13 maj 2014

Miljöfarlig verksamhet

Den advokat som Rolf med familj kontaktat, Ryrberg, var och är Svevinds advokat och alltså jävig i frågan om Vinsjövägen. Vindkraftbolaget Svevind ville ha möjlighet att köpa billigt bergkross till anläggandet av vägar till vindkraftindustrin. Därför var det lämpligt att Vinsjövägen var i Rolfs ägo, som tillfarts- och utfartsväg.

I ett skriftligt utlåtande från Svevind har man påstått: ”Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och krossning av material för anläggningsarbeten. Alla sten- och krossmassor som kommer att behövas kommer att tas utifrån.

Det gäller att inte vara godtrogen och tro på allt ett företag skriver.

Vi var många som upprördes över planerna. Jag kontaktade länsstyrelsens handläggare för mer information men fick veta att det var den täktsökande jag skulle kontakta. Slutlig ansökan skulle lämnas in senare framkom också. Det var med nöd och näppe jag fick material sänt till mig från Anders Jonsson trots att samråd innebär dialog, tvåpartssamtal. I juli 2010 sände Jonsson in slutlig ansökan. Jag fick inget meddelande om detta, trots begäran, och höll på missa slutdatum för synpunkter.

Inför slutlig tillståndsansökan annonserades detta i lokalpressen:

Miljöfarlig verksamhet

Ärendebeteckning 551-1331-2010.
Det är möjligt att ta del av och yttra sig över följande:
• Anders Jonssons miljökonsekvensbeskrivning och ansökan
om tillstånd till ny täktverksamhet av berg på fastigheten
████ 2:21 i Nordmalings kommun. Handlingarna i ärendet
finns tillgängliga på kommunkansliet i Nordmaling och Länsstyrelsen.

Ärendebeteckning 551-5156-2010.
Länsstyrelsen Västerbotten, Storgatan 71 B,
901 86 Umeå. Tel 090-10 70 00

Överklagan av beslut eller yttrande över ansökan ska
skickas till Länsstyrelsen och ha kommit in senast den
27 september 2010. Ange ärendebeteckning.



Av alla boende i hembyn var det bara en som engagerade sig i frågan, Ruben. Han, den modigaste person som bor i byn, gick emot "makten" och skrev även han till länsstyrelsen. Denne man vågar stå för sin åsikt och visa den trots att den går stick i stäv med gällande vilja. Det är mycket modigt kan jag berätta. Han har ansatts/mobbats för att säga ifrån. Utfrysningen på småorter är välkänd. Ruben FTW!
.
https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb30Edlmc_UOz5ZlYN54cbSGTsF8Xo5ycDQ-uT-YDb0yeZun3DW2JzT-tCCvNDid38Sgqy4oTwEXS-_mdUQOVlQFLJ0uxck4wJUSQ-JWIn6f0anWnkFTo2s4Lr6KTOGJ72zb30pJQ5mBaQ/s650/Hj%25C3%25A4ltekoden.%2520Film%2520av%2520Yoav%2520Shamir%2520Films.jpg
Här har vi en annan modig man!
Klicka på bilden för att förstora.
 
Nätverket skickade även de ner sina synpunkter till länsstyrelsen men som icke direkt berörda var chanserna små att hänsyn skulle tas till dessa. Men ju fler som samråder, desto bättre.

Utöver dessa två skrivelser lämnades tre ytterligare skrivelser in, två från grannbyn. Den ena framhöll att man inte var emot projektet som sådant men väl användandet av vägarna. Svartsjövägen t ex har inte Anders Jonsson rådighet över. Den andra lämnades in från en kvinna som verkligen skulle komma att bli berörd av projektet och den tredje kom från mig och min man.

Här finns den slutliga ansökan om bergtäkt 2010-07-02 att läsa.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

12 maj 2014

Får jag lov?

Tisdagen den 11 maj 2010, två dagar efter samfällighetens byastämma söndag den 9 maj, lämnade Anders Jonsson, centerpartistisk kommunpolitiker i Nordmaling, in preliminär tillståndsansökan för att öppna en bergtäkt ner mot Vinsjöns strand. Ansökan diariefördes den 12 maj och kungjordes något senare i lokalpressen.
Bilderna är klickbara.
http://lagring.files.wordpress.com/2014/05/bergtc3a4kt-annons.jpg
Vinsjön är byns enda sjö och den tillhör alla byns hemmansägare gemensamt, alltså samtliga delägare i samfällighetsföreningen. Även jag. En sträcka av vår gemensamma väg, Vinsjövägen, ingår också i det tänkta planområdet.

I det här skedet förstod jag varför Rolf varit så mån om att Vinsjövägen skulle betraktas som hans, att han tagit kontakt med en advokat och just den advokat som vindkraftsbolaget anlitar!!!
http://lagring.files.wordpress.com/2014/05/bergtakt-sjc3b6-vc3a4g.jpg
Bergkrosset ska användas till vägbyggen inom vindkraftsområdet på Gabrielsberget men även säljas utanför byn och då transporteras ut via Vinsjövägen.

Sonen Anders Jonsson nämnde absolut ingenting på byastämman om detta stora projekt, där 1 000 000  (1 miljon) ton berg ska sprängas bort. Det hade varit klädsamt att föra fram projektet på stämman, eftersom många delägare var samlade och gemensamt vatten påverkas. Byastyrelsens ledamöter kände till planerna och gick helt i familjens ledband. Anders Jonsson bör ha kunskap om hur samråd ska gå till då han är kommunpolitiker inom Centerpartiet i Nordmaling. Både han och hans mor Vera är politiskt aktiva i kretsstyrelsen för (C).
HÄR finns hela ansökan med bilagor att läsa.
.
.

11 maj 2014

Äga väg III

Rolf sa på byastämman i maj 2010 ”Jag byggde upp en stuga däruppe (vid Vinsjön, min anm.) 1975, ingen väg gick upp dit, nej det var 1969, och den stugan verkar ha varit en varnagel för många, kanske blev den för fin. Av någon outgrundlig anledning brann den upp för ett par år sen fast den var låst.

Låg däri inte en insinuation att vi hemmansägare orsakade branden därför att vi är avundsjuka?! För att hålla oss på mattan? Jag säger inte att det är så men jag funderar över vad som menades. Vägen som gick dit upp fanns men var ej avsedd för motorfordon.
http://www.logdea.nu/aspea/platser/vinsjon.jpeg

Därpå berättade Rolf hur det gick till då han genom handskakning kommit överens med vissa hemmansägare om att han skulle få ”ta hand om” vägen till Vinsjön. Han avverkade träd för att bredda vägen och gjorde den körbar för motorfordon. Hemmansägarna vars mark vägen går över fick betalt för träden. Cirka 150 meter ny väg byggdes för att nå grannbyns skogsbilväg för att via den ta sig ner till allmän väg. Av de14 hemmansägare han bör ha skakat hand med är 10 döda idag. Totalt finns 40 hemmansägare.

Ett antal handslag och vägen skulle vara hans? Numera har han överlåtit sitt hemman på sonen – vems är då vägen? Av dem som han tog i hand är de flesta avlidna - är det deras efterträdare på hemmanen som är att betrakta som överlåtare? Han har själv överlåtit sitt hemman på sonen. Vem av dem ”äger” Vinsjövägen? Frågan som uppstår är alltså – innebär handslag utan skriftligt kontrakt och utan lantmäteriförrättning att överenskommelsen är giltig. Och evig? Protesterna var många när Rolf annekterade vägen för länge sedan har jag förstått, men det var bara vid köksborden man vågade ha en åsikt i frågan.

Vägen är gemensamägd av samtliga hemmansägare i byn men endast 14 av 40 kontaktades. Det var en fråga för byalaget (som man sa då). Byn var då delägarförvaltad och varje medlem måste godkänna ett beslut för att det skulle vara giltigt. Men det vet och visste man inte om i min by. Jovisst, jag vet att det kan tyckas krångligt men lagstiftningen är utverkad för att rättvisa ska erhållas. Själv tycker jag lagstiftningen är intressant, jag var tvungen att tränga in i den som nybliven hemmansägare för att förstå vad som hänt och vad som gäller.

Rolf har tagit ut avgift då hemmansägarna avverkat sin egen skog och fört ut den via Vinsjövägen. Han har fått ersättning av kommunen då man använt vägen för att placera ut en kalkstation i bäcken. I samband med det bekostade kommunen också en ny bro.

Rolf satte upp en bom för vägen uppe vid bäcken där ”hans” Vinsjöväg begynte. Ingen i byn kunde köra vägen. Så småningom togs den bort. När och varför vet inte jag. Istället sattes en vägbom upp i grannbyn nära allmänna vägen Riks13 där Svartsjövägen börjar, vilket fortfarande innebar att det inte varit möjligt för oss hemmansägare att köra Vinsjövägen med motorfordon.

Första gången jag körde in på Svartsjövägen (grannbyns väg) och därefter vek av på Vinsjövägen var 2005 när vindkraftsprojektet påbörjats och miljödomstolen höll syn på plats. 2002 öppnades vägbommen varaktigt för att vindkraftsprojektörer och vindkraftsbolag skulle kunna röra sig fritt upp till Gabrielsberget.
https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiipAGUj-QiN4VsoWAdYnub3Eb_3uZos_v2DQvPfZE71VQSJxMZY99wVgGowUydSSYTcGGRqGM6LUXg7e7l70bYfff7tIp0E_s7pN2D2ONlM96IXGBSivaw0tY7MuR7tV4OulKvwlh5jOxx/s800/m%2520v%25C3%25A4gar_stor.jpg
Klicka för större bild.
Vägar samt plats för bergtäkt markerad vid sjön. Längst ner till höger ligger grannbyn.

Efter Rolfs redogörelse passade han på att i flera minuter skälla ut mej efter noter, jag som vågat ifrågasätta vem som ägde vägen. Därpå läste byns polis och tillika bysamfällighetens ordförande, Erixon, upp en skrivelse. Rolf hade anlitat en advokat då han ville få byborna att tro att Vinsjövägen var hans. Observera att Rolf läste inte upp skrivelsen själv, det är viktigt i sammanhanget, då han förmodligen inte ville inte anses som paragrafryttare och närig. Så här löd skrivelsen som styrelsen stod bakom (5 personer varav Anders Jonsson är en av suppleanterna) och som Erixon läste upp:
”Den nya vägen kan inte betraktas som en samfällighetsväg då den inte sammanfaller i sin hela sin sträckning med den gamla.

Den nya vägen har inte heller bekostats av samfälligheten utan av en privat markägare.

Vidare har underhållet av den nya vägen också bekostats av den som låtit bygga densamma.

Nils Ryrberg”
Ingen medlem i samfällighetsföreningen fick någonsin se skrivelsen, trots begäran om detta. Beslutsunderlag behövs inte, inte heller fanns det med på dagordningen att omröstning skulle ske. Vägen är bruten i samråd (?) och samförstånd med övriga hemmansägare säger ordf. Erixon och menade därefter att vi skulle rösta om vem som äger vägen! Ingen kunde, ville, vågade ifrågasätta Rolf Jonzons utsaga att vägen var hans. Alltså röstade alla utom jag och maken för att vägen var Rolfs. Att rösta om vägägande är inget jag rekommenderar andra föreningar, kontakta Lantmäteriet istället så blir det rätt!

I min hemby tror nog de flesta att det en advokat skriver är sanningen. Advokaten är densamme som betjänat vindkraftsföretaget Svevind och här handlar det om jäv. Några dagar senare förstod jag sammanhanget och det berättar jag snart om i kommande inlägg.

Byastämman avslutades som brukligt med kaffe.
Jag hamnade vid ett bord där hemmansägaren G. ôppe Myra med fru satt. Efter en stunds prat sa jag:
- ”Jag tror hemmansägarna skulle rösta ja till att en bomb släpps över byn om Rolf föreslår detta.”
- ”Jag skulle i alla fall fråga varför!” svarade G.

Nu undrar jag - ska jag bli glad över det svaret? För att åtminstone en reaktion, ett ifrågasättande, skulle bli följden ifall ett vansinnigt förslag kom upp. Eller ska jag bli ledsen för att man troligen skulle rösta ja efter att ha ställt frågan ”varför”, kanske utan att få ett svar. Jag funderar än på det! G. är en person som ställer upp och arbetar politiskt (senast i kyrkovalet). Någon fråga om varför en miljon ton berg skulle sprängas i luften ställde han aldrig när det uppdagades vara planlagt. Och jag hade ingen aning om att så var planerat att ske.
.
.

8 maj 2014

Äga väg II

Under de tre dagarna miljödomstolens förhandling om vindkraftprojektet på Gabrielsberget i Västerbotten pågick i Rundviksgården i augusti 2005, försökte domstolens ledamöter ta reda på om samråd skett med privatpersoner och föreningar i området. Vägföreningar, jaktlag osv.

En av de frågor som domaren ställde gällde ägandeförhållandena kring Vinsjövägen. Då reste sig Anders Jonsson (kommunpolitiker i Nordmaling för Centerpartiet) och sa ungefär så här: He ä pappas väg. He är han som ha grusat den. Till saken hör att Anders Jonsson tog över hemmanet 2001 men menade här att det var hans far Rolf som ägde vägen (trots detta). Jag minns inte vad jag sade - om jag över huvud taget sade något – eftersom  jag blev oerhört överraskad att en bybo kunde påstå att en bygemensam väg är privat. Vägen tillhör byns hemmansägare sedan laga skiftet. Men så här kan det gå till i vilda Västerbotten - grusa en väg och den är din! Kontakt med lantmäteriet är en onödig procedur.

Då inga regler och normer finns i ett samhälle, en by, en social gemenskap, då kunskap saknas eller rädsla finns bland medlemmarna, går det lätt över styr. I min lilla hemby är det så. Kanske är det så på alla små orter men jag har inte erfarenhet av någon annan by, bara städer med en annan kunskap i sådana här frågor.
På latin grus grus

Äga väg I - här skriver jag om ett annat vägavsnitt som Rolf sade sig äga. Inte för inte kallas han "Kungen av A." av människor utanför byn har jag fått veta på senare tid.
.
.

6 maj 2014

Vinsjön än en gång

Här kommer samma inlägg som en gång för länge sedan. Jag tänker i några inlägg skriva om händelser vid vatten. Hur en bergtäkt planerats här längs hela stranden till vänster i bild.

Byns enda sjö heter Vinsjön och ägs av byns hemmansägare gemensamt. Den ligger upp mot fjället (som vi säger här), är alltså högt belägen. Vinsjön har fått sitt namn av tjäderns läte. Här i skogarna finns mycken skogsfågel. Den långsträckta Vinsjön har varit ett utflyktsmål för byborna. Kärrvägen hit upp, Vinsjövägen,  finns med på laga skifteskartan från 1860-talet, en väg som samtliga byns hemmansägare är delaktiga i och som fortsatte upp till fäbodallmänningen.

På 1960-talet planterande hemmansägarna in regnbågsforell här men resultatet lät vänta på sig. Minns hur ett antal starka män gav sig iväg nerifrån byn bärande på ett stort kar fyllt med yngel och vatten som skvimpade över. Sedan 1990-talet har kommunen en kalkstation placerad strax nedanför sjöns utlopp i Vinbäcken eller Vinan. Allt för att försurningen ska motverkas. För fem år sedan provfiskade Harry här.
På bilderna från 40-talet syns min morfar Manfred, mina blivande föräldrar och pappas kompis på utflykt hit upp.
Här har man också badat trots det kalla vattnet. Jag fick för några år sedan en livfull beskrivning av Ingrid Ö om hur kallt men trevligt detta kunde vara.
Här syns tre skidåkare på Vinsjöns snöklädda is före snöskotrarnas tid. Nerför gick det i ett huj.
För ett par decennier sedan grusades vägen av R. Han tog kontakt med de hemmansägare vilkas mark vägen passerade. Eftersom vägen är gemensam för alla hemmansägare måste en sådan fråga diskuterats i byalaget. Inga dokument eller protokoll visar dock på att detta gjordes.

Nu påstås att vägen är privatägd. När blev den det, hur i all världen gick det till utan inblandning av Lantmäteriet? Någon vägförening har aldrig funnits där denna väg förvaltas, den ingår i hemmansägarnas samfällda egendom, i den nuvarande bysamfälligheten. Men det ska man veta, att i den här byn är allt möjligt numera, här kan svalor simma och älgar flyga. Jajamen ;-)


.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

4 maj 2014

Utan titel


Jag som älskar plöjd åkermark och synlig jord trivs med den här utblicken. Och på åkerholmar och i bryn blommar slånbärsbuskarna. Titta längst bak till vänster - så vita är de då de är direkt solbelysta. Kompisen bonden, i vars gårdsbutik vi handlar, har sått och det står inte på förrän säden böljar fram och åter i vinden. På annat håll blommar rapsfältet redan.
Maskrosornas tid är här, de gula glädjespridarna i den betade hagen slåss med slånblommorna om uppmärksamheten.

Våren är ljuvlig
de tiotusen tingen gläds åt
    sin lott
Men i fåglarnas glada kvitter
    genljuder insekternas
    skrämda rop

    Lo Fu
    f. 1928
    ur ”Nio röster från Taiwan.
    Modern kinesisk poesi
.
.

3 maj 2014

Mäh...

Fick ett brev i tisdags med handskriven adress.
Det var från sekreteraren i samfälligheten för skogsbilvägen.
Ett justerat protokoll från årsmötet fanns däri.
Från årsmötet jag inte bevistade.
I protokollet stod att detta skulle skickas till samtliga medlemmar efter justering.
Det har aldrig hänt förr.
Det artar sig.
Med styrelsens kontakt med medlemmarna.
Med informationen.
Mäh, halleluja.
Nog hade det varit enklare det vore att skicka ut med mejl till de som har dator och mejladress. Men jag älskar brev med handskrivna adresser, de är på utdöende. Det känns exklusivt.

Men som sagt - det här är första gången sedan jag blev hemmansägare som protokoll skickats ut, ja i hela vägsamfällighetens varande vill jag bestämt tro. Det är jättebra. Amen!
.
.

2 maj 2014

"Rött torp på landet"

Tog en cykeltur i omgivningarna en kväll härom veckan och kom förbi bland annat det här välbevarade nationalromantiska huset. Eftersom solen stod i rätt läge jag passade på att fotografera. Tankarna virvlar då jag ska skriva något om det vackra huset.

Tvåkupigt lertegel på taket
Röd slamfärg, troligen Falu rödfärg.
De ursprungliga korspostfönstren av trä finns kvar.
Vita snickeridetaljer
Pardörr målad i avvikande traditionell kulör - kromoxidgrönt
Stuprör med skarpa vinklar - fint plåtslageri
Murad skorsten med beslag av järnplåt
Träbro eller som man säger här: trätrappa
Grund av natursten
Grusad uppfart är vanligt här men inte längre norrut.

Morfars hus som nu är mitt ska också bli slamfärgat rött igen i framtiden. Nu är det målat med röd alkydoljefärg. En färg som suttit sedan 1992 och fortfarande inte är överspelad. Men det är slamfärg med den sidenmatta ytan jag längtar tillbaka till. Mellan 1913 och början av 30-talet var fasaderna grånat trä och på taket låg grå spån. Lika vackert vore nog det men svårare att praktiskt genomföra då jag vill ha kvar lerteglet på taket som lades dit 1948. Under det ligger morfars spåntak kvar som utomordentligt gott tätskikt.

Här i min sydligare belägna kommun finns fler hus målade med röd slamfärg än vad som finns i min gamla hembygd kan jag se. Det har så klart flera förklaringar och beror på olika kulturtänk och på avsevärd skillnad i närheten till huvudstaden kan jag tro. "Torp", som alla röda hus felaktigt kallas här, är bra säljobjekt till storstadsbor som vill flytta ut på landsbygden eller skaffa ett fritidshus.

Apropå det har jag bara hört en enda person hemmavid säga "torp" om sin familjs fritidshus på "landet" utanför Ö-vik. Hen var i övre tonåren och föräldrarna har båda akademisk bakgrund. Jag förmodar att uttrycket sprider sig sakta men säkert norrut med tiden men fortfarande betraktar den äldre generationen norrländska landsbygdsbor ett torp som fattigt och kan inte förknippa begreppet med en lantlivsidyll som man gör i södra delen av landet. Läs LRF Medias tidskrift Lantlif och ni ser hur ytterst romantiserat och vitt (både färgsättningsmässigt men främst i meningen stort, brett) torpbegreppet är.

Själv gör jag skillnad på ett torp, en lantbrukets mangårdsbyggnad eller bondgård. En torpare arrenderade sin mark, en bonde var självägande. De har helt olika innebörd men kommer att falla i glömska bland den breda allmänheten kan jag tro. Det är därför jag i bloggen beskriver mig som hemmansägare - trots att huset morfar timrade är litet så hör mark och skog till som gör mig till ägare av ett hemman. Ett hemman som man tidigare kunde livnära sig på. Att jag använder begreppet hör till mitt intresse för kulturhistoria, annars skulle jag nog bara nyttja begreppet fastighetsägare. Ser fler bloggare som börjat använda ordet hemmansägare, liksom jag utflyttade norrlänningar som är förstagenerationsakademiker.

Tror ni det finns något byggnadsminnesförklarat torp här i landet???

.
.

30 april 2014

Trasmattor


http://www.lundagard.blogspot.se/2014/04/fagerbacka-fabodstalle.html
Foto av Aja Lund.
Bilden är lånad från den inspirerande bloggen Lundagård och visar Österbottniska Fagerbacka fäbodställe.

Så här tänker jag mig att köksgolvet i mormors och morfars kök såg ut på 20-talet och en gång ska se ut igen. Mamma berättade om trasmattorna på det såpskurade köksgolvet, att de låg sida vid sida vintertid och glesare under sommarhalvåret. Såklart det ska vara så!
.
.

29 april 2014

Ögonblick


 
ÖGONBLICKET
Om länge körsbärsträdet lyste i blom
Silversvalt bland bergen
— ej levde vi dess bleka skönhet då
som när det lyser
nu, och bara nu!

    Akahito



Översättning Lars Englund 1917-1959. En av mina favoriter. Miniatyrdiktens svenske mästare, lärare vid Vindelns folkhögskola. Hittade lyrikböcker av honom på antikvariat på 80-talet då jag letade japanska tanka- och haikudikter.
Fruktträden blommar här.
Häggen har börjat blomma.
Tiden mellan hägg och syrén har börjat.
Slånens gräddvita fluff står vackert mot den harvade och nysådda jorden.
Tulpanerna slåss om att väcka mest uppmärksamhet med färger och former.
Det  bästa med att vara sin egen chef är väl ändå möjligheten att arbeta så lite som möjligt. Arbetslinjen - inte nu!
Snart är allt bara nerfallna blomblad och en dröm...

Mitt i allt vårskönt frodas nazism och främlingsfientlighet. Det är dessvärre en realitet.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

27 april 2014

Färgglatt

Ännu en helg i kulturens tecken.

Arkitektur att beundra i skir vårgrönska. Vi var nästan 40 personer hade slutit upp för att se det renoverade kontorshuset och tvålfabriken från 1950.
 
 Skiss av Ralph Erskine till nedanstående fabrik.
Sen blev det ytterligare ett besök hos hantverkare som är verksamma inom ett verkligt smalt segment.
Vi avslutade med middag på ett grönt ställe med utsökt meny. Vilken fin vårlördag det var! Idag hemmajobb med vedstapling och röjning av buskar i hagen :-)
.
.

25 april 2014

Tvättstugor


Herrskapsfolkets tvättstuga i Olofsfors bruk ligger vid dammen. Bruksarbetarnas gemensamma tvättstuga ligger nedanför dammen. Ingen av dem är förstås kvar från brukets grundande utan av senare datum. "Herrskapet" var ursprungligen familjer ur Skeppsbroadeln i Stockholm. En ättling till en av dem kom så småningom att bli min arbetskamrat i huvudstan.

I min by finns än så länge två små tvättstugor kvar av alla de små privata bondtvättstugor som funnits. Har för länge sedan skrivit om båda här på bloggen. Alla överloppsbyggnader lever farligt, de finns till i farozonen. De kommer att vandra samma väg som skvaltkvarnarna som fanns i bäckarna här. Enligt laga skiftesprotokollet fanns 1864 fem kvarnplatser men de är inte utmärkta på kartan. En vet jag med säkerhet var den funnits, de andra har fallit i glömska då det inte finns någon äldre person i byn som heller vet. Att fråga "di gamle" som ges som råd till den som vill veta mer gäller inte här.
Detta är träfodralet som lagaskifteskartan förvaras i. Kartan är mycket stor och den borde bysamfälligheten, vi hemmansägare, ha en kopia av. Den gäller fortfarande men vi är inte ens en handfull som sett den i verkligheten.
.
.

22 april 2014

Summa summarum - skön påskhelg

Påskhelgen var fylld av uteaktivitet. Vandring längs led, cykling, utflykt med kaffekorg, påtande i jorden.

Men ärtskotten som spirar på fönsterbrädan hann inte bli klara att ätas tillsammans med all påskamat. Numera odlar jag alltid något grönt inomhus på våren för att minnas en av de mer minnesvärda påskhelgerna i mitt liv. I den lilla staden Rossano i Kalabrien levdes ett annat liv än jag var van och det presenterades för mej i full skala av min italienska väninna på hembesök. Det finns fler likheter än man kan tro mellan södra Italien och norra Sverige. Till exempel produktion av råvaror som förädlas och nyttjas i annan del av landet, exploateringsgrad, utbildningsnivå, avstånd till huvudstaden och till Centraleuropa.
 
Påskliljorna på gården slog ut helt i helgen.
 
Libbstickan har kommit upp förstås, den är ju tidig av sig. Den står som väktare vid en entré. Som förr i ti´n. Tulpaner och andra vårlökar blommar, de fleråriga växterna "mullrar" i rabatterna, humlen har kommit upp en halv meter...
 
Den närmaste kyrkogården är vacker att besöka. Denna gång för att plantera vårperenner på familjegraven. Här finns välskötta häckar, krattade och kantskurna grusgångar, ansade träd och bortom kyrkogårdsmuren fortsätter tallskogen. Bänkar finns att sitta på även om de inte syns just på en här bilden. En vilsam plats för eftertanke som kontrast till påskträffarna med vänner. Skönt båda delarna. Det har verkligen varit en angenäm långhelg med blandat uteliv.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

21 april 2014

Hembygd

Jag körde en hålväg då jag var på väg till den vandringsled som skulle vandras i påskhelgen. En gammal väg - ni ser väl att diken saknas.
Sådana här vägar finns inte var som helst i landet, sektionsvis är den välbevarad dessutom. Jag tänker på hur det går till i min gamla hembygd med vägars kulturvärden. Hur stor okunskap som finns där och hur lätt det därför är att kulturhistoria går om intet. (Tänker på Kustlandsvägen).
Den nyare vägdragningen är asfalterad. Den sträckningen går ovan på bilden framför hålvägen. Och där borta står en skylt uppställd. Vad kan den vilja visa? Intill ligger en hög gamla kvistar. Varför då då?
Stannar, hoppar ur bilen och går fram för att läsa. På skylten står med instansad, väderbeständig text:

GUMMANS RÖSE
Här vid gamla vägen mellan (x) och (y) gruva fanns en så kallad kasthög (offerkast).
Enligt folkmun skulle en gumma ha ramlat av en skenande hästskjuts och förolyckats just här. Till minne av gumman lades här färska kvistar eller blommor. Gamla ortsbor berättade att denna tradition levde kvar tills långt in på detta sekel.
Tyvärr försvann högen när vägen byggdes om.
Kan traditionen kanske återupptas?
Jag lägger på kvistar och åker vidare. Skylten och traditionen gör mej glad. Inser att jag numera bor i rätt del av Sverige. Här finns kultur, här finns historieintresse, här finns stolthet över det som varit även bland de "små" människor. Här finns även ett vackert och levande landskap.

Var i Nordmalings kommun kan man hitta en liknande skylt som satts upp av ideella krafter??? Där inte länsstyrelsen, länsmuseet eller alldeles eventuellt kommunen varit inblandade?
Tänker på människoöden som levt i hembyn för länge sedan. Och platser som var viktiga förr. Leder och stigar som försvunnit med dagens skogsbruk. Vilka för den historien vidare? Istället för tvärtom?
Här i landskapet finns backsippor som börjat blomma nu. Granna står de i backen där korna betar under sommaren. Ett ohävdat landskap gör att backsipporna försvinner.
Här finns sjöar förstås, Sverige är ju fullt av sådana. Den här är lite lika Vinsjön i vilken jag som hemmansägare är delägare i. Vad görs av hemmansägarna för att bevara den?
Påbörjar en bergtäkt ner mot sjöstranden! Detta kommer det att skrivas ytterligare om.
 
Här finns stigar som inte markberetts och försvunnit.
Här finns gränsstenar som enligt skyltning är lagskyddade fornminnen och som man inte behandlar hur som helst.
Vitsipporna blommar vid den alldeles unika...
..."vattenkonsten".
Här finns modernistiska flerbostadshus som fasadrenoverats med lätt hand. Det var en del av vad som hamnade framför kameralinsen på påskaftonen. Såklart jag gillar min "nutida hembygd". Här finns både natur och kultur.
.
.

20 april 2014

Idag, på Påskdagen, flaggar vi för första gången i år.
Farmors bomullsflagga, som legat nerstuvad under vintern, kommer till sin rätt igen. Det blåser svaga och ljumma vårvindar och den vecklar ut sig. Den förgyllda flaggstångsknoppen blänker i vårsolen.

Flaggan användes av farmor på flaggstången i Rundvik, det var innan huset revs för att bereda plats för nya infartsvägen anpassad för timmerbilar. Nu hissas flaggan långt bort därifrån.
Här står hon och planterar blommor. I bakgrunden syns flaggstången där min flagga en gång gick i topp. Minnet lever.
.
.
.

17 april 2014

Hårt & skört

Favorit-äggkoppen är smidd av konstsmed Svenolof Sundberg. Det hårda järnet möter det sköra ägget med så stor finess tycker jag.
Just här syns ett porslinsägg som användes då en höna skulle luras att ruva sina egna ägg för att nya kycklingar skulle kläckas. Det var inte alla hönor som ville bli surhöns. Det här ägget kommer härifrån gården.
 
Svenolof Sundberg har varit lärare till smeden som är verksam här i bygden, jag tycker att det märks. Det är vackra föremål de gör båda två.
 
Påskvädret ska bli soligt och varmt om man får tro meteorologerna. Ut & njut!
.
.
.
.

15 april 2014

Bevare mig väl!

För den som bor i bygden och har möjlighet, för den som är dagledig, uppenbaras ett tillfälle att lära mer om byggnadsvård.
 Gratis - bara din tid och intresse behövs!
.
.
.
.
.