1 oktober 2014

Naturromantik

En skärbräda från 40-talet kan jag tro, eller är det 30-tal? Den har alltid funnits i mitt liv och saknar ekonomiskt värde men den fascinerar mig genom den romantiska bild den visar upp med en stuga vid skogens bryn med sädesfält i förgrunden. En sådan naturromantisk tolkning man gjorde av tillvaron då. Också. Vi svenskar är fortfarande rätt mycket naturälskande, även om det ser ut att ha minskat, men det tar sig inte uttryck i massproducerade skärbrädor med glödgade motiv precis.
När jag ser skärbrädan tänker jag på Barndomshemmet som tillhör min föräldragenerations sentimentala slagdängor. Det förvånar mig att Harry Brandelius sjöng in den så sent som 1959. Men andra versioner fanns sedan tidigare.
Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkt grön granskog lyser bakom dem,
står den röda lilla stugan invid grinden
som i forna tider var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gröna hagar
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
är de bästa och de vackraste jag har.

Ifrån landet uti väster tanken glider
hem till kära gamla Sverige då och då.
Fast det nu har svunnit många, långa tider
barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.

Hela texten finns här och är en översättning av Paul Dresser´s "On the Banks of Wabash". Originalversionen spelades in första gången 1897.

Det finns kända skribenter som skrivit om sången. Här är en sann humorist. Någon som bloggar om skärbrädan har jag dock icke träffat på.
 
 

4 kommentarer:

  1. Fin skärbräda. Sverige var homogent och instängt på 50-talet. En "neger" kunde man möjligtvis hitta i Sthlm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjomen, bara för att det var "instängt" behöver det ju inte betyda att naturen var viktig. Eller...? Homogenare än nu kan jag hålla med om att det säkert var, men jag tycker snarare det är tecken på att urbaniseringen (och utvandring till Amerikat) pågått länge och att man i städerna längtade tillbaka till sina "rötter" som fanns i naturen, på landsbygden.

      För mig är det en tolkning av den lustiga skärbrädan.

      Radera
  2. Fina skärbrädan ... där som sädesfälten böjer sig för vinden - det är så vackert p Barndomshemmet har jag aldrig glömt. Mitt är inte i vår ägo längre. Men faster och farbror bor i farmor och farfars hus än. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Morfars timrade hus, om än litet, känns hedersamt för mig att förvalta en tid.
      Ditt barndomshem är i alla fall inte rivet, du kan återvända dit!

      Radera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...