Här sitter grannen farbror Kalle och rensar blåbär i halvskugga. En klassisk plåtbricka i knäet är till hjälp, tre plasthinkar omger honom där han sitter i gräset. Man ser på hans arm att den är lite stel efter vådaskottet han ådrog sig i sin ungdom då han stod med ett gevär med pipan i armhålan och skottet gick av. Ett minne han återkom till emellanåt. Kalle arbetade som vägarbetare under lång tid. Varje morgon, i ur och skur, åkte han iväg på sin motorcykel iförd lädermössa och "strut" mot fartvinden. Ni förstår väl vad jag menar...
När kan det här ha varit? Det är jag som är fotograf, det kan vara skiftet mellan 70- och 80-tal och jag hade utan direkt planering, börjat dokumentera min omgivning hemmavid. Farbror Kalle hamnade på "hemmet", om jag minns rätt 1994, och dog där år 2000, 94 år gammal. Vattenledningen från kallkällan gick sönder och de anhöriga ansåg att han skulle få bättre på ett äldreboende. Kalle längtade hem men ville aldrig komma tillbaka för att se sitt hus i annans ägo.
Kalles och Hildurs lagårdsgavel syns bakom och längre bak och på andra sidan Kustlandsvägen tittar morfars hus fram. Mot lagårdsväggen brukade tant Hildur ställa gamla fönsterbågar på försommaren för att ett växthusklimat skulle bildas för de köksväxter hon odlade där. Här ser odlingen ut att ha övergivits.
Bäcken, hemmansägarnas gemensamma vattendrag, numera tillika mitt, rinner till höger utanför bild. Där fanns en tvättbrygga och där var ett av badställena för oss barn. Mamma sköljde någon gång trasmattor där. Masonitekanoten som pappa byggde låg förtöjd i närheten. Vilken bekymmersfri och glad tid det var.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om rensa blåbär, bekymmerfritt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...