När den döde var svept och lagd i kistan skulle alla dit för att se liket. Hela byn, även små barn, skulle dit, särskilt om det var ett ungt lik, såvida det inte förelåg smittsam sjukdom. Det var en "hederspost" att gå (Bo.).
Ur När döden gästar av Louise Hagberg, kapitel 8 "Likkammaren/Se liket". Där står mycket annat intressant i samma kapitel.
Här är tre foton som jag har skannat ur fotoalbum. När fotokonsten blev vanlig kunde proffsfotografer få i uppdrag att avbilda den döda.
Carl Jonas dog 1894.
Svart
tyll längs kanten på kistan, en liten bukett i handen, blommor (levande
eller av papper?) längs kistans kant. Kistan står uppallad på underlag
täckt med svart tyg. Fotot kan vara taget utomhus då liggande väggpanel
skymtar till höger bakom uppspänt tyg eller papp. Ett proffs har
fotograferat.
Fredrik Wilhelm dog 1898.
Spetskantad
kudde och lakan. Händerna ligger ovanpå svepningen, den svarta kistan
ser ut att stå på en dörr (ram med spegel skymtar till höger).
Blomsterutsmyckningar med textade band i bakgrunden. Ett proffs har
fotograferat.
Anna dog 1931.
Svart tyll draperat runt kistans kant, kudde med spetskant, knäppta händer, blombukett på sidan. En gran har plockats in samt en björkstam med en vit spetsduk och ljusstake med tänt ljus på toppen. Kistan står på ett underlag täckt med vit textil, kanske ett lakan. Ett amatörfoto togs.
* * *
Har ni har tagit upp traditionen att fotografera döden? Det har jag men dessa fotografier ska jag inte visa på bloggen.
När jag är i stan brukar jag gå förbi begravningsbyrån och spegla mig i deras skyltfönster - bara för att kolla att jag är mig lik.
SvaraRaderaRätt så!
Radera