Pådrag

Gammvägen, Kustlandsvägen, har fått sig en genomkörare.

Vi höll till inomhus på övervåningen med byggjobb och så kommer Bit-vargen, barndomens värsta skräckmonster, körande.

I sitt följe hade Bit-vargen/väghyveln en bevattningsbil och en saltbil. Jodå. Fram och tillbaka körde de på alla de sträckor (alltså inte bara Kustlandsvägen) som ingår i den sedan ett år tillbaka ombildade vägsamfälligheten. Så bra tycker ja´.
.
.

Gul*Gulare*Gulast

Jag minns första gången jag såg ett stort gult rapsfält. Det var under en sommarsemester med familjen då jag tagit körkort och rattade oss söderut. Norr om Jönåker uppenbarade det sig på båda sidor av E4, detta gula mot blå himmel i en uppförsbacke. Det var landet som dröp av mjölk och honung :-)

Nu lever jag helt nära sådana här fält och kan njuta ofta. Och detta redan i början av maj, nu överblommat. I den ångermanländska hembyn odlas inga spannmål längre, höet mejas ner och ligger kvar. Tanken på att plantera träd växer.

.

.

Fotbollslegender

I Hörnefors, en bruksort i södra Västerbotten, föddes 1921 en blivande legend som kunde "joxa med trasan".

Gunnar Nordahl har fått en staty i sin födelseorts centrum. Nordahl dog 1995 och sedan år 2000 står han som bronsstaty utförd av konstnär är Urban Engström.

Vill man kan man vila sina trötta ben vid Gunnar Nordahls sida.
Detta är en staty i gruppen naturalistiskt avbildande som till exempel Evert Taube på Järntorget i Gamla Stan och Margaretha Krook vid Dramaten.

Fotbollsspelaren Nacka Skoglund (1929-1975) förärades 1984 med en skulptur på Katarina Bangata i Stockholm som jag gått förbi många gånger. Och låtit mig fascineras av utformningen av Vi ses vid målet av Olle Adrin. Att jämföra dessa skulpturer av de två fotbollslegenderna faller sig naturligt.

 Fotot kommer härifrån där fler fina bilder finns.

 Denna bild kommer härifrån.

 Hela konstverket syns här. Genialt tycker jag.

Nog tycker jag att kommunkontorets byggnad i Hörnefors är nog så sevärd som statyn. Visserligen har jag inte tagit reda på vem som ritat det men det är god och habil arkitektur med gedigna material. Jag förmodar att byggnaden kom till på 1950-talet med tanke på formgivning, materialval samt den historia som Hörnefors har.

Hörnefors kommun gick upp i Umeå kommun 1974. Massafabriken lades ner 1982. Därefter har lokalerna varit företagshotell där bland annat Duni hade tillverkning av pappersservetter, något som då användes flitigt i bygden, så även av min mamma :-)
.
.

Ännu en gång...

...får vi glädja oss åt solarna som slår ut på lägdorna! Snart nog är det över.
Men att 7,9% av rösterna lades på SD i Nordmalings kommun i EU-valet är deprimerande. Obehagligt att så människofientliga värderingar finns här någonstans i närheten. 439 stycken personer röstade på ett främlingsfientligt parti.

Läs om synen på fattiga svenskar för så där 100 år sen. Tänkvärt!
.
.

Kvittrande glad

Än en gång kan jag glädjas åt ladusvalornas kvitter i lagårdsporten, gökens galande i skogsbrynet och storspovens drillande på lägdorna. Dessutom har jag plockat in en bukett häggkvistar från gårdens blommande träd. Det går nog inte att ha det mer njutbart!

Bilden är hämtad härifrån.

.

.

Centralt förfall

Det här har jag svårt för... centralt i byn. Och inte blir det bättre att den här lite ovanliga byggnaden rivs. Den har förresten redan ersatts av byggnaden av standardform och format till höger. Förmodar att ingen som passerar bryr sig. Det har blivit en vana med detta och andra förfallna hus.

"Timmer & masonite beskrivs vådan av att vara kulturhistoriskt intresserad i en liten, liten by i norra Sverige där det mesta av kulturhistoriskt intresse i omgivningarna redan är borta, is gone... "

Som det alltid stått i marginalen sedan bloggen påbörjades. Som det är.
Där borta till vänster finns för resten ett nystartat café. Det måste väl ändå vara positivt!
.
.

Tänk om, tänk att...

Den HÄR tanken gillar jag. Landsändarna har olika mentaliteter. Det är bara så!

Här uppe lever både lador och gamla vägar farligt som jag konstaterat i många inlägg på den här bloggen under åren. Då är åtminstone roligt att läsa att det finns en annan syn på andra gamla lador och gamla vägar även om det är någon annanstans. En en förmåga att uppskatta detta.





.
.

Hedesunda

Lite mer arkitektur av Ralph Erskine så här till 100-årsminnet av hans födelse. Klart man svänger av huvudvägen och tar sig en titt på Skaparbyn.

Radhus i Gyttorp, Luleå shoppingcenter (första shoppingcentret i landet), "Lådan", Myrstuguberget, Ekerö centrum, "Snusdosan" i Kiruna, den egna villan på Ekerö, Nya Bruket i Sandviken och en hel del annat ritat av Erskine har jag besökt. För att inte tala om Universitetsbiblioteket och Allhuset vid Stockholms universitet som jag nästan bodde på under några år.

Jag skulle även vilja se hotell Borgafjäll. Typiskt att jag inte har besökt det enda Erskine-ritade komplexet i Västerbotten, det närmast belägna :-) Väldigt ombyggt har jag förstått, men ändå...  Det är verkligen inte svårt att finna utflyktsmål om man är intresserad av hus, kultur och kulturhistoria!

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, Ralph Erskine, modern arkitektur

Gamla plåtburkar

Förr i tiden, det vill säga då jag var liten, köptes kokmalet kaffe på plåtburkar - 1/2 eller 1 kilos. De tomma plåtburkarna var och är bra att använda till förvaring av allehanda ting. Finns plastlock kvar, som man köpte separat och förde över till nästa burk då den gamla var tom, är det kanske ännu lättare att dra nytta av förvaringsburkarna. Plastlocken var enfärgade i en stark kulör som gult eller grönt.

 

Som sagt - här ryms allehanda ting. Knappar, blixtlås, symaskinsolja... Varumärkena är sådana som Isakssons kaffe, Gevalia, Luxus, Cirkelkaffe...

Men den ovanligaste lösningen tycker jag nog ändå att den tomma surströmmingsburken har fått - en sybehörsburk. Mamma har limmat fast en bit skumgummi på utsidan där nålar stoppas ner. Både synålar och knappnålar och som toppen på samlingen en hattnål. Den måste ha använts för sista gången på 1960-talet.

Den här använder jag fortfarande, skumgummit har ännu inte börjat falla i småbitar. Så varför ändra på ett vinnande koncept som man säger.
.
.

Om att spotta i motvind

"Man ska inte spotta i motvind" är ett uttryck som hörs nu och då här i bygden. Med det menar den som säger det att det är ingen idé att ens försöka. Vad det nu gäller. Det uttrycker vanmakt och underlägsenhet. Ingen idé att försöka ändra på något man anser felaktigt och orättvist. På det här sättet fostras det uppväxande släktet i samma negativa syn på omvärlden. Jag tycker synd om människorna i den bygd jag är sprungen ur.

Det är helt emot min egen övertygelse, att ge upp utan att ha provat, att lägga sig platt för vad det än vara månde - om det är mot den egna övertygelsen. Visst kan man ibland förändra till det bättre inom gränserna för lag och demokrati, om än bara lite. Jag inser att i en bygd med den socioekonomiska bakgrund som jag är född i, är uppfattningen bland många att andra är starkare. "Man ska inte spotta i motvind". Vare sig det är myndigheter, företag, politiker eller egenmäktiga privatpersoner som menar sig ha rätt av något slag. Den lilla människan ska inte ta sig ton mot överheten. Man är en underdog, saknar verktyg att förändra sin situation. Det är där de socioekonomiska skillnaderna visar sig. Och även regionala skillnader hur man gör vid samtal, samråd, blir väldigt tydliga.

Jag menar att så skulle det inte behöva vara här.

Jag har, trots klassresan, fortfarande velat identifiera mig med dem som är svagare i samhället. Alltså med mitt ursprung. Kanske är det därför dubbelt ledsamt då jag märker hur respektlöst och nedlåtande folk i min hemby behandlar sig själva.

 Varför ge upp utan att ha prövat?

Björn Afzelius från 1982. Dansbandsmusik, absolut ja, men texten är något annat än hjärta och smärta, peta in en pinne i brasan och allt vad nu den typen av musik brukar ha för texter.

.
.

Segt som kola

För att göra det här med bergtäktsärendet kort och inte ännu segare än kola tycker jag det är lämpligt att punkta upp händelseförloppet efter det att vi var några personer som lämnade in samrådssynpunkter.

• Jonssons komplettering av ansökan 2010-09-27. Läs här. Observera att Anders Jonsson här väljer att använda samma väg som vindkraftsbolaget använder som tillfart- och utfartsväg: Stridbäcksvägen. Obs även att Anders Jonsson kallar sig för delägare i Vinsjövägen, inte ägare. Inte heller står Rolf J som ägare. Som delägare ska han ha övriga delägares medgivande för att använda vägen. (Det är jag som markerat med rött.)

• Länsstyrelsen beslutade att ge Jonsson täkttillstånd 2010-10-08. Läs här.  Bilagd reviderad exploateringsplan 2010-10-08. Någon på länsstyrelse ser ut att ha reviderat planen samma dag som beslut gavs. Vinsjövägen ingår då inte i täktområdet som inte längre går ner till sjöstranden. (Jag har förtydligat med gröna pilar.)

• Vi begärde anstånd och överklagade beslutet. Vår advokat lämnade in grunderna för vår talan samt skäl för inhibition 2010-12-08. Läs här.

• Tingsrätten/miljödomstolen meddelade 2010-12-17 att länsstyrelsens beslut inte ska gälla tills vidare dvs. inhibition gäller. Länsstyrelsens beslut kan inte träda i kraft ännu. Läs här.

• Anders Jonsson överklagade tingsrättens/MD dom 2011-01-12. Läs här.

• Länsstyrelsen i Västerbotten yttrade sig över tingsrättens/MD dom 2011-01-27.

• Tingsrätten/MD avslog 2011-03-23 vår överklagan och beslutet om inhibition gällde inte längre.

• Vi var fyra privatpersoner och "Föreningen Gabrielsbergets bevarande" som överklagade tingsrättens/MD dom till Svea Hovrätt /miljööverdomstolen 2011-04-29 och begärde prövningstillstånd. Här tog vi inte hjälp av advokat eftersom vi insåg att det inte skulle löna sig, prövningstillstånd skulle inte lämnas oss.

• Svea hovrätt/ MÖD meddelade 2011-06-16 att prövningstillstånd inte lämnas. Läs här.

Då har det har gått ett drygt år efter att Anders Jonsson sökte prövningstillstånd för bergtäkten och en vecka senare, 2011-06-23, invigs den första halvan av Gabrielsbergets vindkraftpark – Gabrielsberget Syd. På berget ovanför täktområdet är då ett kraftverk uppfört. Vindkraftparken stod i sin helhet klar år 2012 med 40 vindkraftverk.

Klickbar bild.

Så här ser Anders Jonssons exploateringsplan för det sökta täktområde ut. De kaftiga röda strecken är nya vägar till vindkraftverk. Ett sådant uppfördes mitt i bild på bergstoppen där strecket slutar, i nära anslutning till täktområdet.

Kanhända är det svårt att spränga när ett vindkraftverk är placerat ovanför en täkt? Inte vet jag. Anders Jonsson har ännu inte påbörjat bergtäkten. Det tillstånd länsstyrelsen i Västerbotten gav gäller till 2030.

 Klickbar bild.

Här är exploateringsplanen som länsstyrelsens tjänsteman reviderat. Obs! att täktområdet inte når Vinsjöns strand och att vägen inte ingår i täktområdet! I beslutet står även att Stridbäcksvägen ska användas.

Där har ni reda uppgifter om vad som hände, varför inget berg sprängdes. Alla förklaringar ni hört från annat håll och som inte samstämmer med källhänvisningar här på bloggen ska ni ifrågasätta. Familjen har tillrättalagd förklaring.

Det finns människor i hembyn som är "arga som bin", milt uttryckt, på oss få personer som vågade "mota Olle i grind". Men någon "ordning på torpet måste det väl ändå vara" tycker vi som gjorde våra röster hörda.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, täktområde, delägare i väg, länsstyrelse, miljödomstol, mark- och miljööverdomstolen

Skrivare

 

Den person som skulle bli mest utsatt för buller bor i grannbyn. Endast 50 meter från hennes bostad skulle uttransport ske på en väg som täktsökande Jonsson inte har rådighet över, Svartsjövägen. Hon har även ett fritidshus vid Svartsjön, en kilometer från planerad bergtäkt. Då jag läste täktansökan var bland det första jag insåg, att hon skulle bli mest utsatt av alla av den planerade täktverksamheten.

Kvinnan var då relativt nybliven änka och utan ork att ta tag i bergtäktsproblematiken. Det fick jag veta då jag ringde henne för att höra hennes inställning. På stående fot erbjöd jag mig att formulera en skrivelse. Det uppskattades och jag fick många uppgifter av henne för att kunna argumentera för hennes sak. I skrivelsen försökte jag formulera mig som om det inte var jag som hållit i pennan. HÄR kan synpunkterna läsas.
* Detta var steg ett.

Det här ville hon inte utsättas för:

”Verksamheten i form av borrning, lastning, krossning och uttransport kommer normalt att bedrivas dagtid mellan 07.00-16.00, Måndag till Söndag, dock vanligtvis bra vardagar. Vid vissa produktionsintensiva perioder kan verksamheten komma att bedrivas dygnet runt veckans alla dagar. Skutknackning sker dock bara mellan 06.00-22.00.

Ansökan gör skillnad på verksamhetsstörningar vid leveranser av material inom vindkraftparken och leveranser mot allmänna vägnätet ned mot byn Lögdeå/Avan. Se vidare avsnitt A.7 där transporterna belyses utförligare. Arbetstider för transporter ut från täkt med leveranser till det allmänna vägnätet i söder avser man begränsa till 06.00-22.00 för att minimera störningarna.

Sprängning kommer normalt att ske vardagar dagtid 07.00-18.00. Under sommarhalvåret då det är ljust en större del av dygnet kan sprängning komma att ske fram till 20.00 vardagar.

Verksamheten i täten kommer till stor del att styras utifrån lokala ombyggnationers behov och kan vara mer intensiv under enstaka år. Dock ligger täkten inom ett område med få motstående intressen, tämligen långt från bostäder.
(…) 
5.7 Transporter
Tranporter inom området och till kund sker med lastbilar, med eller utan släp, samt med dumper inom vindkraftparken.

Anslutningsväg mot täkten kommer att ske på den befintliga gamla skogsbilväg [Vinsjövägen samt Svartsjövägen, min anm.] som leder sydöst från täkten ned mot E4:an. Denna befintliga skogsbilväg ansluter mot allmänna vägnätet i byn mellan Ava och Aspeå enligt nedan.
(…)  
Längs denna väg i slutet mot byn finns närboende till vägen. Alternativa lösningar för utfarter har utretts men ingen bättre lösning än befintligt har kunnat erbjudas. (…) För leveranser inom Vindkraftparken avser man ha dygnetrunttillåtna arbetstider för täktens alla moment, medan för leveranser längs vägen som går genom byn, avser man ha tider enligt nedan. 

Då den årliga produktionen varierar kommer även, av förklarliga skäl, antalet transporter variera. Vid en maximal årlig produktion om 200 000 ton bedöms transporterna som mest bli ca 50 per dygn. Transporter kommer huvudsakligen att sek måndag till fredag kl. 06-22. Dock kan utlastning även komma att ske på lör-, sön-d samt helgdagar kl. 07-22 vid maximal produktion.

Sammanfattningsvis är det Anders Jonssons och täkthandläggare Magnus Hedlunds uppfattning att planerad verksamhet kan bedrivas utan risk för oacceptabel påverkan på människor och miljön.

2010-07-02  Lögdeå
Anders Jonsson”

Hela ansökan finns här.

* Steg två
gällde att förhindra att naturmiljön vid vår bygemensamma sjö förstördes. Sedan många år kalkas Vinsjön regelbundet och en kalkdoserare är placerad i avrinningsbäcken Vinan som utgör en mycket fin öringbiotop med reproduktionsområden för både stationär öring och havsöring. Anders Jonsson hade förlagt täktområdet ända till sjöns strand med Vinsjövägen inkorporerad i täktområdet.

Jag utformade en enkel skrivelse åt en annan person men insåg att jag själv behövde proffshjäp för min egen skrivelse. Det där brevpapperet med en advokatbyrås namn uppe i hörnet är viktig, ni vet... Jag tog kontakt med en advokat i Stockholm och förklarade situationen. Fick veta att för att ev. helt kunna förhindra den här typen av projekt krävs förutom en advokat även en geotekniker, bergsingenjör vilket skulle kosta minst 150 000 kronor i ett sådant här ärende. Men advokatbyrån kunde hjälpa oss att argumentera för att begära inhibition för en tiondel av den summan.

Att förhala, sega på projektet, kan gå vår väg resonerade vi så jag och min man sa ja till den lösningen.

Vad gör man inte för hembygden?   ;-)

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, tillståndsansökan, skrivelse, advokat

Miljöfarlig verksamhet

Den advokat som Rolf med familj kontaktat, Ryrberg, var och är Svevinds advokat och alltså jävig i frågan om Vinsjövägen. Vindkraftbolaget Svevind ville ha möjlighet att köpa billigt bergkross till anläggandet av vägar till vindkraftindustrin. Därför var det lämpligt att Vinsjövägen var i Rolfs ägo, som tillfarts- och utfartsväg.

I ett skriftligt utlåtande från Svevind har man påstått: ”Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och krossning av material för anläggningsarbeten. Alla sten- och krossmassor som kommer att behövas kommer att tas utifrån.”

Det gäller att inte vara godtrogen och tro på allt ett företag skriver.

Vi var många som upprördes över planerna. Jag kontaktade länsstyrelsens handläggare för mer information men fick veta att det var den täktsökande jag skulle kontakta. Slutlig ansökan skulle lämnas in senare framkom också. Det var med nöd och näppe jag fick material sänt till mig från Anders Jonsson trots att samråd innebär dialog, tvåpartssamtal. I juli 2010 sände Jonsson in slutlig ansökan. Jag fick inget meddelande om detta, trots begäran, och höll på missa slutdatum för synpunkter.

Inför slutlig tillståndsansökan annonserades detta i lokalpressen:

Miljöfarlig verksamhet

Ärendebeteckning 551-1331-2010.
Det är möjligt att ta del av och yttra sig över följande:
• Anders Jonssons miljökonsekvensbeskrivning och ansökan
om tillstånd till ny täktverksamhet av berg på fastigheten
████ 2:21 i Nordmalings kommun. Handlingarna i ärendet
finns tillgängliga på kommunkansliet i Nordmaling och Länsstyrelsen.

Ärendebeteckning 551-5156-2010.
Länsstyrelsen Västerbotten, Storgatan 71 B,
901 86 Umeå. Tel 090-10 70 00

Överklagan av beslut eller yttrande över ansökan ska
skickas till Länsstyrelsen och ha kommit in senast den
27 september 2010. Ange ärendebeteckning.


Av alla boende i hembyn var det bara en som engagerade sig i frågan, Ruben. Han, den modigaste person som bor i byn, gick emot "makten" och skrev även han till länsstyrelsen. Denne man vågar stå för sin åsikt och visa den trots att den går stick i stäv med gällande vilja. Det är mycket modigt kan jag berätta. Han har ansatts/mobbats för att säga ifrån. Utfrysningen på småorter är välkänd. Ruben FTW!
.

Här har vi en annan modig man!

Klicka på bilden för att förstora.
 

Nätverket skickade även de ner sina synpunkter till länsstyrelsen men som icke direkt berörda var chanserna små att hänsyn skulle tas till dessa. Men ju fler som samråder, desto bättre.

Utöver dessa två skrivelser lämnades tre ytterligare skrivelser in, två från grannbyn. Den ena framhöll att man inte var emot projektet som sådant men väl användandet av vägarna. Svartsjövägen t ex har inte Anders Jonsson rådighet över. Den andra lämnades in från en kvinna som verkligen skulle komma att bli berörd av projektet och den tredje kom från mig och min man.

Här finns den slutliga ansökan om bergtäkt 2010-07-02 att läsa.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om bergtäkt, vindkraftanläggning, vägbygge, bergkross, naturmiljö

Får jag lov?

Tisdagen den 11 maj 2010, två dagar efter samfällighetens byastämma söndag den 9 maj, lämnade Anders Jonsson, centerpartistisk kommunpolitiker i Nordmaling, in preliminär tillståndsansökan för att öppna en bergtäkt ner mot Vinsjöns strand. Ansökan diariefördes den 12 maj och kungjordes något senare i lokalpressen.

Bilderna är klickbara.

Vinsjön är byns enda sjö och den tillhör alla byns hemmansägare gemensamt, alltså samtliga delägare i samfällighetsföreningen. Även jag. En sträcka av vår gemensamma väg, Vinsjövägen, ingår också i det tänkta planområdet.

I det här skedet förstod jag varför Rolf varit så mån om att Vinsjövägen skulle betraktas som hans, att han tagit kontakt med en advokat och just den advokat som vindkraftsbolaget anlitar!!!

Bergkrosset ska användas till vägbyggen inom vindkraftsområdet på Gabrielsberget men även säljas utanför byn och då transporteras ut via Vinsjövägen.

Sonen Anders Jonsson nämnde absolut ingenting på byastämman om detta stora projekt, där 1 000 000  (1 miljon) ton berg ska sprängas bort. Det hade varit klädsamt att föra fram projektet på stämman, eftersom många delägare var samlade och gemensamt vatten påverkas. Byastyrelsens ledamöter kände till planerna och gick helt i familjens ledband. Anders Jonsson bör ha kunskap om hur samråd ska gå till då han är kommunpolitiker inom Centerpartiet i Nordmaling. Både han och hans mor Vera är politiskt aktiva i kretsstyrelsen för (C).

HÄR finns hela ansökan med bilagor att läsa.
.
.

Äga väg III

Rolf sa på byastämman i maj 2010 ”Jag byggde upp en stuga däruppe (vid Vinsjön, min anm.) 1975, ingen väg gick upp dit, nej det var 1969, och den stugan verkar ha varit en varnagel för många, kanske blev den för fin. Av någon outgrundlig anledning brann den upp för ett par år sen fast den var låst. ”

Låg däri inte en insinuation att vi hemmansägare orsakade branden därför att vi är avundsjuka?! För att hålla oss på mattan? Jag säger inte att det är så men jag funderar över vad som menades. Vägen som gick dit upp fanns men var ej avsedd för motorfordon.

Därpå berättade Rolf hur det gick till då han genom handskakning kommit överens med vissa hemmansägare om att han skulle få ”ta hand om” vägen till Vinsjön. Han avverkade träd för att bredda vägen och gjorde den körbar för motorfordon. Hemmansägarna vars mark vägen går över fick betalt för träden. Cirka 150 meter ny väg byggdes för att nå grannbyns skogsbilväg för att via den ta sig ner till allmän väg. Av de14 hemmansägare han bör ha skakat hand med är 10 döda idag. Totalt finns 40 hemmansägare.

Ett antal handslag och vägen skulle vara hans? Numera har han överlåtit sitt hemman på sonen – vems är då vägen? Av dem som han tog i hand är de flesta avlidna - är det deras efterträdare på hemmanen som är att betrakta som överlåtare? Han har själv överlåtit sitt hemman på sonen. Vem av dem ”äger” Vinsjövägen? Frågan som uppstår är alltså – innebär handslag utan skriftligt kontrakt och utan lantmäteriförrättning att överenskommelsen är giltig. Och evig? Protesterna var många när Rolf annekterade vägen för länge sedan har jag förstått, men det var bara vid köksborden man vågade ha en åsikt i frågan.

Vägen är gemensamägd av samtliga hemmansägare i byn men endast 14 av 40 kontaktades. Det var en fråga för byalaget (som man sa då). Byn var då delägarförvaltad och varje medlem måste godkänna ett beslut för att det skulle vara giltigt. Men det vet och visste man inte om i min by. Jovisst, jag vet att det kan tyckas krångligt men lagstiftningen är utverkad för att rättvisa ska erhållas. Själv tycker jag lagstiftningen är intressant, jag var tvungen att tränga in i den som nybliven hemmansägare för att förstå vad som hänt och vad som gäller.

Rolf har tagit ut avgift då hemmansägarna avverkat sin egen skog och fört ut den via Vinsjövägen. Han har fått ersättning av kommunen då man använt vägen för att placera ut en kalkstation i bäcken. I samband med det bekostade kommunen också en ny bro.

Rolf satte upp en bom för vägen uppe vid bäcken där ”hans” Vinsjöväg begynte. Ingen i byn kunde köra vägen. Så småningom togs den bort. När och varför vet inte jag. Istället sattes en vägbom upp i grannbyn nära allmänna vägen Riks13 där Svartsjövägen börjar, vilket fortfarande innebar att det inte varit möjligt för oss hemmansägare att köra Vinsjövägen med motorfordon.

Första gången jag körde in på Svartsjövägen (grannbyns väg) och därefter vek av på Vinsjövägen var 2005 när vindkraftsprojektet påbörjats och miljödomstolen höll syn på plats. 2002 öppnades vägbommen varaktigt för att vindkraftsprojektörer och vindkraftsbolag skulle kunna röra sig fritt upp till Gabrielsberget.

Klicka för större bild.

Vägar samt plats för bergtäkt markerad vid sjön. Längst ner till höger ligger grannbyn.

Efter Rolfs redogörelse passade han på att i flera minuter skälla ut mej efter noter, jag som vågat ifrågasätta vem som ägde vägen. Därpå läste byns polis och tillika bysamfällighetens ordförande, Erixon, upp en skrivelse. Rolf hade anlitat en advokat då han ville få byborna att tro att Vinsjövägen var hans. Observera att Rolf läste inte upp skrivelsen själv, det är viktigt i sammanhanget, då han förmodligen inte ville inte anses som paragrafryttare och närig. Så här löd skrivelsen som styrelsen stod bakom (5 personer varav Anders Jonsson är en av suppleanterna) och som Erixon läste upp:

”Den nya vägen kan inte betraktas som en samfällighetsväg då den inte sammanfaller i sin hela sin sträckning med den gamla.

Den nya vägen har inte heller bekostats av samfälligheten utan av en privat markägare.

Vidare har underhållet av den nya vägen också bekostats av den som låtit bygga densamma.

Nils Ryrberg”

Ingen medlem i samfällighetsföreningen fick någonsin se skrivelsen, trots begäran om detta. Beslutsunderlag behövs inte, inte heller fanns det med på dagordningen att omröstning skulle ske. Vägen är bruten i samråd (?) och samförstånd med övriga hemmansägare säger ordf. Erixon och menade därefter att vi skulle rösta om vem som äger vägen! Ingen kunde, ville, vågade ifrågasätta Rolf Jonzons utsaga att vägen var hans. Alltså röstade alla utom jag och maken för att vägen var Rolfs. Att rösta om vägägande är inget jag rekommenderar andra föreningar, kontakta Lantmäteriet istället så blir det rätt!

I min hemby tror nog de flesta att det en advokat skriver är sanningen. Advokaten är densamme som betjänat vindkraftsföretaget Svevind och här handlar det om jäv. Några dagar senare förstod jag sammanhanget och det berättar jag snart om i kommande inlägg.

Byastämman avslutades som brukligt med kaffe.
Jag hamnade vid ett bord där hemmansägaren G. ôppe Myra med fru satt. Efter en stunds prat sa jag:
- ”Jag tror hemmansägarna skulle rösta ja till att en bomb släpps över byn om Rolf föreslår detta.”
- ”Jag skulle i alla fall fråga varför!” svarade G.

Nu undrar jag - ska jag bli glad över det svaret? För att åtminstone en reaktion, ett ifrågasättande, skulle bli följden ifall ett vansinnigt förslag kom upp. Eller ska jag bli ledsen för att man troligen skulle rösta ja efter att ha ställt frågan ”varför”, kanske utan att få ett svar. Jag funderar än på det! G. är en person som ställer upp och arbetar politiskt (senast i kyrkovalet). Någon fråga om varför en miljon ton berg skulle sprängas i luften ställde han aldrig när det uppdagades vara planlagt. Och jag hade ingen aning om att så var planerat att ske.
.
.

Äga väg II

Under de tre dagarna miljödomstolens förhandling om vindkraftprojektet på Gabrielsberget i Västerbotten pågick i Rundviksgården i augusti 2005, försökte domstolens ledamöter ta reda på om samråd skett med privatpersoner och föreningar i området. Vägföreningar, jaktlag osv.

En av de frågor som domaren ställde gällde ägandeförhållandena kring Vinsjövägen. Då reste sig Anders Jonsson (kommunpolitiker i Nordmaling för Centerpartiet) och sa ungefär så här: He ä pappas väg. He är han som ha grusat den. Till saken hör att Anders Jonsson tog över hemmanet 2001 men menade här att det var hans far Rolf som ägde vägen (trots detta). Jag minns inte vad jag sade - om jag över huvud taget sade något – eftersom  jag blev oerhört överraskad att en bybo kunde påstå att en bygemensam väg är privat. Vägen tillhör byns hemmansägare sedan laga skiftet. Men så här kan det gå till i vilda Västerbotten - grusa en väg och den är din! Kontakt med lantmäteriet är en onödig procedur.

Då inga regler och normer finns i ett samhälle, en by, en social gemenskap, då kunskap saknas eller rädsla finns bland medlemmarna, går det lätt över styr. I min lilla hemby är det så. Kanske är det så på alla små orter men jag har inte erfarenhet av någon annan by, bara städer med en annan kunskap i sådana här frågor.

På latin grus grus

Äga väg I - här skriver jag om ett annat vägavsnitt som Rolf sade sig äga. Inte för inte kallas han "Kungen av A." av människor utanför byn har jag fått veta på senare tid.
.
.

Vinsjön än en gång

Här kommer samma inlägg som en gång för länge sedan. Jag tänker i några inlägg skriva om händelser vid vatten. Hur en bergtäkt planerats här längs hela stranden till vänster i bild.

Byns enda sjö heter Vinsjön och ägs av byns hemmansägare gemensamt. Den ligger upp mot fjället (som vi säger här), är alltså högt belägen. Vinsjön har fått sitt namn av tjäderns läte. Här i skogarna finns mycken skogsfågel. Den långsträckta Vinsjön har varit ett utflyktsmål för byborna. Kärrvägen hit upp, Vinsjövägen,  finns med på laga skifteskartan från 1860-talet, en väg som samtliga byns hemmansägare är delaktiga i och som fortsatte upp till fäbodallmänningen.

På 1960-talet planterande hemmansägarna in regnbågsforell här men resultatet lät vänta på sig. Minns hur ett antal starka män gav sig iväg nerifrån byn bärande på ett stort kar fyllt med yngel och vatten som skvimpade över. Sedan 1990-talet har kommunen en kalkstation placerad strax nedanför sjöns utlopp i Vinbäcken eller Vinan. Allt för att försurningen ska motverkas. För fem år sedan provfiskade Harry här.

På bilderna från 40-talet syns min morfar Manfred, mina blivande föräldrar och pappas kompis på utflykt hit upp.

Här har man också badat trots det kalla vattnet. Jag fick för några år sedan en livfull beskrivning av Ingrid Ö om hur kallt men trevligt detta kunde vara.

Här syns tre skidåkare på Vinsjöns snöklädda is före snöskotrarnas tid. Nerför gick det i ett huj.
För ett par decennier sedan grusades vägen av R. Han tog kontakt med de hemmansägare vilkas mark vägen passerade. Eftersom vägen är gemensam för alla hemmansägare måste en sådan fråga diskuterats i byalaget. Inga dokument eller protokoll visar dock på att detta gjordes.

Nu påstås att vägen är privatägd. När blev den det, hur i all världen gick det till utan inblandning av Lantmäteriet? Någon vägförening har aldrig funnits där denna väg förvaltas, den ingår i hemmansägarnas samfällda egendom, i den nuvarande bysamfälligheten. Men det ska man veta, att i den här byn är allt möjligt numera, här kan svalor simma och älgar flyga. Jajamen ;-)

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om sjö, laga skifte, vem äger en väg?, bygemensam väg, bysamfällighet, byalag

Utan titel

Jag som älskar plöjd åkermark och synlig jord trivs med den här utblicken. Och på åkerholmar och i bryn blommar slånbärsbuskarna. Titta längst bak till vänster - så vita är de då de är direkt solbelysta. Kompisen bonden, i vars gårdsbutik vi handlar, har sått och det står inte på förrän säden böljar fram och åter i vinden. På annat håll blommar rapsfältet redan.

Maskrosornas tid är här, de gula glädjespridarna i den betade hagen slåss med slånblommorna om uppmärksamheten.

Våren är ljuvlig
de tiotusen tingen gläds åt
    sin lott
Men i fåglarnas glada kvitter
    genljuder insekternas
    skrämda rop

    Lo Fu
    f. 1928
    ur ”Nio röster från Taiwan.
    Modern kinesisk poesi”

.
.

Mäh...

Fick ett brev i tisdags med handskriven adress.
Det var från sekreteraren i samfälligheten för skogsbilvägen.
Ett justerat protokoll från årsmötet fanns däri.
Från årsmötet jag inte bevistade.
I protokollet stod att detta skulle skickas till samtliga medlemmar efter justering.
Det har aldrig hänt förr.
Det artar sig.
Med styrelsens kontakt med medlemmarna.
Med informationen.
Mäh, halleluja.

Nog hade det varit enklare det vore att skicka ut med mejl till de som har dator och mejladress. Men jag älskar brev med handskrivna adresser, de är på utdöende. Det känns exklusivt.

Men som sagt - det här är första gången sedan jag blev hemmansägare som protokoll skickats ut, ja i hela vägsamfällighetens varande vill jag bestämt tro. Det är jättebra. Amen!

.
.

"Rött torp på landet"

Tog en cykeltur i omgivningarna en kväll härom veckan och kom förbi bland annat det här välbevarade nationalromantiska huset. Eftersom solen stod i rätt läge jag passade på att fotografera. Tankarna virvlar då jag ska skriva något om det vackra huset.

Tvåkupigt lertegel på taket
Röd slamfärg, troligen Falu rödfärg.
De ursprungliga korspostfönstren av trä finns kvar.
Vita snickeridetaljer
Pardörr målad i avvikande traditionell kulör - kromoxidgrönt
Stuprör med skarpa vinklar - fint plåtslageri
Murad skorsten med beslag av järnplåt
Träbro eller som man säger här: trätrappa
Grund av natursten
Grusad uppfart är vanligt här men inte längre norrut.

Morfars hus som nu är mitt ska också bli slamfärgat rött igen i framtiden. Nu är det målat med röd alkydoljefärg. En färg som suttit sedan 1992 och fortfarande inte är överspelad. Men det är slamfärg med den sidenmatta ytan jag längtar tillbaka till. Mellan 1913 och början av 30-talet var fasaderna grånat trä och på taket låg grå spån. Lika vackert vore nog det men svårare att praktiskt genomföra då jag vill ha kvar lerteglet på taket som lades dit 1948. Under det ligger morfars spåntak kvar som utomordentligt gott tätskikt.

Här i min sydligare belägna kommun finns fler hus målade med röd slamfärg än vad som finns i min gamla hembygd kan jag se. Det har så klart flera förklaringar och beror på olika kulturtänk och på avsevärd skillnad i närheten till huvudstaden kan jag tro. "Torp", som alla röda hus felaktigt kallas här, är bra säljobjekt till storstadsbor som vill flytta ut på landsbygden eller skaffa ett fritidshus.

Apropå det har jag bara hört en enda person hemmavid säga "torp" om sin familjs fritidshus på "landet" utanför Ö-vik. Hen var i övre tonåren och föräldrarna har båda akademisk bakgrund. Jag förmodar att uttrycket sprider sig sakta men säkert norrut med tiden men fortfarande betraktar den äldre generationen norrländska landsbygdsbor ett torp som fattigt och kan inte förknippa begreppet med en lantlivsidyll som man gör i södra delen av landet. Läs LRF Medias tidskrift Lantlif och ni ser hur ytterst romantiserat och vitt (både färgsättningsmässigt men främst i meningen stort, brett) torpbegreppet är.

Själv gör jag skillnad på ett torp, en lantbrukets mangårdsbyggnad eller bondgård. En torpare arrenderade sin mark, en bonde var självägande. De har helt olika innebörd men kommer att falla i glömska bland den breda allmänheten kan jag tro. Det är därför jag i bloggen beskriver mig som hemmansägare - trots att huset morfar timrade är litet så hör mark och skog till som gör mig till ägare av ett hemman. Ett hemman som man tidigare kunde livnära sig på. Att jag använder begreppet hör till mitt intresse för kulturhistoria, annars skulle jag nog bara nyttja begreppet fastighetsägare. Ser fler bloggare som börjat använda ordet hemmansägare, liksom jag utflyttade norrlänningar som är förstagenerationsakademiker.

Tror ni det finns något byggnadsminnesförklarat torp här i landet???

.
.