Kulturbehov

En utflykt till kulturlandskapet ger perspektiv. Perspektiv över landskapet eftersom forngravarna ligger högst uppe på en rullstensås, samt perspektiv på historien och därmed mig själv.

Här finns omkring 200 gravar, de flesta från järnåldern och några ännu äldre bronsåldersgravar. Den här hövdingen är återuppstånden, haha...

En blaffa ger besked om att här betar kreatur. Gräset är kort och området har en flora naturligt anpassad till torka.

Där skådas de som håller landskapet i skick. Tre tjurkalvar.

De kesar och gör sig till. Haha, så söta de är!

Hur vackert är det inte då nutid och dåtid kopplas ihop. En kort utflykt i grönskan räcker gott som avbrott i sysslorna hemmavid för att man ska känna att det är semester.

Kultur, här i form av fornminnen och djur, är vad jag blir glad av.
.
.

Saknad

Hushållets loggbok 195X

28 okt.

Silja och Krabba är nu i slakteribilen som står vid Larssons.
Hur många bittra avsked ska man få uppleva. Silja och jag som
har kämpat ilag så länge, nu är hon borta för alltid. - Må dessa
avsked lära mig vara god och snäll med de djur jag har och får
att vårda. Det syns ju så väl hur mycket de uppskattar ömhet och omtanke.

Stjärna och Kurre, de två är dock de två som tydligast kommer att
följa mig i minnet genom livet. Lille Kurre han mötte "mörkerdöden"
natten till den 15 aug. i sommar. Han har lämnat outplånliga minnen efter
sig. "Kurrekös" va du var god. S. lille lekkamrat. Nu ligger du vid
sommarhagen (...) och din stig här på radden är det ingen som trampar.
Och trumman över avloppet och dikesrenen med kärrviolerna ska inte möta
dig till våren, - men matte om hon lever kommer att sakna dig oändligt mycke.
Vårat trevligaste husdjur. Tack för att du har funnits till! Världen blir
ljus genom att det finns ting som - nu försvinner slakteribilen, nä han far
till Lindgrens.
Det är en grann dag.

Alla dessa avsked. Känslosamma kan de vara. Katten Kurre hörde jag mycket om, men minns honom inte. Så här var det: morfars katt hade fått ungar. Pappa skulle ha ihjäl dem som man gjorde på bondgårdar. Plötsligt hör mamma en slags joller utifrån och tittar ut genom köksfönstret - där ligger pappa på mage och leker med en kattunge. Kurre blev kvar tills han blev överkörd av en bil på Riks13 mellan morfars hus och sommarboendet i stugan i sommarhagen, ôppe hägna. Jag förmodar att jag någon gång blev klöst av Kurre och då fick han benämningen "Kurrekös" på barnspråk :-) Kossan Silja antar jag var en ko som slängde med svansen och trampade när hon blev mjölkad. Det var något som inte uppskattades av mamma. Det är förmodligen därför skriver hon att de "kämpat ilag".

Radden (raning, röjdning, röjning), en benämning som knappast används numera, är den öppna ytan mellan bäcken och skogen västerut som sträcker sig i nord-sydlig riktning från byns första bosättning på Knösen. Det är tvärs över den samlade åkermarken som Riks13 anlades 1942 som en spikrak AK-väg. Den sträckan genom byn upphörde som viktigaste transportled längs Norrlandskusten då Europaväg 4 invigdes 1962. Även radden torde upphöra som öppen yta i framtiden då den inte behövs som producent av mat till kreatur eller människor. Så förändras landskapet sakta men säkert.

Kanske är den lilla suddiga kattungen på bilden Kurre med sin kattmamma.
När jag tittar där bortom ser jag ett vackert glest staket som hörde till grannen men där den fina västerbottensgården med glasveranda är riven då bilden togs. Ännu ett fint hus jag aldrig hann se.
.
.

Upptaget

LÄMNA FÖRETRÄDE

Mycket ofta, nu för tiden
finner jag mig ligga
liknande en S-kurva
i min säng om natten
denna mycket obekväma
ställning
beror enbart på den
svarta katten
allt som oftast stör den
friden
som om den vore
innehavare av bädden
och inte enbart lapar
grädden
som vore jag en främling
just anländ hit
och sökt logi
i brist på all slags sympati
jag befinner mig strax i
beråd
ska jag få dela sängplats
med Ers Nåd - den svarta
katten?

Maj-Lis Dolk, Ånimskog,
klipp ur DN 16/3 2015

Egenodlat

Det känns fint att kunna skörda egen vitlök och fläta ihop för kommande användning. Senare blir det till att skörda palsternackor, rödbetor. Just nu olika salladssorter och kryddor. Rädisorna var förvuxna efter semestern, likaså salladssorterna inklusive ruccolan. De har såtts på nytt.

Sockerärtor, som är en av mina favoriter, fungerar inte att lämna över semestern så några sådana blev aldrig sådda. Grönkål och kålrot fick också de stå över i år. Det lättaste av lätta att odla, squash, kom i jorden sent pga den kalla våren. Plantorna har ännu bara blommor, inga frukter, vilket är sent.

Men sommarblommor har redan ordnats i bukett. Hur lyxigt känns det inte att gå ut och plocka in ett fång av egen skörd för att ordna i vas/-er. Så ter sig min andra tillvaro.

En alldeles egen vitlöksfläta som skördades före semestern.

.
.

Överloppskunskap?

Det är ett föremål som mormor använde innan dessa att bottenvåningen renoverades 1948. Grejen har alltså varit sparad allt sedan dess. Otroligt kan jag tycka. Det har varit instucket mellan ett par stockvarv i ett uthus.

 

Totallängden är cirka 35 centimeter, det handkarvade träskaftet är 25 cm. Kan någon gissa vad föremålet har använts till? 

Detta är en reservdel som inte är så förstörd. Nä, inte är funktionen självklar om man inte känner till vad som gjordes i ett bondkök var och varannan sommar eller har läst etnologi.
En tiotusenkronorsfråga  men alls inget onödigt vetande om man vill förstå sin historiska bakgrund ;-)

.

.

Välkomnande öppenhet

Grundsunda Hembygdsförening

Bli medlem och stöd din hembygdsförening, Grundsunda Hembygdsförening.
Genom att bli medlem så erhåller Du årligen minst två nr. av vår medlemstidning ”Grundsunda Skorven” med många intressanta artiklar och bilder från vår bygd, dessutom stödjer Du föreningens arbete med att bevara, utveckla och visa vårt kulturarv.
Bor Du inom Grundsunda kommundel, enskild 100 kr., par 150 kr. / år.
Bor Du utanför Grundsunda, enskild 150 kr., par 200 kr. / år. (50 kr. i porto)

(...)

Jag tycker mycket om ideella föreningar som öppnar sig utåt, visar upp sin verksamhet och annonserar om den på annat sätt än en lapp på lokala anslagstavlan. I det fallet är Grundsunda hembygdsförening så mycket mer ett föredöme än bygdegårdsföreningen här i bygden eller för den delen hembygdsföreningen i kommunens huvudort/tätort. Trots att det endast är ett par mils avstånd är mentaliteten väsensskild. Heja Grundsunda Hembygdsförening säger jag. En medlemstidning ges dessutom ut, precis som hembygdsföreningen i mitt sydligare permanentboende.

Det enda som kommer från bygdegårdsföreningen här i byn är en årlig inbetalningstalong tillsammans med årets program. Det anländer i postlådan då halva året gått och halva verksamhetsårets programpunkter genomförts. Att man inte vill ha "ambassadörer" utanför närområdet står klart. Efter kontakt med bygdegårdsföreningens ordförande för några år sedan fick jag veta att en hemsida skulle läggas upp under riksorganisationen. Pyttsan - under fliken "Nyheter" där finns förra årets program. Ridå! Uppdateringar saknas.

Men rätt ska vara rätt. Eftersom jag för närvarande befinner mig i byn kunde jag dock läsa på anslagstavlan om programpunkten som i onsdagskväll gick av stapeln. En trevlig kväll vid fäboden gick av stapeln. Direkt därefter hann jag med en sträcka på "Formstråket", typ konstrunda, som pågick i kommunen mellan 18-22 samma kväll. Humlebäck, Pjöller design och Öre gårdsbageri besöktes. Det var härligt mycket folk i farten.

1853 lämnade de södra byarna Ava, Rönnholm och Öresund Grundsunda socken och fördes över till N-lings socken. Min farmorsmorfar Jacob från Rönnholm konfirmerades i Grundsunda kyrka före avskiljandet och bodde under tiden han "gick och läste" i en av de små timmerstugorna som står kvar på Grundsundavallen.

Ytterligare en Grundsundakänning finns på ett stort föremål för hushållsändamål i min ägo. Där finns många karvade initialer samt en inskription med ett namn på en kvinna från Grundsunda. Vid tillfälle ska jag gå igenom och dokumentera samtliga inskriptioner - karvade, skrivna med blyerts eller skrivna med rödkrita. Sämre tidsfördriv kan man ha :-)
.
.

Jordigt landskap

Något av Ångermanlands vackra böljande landskap anas. Det är juli månads mitt i Ledusjö.

Stora ytor med öppen jord syns. Är det gammlägden som ska föryngras? Undrar hur landskapet här ser ut om femtio år... Helt eljest än idag kan man tro.
.
.

Masurbjörk

På Nyåkers kyrkogård står en gammal björk med en annorlunda form. Den har en vril en bit upp på stammen. Kyrkogården i sig är liten och fint hållen. Där finns inte så många gravstenar med titlar från järnvägens män vilket förvånade mig litegrann.

Och vrilen har hängande skägglav runt om. Det är fantastiskt att björken har fått stå kvar till idag. När den en gång i framtiden tas ner kan det där bli fantastiska slöjdskapelser av masurträ.
.
.

Varde ljus

Snygg va...
En kronströmbrytare av vipptyp. Installerad 1950. Den sitter infälld i en vägg klädd med masonite som rollats med ljus målarfärg. En vanlig väggbehandling i kök på den tiden. Rollern var ny som redskap och målningen gick snabbt. Exakt vilken färgtyp som använts vet jag inte men säkerligen inte en traditionell typ utan något nytt som tagits fram under efterkrigstiden.

Den ena vippknappen är till för att tända lysröret i taket, den andra för att tända globen av vitt glas på murstocken/väggen ovanför den elektriska spisen. Fläkt fanns inte utan imkanalen bredvid glasgloben användes för att få ventilation. Så var det då. Så är det fortfarande.
.
.

Den där Dardel

Indianflicka av Nils von Dardel. Hur många sådana här reproduktioner har inte suttit på väggar i svenska hem... Här i kvällsljus som blänker i det ojämna glaset.

.

.

Golv till höladan

Höladan, ängsladan, vid sommarstugan ôppe hägna har fått ett brädgolv. Sedan den flyttades hit har här endast varit jordgolv vilket inte är passande för en lada som det förvaras hö i.

Höladan är en mellanskottslada från 1878, enkelt timrad av rundtimmer utan noggrann passning mellan stockarna, precis vad som krävdes för ventilationens skull och för att snabbt och utan extravaganser timra den. Innan höladan kom hit stod sommarlagår´n på samma plats.

Golvbrädor som blev över från lagårdsporten återanvändes, enbart en ny bräda behövdes utnyttjas ur förrådet med sågade dito. Trästegar får också vila där.

Här, där timringen är "grest", är det god ventilation vilket är bra för höet.

Tänk att vi fick till det trots att vi är slowstarters och trots att det inte var ett direkt planerat sommarjobb. "Slåttannan" gick väldigt bra i år också - inget regn prognoserna till trots.
.
.

Långskylt och trycke

Ni ser en ytterdörr med ett trycke och långskylt av hamrad plåt. En inoljning av beslagen vore inte fel.
Nyckeln till tillhållarlåset kommer från Låsbolaget i Eskilstuna.
Dörren är klädd med karosseripanel som under hand har målats med linoljefärg.

Dörrtrycket är av vanlig modell från den nationalromantiska epoken under tidigt 1900-tal. Det är tillverkat av gjutjärn med »hamrad« yta. Gjutjärnstrycken finns i flera varianter från den här tiden. Modellen var vanligast på ytterdörrar och förekom in på 1950-talet, även på innerdörrar. Till trycket finns en nyckelskylt, så kallad långskylt, i samma stil, av pressad plåt med »hamrad« yta.

Linoleum- och korkmattor

Nu håller den gamla typen av mönstrade linoleummattor äntligen kommit i ropet. Längre tillbaka benämndes de korkmattor och brukade fernissas i motsats till senare bonvaxning eller polishing av linoleummattor som de senare benämndes. Ännu finns miljöer kvar med dessa vackert mönstrade och miljövänliga golvmaterial. Men förväxla dem inte med plastmattor som kom på 1960-talet och blev en stor produkt på 1970-talet. Läs om moderna golvmaterial.

Bild från internet. Här är en gammal korkmatta kompletterad med en nytryckt. Trevligt.
De nytryckta finns i fem olika mönster och har bredden ca 65 cm jämfört med de 2 meter som är och var normalt för kork/linoleummattor.

Mina funderar för närvarande handlar om vad en gammal borttagen korkmatta ska bli ersatt med. Mattan byttes ut under 70-talets början till en då så populär heltäckningsmatta. Det är det sista rum som återstår att göra vid på övervåningen. Med tanke på mönstret på korkmattan, som finns kvar i angränsande garderob, var den av äldre årgång redan då rummet inreddes 1950.

De senaste åren har jag byggt upp ett lager rullar med gamla korkmattor men ingen av mönstren finns i tillräckligt många kvadratmetrar.

På övervåningen  från 1950 finns trägolv av klarfernissade jämnbreda granbrädor och linoleummattor med mönstret Jaspé samt en geometriskt mönstrad borttagen dito. Allt finns alltså kvar utom den sistnämnda. Och jag funderar och undersöker vilken lösning som blir lämpligast där den en gång låg.
.
.

På litteraturlistan i sommar

* Söner av ett folk. Sista delen i trilogin "Här under Polstjärnan" av Väinö Linna (1962) håller jag på att avsluta. Del 1, Högt bland Saarijärvis moar, läste jag för länge sedan. Del 2 Upp trälar i år.

* Det förlorade barnet. Fjärde och sista delen (2017) av Elena Ferrantes Neapelsvit.

* Swede Hollow av Ola Larsmo (2016). En roman om svenska emigranter i ett slumområde i Minnesota, ett porträtt av svenska invandrare i den nya världen en gång i tiden.

 Tänk den sommar jag kan ligga i hängmattan och bara läsa och sippa iste :-)
.
.

Skogskovall

Lieslåttern vid sommarstugan utfördes igår, tisdag. En eftermiddag med två timmars lunch tog det för två personer med liar att slå gräset. Vilken idioti tänker säkert flera som ser oss slå. Gräset ligger där det föll och ska sen vändas minst två gånger i strängar för att torka. Blir det regn tar det så klart längre tid. Eftersom höet inte ska användas som kreatursfoder är det inte lika viktigt att det torkar snabbt, i annat fall hade det varit gott för kvalitén att hässja det.

I år är blomningen lite senare för de flesta örter och ängsblommor, det kan vara därför som jag hittade nya arter som jag inte sett förr där uppe i hagen, "hägna". Kan det vara så att idogt arbete har gett resultat i än mer varierad flora?

Skogskovallen kommer dock år efter år. Varje gång jag ser dem tänker jag på den tid korna släpptes på skogen. Kossor lär vara väldigt förtjust i just den växten, enligt mamma, vilket även hörs på namnet.

För övrigt sprider sig här i byn en flora som trivs i ohävdad mark. Det är inte ett landskap som för en landskapsälskande besökare är vackert att cruisa genom. För Västerbottens del måste man norr om Umeå för att uppleva ett sådant hävdat jordbrukslandskap.
.
.

Gamla trägolv och skräddarsydda kläder

Det jag insett är att när byggnader i min del av "Norrland" överges och får förfalla är trägolven det som anses bevaransvärt. Har varit in i flera ödehus här ikring där golvbrädorna är borta. Och annonserar om att få köpa gamla golvtiljor förekommer.

Jag tycker det är underligt att hus må förfalla, fönster förstöras, gammalt fönsterglas krossas, spegeldörrar och  pardörrar gå till förgängelse. Golvbrädorna är det som verkligen anses värdefullt. Hur kommer det sig?

Bild lånad från nätet.

Idag, liksom förr i tiden, är det lätt att följa med i modetrender. I hela vårt land, ja västvärlden, finns likartade ideal för kläder, frisyrer, makeuper.

Då, när skrädderi var enda sättet att få nya kläder, var det mönstertidningar som spred modet och sömmerskan eller skräddarens sak att hålla reda på vad som gällde och visa upp modeteckningar för beställaren. Idag sker våra uppdateringar av konfektionsindustrins senaste trender via tidskrifter, tv, bloggar och besök hos konfektionsindustrins säljställen och modevisningar. På liknande sätt är det lätt att hålla sig uppdaterad då det gäller frisyrer. Det är enkelt att hålla sig up-to-date och för många väldigt viktigt.

Men varför har inte det här med husmode spridit sig mera. Visst, det pågår en stilla förändring till det bättre men mest i vissa delar av landet och mest i en viss grupp/klass av medborgare. Då hus renoveras lägger man ofta ner mängder med pengar men varför inte då ta reda på vad som passar till den typ av byggnad som man bebor. Trots att det numera faktiskt är möjligt att köpa material och tillbehör som passar till det gamla hus man köpt. Själv har jag inte kommit till fasaderna på morfars hus, det får ta sin tid.

Många tycker att det är viktigare att hålla sig ajour med det man för med sig och visar upp (kläder, utseende) än det som visar vem man är genom en vacker och välhållen byggnad.

Vintagekläder är stort, antika föremål betingar höga priser men välbevarade gamla hus värderas lågt och förvanskas utan eftertanke till något annat än de vackra byggnader de en gång var. Byggnaders stilhistoria och materialval är mode det också.

***

Ett försök att visa på vad byggnadsvård innebär görs nu av Sveriges Radio. Programledare är Ulla Skoog och programmet, som går under sommaren 2017 och även kan lyssnas på som podradio, heter HUSESYN.

"Husesyn" kan lyssnas på i Sveriges Radio P1 fredagar klockan 15.30 med repris lördagar 10.03.

Här finns programmets Instagramkonto.

.
.

Myggtjällsväv

Så har jag då köpt myggtjällsväv till gardiner. Detta har jag tänkt länge nog nu men det har inte varit lätt att finna denna halvlinneväv.

 För mig är detta en fin inramning av sommaren, en klassisk gardin.
.
.

Då var det 1864

Ur  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige

N-ling. 

Konsistorielt pastorat 
af 2:dra klassen (sedan 1820), hörande 
till Ångermanlands nordöstra kontrakt, 
af Hernösands stift), utgöres af en soc- 
ken Nordmaling, som före 1810 hörde 
till Norra Ångermanland, men från den 
tiden, i så väl borgerligt som kyrkligt 
hänseende, till Westerbottens läns^ l:sta 
fögderi; socknen bibehåller dock Ånger- 
manlands indelning i seland och delta- 
ger med det i skjuts, väghållning och 
båtsmanshåll m. m. Arealen är 10,460 
qvadr.-mil, hvaraf 0,649 äro vatten. Från 
hafvet inskjuter en ansenlig vik, Nord- 
maling s- fjärden kallad. Aspån är ett 
mindre vattendrag, som faller i Deger- 
fjärden. Den vid Hafssjön belägna delen 
af socknen har en jemn och slät mark, 
bestående till en stor del af sandmoar 
och mossar. En å 2 mil från hafvet 
och längre upp åt landet börjar den bli 
mer bergaktig och ojemn. Rådande jord- 
månen är sand, dock finnes på sina 
ställen lera, äfvensom myrjord. Till följd 
af en myckenhet myrar förstöres ofta 
säden af frostnätter. Nedra delen af 
socknen, 1 ä 2 mil nära hafvet, är den, 
som egentligen är bebodd, men den öfra 
delen, som gränsar till lappmarken, samt 
sträcker sig 4 a 5 mil i längd, består 
till största delen af vildmark. Närings- 
medlen äro många i denna socken; ty 
utom de vanliga, åkerbruk, boskapssköt- 
sel, fiske, djur- och fågelfänge, idkas här 
brädsågning, skäljagt, tjärubränning, kol- 
ning och fartygs byggande ; äfven någon 
sjöfart idkas. Öre, Le och Lögde elfvar 
genomskära socknen och hafva efter sina 
ådalar gifvit läge för flera der anlagda 
byar. Åtskilliga hafsvikar och sund med 
många holmar pryda denna sockens skär- 
gård, som för flera näs af landet gör 
öfver 6 mil med sina bugter. Af skepps- 
hamnar skall Skurun vara den bästa; 
men den uppgrundas årligen af hafssand. 
Här utvisas flerstädes förut allmänna, 
men nu obrukbara skepps- och båtleder, 
samt höga hällar, hvilka vittna om jord- 
vallens höjning. Vid Notholmen finnes 
en kusthamn 2 ä 3 famnar djup, med 
lastbrygga och utrymme för ett stort 
antal fartyg. Höga klippan. Gamle Man 
eller Bonden, är en märklig hafskänning, 
som ligger 2 mil n. o. ut i sjön, 6 mil från 
Umeå. Skogen användes här till flera 
behof än i andra socknar af Ångerman- 
land. Ehuru vidsträckt, gifva de näranda 
vattendragen god anledning till timmer- 
flottning om våren af sågblockar, på 7 
till 8 mil. Under året 1861 har ett aktie- 
bolag bildats under benämning «Nordma- 
lings ångsågs-aktiebolag», i ändamål att, 
med tillgodogörande af de bolaget till- 
höriga skogar, skogsefi*ekter och skogs- 
afverkningsrättigheter, efter Lögdeå elf 
och dess bifloder, bedrifva sågverksrö- 
relse och trävaruskeppning. I Kyrk- 
byn hållas årliga marknader i Mars, Au- 
gusti och December. I Lefvarby fin- 
nes postkontor; här är ock telegrafsta- 
tion af 3:dje klassen. Kyrkan skall 
hafva blifvit uppbyggd redan i 13:de 
århundradet och har sedermera undergått 
flera ombyggnader. Det första orgelverk 
i Ångermanland uppsattes i denna kyrka 
1750. Barnundevisningen bestrides uti 2 
fasta folkskolor. — I många år, sedan Fin- 
ska kärntruppen upplöstes i Umeå, har 
här bott en veteran, neml. soldaten n:o 
116 Mattias Hvasse, hvilken, född 1777, 
bivistat fältslagen vid Sikajocki, Nykar- 
leby, Lappo samt skärmytslingen vid 
Pjelax, der han blef sårad i foten. Han 
har timrat åt sig sjelf en stuga, tre al- 
nar i fyrkant, långt upp i fjellen, der 
han i många år kämpat mot nöd och 
brist. I finska kriget på 1740-talet 
hade Ryssarne framträngt ända till mot- 
satta stranden af Öre-elfven, der byn 
Långed ligger, men när de fingo under- 
rättelse om Svenskarnes landstigning vid 
Rathan, gjorde de ett hastigt återtåg. 
Öfver en vacker bäck, som går genom 
skogen, kommer man snart till gästgif- 
varegården Ängersjö, sista byn i sock- 
nen, der låg under samma krig en hel 
rysk corps i 13 veckor, under hvilken 
tid invånarne flyktade till bergen, dit 
de dock förföljdes af fienden, som äf- 
ven borttog det lilla de kunnat rädda. 
— Den 18 Mars 1809 sammandrog 
sig svenska hufvudstyrkan i Nordmaling 
vid Örö, då c:a 3000 norrmän inryckte 
i Jämtland, som nödgade general Wrede 
att vända sina krafter åt vester, som ej 
litet torde hafva bidragit till den olyck-  
liga utgången vid Rathan. — Af kyrko- 
herdar må nämnas Olof Arctädius, hvilken 
här afled 1728, och var fader till den be- 
römde ichtyologen medic. licentiaten Per 
Archtädi, som drunknade i Amsterdam 
1735.

— Genom Kongl. Brefafd. 20 
Dec. 1853 afskiljdes från Grundsunda 
och förlades hit byarna Afva, Rönnholm 
och Öresund, utgörande 3% mtl, hvilka 
dock utgöra sin kronotionde till pastor 
i Grundsunda. 

Folkmängd. Hemmantal. Eg.rätts-afgift. 
1830—1862 sk. kr. 1860 
Taxeringsvärdet 1862 var 2,198,709 rdr rrat. 
Gårdar, byar och verk: Här märkas: Olofsfors 
bruk (se detta ord) eg.rätts-afg. 145 rdr 27 öre; 
Håknäs finbladiga såg vid Öre elf, eg.rätts-afg. 
110 rdr rmt. — Hyngelsböle finbladiga sågverk 
med 2 ramar, eg.rätts-afg. 40 rdr. — Djupsjö 
nu mer Olofsfors finbladiga sågqvarn. Långro- 
uddens skattefiske, Öhre elfs lax- och nejonöge- 
fiske. Lögde elfs laxfiske. Löfgrundets skatte- 
laxfiske, eg.rätts-afg. 40 rdr, en tullmjölqvarn i 
Leduån (10 rdr), fr. lägenheten Järholraen. — 
Byar efter tax. längden: Aspeå, Baggård, Bratts- 
hacka, Bergsjö, Braitfors, Brevik, Bjerten, Djup- 
sjö, Fällforss, Genberg, Gräsmyr, Högland, 
Hyngelsböle, Hörnsjö, Högdahl, Hummelholm, 
Högbrännan. Hallen, Håknäs, Jernäs (på en udde 
som skjuter 1 mil ut i hafvet), Klöse, Lögdeå, 
Ledasjö, Långed, Lefvar, Moo, här är största 
brukningsdelen 16*3/^^ seland, eg.rätts-afgiften 
8 rdr 36 öre. Mullsjön, Mjösjö, Ny åker, Nord- 
sjö, Nygård, Norrbyn, Nordanbäck, Orrböle, 
Sunnansjö, Sörbyn, Stafsjöholm, Toböle, Torr- 
böle Tallberget, Westansjö, Ängersjö, Ohrsbäck, 
Öhre.

Femte Bandet 
HL— R. 
STOCKHOLM. 
ÅKE C. W:M HAMMARS FÖRLAG. 
Stockholm, tryckt hos P. P. Elde 4 Comp. 1864

Återfinns här:
Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige

.

. 

100 år

Farsan och Finland föddes samma år, revolutionsåret 1917. Finland överlevde 100-årsdagen men inte min far.
Den 6 december är Finlands nationaldag.
Den 5 juli är pappas födelsedag.
Själv slukar jag för närvarande sista delen i Linnas trilogi Täällä Pohjantähden alla (Här under polstjärnan). Översatt till svenska får jag delar av Finlands historia berättad på ett fängslande sätt.

Färjglada bilder.

Torkat en vecka på störarna
höet snett i skuggorna
som soldater. Natten tar ett språng ur skogen,
må vi beskydda landet.

Pentti Saarikoski
ur "Toisia runoja"

.
.
.
.

Räddad av en sockenstuga

Efter en heldagsutflykt till Porla brunn, Varnhems klosterkyrka och nyuppfört museum, Skara domkyrka, Västergötlands museum med fornby, Hellekis säteri blev jag på hemväg än en gång räddad från hungersnöd när jag strax före Laxå svängde av E20 och körde några meter till Café Sockenstugan i Ramundeboda. Jag hade 10-12 minuter till godo, de stängde kl 19. Men jag fick utan problem beställa en smörgås tillverkad där och då samt kaffe med påtår. Inga problem enligt innehavarinnan, där satt redan flera andra gäster och hon skulle ändå plocka och stöka lite innan dörren låstes. Det var inte första gången jag mötts så tjänstvilligt här.

Tummen upp!

 

Efter att ha stärkt mig med kaffepausen tog jag en kort promenad till Ramundeboda klosterruin och kyrkoruin. Välskötta fornlämningar med sjön i bakgrunden. Rofyllt fast bara ca 100 meter från Europaväg 20.

En skylt informerar om sakernas tillstånd. Så omtänksamt.

Tycker du att gräsmattorna ser oklippta ut?

Området kring Ramundeboda klosterruin har en lång historia som
odlingsmark. På äldre kartor kan man se att omgivningarna använts som slåtter-
och åkermark. Den södra delen av udden och dagens skogsparti har brukats som
slåtteräng. Den nordligare delen har varit åker. Därefter har området troligen
nyttjats som betesmark. På senare tid har betesmarken vuxit igen och det som
tidigare varit ängsmark har blivit skogsmark.

Den historiska markanvändningen förklarar varför det även idag finns ett flertal
s k hävdgynnade växter som bockrot, prästkrage, ärenpris, gråfibbla, teveronika,
ängssyra, svartkämpar, gulmåra. ängsviol, ängsvädd, stagg, liten blåklocka och
backnejlika som alla kräver goda ljusförhållanden och inte klarar alltför tuff
konkurrens av mera snabbväxande gräs, hundkäx och andra högväxande arter.

I samband med utgrävningarna vid klosterruinen gjorde Länsstyrelsen en s k
vårdplan för området. Vårdplanens mål är att det runt omkring fornlämningarna
ska vara fritt från ogräs så att de är väl synliga och inte växer igen. Utanför
själva fornlämningarna är målet att återskapa slåtter- och betesmarken så som
det var förr i tiden. Ängsmarken ska slås sent på sommaren så att blommorna
hinner blomma och fröa av sig. På sikt kommer blomsterprakten bli rikare och
flera av de arter som gynnas av gammaldags slåtter har möjlighet att hitta en
plats omkring fornlämningarna.

Vid frågor om skötseln kontakta:
xxx

Länsstyrelsen Örebro län
Laxå kommun
Sydnärkes Miljöförvaltning 

 Tummen upp!

Sockenstugan är inte märkvärdig, har ingen formgivningsiver men är ändå personligare än en typisk vägkrog. Sockenstugan är den låga, mörka byggnaden längst bort. Klosterruinen syns närmast och kyrkoruinen ligger bakom det vitputsade begravningskapellet.

För mig är både mat/fika och kulturhistoria en nödvändighet för att leva. Det här är ett fint ställe att äta/fika på om man passerar på E20 mellan Vänern och Vättern. . .