8 juni 2016

The Typical Norrlänningen

En bild säger mer än tusen ord. Eller hur det nu var.


Vad tycker ni om det här. Är dom så´na de där norrlänningarna? Är det kul? I så fall finns mer att se på facebook-sidan TheTypicalNorrlanningen där det finns mer av den här typen av humor om norrlänningar. Sidan har drygt 70 000 gillatryckningar. Det vore intressant att veta hur många av knapptryckarna som bor i "Norrland". Äh, visst fattar jag att humoristerna har distans till sig själva. Men ord och bild är viktiga påtryckningsmedel för att skapa uppfattningar om en landsända. Den må vara positiv eller negativ.

Det här är en bild av Norrland som jag hade hoppats inte stämmer. Men kanske måste jag börja inse motsatsen????! Var det därför jag inte flyttade tillbaka efter den utbildning som tvingade mig till Sthlm.

Vi norrlänningar ska tåla att skämtas om. Men var finns en fb-sida med värsta skämten om skåningar, västgötar, sörmlänningar som visar hur in i nordens bakom flötet de är - var, jag bara frågar?
.
.

6 kommentarer:

  1. Jag vet inte men idag är det väl allmänt påhopp och göra narr av personer som är oskyldiga. Det är som om de som utför sina lustiga skämt mår allmänt dåligt och för att skydda sig själv så ger man sig på andra istället. Visst finns det roliga saker också men skämten förr kändes mera äkta än vad det gör idag.
    Jag kan reta upp mig allt mer på väderleksrapporten som läses i radion. Ja, inte land och sjörapporten som är i P1 utan riksprogrammen och allra helst P4.
    Där är södra Sverige och Öland och Gotland viktigt att tala om kommande väder. Svealand har de börjat hoppa över allt mer och avslutar med Norrland.
    Vad jag vet finns det väl både kust och fjällvärld som skiljer sig åt men det är Norrland! Fjällvärlden kan ju ha snö och kusten sol men det blir ingen större skillnad då de kan säga regn över Norrland.
    Lyssna och hör hur vissa av oss i detta land diskrimineras av Sveriges radio som inte längre läser om oss som bor i Svealand, södra Norrland, östra och västra Norrland med fjällvärlden sam norra Norrland.
    Kan det vara så svårt?
    Detta upprör mig mera än de andra lustigheterna för det är enbart brist på fantasi.
    Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Genomtänkt kommentar igen, Caroline!
      (Men jag kan inte rå för att jag blir stött av att man hånar mig som idiot bara för att jag är "norrländska".)
      Visst är det obehagligt när de rikstäckande public service-bolagen vidarebefordrar synsättet att olika landsdelar har olika värde och kanske även får oss att tro att den urbana normen är ofrånkomlig :-(

      Ett litet tankeexperiment: Tror du att en människa med "norrländskt" tonfall skulle kännas trovärdig som nyhetsuppläsare?

      Radera
    2. Nej kanske inte eftersom de flesta på radion har en skånsk dialekt idag och tappar vissa bokstäver så att det blir komiskt att höra dem pata (prata) på adion (radion).
      Med jämna mellanrum kommer det ju önskemål från allmänheten om att införa flera dialekter i radion och tv:n.
      Däremot märker man ju att många läspar och har talfel som man sa förr i tiden. Hade man det fick man ju gå till en logoped och ta bort det s.k felet.
      Tyvärr försvinner ju våra dialekter för att bli rikssvenskt.
      Det känns trist då det finns lite charm i dialekten.
      Nyligen när jag var in på en affär så tittade expediten på mig och sa: Men du är inte härifrån, var kommer du ifrån med denna dialekt?
      Så det finns ju vissa av oss som bär på flera dialekter och blir svårplacerade men roligt är det :-)
      Trots allt tycker ju många att norrländskan känns tryggt och trevligt och ni säger ju inte ja utan suger in ordet jo som många försöker härma.
      Kul att få läsa ditt svar om det finns någon trovärdighet i den norrländska dialekten.
      Caroline

      Radera
    3. För 10 år sedan skulle min uppfattning om att höra nyhetsuppläsning av person med "norrländskt" tonfall vara annorlunda än idag. Idag säger jag att det inte skulle kännas trovärdigt: filmerna Jägarna och serien Pistvakt (som jag sett ett par avsnitt av) gör att mitt eget tungomål har fått ett pajasartad och därmed opålitlig referens. Tyvärr, tyvärr. "Bastubaletten" med norrbottniska män och lite djupare filosoferande har inte slagit igenom ännu om det någonsin gör det.

      Och det dumma är att vi säger "norrländska", ibland bondska, när här uppe finns så många olika dialekter. Och självklart måste man tala förståeligt som nyhetsuppläsare men tonfallet får mer än gärna lysa igenom. Men än så länge skulle jag reagera på "norrländskt" tonfall som något oseriöst. Bara att beklaga.

      Radera
    4. Jag blir så förvånad över din bitterhet över din dialekt när du istället skulle vara stolt och rak i ryggen.
      Peter Sundberg jobbar på programmet Vaken om nätterna.
      Tror han kommer från Pite (Piteå) och jag har inte upplevt honom som icke trovärdig i det han säger.
      Antingen har det hänt något som gjort dig så avog eller varför ser du inte din dialekt som något positivt?
      Hur skulle du uppleva någon från "Gnällbältet" läsa nyheter?
      De som bor i dessa områden upplevs ju som gnälliga och negativa och säger alltid: Det går aldrig enligt Peter Flack.
      Det finns ju en meteorolog som ibland läser väder och hon har verkligen en utpräglad värmländska. Är hon trovärdig?
      Pistvakt var verkligen uppskattad i mina kretsar och inte att de upplevdes som några dumma norrlänningar snarare tvärtom.
      Jag har på senare tid upplevt att kulturen med dessa s.k förståsigpåare brer ut sig allt mer. De som vet och tror sig veta blir allt mer trista att lyssna på. Det finns ju en del kulturnyheter både på radion och tv:n men det är oftast meningslöst babbel som bara de i denna grupp som förstår.
      Vi vanligt folk fattar hälften av vad de menar och de är så djupa att de drunknar i sina ord.
      Kan undra om du lyssnat och tagit del av deras ofta negativa syn på kultur och historia?
      Jag vet inte alls och det är bara du som vet svaret!
      Men som 50-talist och ändå "äger" en dialekt så skulle du knycka på nacken och strunta i dåliga åsikter.
      Jag själv anser att det finns viktigare saker i livet än att lyssna på trångsynta människor.
      Caroline som talar en blandning av dalmål och hälsingska och är stolt över det!

      Radera
  2. Om vi nu håller oss till dialekten så borde du förstå, om du läst alla de inlägg jag skrivit om denna, att jag verkligen är stolt över den och önskar att den i möjligaste mån ska bevaras. Läs inläggen här: https://morfarshus.blogspot.se/search/label/dialekten

    Därför menar jag att public service-medierna bör göra mer för att ge en positiv bild av bygdemålen. Obs - även de "norrländska". Så tycker jag inte sker. Ju längre tid jag bor i Mellansverige, desto mer nedlåtande kommentarer och inställningar hör jag om "norrländska", inte mitt eget tungomål utan det som hörs i mediernas utbud och i revyer. "Bondska" pratar endast människor som skojas med och om, som inte ska tas på allvar. Det tycker jag inte om. Det bör finnas variation. Hur ändrar vi på det i ett nationellt perspektiv? En ståuppare som klarar av att vara skarp, underhållande, analyserande och stolt över sitt tonfall (ibland dialekt) är Ronny Eriksson, norrbottning.

    Leve dialekterna, bygdemålen: https://morfarshus.blogspot.se/search/label/dialekten?updated-max=2011-06-13T11:26:00%2B02:00&max-results=20&start=20&by-date=false

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...