25 februari 2015

Mafalda

Den här seriestrippen har hängt med mig sedan 1980-talets början. Som nyutexaminerad från KTH hade jag den uppsatt på anslagstavlan vid skrivbordet hemma på Södermannagatan.

I den här strippen är det Mafaldas väninna som säger vad hon anser om att som kvinna studera. Mafalda har föreslagit att hon ska fortsätta plugga. Haha, mitt eget resonemang gick åt precis motsatt håll. Den nyligen Augustprisbelönade författaren Kristina Sandberg har så väl beskrivit en kvinna ur min föräldrageneration som valde att bli KVINNA (liksom Mafaldas lilla väninna i strippen) i böckerna om Maj i Ö-vik. Där ville inte jag hamna.

https://lh5.googleusercontent.com/-UVFTGaOGU4M/VOYR9iqILoI/AAAAAAAALIM/zScPuHAnvGA/s1000/Mafalda_web.jpg
Klicka för större stripp.

Mafalda var en serie om en sexåring som hade koll på omvärlden. Hon gjordes mellan 1964 och 1972, i Dagens Nyheter presenterades Mafalda 1976- 1982. Skaparen hette Joaquin Lavado, signaturen Quino.

Minns  när jag och några av mina vänner avslutade en lördagskväll hemma hos oss efter en träff i ungdomsgruppen. Jag kan ha varit 15-16 och vi satt i den gröna 70-talssoffgruppen. Vi pratade om målet med tillvaron, hur vi ville ha det inom en snar framtid. Tjejerna ville ha barn och familj, utbildning kom också med på listan men inte på första plats. Att detta inte var min framtidsdröm minns jag så väl. Jag ville heller inte på några villkor byta efternamn om jag någon gång skulle gifta mig. Hade jag levt med det i 15 år vill jag inte byta identitet och bli underställd en man framöver. (Det är fortfarande inte alls självklart här att behålla sitt efternamn vid ev. giftermål. Ett sådant val är, eller var åtminstone då, vanligare i socioekonomiskt starka grupper.) Och jag ville absolut inte, om så skulle bli av, ha ett romantiskt bröllop i en kyrka med gräddbakelseklänning, rosetter, rosor och konstig prinsessfrisyr. En lämplig klädsel menade jag var jeans, t-tröja samt kanske en kort slöja, typ 1960-tal, som intressant motsatsförhållande till den övriga klädseln, allt i vitt. Jag vägrade inrätta mig i normen som gällde, jag minns det så väl. Hur jag fått dessa åsikter vet jag inte riktigt.

https://lh5.googleusercontent.com/-UVFTGaOGU4M/VOYR9iqILoI/AAAAAAAALIM/zScPuHAnvGA/s1000/Mafalda_web.jpg
Kan tänka att jag blev betraktad som kvinnosakskämpe, rödstrumpa, Grupp8-aktivist, suffragett, emancipatorisk kvinna, upprorsmakare - you name it. Det är verkligen inte så svårt i en liten by  ;-)
.
.

8 kommentarer:

  1. Nej, att vara högutbildad i en liten by är inte lätt. Kommer man dessutom från en lärarfamilj, så är man väl nästan stämplad från början. Hur många gånger har man inte fått höra att man är överkvalificerad. Och ändå valde man att vända tillbaka. Jaja, man är väl inte riktigt navlad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att komma ur folkdjupen och vara förstagenerationsutbildad kan om möjligt vara än besvärligare. Här talas aldrig om att vara överkvalificerad utan att man "tycks vara" om man kan något ingen annan kan.

      Radera
    2. Och gubbsen använder härskartekniker:
      http://morfarshus.blogspot.se/2012/02/harskartekniker.html
      Kvinnorna går inte samman mot dessa finter för antagligen förstår man inte vad som händer. Okunskapen är betydande.

      Radera
  2. Jag minns inte hur gammal jag kan ha varit, men diskussionen var den samma; Gifta sig, få barn o.s.v. Varpå jag upphäver min barnaröst och säger: -Jag ska inte gifta mig när jag blir stor, jag ska bli Älskarinna!

    SvaraRadera
  3. Gulligullan dej! Gissar att "en ängel gick genom rummet" efteråt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen gick ängeln genom rummet ..
      Maj-böckerna är verkligen underbara i all "sin nakna husmoderliga kvinnlighet".

      Radera
    2. Jag gillar också Maj-böckerna fast jag har inte läst ut dem helt än. Jag känner igen så mycket av föräldragenerationens liv och de är bra skrivna med "tankarna" insprängda i texten.

      Radera

Tyck till om du vill...