28 juni 2009

Rast i slåttannan

Av jamtstårschan Ingrid med bloggen "Tre små rum" fick jag påpekat att inget går upp mot kaffe kokt över öppen eld. Jag kan nog bara hålla med. Hon fick mig att börja leta efter gamla bilder från slåttannor i juli på1960-talet där jag tycktes minnas att kaffe-kokning över öppen eld fanns med. Jag minns kaffe kokad i trebent panna men nå´n så´n bild hittar jag inte. Nej, här kokas kaffe i en Cirkel-kaffe-burk. Haha...

Elden är placerad nere vid stordiket i Aspänget där vatten alltid fanns som kunde förhindra gräsbrand. I jutesäcken hade pappa ved, näver och tändstickor alltid redo att ta med. Jag ser även vattehämtarn intill säcken.

De här bilderna har jag fått låna och kopiera från min moster. I bakgrunden syns den mellanskottslada som nu är flyttad och syns i bloggens högermarginal.

Fotona visar idyller tycker jag. Mycket arbete, nästan inga maskiner, samarbete mellan unga och gamla, gemenskap männsikor emellan. Vi barn hade att hjälpa till med räfsningen. Ibland hoppade en groda fram som skulle fångas i handen, ibland fick vi äcklas över skära råttungar. Allt var spännande! Kontakten med naturen var självklar. Slåtterblommor, ängskovall och alla de andra örterna.


Här är kaffet klart och avnjutes av de vuxna. På den tiden var inte kaffe en dryck för mej - nej då gällde Trocadero, Portello, Loranga, sockerdricka, Pommac och Champis. Drickesbil´n kom en gång i veckan under sommaren med skallrande glasflaskor. Det var helt underbart. På landsvägen ställde man ut en hink eller back med tomglas för anvisning att här ville man köpa läsk, öl eller svagdricka.


Här sitter vi vid ett annat tillfälle och tar paus. Det är mamma, jag, syster, kusinerna Marianne, Maggan och Lasse. Tittar man i svarta bakgrunden syns en ljus kaffekopp lyft från fatet. Det är pappa som dricker kaffe på bit i skuggan, lutad mot hässjan med nyslaget hö. Några av oss har nå´t i handen. Det skulle mycket väl kunna vara butterbullar från Forsbergs bageri.

Hö har en härlig doft tycker jag. Och torrt hö är minst lika underbar i dofterna med alla ängsblommor som ingår. Jag är hjärtinnerligt glad att jag inte har hösnuva. Att hoppa i höet då det ladats på hölage var en sommartradition god som någon. Att övernatta där med vita lakan var speciellt. Jag tror bestämt jag ska göra om det någon gång i vuxen ålder...

4 kommentarer:

  1. Som att återvända till min egen uppväxt. Så där var jobbet på 50-60 talet - fika bland höhässjorna, svagdricka för att släcka törsten och så detta ljuvliga kaffe ( kokat på burk-hi,hi) Så plötsligt försvann den formen av jordbrukande... höet i silos, eller höet i vita plastbubblor. Höräfsandet försvann och i princip en person kunde fixa till några ängar varje dag. Så trist.
    Ocjh tänk alla barna som aldrig hann få uppleva det gamla-som var spännande som ett äventyr och dessutom fick vi ungar vara med de vuxna i ett "riktigt" arbete.

    Tack!

    SvaraRadera
  2. Man brukar säga att det bara är av nostalgiska skäl man säger att det var bättre förr. Jag är inte nostalgiker (hävdar jag) men ser fördelarna med vissa levnadsvanor och möjligheter förr. Vi fick uppleva en optimistisk barn- och ungdom. Stora sociala samhällsförändringar och urbanisering som påbörjades efter II vkr har fått de konsekvenser vi ser idag. Idag kan det nog vara oerhört jobbigt att vara barn och ung.

    SvaraRadera
  3. ååååååååååååå!!
    jag har burken kvar - tror jag i varje fall.

    Jag kokar kaffe över eld i princip varje dag när jag är på gården! Det är ett MÅSTE! Ljuvligt..!!
    förlåt att jag "spammar dig"!

    SvaraRadera
  4. Pysselmormor - jag gillar dina kommentarer förstår du väl!

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...