barnet då uppgifvit att Johan Berglund från vägen släpat hennes doter ett stycke inåt skogen nedom Holtesbacken samt där våldtagit henne och därefter troligen för att dölja brottet, slagit henne i hufvudet med en hvass sten till dels Erica afsvimmat och Bagglund sannolikt avsett/ansett henne död. Hustrun hade och besökt stället där misshandeln skett och funnit att oaktadt slar regn föll stora blodlefrar syntes qvar i mossa som var färgad av blod; och ville Modern hafva Bagglund för båda brotten under åtal ställd.

Som Erica Persotter af mattighet inte kunde nu uppgifva de närmare detaljerna före, under och efter brottens begående, så uppsköts förhöret med henne till nästa dag; men emellertid skulle Bagglund genast tagas i förvar.

Den 19de September

Då nu det å gårdagen påbörjade polisförhöret angående Erica Persdotters misshandel skulle fortsättas, befanns Erica ännu svagare än igår, hvadan rannsakningen ytterligare under några dagar måste uppskjutas, men Bagglund skulle på grund af hvad mot honom förekommit insändas till Cellfanget /cellfängelset (min anmärkning)/ i Umeå i afbidan på rannsakning i saken inför Domstol.

Den 21 September

Inställde sig undertecknad åter hos Per Johansson i Lögdeå, hvarest hans dotter Erica ännu fanns sängliggande med ombundit hufvud, men dock så pass mycket återställd att hon om tilldragelsen kunde afgifva följande berättelse.

Onsdagen den 18de dennes på morgonen vid pass 9, hade Erica med 2ne mjölkhämtare af sin  moder blifvit sänd till Lögdeå by för att köpa mjölk; Kommen ett stycke utåt den väg, som dit leder hade hon upphunnits af Johan Bagglund, hvarefter båda under tystnad fortvandrat vägen framåt till dess de hunnit mot foten av det så kallade Holtesberget, då Bagglund utan att säga något, fattat Erica i armen och under ohöfviska åtbörder sökt draga henne från in i skogen på venstra sidan af vägen. Erica hade väl af alla krafter sökt göra motstånd men Bagglunds öfverlägsna styrka segrade dock och sedan han släpat henne vid pass 40 alnar på sidan af vägen, hade Bagglund ikullkastat henne och sökt uppdraga hennes kjortlar; och då Erica börjat skrika och ropa på hjelp, hade Bagglund tillsagt henne vara tyst, men då hon detta icke efterkommit utan fortfarande gjort motstånd, hade Bagglund, som redan lagt sig ofvanpå henne, med ena handen qvarhållit henne under sig och stuckit den andra handen in i hennes munn och därigenom hindrat hennes nödrop att framtränga, hvarefter och sedan Ericas motståndskraft, efter någon stund minskats, hade Bagglund fått upp hennes kläder samt sedan hon blifvit alldeles utmattad af Bagglund skändad. Efter det brottet hvar begånget och emedan Bagglund ännu qvarlåg på henne, hade Bagglund med knuten näfve tilldelat henne flere slag i ansigtet, så att hon nära nog förlorat all sans, därefter uppstigit och dragit henne efter marken ännu ett stycke längre inåt skogen hvarest han med en sten slagit henne flere gånger i pannan så att blod börjat ymnigt flyta och därefter förmärkte att hon ännu hade lif, fastän alldeles vanmäktig; hade Bagglund vändt om henne och nedtryckt ansigtet i den underliggande marken, hvarefter han ytterligare med en sten tilldelat henne flere slag på bakhufvudet så att hon omsider mistat allt medvetande. Hurulänge hon därefter låget sanslös kan Erica ej uppgifva; men då medvetandet återvände befann hon sig ensam och ehuru svag hon än var, hade dock rädslan att Bagglund skulle återkomma och äfven fullborda mordet styrkt henne så pass att hon skogledes kunnat draga sig fram till hemmet.

Förklarade Erica, på fråga att, under det hon i sällskap med Bagglund, vandrat vägen framåt, de icke mött någon person och att ej heller då våldet begicks någon främmande person synts till, men att, nu närvarande arbetarna Eric Jacobsson och Jacob Jacobsson jemte flere andre sett det Bagglund ifrågavarande morgon gått straxt efter Erica vägen framåt mot Lögde, hvilket sistnämnde förhållande jemväl af dem vitsordades.

Slutligen begärde Erica Persdotter att Bagglund skulle för båda brotten till laga ansvar ställas.

Omsider antecknades och att Bagglunds små syskon, vid hans hemkomst berörde dag på f.middagen, bemärkt det Bagglund varit blodig på händerna.
"
https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSj44Gykczt04eOGEKpfZiTidJJQraQBLQb0ShwEPLXJksjnb7MLuMPJjXYpPG6Sq6rzKOmbI-O6QuTD98aCZJDs8pV_wDbXfBZ1enhPBkXq_vTn_O0j7JU1Y7Nl26KO9cINKl-eNnVlmU/w1000-h661-no/
Utdrag ur polisförhöret.


En flicka under 15 år blir våldtagen och misshandlad den 18 september 1872.
Hon gick ensam på en skogsväg i fullt dagsljus. Detta är också hembygdshistoria. 
Sån´t man oförhappandes kan finna i arkiven.
.
.

14 november 2018

Tänk att ha en ombonad läshörna

Jag minns så väl ett av mina första möten med en kulturmänniska ur en annan socioekonomisk grupp än min familj. En kvinna med många hyllmeter böcker. Det var en av mina kamrater som tog mig med till sin släkting boende i en tätort utanför hemkommunen.

I det hemmet fanns ett vardagsrum med ombonade bokhyllor och en läsfåtölj. Jag tror det var en Lamino med fårskinn samt tillhörande fotpall, klassikern som Yngve Ekström designade 1956. En pläd låg över fåtöljen. Pläden var inte "draperad" för att se chic ut, den gjorde nytta som värmare. Det var så skönt och vackert.

Så hade jag aldrig upplevt bokhyllor hemma. Visst hade vi bokhylla från golv till tak i vardagsrummet, och i den stod inte endast prydnadssaker och porträttfotografier som så ofta hos andra familjer i vår samhällsklass. Nej, här i huset fanns många böcker.

Men hemma hos oss fanns ingen skön fåtölj med nackstöd att krypa upp i där man kunde leva sig in i en annan värld med en bok i famnen alternativt lära sig mer intressanta fakta.  Soffgruppen fick duga och då satt man inte uppkrupen för sig själv, i soffgruppen förväntades man oftast umgås med andra. Tv:n fanns helt utanför gemenskapen i vardagsrummet, i ett annat rum, tack vare min insiktsfulla mor.

Jag behövde mycken egentid och det innebar att jag ofta låg i sängen och läste. Helgmorgnar och veckokvällar utan läxor kunde det bli. På eller under täcket. En läskudde var helt nödvändig att ha.

Det var inte Starlet jag läste.

Jag hade aldrig problem med ljus som tidigare kunskapstörstande människor kunde ha. Elektrisk belysning har funnits under hela min levnad och det var ingen skillnad på stad och landsbygd. Det var inte begränsad tillgång på lampljus som när Ivar Lo-Johansson (1901-1990) beskriver sin ungdom i Analfabeten (1951):
"Om kvälln satt jag i köket bland de andra.
Jag försökte luta på lampskärmen för att få läsljus.
- Varför gör du så? frågade min mor.
- Jag ska läsa.
- Vad ska det tjäna till? (...)
- Det är för att slippa arbeta, sa min bror.
- Jag kan väl få läsa på min fritid?
- Man blir förstörd av läsning, sa min mor.
Hon trodde det på fullt allvar."
.
.

12 november 2018

Dagsljus

SÖMNAD, 1924 av Stefan Jonsson (1876-1955). 
Originalet finns på Thielska galleriet, Sthlm.

Ljuset försvinner allt tidigare om kvällarna så här på senhösten. Man vill gärna ta till vara på det sittande med en bok eller sömnad intill ett fönster. När det är för mörkt för arbete eller läsning firar man skymning en stund och låter allt bli lugn och ro. Så gjorde man förr innan elektrisk belysning, radio, telefon, tv och web var uppfunna. Det är bara vi som bor på den lågt stående solens breddgrader som kan göra det - och det kan verkligen rekommenderas.
.
.

10 november 2018

Folkhemmets lekplats

Så här såg lekparken dära Vall´n när jag var barn och även då jag gick i högstadiet på orten.
Det var en saklig, geometrisk anläggning i funktionalismens anda. Gungor på gungställning, balansgunga, karusell, rutschkana, sandlåda samt parkbänkar för mammorna. Minst en sida kantas av en blomrabatt. Allt på sandunderlag. Platsen är central i tätorten, i övre änden av lekparken går Kungsvägen på vars andra sida nya prästgården ligger och ytterligare en bit till vänster medeltidskyrkan med den vackra fristående klockstapeln av bottnisk typ. Till höger utanför bild löper Nygatan med många affärslokaler och bensinstation.

Det finns något fint och vältänkt över den nya anläggningen. Som idag är ett ingenting, ingenmansland. Foton finns men jag ska inte belasta er med det.

Som barn lekte jag inte här, landsbygden med sin fria och fantasifulla natur, och kanske en och annan lekstuga, var vad jag och mina kamrater höll oss till. Det var under högstadiets håltimmar vi slank förbi här efter att ha köpt en krämbulle på Näslunds konditori eller på väg att köpa godis på Häggströms kiosk.
.
.

7 november 2018

Asp-gôbben

De flesta av oss barn i byn på 50- och 60 talen blev varnade av de vuxna för Asp-gôbben. Han var något mörkt, opåtagligt, stort som bodde i bäcken. Ett väsen. Ett väsen att vara försiktig med så att han inte drog oss ner i bäcken och åt upp oss om vi kom för nära det rinnande vattnet.

Vi ville vara i säkerhet och höll oss på avstånd från Asp-gôbbens tillhåll.
Asp-gôbben var trygghetsskapande trots den rädsla han fick oss att känna om vi kom för nära hans tillhåll: bäcken. Bara vi var på tillräckligt avstånd kunde hans armar inte nå oss. Tji fick han!
Vi barn kunde röra oss över stora arealer, tomtgränser fanns sällan, skogen var till för alla, bilvägarna var farliga men vi lärde oss att titta åt båda håll innan vi gick över. Kustlandsvägen var bästa lekplatsen på våren när vägen var fuktig och urgröpningar för kulspel, rutor för hoppa hage och  gränser i "jag begär krig" kunde göras. Okej, jag blev lätt påkörd av en moppe en gång men det blev ingen skada av den händelsen. Ingen kan påstå att vi var överbeskyddade. Ändå överlevde vi barnaåren.

Asp-gôbben hade med säkerhet sin beskärda del i de vuxnas strategi för vår överlevnad.

Människans behov av skräck är lika stort idag som på 50/60-talen eller under tidigare sekler. Det har bara andra uttryck.
.
.
.
.
.

.
.
.
.
.

.
.

6 november 2018

Mjölkfilter

Jag åkte med en kompis på kvällsloppis i Gideå med omnejd en onsdag i juli. Vi hade fullt upp med att åka hela långa sträckan mellan byarna, inte hann vi stanna på samtliga ställen med secondhand-försäljningar. Jag fann en Termo-skål från Bo Fajans med design av Allan Ebeling för 5 kr. Det var ett fynd.

Men titta vad jag hittade på en gård inne i Gideå: en förpackning med mjölkfilter, öppnad men nästan oanvänd. Där i ligger runda nonwoven-filter till mjölksilen som finns här från tiden då här fanns kossor. Den stora silen placerades ovanpå  mjölkkrukan och ett engångsfilter placerades i denna och detta hölls på plats med en rostfri sil med stora hål som skruvades fast med bajonettfattning vill jag minnas. Därefter hälldes mjölken över.

Förpackningen är genial, lätt att återförsluta och från tiden då plast inte användes. Trodde väl aldrig att jag skulle få se sådana här mjölkfilter igen. Förpackningen blev min för 20 kronor. Absolut trevligaste köpet.

Det var mamma som stod för mjölkhanteringen. Just idag är det hennes födelsedagsdatum (och Gustav II Adolfs dödsdag). Tänk att jag haft förmånen att vara med om livet på ett litet jordbruk.

Foto: Sune Jonsson (1930-2009), Västerbottens fotograferande etnolog.
.
.

4 november 2018

Ladugården

Ladugården
Akvarell av Carl Larsson 1905

Ser ni glada Johanna, som handmjölkar, där hon tittar fram?

Den här akvarellen hör inte till en av dem jag sett mest frekvent. På 70-talet var många Larssonska akvareller avbildade på vykort, planscher, brickor - ja på allehanda ting. Till sist blev man lite less på de där hårdexploaterade bilderna. Men den här avbildade var inte så vanlig.

HÄR finns fler av Carl Larssons fina akvareller ur Spadarvet där han dokumenterat bondelivet.
.
.