13 oktober 2019

Handduk som förmån

De här handdukarna med sin typiska blå randning minns jag mycket väl från min barn- och ungdomstid. De var arbetstagarnas förmån att ha fria handdukar med inkluderande tvätt varje vecka. Och förmånen gällde inte endast fabriksarbetarna på Masonitefabriken utan även anställda på NÅAB (Nordmalings Ångsågs AB) och många andra industriarbetare i landet. Det hängde två sådana där handdukar på wc hemma.

Vad händer om du tappar en? undrade jag.
Då får jag en mindre, svarade pappa.
Hur liten är den då? blev min fortsatta undran.
:-)
Tills jag förstod att han menade något annat med "mindre".
Då blev det skrattfest.
Tyvärr finns ingen handduk kvar här i huset. Den på bilden har jag funnit på internet.

Vid arbetsdagens slut klockan fyra (16.00) ljöd ångvisslan och arbetarna strömmade ut genom fabriksgrinden. Hur länge ångvisslan styrde arbetarnas tid minns vet jag inte, jag hade flyttat. Men det kan ha varit under 1980-talet som visslan upphörde att ljuda.

Hur som haver, när ångvisslan ljöd - ofta hördes den hem till byn fem kilometer bort, visste vi att pappa var på hemväg och att middagen då var klar. När jag var barn cyklade pappa året om till och från Rundvik. Var det snö och mörkt vintertid såg vi en blek cykellampa kämpa fram på Riks13 och förstod att han var på ingång. Han hälsade allt som oftast Gokväll i stugan när han klev innanför dörren med den blå smärtingbagen med läderskoningar som innehöll den rostfria matlådan. Senare kom han att samåka med någon yngre fabriksarbetare som hade bil. Själv tog han aldrig körkort på grund av sin blindhet på ena ögat och dåliga syn på det andra. Klagade över det gjorde han aldrig men uppskattade när jag, som först i familjen, tog mitt körkort.
.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...