22 mars 2020

I dessa hysteriska toalettpapperstider

Min odyssé över dödens kulturhistoria och etnologiska aspekter bryts härmed tillfälligt av en aktuell men oförutsägbar samhällseffekt i det rådande läget med kampen mot en osynlig fiende.


På utedasset sitter den toapappershållare som från 1948 till ca 1971 satt inne i vattenklosetten i bostadshuset. Den är tillverkad i pressad plåt som sprutlackerats. Genom hålet i toapappersrullen träs en trärulle och nederst på hållaren sitter en tandad stålplåt för avrivning av lämplig längd toapapper. Papperet är av typen enkelt och oblekt, det sort som fanns när toapapper började tillverkas.

Men dessutom finns nedanför på högsätets ena sida en gammal telefonkatalog. ja, inte en komplett för den har skattats på många av sina tunntunna sidor. Förr användes just telefonkataloger som dasspapper. Så fort man satte sig ner rev man loss en sida och började gnugga det mellan händerna för att det skulle bli än mjukare inför nyttjandet. Detta var vanligt över hela landet vill jag påstå.

Nu finns inte telefonkataloger längre. Och snart är de fysiska dagstidningarnas epok över. Men att lägga upp ett jättelager toarullar, bunkra skithuspapper, måste väl ändå höra till ett av de absolut mest irrationella besluten mänskor tar inför den utbrutna pandemin! Läs även HÄR. Kanske borde jag vara nöjd hysterin med tanke på att jag är skogsägare - men nej, skog bör helst användas till nyttigare produkter tycker jag.

Samlare som jag är, så har jag även samlat toapapper (aldrig hela rullar) från resor i när och fjärran. Perfekt samlarområde eftersom det tar liten plats :-) Toapapper finns på olika breda rullar eller som färdigtillskurna ark. Kvalitéer, färger och storlekar är sannerligen olika mellan länder, mellan hotell och mellan färdslag.

Vill ni veta mer om toalettpapperets historia kan ni klicka HÄR.
.
.

2 kommentarer:

  1. På mitt utedass har jag en hemgjord toapappershållare, som en gäst gjorde, när jag var så ung att jag inte minns tillfället, undrar om jag har en bild av den någonstans.
    Två spikar inkörda i änden på en täljd trärulle gör att man vet när den som sitter där är färdig, för det gnisslar när man börjar dra i papperet.Samma man gjorde stolen som jag sitter på, på den här bilden: https://bastmattan.blogspot.com/2012/05/manniskans-obandliga-skaparlust.htmlI
    I skolan, och hemma hos en del kompisar hade de buntar med grovt papper, som gjorde att man var tacksam för att inte ha hemorrojder.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Margaretha, sån´ där skaparkraft går bara att tycka om!!!


      (Någonstans ifrån minns jag tillskurna kvadratiska tidningspappersbitar som man trätt ett snöre igenom i ena hörnet. Där hängde de på en spik färdiga för nyttjande.)

      Radera

Tyck till om du vill...