7 mars 2016

Tvätt förritin

http://blogg.dn.se/epstein/2015/03/01/isbyk-i-sista-sekunden/
Foto: Lars Epstein DN.
Känner ni till något arbetslivsmuseum med tvätt på agendan? Det finns och det är oerhört intressant att försöka förstå vad tvätt innebar en gång i tiden, något som är glömt för de flesta idag.

Här i byn finns två tvättstugor kvar på sina platser bredvid en bäck. Förr fanns också många klappbryggor i bäckarna här. Två av de där tvättbryggorna/klappbryggorna fanns kvar då jag var liten.

Se vilken nätt liten välbevarad tvättstuga med fina detaljer. Här tvättade Jenny Hörnsten som bodde här i huset intill då jag var barn.

Detta är en tvättstuga som finns på ödegården längs Kustlandsvägen som jag skrivit om flera gånger förr. Det är den röda stugan som sticker fram ur snön bredvid bäcken. De här två tvättstugorna, som jag visat på bilderna, ligger inte många meter från varandra. Ytterligare en tvättstuga fanns förr än lite längre uppströms. Den flyttades och blev garage men innan dess hann den vara vår barndoms träffpunkt för hemliga klubben med enbart flickor som medlemmar.

Ytterligare en byggnad som jag antar är en tvättstuga (lite osäker är jag om funktionen) finns men jag finner inte bilderna jag tagit på den. Den ligger uppe vid Knösen vid ytterligare en liten bäck.

Vid Olofsfors järnbruk finns två tvättstugor. Ovan syns herrskapets tvättstuga. Arbetarnas tvättstuga är mindre och ligger lite längre nedströms.

***

Tvätten kokades förr i en vedeldad järngryta. Man tvättade sällan eftersom det var omständigt och tog hela dagar i anspråk. Fram till mitten av 1900-talet användes lut av björkaska som tvättmedel och då östes det kokheta lutvattnet över tvätten i grytan, grytan tömdes allt eftersom med kranen längst ner och åter igen skopades vattnet i. Textilierna rördes inte om utan lutvattnet skulle "dra ur" smutsen. Därefter sköljdes tvätten från tvättbryggan i bäckens rinnande vatten.

Då jag var liten hade syntetiska tvättmedel börjat tillverkas. En av "tvålfabrikerna" ses här. Tvätten kokades i vatten som värmdes upp i en vedeldad gryta med rostfri insats. Hittar inget foto där mamma står på gården och rör i tvättgrytan, eller vatte´värmar´n, som vi sa.

http://morfarshus.blogspot.se/2012/06/grytroder.html 

Ett grytroder kom väl till pass när tvätten skulle röras om i det kokheta vattnet. Grytroder var inte vad vi kallade detta träredskap, jag minns över huvud taget inte alls benämningen. Med tiden blev dess trä lent och behagligt att röra vid. Även en tång av trä användes för att ta upp textilierna ur grytan. Och en tvättbräda för att skrubba/bearbeta tvätten ren. Vår industriellt tillverkade tvättbräda hade en ram av trä och en vågad yta av metall infälld, sådana som används rätt frekvent i shabby chic-inredningar. Innan dess var tvättbrädorna helt av trä.

Inte förrän 1972 köpte vår familj den första elektriska tvättmaskinen. Innan dess tvättades allt för hand. Tänk bara! Och manglade gjorde vi med en enorm mangel av trä med stenbumlingar som tyngd. Finns inget bättre för linnedukar och servetter.

http://morfarshus.blogspot.se/2011/03/hanga-tvatt.html
http://morfarshus.blogspot.se/2011/03/hanga-tvatt.html
Den mesta tvätten hängdes på tork utomhus på ett klestreck (tvättlina) sommar som vinter. Tvättvindor fanns inte. Mindre persedlar kunde hängas inomhus vid en radiator på vintern och stora lakan hängdes på frystorkning i ett uthus. Det går finfint kan jag berätta, att leva utan torktumlare och torkskåp. Det är ett riktigt spjutspetsliv ur hållbarhetssynpunkt jag fortfarande lever, inte ett fattigdomsbevis som någon eventuellt kan tro. Det är ett rikt och miljöriktigt energibesparande liv. Men tvättmaskin vill jag inte vara utan.

Så här gullig kunde en reklamfilm för tvättmedlet Sulfo vara 1961.
.
.

6 mars 2016

Det var bättre förr...

 
Då slät masonite, kanske med linoljefärg.
 
Nu panelat
 
Nu - latexfärg eller någon annan plast- och vattenbaserad färg som flagar och möglar.

Det är ingen ovanlig story för ett funkisuthus och inte heller för en funkisbostad. Men just detta står i alla fall kvar än... Fler funkishus är rivna än står kvar här i bygden.


5 mars 2016

Om att mjölka en ko

Jo, jag har varit med på riktigt och provat på att handmjölka. Det var ju så jag växte upp, det var så mamma gjorde i alla år. På bilden mjölkar jag på låtsas. Kossan finns på ett friluftsmuseum och är till för att få barn att förstå hur mjölkning av kor gick till föritin.

Helt nyligen fick jag en skriftlig beskrivning på handgreppet vid mjölkning. Det är sådant som oftast är svårt att lära ut av den som kan mjölka. Mycket av hantverkskunnandet är sådant som finns i utövarens kropp, sådant som hantverkaren/utövaren har svårt att formulera i ord. Därför dör mycket av allmogens kultur ut. Det finns inte nerskrivet och utgivet i böcker. Därför dör min kultursfär ut.

Nå, hur man fick bra grepp om spenarna när man mjölkade: man sticker in tummen under pekfingret och sen tar man spenen mellan tummen och långfingret. Genom att böja och sträcka på de tre yttersta fingrarna mjölkar man sedan. Det är väl så att man får mer klämkraft på det här sättet, tummen låser spenen.
.
.

3 mars 2016

Axel och Bådan i hamn

Bogserbåtarna Axel och Bådan vid kajen dära Vall´n år 2004. Det var innan kajverksamheten lades ner och bostäder skulle byggas i havsnära läge - Notholmen kallat. Eller till och med Notholmen Marina. År 2004 var sista året som Bådan trafikerade Nordmalingsfjärden.
Både vyn och Bådan är borta härifrån numera.

AXEL
SKOR – 10870 (1967)
26,72 x 8,48 x 4,18 m – 219 / 0,
Maskin: Ruston & Hornsby 9 AT 4SA 9cy dieselmotor på 2.500 Ehk (1 810 kW).

Bogserbåten AXEL levererades den 26 sept 1967 från Cochrane & Sons Ltd, Selby till Göteborgs Bogserings & Bärgnings AB, Göteborg med namnet AXEL. 1977 överfördes AXEL till Röda Bolaget – Broströms Red. AB, Göteborg som 1983 blev AB Neptun-Röda Bolaget, Stockholm. Övertogs 1986 till Scandinavian Towage & Salvage AB, Stockholm för 4,5 Mkr, och därifrån flyttades hon 1987 till Halmstads kommuns Hamnförvaltning, för 5 Mkr och fick tillnamnet AV HALMSTAD. Flyttades 1989 till Halmstads Hamn AB, Halmstad för uppgivna summan av 4,67 Mkr, som ändrade ägandet 1991 till Halmstads Stuveri AB, Halmstad. Kostade då 4,5 Mkr. Övertogs av Röda Bolaget AB, Göteborg igen 1992 (för 4,3 Mkr och med tillmälet AV GÖTEBORG), och de anmälde 1995 att hemorten var Stockholm och namnet AXEL AV STOCKHOLM. År 2000 inköptes hon av Rundviks Rederi AB, Rundviksverken för 3,8 Mkr. (AXEL AV RUNDVIK). I Rundvik har hon mest använts för isbrytning, och av den anledningen lades hon under att par somrar upp i vid Bollsta sågverk där hon slapp ligga och skava mot kajen.
 
 
BÅDAN
SEVW - 14543 (1962)
36,88 x 9,60 x 4,20 m - 350 / 99 (Fin SS 1990)
Maskin: Nohab Polar MN 16 dieselmotor på 1.200 Ehk (883 kW)

Byggd 1962 vid Rauma-Repola Oy, Valko Nb 266 (stål) för Naantali stad (Nådendal) som hamnbogserare med namnet NAANTALI. Såldes ca 1978 till Naantalin Hinaus Oy, Naantali och därifrån för 1,4 MFM 1992 till Rundviks Bogserbåts AB /G. deVall/, Rundvik där hon omdöptes till BÅDAN. Såldes den 12/10 2004 till Pite Havsbad som lät bygga om båten på Wiréns Varv i Piteå till passagerarbåt för ca 40 passagerare och fick namnet ARCTIC EXPLORER. Skall gå isbrytarturer i Piteå. Assisterar vintern 2010/11 i Karlsborg med besättning från Marine Carrier AB.
Info: Bengt Westin
.
.

1 mars 2016

Bildanalys

Staden breder ut sig på bekostnad av naturen
eller
Staden får ge vika för grönområden.

Jag vet faktiskt inte hur bildskaparen tänkt sig då bilden är lösryckt ur sin kontext. Den första tolkningen är mer realistisk då urbaniseringen fortgår och ökar i intensitet.
Talande är bilden hur som helst.
.
.

28 februari 2016

Södra station

Tänk er att Södra Stationsområdet i Stockholm såg ut ungefär så här när jag mötte det första gången. På den tiden var det en liten nergång till pendeltågsspåren från Timmermansgatan/Fatbursgatan. Spårområdet var inte överdäckat och bebyggt, "Bofills båge" var inte uppförd och inte heller den nya stationen med nergångar från Swedenborgsgatan och Rosenlundsgatan. Det postmodernistiska stationshuset stod klart 1990.
Södra Station från Fatbursgatan 1979. Ur Minnenas Söder. Foto Christer Löfgren.
http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=22049
Att köra bil över området på slingriga grusvägar var inte alls fy skam. Det var kul. Min Saab V4 kom väl till pass. Det var så långt ifrån storstadsliv man kunde komma. Det hela är en gammal sjöbotten, här låg sjön Fatburen fram till 1850-talet då den fylldes igen i samband med byggandet av järnvägen. Foton från Stockholmskällan.
http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=23367
Jag älskar stadens bakgator och mindre perfekta områden men de försvinner. Städer är kanske mer förändringsbenägna än landsbygden, städerna förändras genom byggande när befolkningen ökar, landsbygd som ligger långt från en stad ändras numera genom inaktivitet, landskapet förändras då människor flyttar och jordbruk läggs ner.

"Lugnet", där Hammarby Sjöstad nu ligger, var ett annat favoritområde. Som en kåkstad men med obskyra verkstäder och affärsverksamhet.

https://lh3.googleusercontent.com/-tsk5bW_UXxc/Vs1mPM9NfOI/AAAAAAAANNg/KUsNZ2YkKq8/s1457-Ic42/rocky.jpg
Klicka på seriestrippen för att se hur Martin Kellermans Rocky ser på stan´s olika byggepoker. Haha... just så.
.
.

26 februari 2016

Längtan

Så jag längtar dit. Emellanåt. Och ofta har jag återvänt. En nutida antik och urban plats. En gång kände jag denna organism lika bra som min egen ficka. Så många gathörn, så många fantastiska byggnader, så mycken humaniora att insupa.
Ti amo, Roma.

Nu tittar jag in på Germana Giornos Instagramkonto, varifrån bilderna är hämtade, och känner dofterna av den där eviga staden.
.
.

25 februari 2016

Åkes skor

Spana in skylten Åkes skor. Den bör åtminstone ha 40 år på nacken. Skyltar är en typ av kommunikation med både samtid och dåtid. I det snabba förändringarnas samhälle känns det tryggt med en skoaffär med anor...
Det är inte bara vara neonskyltar som tilltalar mig och som är kulturhistoria. Sååååå jag gillar denna skylt - fribokstäver i omisskännligt 70-tals typsnitt. Det här var ett av typsnitten jag använde till mina egenhändigt gjorda affischer.
 
Kommuner som förstår vikten av att medborgarna känner sin historia lämnar inte rivningslov för vackra, tidstypiska eller roliga skyltar. Många byggnadsnämnder har utformat en policy för hanteringen av ortens skyltning. Länge var gågatan i Ö-vik en sådan plats som många som jag drogs till. Där fanns fina skyltar och kläd- och skobutiker som var typiska för just den staden. Inte enbart de landsomfattande kläd- och skokedjorna.

Imorgon är det stor happening i Umeå ty då öppnar IKEA Umeå med sitt stora tillhörande stora handelscentrum. Inviger gör energiminister Ibrahim Baylan. Grattis alla norrlänningar! Nu kan du tvärfara till IKEA som reklamen säger. Jag stämmer knappast in i kören men så har jag ju haft IKEA i min närhet under långliga tider. Nu är det annat som drar.
.
.

23 februari 2016

Levar hotell

Tillkomsttid: 1820–50-tal, byggnadsminne: 1995.

 
Ett vykort som kan vara från tiden efter 90-talets renovering?
Vägsträckan har inte dragits om ännu.

"
Redan 1604 anlades gästgiveri vid kustlandsvägen genom Levar by. Den nuvarande byggnaden har dock sina rötter inte fullt så djupt ner i historien. Enligt brandförsäkringshandlingar timrades Levar hotell upp 1827 i en våning med vind. Det tillbyggdes med bredare och högre mittparti på 1850-talet då byggnaden fick det utseende den har i dag.

Två tillhörande flygelbyggnader uppfördes 1833 respektive 1840. Ett stort antal ekonomihus ingick också i egendomen. Dessa byggnader har antingen rivits eller avstyckats till andra fastigheter. Bevarat är dock lusthuset som byggdes 1902. Vid storhetstiden under 1800-talet var gästgiveriet – som först vid slutet av samma sekel fick namnet Levar hotell – det största i Västerbottens län.

Huvudbyggnaden uppfördes av sockenskrivaren och verksägaren Jonas Arctaedius. Ombyggnaden på 1850-talet utfördes troligen av dennes son Erik Olof Arctaedius, som var skollärare, handelsman och organist samt klockare liksom fadern.

Ytterligare en renovering utfördes på 1890-talet. Under 1930- och 40-talen skedde stora förändringar både invändigt och utvändigt, bland annat tillkom glasverandan och övervåningens altan. Med utgångspunkt från äldre fotografier återställdes exteriören år 1991 till det utseende byggnaden hade under 1850-talet.
"
Text härifrån.

https://lh3.googleusercontent.com/-ytEmxrcLHDs/VsrFoaO7r5I/AAAAAAAANNA/TYcQRGTP6no/s700-Ic42/Levar%252520hotell%252520laga%252520skifte%2525201832_web.jpg
Klicka för större kartbild.
Ovan ett utsnitt ur laga skifteskartan över Levar by från 1832. Levar gästgiveri, senare Levar hotell, är utmärkt med en grön cirkel. Det såg inte ut som dagens byggnad. På ett av hemmanen på kartan föddes min mormor sex decennier senare.

Här syns Levar hotell med lägdor och hoplagda stånghässjor i förgrunden. Kustlandsvägen, som senare blev Riks13 och numera har namnet Riksvägen, bör gå där borta någonstans, dold av vägrenens växtlighet.

Detta är ett vykort som måste vara taget från hotellets altan ovanför den tillbyggda glasverandan - alltså på 30-40-talet. Man ser riksvägens tidigare dragning (ändrades på 1990-talet) med den dåvarande avfarten mot Bredvik och Järnäs som gick genom de gamla delarna av Levar by. Observera det vackra och tidstypiska staket med diagonalställda spjälor som skymtar nere till vänster. De var väldigt vanliga vid 1900-talets början, idag finns inget kvar (i de delar av kommunen där jag rör mig) vad jag vet.

Numera kan man äta bra mat på hotellet igen efter en konkurs 2012 och efterföljande ägarbyte och vi hoppas att det håller i sig. Journalisten var inte så imponerad i detta resereportage från 2010.

*********
"Uppskattningsvis skulle det behövas mellan 30 och 70 nya byggnadsminnen för att ge en representativ bild av länets byggnadsbestånd. Västerbottens län har skyddat få byggnader jämfört med övriga län i riket" enligt länsantikvarien i artikel i VK från i höstas. Det finns drygt 80 lagskyddade byggnadsminnen i Västerbottens län varav huvuddelen finns i städerna Umeå och Skellefteå, inte på landsbygden. I mitt mellansvenska län är drygt 250 byggnader förklarade som byggnadsminnen.

"Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla." (§1,Kulturminneslagen , SFS nr 1988:950)
.

21 februari 2016

Vägar och hotell

K-märkt på väg från 1992 har sänts i repris och kan ses på svt Play till den 17 augusti 2016. Vägar från den tid då resandet fick ta tid: Riksvägar och hotell

Vägsträckan på Riks 2:an med stenläggning av huggen bohusgranit i Uddevalla kommun är numera byggnadsminne.
Tidskriften Riksettan tar upp vägars, bilismens och modernismens kulturhistoria på ett lättsamt sätt. Kolla bara!
.
.

18 februari 2016

Hotellet då och nu

Här syns Vallens stolthet på ett vykort från 1957. Men redan 1951 stod hotellet färdigt. Byggmaterialen är gedigna - rött murtegel, lertegel på taket, kalksten, granit, rostfritt, ek och glas.

https://lh3.googleusercontent.com/-IbkLxVi9RAA/Vm_93M88NCI/AAAAAAAAM80/XZjKUq4HCRg/s1024-Ic42/Hotellet%25252C%252520Nordmaling%2525201957.jpg
Klicka för rejält större bild.
Fyra olika neonskyltar pryder den röda tegelfasaden:
HOTELL
Blommor
Lodins
Skor
Till höger syns rondellen med Kungsstenen i dess mitt. Här låg man helt klart i framkant med en rondell redan då!

Ni ser att hotellets fasadhörn till höger vid gatukorsningen är öppet på bottenvåningen, det hålls upp av en granitkolonn. Där fanns entrén till  skoaffären. De kommersiella fastigheterna i sekelskiftets Nordmaling präglas av träbyggnader med avskurna hörn där ingång till affärslokalen låg. Detta har arkitekten tagit till vara på och omtolkat i 1950-talets anda. Snyggt! Tjusigt!

https://lh3.googleusercontent.com/-R5bRcaYklVg/Vm_94lqkBKI/AAAAAAAAM88/hALNgJvnAX4/s866-Ic42/fd%252520hoteller%252520N-ling%252520sent%25252090-tal.jpg
Klicka för större bild.
Foto från ungefär 1999. Ni ser att alla 50-talets neonskyltar förutom Blommor var borta då bilden togs. Nu är även den skylten väck. Åhléns hade fortfarande sitt varuhus här men det lades ner strax efter att fotot togs. Orten ansågs för liten då Åhléns "renodla" sin verksamhet. 1978 upphörde hotellverksamheten. I samband med ombyggnaden till lägenheter byttes fönstren till väldigt klumpiga "likadana som de tidigare". På våningen en trappa upp är ljusinsläppet förminskat. Kan tänka mig att argumentet var energibesparing - tja, mycket fult sker med det argumentet. Troligt är väl även att innertaken sänkts. Många nya takkupor behövdes för att få till stånd en inredd vindsvåning som ni ser. Det har jag lättare för än fönsterbytena. De bytta entrépartierna på bottenvåningen är även de svårsmälta för en sådan som mig, en sådan som ser detaljer och uppskattar "det sköna". På kommunens hemsida kan man läsa följande:
"Tänker du bygga nytt hus? Har du planer på att bygga en carport eller gräva ut källaren? Funderar du på att måla om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial på ditt hus så att det väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär? Ska du sätta upp skyltar eller ljusanordningar? Då ska du ansöka om lov."
Det hade varit intressant att följa den diskussion alldeles eventuellt uppstod i samband med fönsterbytet och ändringen av entréerna! Vad tyckte den tekniske chefen som handhar bygglovsfrågorna? Här finns ingen bygglovsarkitekt, ingen med arkitektutbildning som skyddar de arkitektoniska värdena.

Reglerna är inte för att inskränka på den personliga friheten utan för att skapa vackrare och säkrare samhällen, för att värna invånarna och det allmännas intressen. I städer hålls detta efter på ett helt annat sätt än här. I Stockholm finns Skönhetsrådet som rådgivare i stadsbyggnadsfrågor (googla om du vill veta mer).
Foto från 2016.
Och ser man på - det avfasade hörnet till höger finns fortfarande kvar :-) Oh, la la...
 
 
Arkitekten har tagit till vara på N-lings kännetecken i "stadsbilden". Jag tycker det är väldigt fint gjort med gedigna material som granit, kalksten, ek, glas och tegel. Elegant arkitektur.
Det här är den enda originaldörren som är kvar. (Ok då, allt är inte original - alla glasningslister av ek är utbytta mot aluminium.) Både karosseripanelen och den vackra tidstypiska tryckplattan av ek och krom är kvar! Detta blev kvar enbart för att dörren inte längre används utan är tillbommad. Kan berätta att sådana tryckplattor tillverkas fortfarande och entréerna skulle kunna återskapas om fastighetsägaren så önskar. Jag har sett många sådana restaureringar av entrépartier i större städer.
Här har hela det ursprungliga entrépartiet bytts till aluminium. Så platt och okänsligt i mina ögon. Skyltlåda med lysrör inuti över entré och det ursprungliga fönstret.
 
Balkongerna är numera inglasade men balkongplattor och de urfina smidesräckena är kvar på gaveln! En "vårta" i form av en utbyggnad i trä har dykt upp så där bara... Innehållet har varierat under de ca 15 år den funnits där.
Den före detta blomsterhandelns entrédörr har "förbättrats" med - ja en okänslig aluminiumdörr. Den skylt sitter där och belyses med två strålkastare.
Här är den gamla neonskylten från 1951 kvar men dörren har redan bytts ut. Jag förmodar att skylten hamnade på soptippen trots sitt generella budskap.
Så här kan det gå - alldeles för mycket vitt. Inte som de smäckra täckmålade träfönstren som satt här från början. Se vilka fina fönsteromfattningar huvudvåningen en trappa upp har. Enkelt men effektivt genom att med murtegel förkroppa fasaden och artikulera fönstren. Här fanns byggnadens viktigaste funktion - hotellets matsal och foajé. Kolla in vykortet från 1950-talet igen.
Jag vet att det finns många som tycker att det har blivit bättre med de nya fönstren, man tänker enbart på att det är nytt (och därmed modernt och är det modernt så är det självklart bra tror många), inte på utseendet. Vare sig de är aluminiumklädda eller ej. Idag finns det många fönsterhantverkare som är skickliga på att renovera äldre fönster, i januari 2016 flyttade en av dem sin verksamhet till Olofsfors.

De små förändringarnas tyranni talar vi om i restaureringsbranschen, alltså stegvis förfulning av en byggnad under lång tid. Detta hotell är ett av många exempel. Här ett annat dära Vall´n där vackra dörrar bytts ut.

Lite mer skrivet om hotellet.
 
Vyn ovan visar Vallen cirka 1918. Nuvarande Handelsbanken är byggnaden till vänster. Till höger finns dåvarande lanthandeln. Byggnaden i mitten revs strax efter att fotot togs...
... och ersattes med Centralhotellet som ägdes av J P Holmlund. Det uppfördes omkring 1920 och försvann i en eldsvåda omkring 1945. Det nya hotellet stod klart 1951 men hotellverksamheten upphörde 1978.

Här i kommuncentrat finns inte längre någon möjlighet till hotellövernattning. Levar hotell finns en bit utanför centrum och sommartid ett fint vandrarhem, Lotshuset som en utpost i Järnäsklubb vid havet. Där blev min morfarsfarfarsfarfarsfar Johan lots år 1725 i samband med att Järnäs blev officiell lotsplats.
.
.

17 februari 2016

Avfasade hörn

Många av byggnaderna med kommersiellt innehåll från åren kring förra sekelskiftet hade ingång till affärslokalen/caféet på hörnet. Det gäller inte enbart dära Vall´n men det är därifrån bilderna här nedan kommer. Än finns några avfasade hushörn kvar.

Korsningen Nygatan x Kyrkogatan. Till vänster syns det som var Lindmarks bokhandel då jag var barn.

Min första rumsupplevelse av gator i rutnätssystem skedde just i detta hörn tillsammans med morfar. Då var jag sisådär 5. Det var så annorlunda att gå runt ett kvarter jämfört med att röra sig bland de organiskt placerade husen i hembyn och ännu mer eljest än att vandra i skogen.
 
Huset har sedan vykortet togs byggs på uppåt och hörnet har byggts ut i rät vinkel men den snedställda entrén finns kvar på bottenvåningen.
Här har vi samma korsning fotograferad lite längre nerifrån backen. Diagonalt över gatan finns det välbevarade huset som tidigare inrymde Sandströms Sport.
Här ser man det avkapade hörnet. Jag vet inte vilken affärslokal som låg här före sportbutiken. Vallen är ju inte min egentliga hembygd så jag har inte fördjupat mig så mycket i hur samhället såg ut långt tillbaka förutom det jag sett på gamla vykort.
Här är det lilla fina huset i absoluta centrum. En banklokal har byggts till, det är den nyare låga inklämda delen med taksarg till höger. Före detta Lindmarks bokhandel ses till höger.
Alldeles nyss har jag förstått att denna byggnad en gång var Turisthotellet. Vi befinner oss mitt emot före detta Wäringstams ekipering (nu igenbommat) och Konsum.

Under min tid på jorden var det en ingång på hörnet till Mattsons herrekipering och senare en kort tid till en blomsterhandel. Nu är affärsverksamheten borta och bostäder har byggts även på bottenvåningen. Det är samma utveckling över hela västerlandet. Centralisering sker även av handeln, stormarknader och köpcentra lockar många med bil.
https://lh3.googleusercontent.com/-yHZ-A93aN24/VsMBnc7QXaI/AAAAAAAANLI/JtHKxtW4Q18/s700-Ic42/turisthotellet_web.jpg
Turisthotellet då. Volymen är densamma men alla vackra fönster är idag utbytta till mindre storlek :-(  Taket har fortfarande falsad plåt även om det numera är bandplåt, inte skivtäckning.
En av lägenheterna har fått en balkongdörr med uteplats :-)
På detta vykort, taget från klockstapeln kan jag tro, ser man att den ljusa byggnaden längst till höger har ingång på hörnet. Så här ser det ut nu för tiden, bottenvåningens snedskurna hörn är borta.

Foto härifrån.
En byggnad som jag inte kan hitta ett eget foto på är tidigare färghandeln på Storgatan. Som jag minns fanns det två färghandlare då jag var liten. På båda kunde man förutom färg med tillbehör samt kosmetik bland annat köpa dilutin och paraffinolja på lös vikt i medhavda glasflaskor. Det var tider det! Det luktade gott i de där butikerna. Här på hörnet finns ingången kvar. Jodå. Numera leder den till PRO:s lokal. Och tadam, de fina korspostfönstren finns kvar!

Vad är det som ger ett samhället dess karaktär, vad är värdefullt att bevara, vad kan undvaras? En stadsbildsanalys av centralorten skulle kunna reda ut det. Kyrkovallen skulle må bra av att ha ett enhetligare uttryck, en harmonisk helhet som attraherar och gör att besökare stannar till, ja kanske till och med stannar kvar. Idag är det är en spretig ort som visas upp när man rör sig här. "Du är förstörd av ditt yrke" hör jag invånare viskar. Inte alls, jag bryr mig och tänker på människors välbefinnande, för allas bästa. En orts upplevelse och planering är viktig för människors trivsel. Och om jag inte skulle bry mig om vad som händer dära Vall´n eller i hembyn skulle jag väl blogga om något annat, eller hur?

Så sent som 1951 togs idén med entré på hörnet upp i en mycket centralt placerad byggnad. Alla ni kommuninvånare som jag vet läser min blogg - tänk efter om ni vet vilket hus som jag menar...
.
.