29 september 2009

Hembygdsforskning

Ju mer släktforskning jag håller på med, desto mer hembygdsforskning ingår i detta. Människor var rätt så statiska i att välja bostadsort förr, långväga flyttade man sällan. Det gör att syskon till direkta anfäder lever kvar parallellt och släktskap människor emellan är intressant att få fram. Jag intresserar mej mer och mer för hur byn och bygden såg ut vid vissa årtal. Var husen var belägna, hur stor yta som var uppodlad osv. Historiska kartor finns numera lättillgängliga. Men forskningen går oerhört långsamt eftersom jag inte på något sätt kan forska på heltid. Att vänta tills jag blir pensionär tycker jag ändå inte är ett alternativ.



Det här är en nutida jordbrukskarta över byn, som jag sammanfogat av flera kartblad, därav de olika färgerna. Vill man, går det att få ut mycket information som är användbar i hembygdsforskningen ur den här kartan. Överläggsteknik ska jag ta itu med framöver.

Vi har en hembygdsförening här i byn men den är ansluten till Bygdegårdarnas Riksförbund och egentligen en bygdegårdsförening. Alltså har den en helt annan inriktning än en hembygdsförening. En bygdegårdsförening är ett landsbygdens Folkets Hus och är till för att skapa en samlingslokal i bygden. En hembygdsförening däremot, skulle kunna bevaka, bevara och utveckla bygdens kulturella arv. Så önskar jag att det vore!

Sveriges Hembygdsförbund (hembygdsföreningarnas riksorganisation) har gett ut boken Fårad mark som är jättebra handbok för hembygdsforskare.

2 kommentarer:

  1. Hej! Intressant läsning - som vanligt. Låter härligt med en hembygd att forska i. Min släkt har varit ovanligt rörliga redan i tidigare led. Från mors sida finns rötter från Sverige bla och från fars sida från Ryssland. Av min pappas 12 (!) syskon var det bara en som ens ville stannade kvar på hemstället, trots att det funnits möjlighet för flere att leva och verka där. Har själv karakteriserat mig som en Saint Paulia - sitter lite löst i jorden med ytterst tunna och grunda rötter. Kan sånt vara genetiskt?
    Lyssnar fascinerat på historier om långa släktled i hembygden (min mans släkt) medan vi på min sidan är spridda som en kulsvärm runt halva Norden och ända bort till USA.
    Hembygd är nog viktig för människan, kan ibland känna att jag inte riktigt hör hemma någonstans - sådär djupt och starkt.

    Kram M.

    SvaraRadera
  2. Ja du Tuvull, frågan är vad som är lättare eller svårare. Att ha djupa rötter eller ej... Jag blir ledsen då husen eller landskapet i hembygden blir förstörda (här i trakten finns knappast begreppet byggnadsvård) - de gamla hus som står kvar finns för att de inte behövs annat än som förråd. Vi har en del fina bagarstugor kvar i trakten och lite nyare men ändå gamla lagårdar. Det är så sant som sagt att fattigdom är bästa konserveraren av det gamla.

    Att inte ha rötter och inte heller sakna dem tycker jag vore lättsamt. Då skulle jag inte behöva bli besviken utan leva här och nu. Wherever I lay my hat, that´s my home!

    Men där är jag inte (ännu).

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...