3 mars 2015

Tysk ôm bena

Att vara "tysk ôm bena" är ett gammalt uttryck som pappa nämnt några gånger i samtal om dialekt och historia. Och i hembygdsboken hittar jag storyn om Clara Margareta Sandman och hennes "högfärdsfasoner". Har kontrollerat personuppgifterna mot kyrkböcker. Varje historia är värd att berättas.

Clara Margareta, som föddes 1846, var dotter till bonden Nils Johan Sandman d.ä. (född 1800) och hans hustru Margareta Catharina Renbom. Dottern hade varit i Stockholm och lärt sig till sömmerska och i samband med detta lagt bort en del av sin dialekt. Hon var nu åter hemma i fädernebyn och hade ett ärende till kronobåtsman no. 163 Brömster, som brukade lagga (tillverka laggkärl). Väl framme vid båtsmanstorpet på Sandarna träffade hon hans gumma och frågade efter "tunnbindare Brömster". Gumman, som inte var van med dylikt tal, titeln tunnbindare användes inte här, svarade "Stackarn alldeles va du ha vorte tysk ôm bena, no känn ja väl däg no, du ä ju borta Sannmans skenläjda du!"

Hon som beskrivs som "gumman" var båtsman Brömsters hustru Gustava Andersdotter, född 1823. Hon gifte sig 1851 med Johan August (Sjögren) som fick soldatnamnet Brömster den 18 maj 1848 då han som 19-åring blev antagen som ordinarie båtsman.

Uttrycket "tysk om benen" skulle betyda att Gustava ansåg den hemflyttade kvinnans uppförande eller tal som lite förmer, lite nedlåtande, kanske nedsättande, på grund av att den hemmavarande inte hade samma erfarenheter. Om det sedan är så att den unga sömmerskan ville förhäva sig eller om det var Jantelagen som fick motparten att försöka trycka ner hemvändaren i skorna kan man fråga sig. Själv är jag nog böjd att tro det senare. Ni vet - ingen ska tro att hen kan något mer än någon annan! Så fungerar det än idag här i kalla nord.

https://lh3.googleusercontent.com/--1bqCN4dYtM/VPM1nuwh6YI/AAAAAAAALNM/xbDKF-7RP2g/s500/HFL%2520clara%2520marg%2520s-n_red.jpg

https://lh4.googleusercontent.com/-x0InmdDxGIA/VPM1nZoPkOI/AAAAAAAALNI/QOVDFpmniWE/s500/HFL%2520b%25C3%25A5tsman_red.jpg
 Här finns ovan nämnda personer i husförhörslängden från 1853-63.

Det här var den tid innan engelskan blivit världsspråk. Tyskan var "de lärdas" språk utöver latinet. Att vara "tysk om benen" skulle innebära att någon svängde sig med kunskaper som var ovanliga i byn, sådant som låg utanför invånarnas bekvämlighetszon.

Så - har något förändrats över tid? Det finns så många exempel på jantelagens nutida verkningar här i landet, jag tar ett. För inte länge sedan läste jag en intervju med författaren Åsa Larsson som inte kunde tänka sig bo kvar i barndomens och uppväxttidens Kiruna eftersom likriktningen och jante var så total. Det går att förstå att det är en av anledningarna till att landsbygden dräneras. Åsa valde att bosätta sig i mellersta Sverige, i Strängnäs.
.
.

2 kommentarer:

  1. Vet inte vad det är med dig, Viola ... men skriva om saker kan du - det blir också här som tidigare .. Inblickar får jag; tankar och reflektioner som väcks till liv - et!
    Under min uppväxt på bonnlandet vistades jag ofta hos min mormor i Oslo, där det pratades "finare" = bokmål. Jag tog efter och hade inte en tanke på att jag fortsatte då jag kom hem. "Jasså, ja - je hörer du vöri i byn igjen (staden) å blitt fin på det ...prat skauing du så vi skjönner å du sier för no ... (Skauing prater en på Seskauen - Setskog hette bygden.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så måste det ha varit för Clara Margareta!

      Jag har försökt behålla min dialekt med det är svårare då föräldrarna inte längre finns i livet. I storstan måste jag också lägga om talet för att medmänniskor ska förstå mej.

      Radera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...