6 mars 2021

Städrock

Min mamma var en folkhemskvinna. Hon städade undan mycket som blev till övers, sparade förhållandevis lite. Men någon utpräglad "slit och släng"-människa var hon ändå inte, det uttryck som inredningsarkitekten Lena Larsson skapade till H55, Helsingborgsutställningen 1955.

 

Det såg jag när jag hittade en gammal städrock som kom till användning på 60-talet, ja kanske in på 70-talet.

Städrocken finns alltså kvar och när jag granskar den ser jag att ett hål är lappat och lagat samt att en ny hank/stropp har sytts i. Detta med lappa och laga är i fokus nu igen bland många, så underbart. Många lagningar är rent konstnärliga och japanska tekniker som sashiko och boro nämns ofta i sammanhanget lappa och laga.

Att städrocken heter Charmeuse och är tillverkad av 100 % nylon ser jag också. Nylon - en oljebaserad produkt, ett material som var lätt att skölja upp och torka.


Det är ingen konstfull lagning men visar på en sparsamhet som håller på att komma igen efter årtal av slöseri och lagningen visar även på att plagget var omtyckt. Idag kan begagnade hela och rena kläder lämnas in till klädinsamling hos någon hjälporganisation. Trasiga och rena kläder och tyger kan lämnas in till framsynta kommuners textilinsamlingar och bli textil igen. Men på ingen av dessa platser hamnar denna blå nylonrock.

Här bärs nylonrocken av min mamma. Året är 1968 och funkisentrén finns kvar med betongbro, handledare av rödmålade järnrör och en ytterdörr med fönster som på utsidan är klädd med karosseripanel. I farstun precis innanför dörren står en kokshämtare och en tom vedkorg av masonite. Jorå. Och stegen mot takfoten är gjord av trä. Jorå.

2 kommentarer:

  1. Ah städrockat, så många minnen jag har av rekorderliga fruntimmer i städrockat!

    Är det rätt att dagens inlägg - 8 marsinlägget -inte går att kommentera? ” inga nya kommentarer” står det.
    Mor kom från en familj med självständiga starka kvinnor, liksom många av hennes vänner. Så nog har jag många förebilder!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Margaretha, det var vajsing på nåt sätt. Nu ska det fungera att kommentera.

      Min mor var en lantbrukarhustru, tvungen att reda sig själv, ta initiativ, sköta hem och hushåll, ekonomi samt det dagliga arbetet med jordbruket. Det gällde för många av kvinnorna i byn. Även jag har starka kvinnor i släkten, många var bondkvinnor, som förebild!
      MEN - jag hörde aldrig någonsin byns kvinnor sinsemellan diskuterakvinnans situation i samhället, om förkämparna för allmän rösträtt som lyckades ändra svensk politik så att allmän rösträtt lagstadgades. Första gången svenska kvinnor fick rösta var samma år som mor föddes, 1921. Vi barn i byn, pojkar som flickor, uppfostrades in i de normer som gällde här. Vi lärde oss inte att ifrågasätta sakernas ordning.

      Första och enda gången jag minns att min mor kom in på genussituationen var när hon allvarligt ställde en fråga
      till mig, när jag under gymnasietiden sa att jag tänkte plugga till arkitekt. Hon undrade om jag insåg att jag valde ett mycket manligt yrke och om jag verkligen var säker på mitt val. Där kom genus, politik och kvinnors ställning i samhället i fokus! Ämnen som jag menar är mycket väsentliga.
      På senare år har jag förstått att hon även försökte få mig att fundera över vad den "klassresan" kunde innebära men kunde inte formulera sina tankar i ord.

      Radera

Tyck till om du vill...