Perpetuum mobile

En spiral av metallfolie. En virvatell. Ett klassiskt julpynt. Spiralen snurrar hela tiden om den placeras över en radiator eller annan värmekälla. Nästan i evighet.

Det är stillsamt vackert.
.
.

Vad vackert är

 Dagen efter danföredanföredan-kalaset...

...mötte oss detta i dagsljuset som strömmade in. Det enkla är det vackra!
.
.

Traditioner att gilla

Även i år blev det julens matbröd bakat som jag bara missat två jular i mitt liv.

Här ligger två av tre färska rågsiktsbröd i den bleka julaftonens sol. Till dessa bröd hör torkat kalvkött, hela köttstycken av kalvinnanlår som torkat på svag värme i ugnen i tolv timmar eller mer. Detta är, i mitt liv, de bästa av julens smaker.

Även röda tulpaner hör numera till julens fröjder. God fortsättning!
.
.

Anledningen till julfirandet

Jacobello del Fiore målade omkring 1410 en triptyk där anledningen till julfirandet berättas: Jesu födelse. En händelse som har fått djupgående konsekvenser för mänskligheten.

Då målningen utfördes hade det gått runt 600 år efter födelsen och del Fiore har förskönat händelsen en hel del med guldglorior och sidentyger. Triptyken, med ett utsnitt här ovan, finns att beskåda i sin helhet på Nationalmuseet i Stockholm.
.
.

Avbrott i julstöket

Vi gjorde ett avbrott i julstöket dan före dan före dopparedan, för att besöka nyinvigda Nationalmuseet. Nu var här mindre trångt, mer konst och konsthantverk hade tagits fram ur magasinen och kunde exponeras då nya fristående väggytor hade byggts. Och framför allt var rummen så mycket färgstarkare, en trend i tiden. Att samtala i caféet var omöjligt då det var oerhört dålig akustik där. Den nedre skulpturhallen, där café och restaurang tidigare legat några år, var vackert belyst med hjälp av dagsljuslanternin och artificiell punktbelysning. 

 

Det här äkta paret fanns kvar och funnit en ny plats. Över huvud taget gick det att känna igen sig i museets våningar. Upplevelsen av det nyinvigda museet var övervägande positiv.

.

.

Brusa-karameller

I högstadiet hade jag en lärare i svenska. Hon hette Gudrun och kom från Lima i Dalarna men bodde så länge jag minns i Levar. Hon var tillika gift med mammas kusin. Av henne fick jag i vuxen ålder, på förfrågan efter att ha blivit bjuden på godsakerna under en julmiddag, receptet på Brusa-karameller.

Igår kväll kokade jag årets karamellsats. De är krispigt sockriga, inte sega, och smälter i munnen. På receptet kan man se att det är gammalt. Kkp = kaffekoppar används som mått och margarin används istället för smör. 1 kkp = ca 1.5 dl.

" BRUSA KARAMELLER
3 kkp socker
1 kkp mjölk
1 msk margarin
1 msk kakao
1 msk vaniljsocker
+ hackade nötter efter behag (igår tog jag ca 1,5 dl)

Kokas ½ - 1 timme, ska bli grynigt i kanterna och pösigt på mitten. Hälles i smord form och skäres i bitar.
Recept på julgodis fått av Gullan Jacobsson, Levar."

Personrelaterade påtagliga minnen tilltalar mig, de finns kvar. Men vad ett ackusativobjekt är, är jag inte rätt person att redogöra för :-) Gullan var intresserad av hembygdshistoria och arbetade med det efter att ha blivit pensionär, om sin hemby Levar skrev hon en C-uppsats vid Umeå universitet med laga skifteshandlingar som underlag.
.
.

• • Hålslag • •

Ta matt papper, relativt kraftigt. Vik sju spetsar med längden 40 cm. Ta fram hålslaget och stansa ut hål enligt bilden - på båda sidorna. Klistra ihop. En adventsstjärna är född. Den här köpte jag av en arkitektkollega (som även tillverkat den) för si så där tjugo år sedan. Sedan dess har marknaden översvämmats av vita stjärnor, men ingen med hål stansade med hålslag ;-)

Tänk, då var det så ovanligt med stora VITA adventsstjärnor att Rebecca Tarschys (då design- och arkitekturskribent i DN) skrev en blänkare om just denna stjärntyp som spred ljus i ett arkitektkontors fönster på Kungsholmen.
.
.

Allmän flaggdag för demokratin den 17 december 2018

Den 17 december 2018 är en flaggdag i Sverige beroende på att det är 100 år sedan riksdagen fattade beslut om demokrati, om kvinnlig rösträtt. Det är regeringen som beslutat om att 17 december 2018 (men inte kommande år) ska vara flaggdag.

Bild från internet.

Jag skulle till att hissa flaggan i topp i morse. I flaggstången. Men det stötte på lite problem. Flaggstångslinan var fuktig då snön och kylan kom, så den var nu stel och styv och svår att få loss från knapen. Att den skulle löpa lätt och rätt genom blocket upptill var osäkert. Så jag lät bli, kanske gav jag upp för lätt men snart nog ska julgransflaggorna fram så jag väntar tills dess.

Dagens flaggning är dock behjärtansvärd. Endast i 100 år har kvinnor i Sverige haft rösträtt. Endast i etthundra år!!! Ibland kan man tycka att jämställdheten kommit rätt långt, men lika ofta tänker eller säger jag: "Har vi inte kommit längre i detta land som påstår sig var det mest jämställda i världen!"
.
.

Luciafirande 2018

Hade möjlighet att besöka Luciafirandet i Adolf Fredriks kyrka i år. Det var en återkommande tradition när jag bodde i Sthlm men på senare år har jag och min kompis träffats på Luciakvällen istället för att lyssna till skönsång i någon annan kyrka eller konsertlokal.

Men i år igen alltså tillbaka till ett arla Luciafirande. Några av Adolf Fredriks musikklasser gav oss besökare en mycket stämningsfull halvtimme. Först kom samtliga tärnor och stjärngossar in och ställde sig i koret. Efter några sånger rörde sig de yngsta ut i korsarmarna med jämn fördelning (kyrkan har korsformad plan). Det innebar att vi i kyrkbänkarna blev omvälvda med skönsång vilket är himmelskt vackert.

Att ta bilder vid sådana här tillfällen är inte kul men det blev i alla fall ett par stycken vid Lucians uttåg. Min spegelreflexkamera sänder ut infrarött ljus för att försöka hitta rätt skärpa och det tror jag nog irriterar Luciatåget. Blixt är inte att tänka på, det stör alldeles för mycket. Hur som helst var det härligt att återgå till den välbekanta traditionen i Adolf Fredriks kyrka.
.
.

Om att flytta till en by

Ni skall få ett smakprov ur Kerstin Ekmans senaste bok Gubbas hage (sidan 16), om hur pass idylliskt det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.

Det är inte ens lätt att flytta tillbaka om man är barnfödd där ifall man värnar miljö och kulturhistoria och dessutom under många år på annan ort utanför häradet har tillgodogjort sig andra normer och tankesätt än dom finns i byn.

Tankebubbla av vitglaserat porslin av Lena Ignestam. 

Bild härifrån.

.

.

Stenimitation å vägg från 1800-talets mitt.

Det ni ser här är timmerväggar klädda med papp som handmålats med stenimitation. Ovanpå detta en tryckt papperstapet.

Det är en frodig och lekfull kulturhistoria från 1800-talets mitt.

På en slätbilad stock på vinden i samma byggnad står skrivet med blyerts:

"Nils Olof Hörnsten den 11 Augusti 1866"

Väggmålning och blyertsskrift fanns kvar till 2006 då huset revs. Byggnaden benämndes då  Erik Or´s (Olofssons). Den var uppförd i in hemby.

1866 är ett viktig årtal. Främst för att det var i juni detta år som ståndsriksdagen med adels-, präst-, borgar- och bondestånden upphörde. Samma år invigdes Nationalmuseum och världsutställningen i huvudstaden gick av stapeln. Hur allt detta mottogs och spreds i den avsides belägna norrländska byn har jag ingen aning om men skulle bra gärna vilja forska fram. Hade någon tidning? Stambanan genom Övre Norrland stod färdig först 1894 så information spreds inte snabbt ännu. Från predikstolen framförde präster statliga påbud och kungörelser. Det är kanske mest troligt att Nils Olof Hörnsten och andra sockenbor fick information den vägen.

Rakt fram ses huset där Nils Olof Hörnsten med familj bodde. Fotot är från 1950-talets mitt. Till höger syns den smedja vid Kustlandsvägen (Gamm´vägen) som hörde till hemmanet. Vinkelrätt mot Erik Or´s, som var en tillbyggd förmånsstuga, stod fram till 40-talet huvudbyggnaden, en "västerbottensgård". Den gick till kolning.

Här syns samma byggnad till höger. Riksväg 13 har nyligen anlagts, delvis med samma sträckning som gamla Kustlandsvägen (Gamm´vägen). Precis framför Hörnstens eller då för tiden Erik Or´s, skiljs sträckningarna åt och Kustlandsvägen viker av ner till vänster.

Hade jag kunnat välja skulle jag ha sett till att födas i en bygd där respekten för vårt kulturarv är hög. Jag fick besked per telefon av en äldre person i byn att Erik Or´s höll på att rivas, det var med gråt i rösten vederbörande sa det. Så jo, visst finns någon som uppskattar historien och det äldre byggnadsbeståndet, men vi är så få.

Det jag har kvar från äldre, rivna byggnader, är sådant jag tagit vara och det är en marginaliserad bråkdel av de byggnader/material/redskap som förötts bara under min levnad. Delar av stenimitationen har jag i mitt förvar. Så klart.
.
.

Stad kontra landsbygd igen

Jag förstår inte texten men bilden talar ändå ett tydligt språk.

Har inte källkritiskt granskat sajten varifrån illustrationen är hämtad. Men jag litar på min turkiska arkitektväninna som länkade till den på facebook.

Världsvida omkring brer städerna ut sig. Jamen, folk måste ju ha någonstans att bo...!!! Eller va?
.
.

Cliffhanger

Winter cabin, Mount Kanin, Slovenien.

Arkitekt: OFIS arhitecti

Färdigställt 2016

Foto: Janez Martinčič
Den lodräta skuggan i mitten är resultat av vecket i mittuppslaget.

I det karga landskapet uppe på Mount Kanins topp i de Juliska alperna har man låtit bygga en stuga med rum för nio personer. Den extrema miljön, där hårda vindar, snöstormar och regnoväder är mer vanliga än ovanliga, ställde höga krav på stugans byggmaterial. Stommen av trä är klädd med aluminiumkomposit, som tack vare sin hållfasthet kan stå emot de svåra väderförhållandena som bergstoppen bjuder på. Stugan nås endast via helikopter eller genom att klättra upp för berget.

Ur MiA - Metall i arkitekturen nr 1-2017. Utgivningen av tidskriften har tyvärr upphört.

Foto: Alec Gregorič

Klicka på fotot för att se större, tydligare och en mäktigare omgivning.

För den intresserade finns fler fascinerande foton på den spektakulära stugan att se på Archilovers.com 

. 
.

Gymnasiet i Härnösand - en nyklassicistisk pärla

Gymnasiet i Härnösand är en vacker byggnad att vila ögonen på. Den ritades av Stockholms-arkitekten Olof Tempelman 1785. Skolbyggnaden är numera rådhus.

Redan år 1587 omtalas skolundervisning i Härnösand, då endast en så kallad barnaskola, de norrlänningar som önskade högre bildning vände sig till Gävle och Gävle gymnasium. År 1650 började Härnösands gymnasium sin verksamhet.

Syftet med den nya skolan var framför allt att utbilda präster till Norrland, med särskild tonvikt på kristnandet av samerna, och huvudämnena var teologi och latin. År 1791 flyttade man in i Olof Tempelmans nyklassicistiska byggnad.

Det gamla Härnösands stift omfattade Medelpad, Ångermanland, Härjedalen, Jämtland, Västerbotten och Lappland, alltså mer än hälften av Sveriges nuvarande yta. Inom hela detta område var Härnösands gymnasium länge den enda bildningsanstalt som utexaminerade elever till universiteten; detta gymnasium har därför genomgåtts av nästan alla akademiskt bildade män under denna tid inom den norra delen av Sverige. Detta förhållande ändrades vid mitten av 1800-talet. Fullständiga läroverk tillkom nämligen i Östersund 1847, Umeå och Luleå 1858 och Sundsvall 1877.

Wikipedia ger fler uppgifter om Härnösands gymnasium.
.
.

Prisat hus

Arkitekturen är landsbygden i dag främst en plats för exklusivt turistande; lokal byggnadskultur har sällan med arkitekter att göra. Men det finns undantag:

 Foto: Mikael Olsson

 Foto: Bert Leandersson

 

Foto: Bert Leandersson

Vinnaren i Rödfärgspriset 2018:

Späckhuggaren i Kärna, skapat av Bornstein Lyckefors med Andreas Lyckefors, Per Bornstein och Johan Olsson som ansvariga arkitekter. Läs mer HÄR.

.

.

Som jag ser det

Nu har jag ordnat det så som jag inspirerats till under årens lopp. Först och främst en mörk/svart tapet med glimrande guldinslag. En fotogenlampa som lyser lagom starkt och ger möjlighet att njuta av mörkret och rofyllt reflektera över tillvaron. Vita, gamla spetsgardiner av bomull som dämpar övergången mellan fönstrets dagsljus och den mörka tapeten. Fönstren är original med vackert profilerade fönsterfoder och bågar samt gammalt ojämnt glas.

Inspirationen kommer bland annat från det här rivna huset i grannbyn. Där på bottenvåningen mot söder, i husets mitt, låg en kammare. (Ett av kammarens två fönster var dolt av en hägg som slagit rot vid stenfoten vilket inte hjälpte upp husets konstruktiva status.) Den där kammaren hade en av de vackraste tapeter jag sett, då, när jag besökte huset. För att inte tala om trapphallen med den elegant svängda trappan med det vackra räcket. Den där upplevelsen i kammaren fanns kvar länge och slutligen fick mitt eget hem också en guldglimrande upplevelse.

Den där gamla tapeten var magisk, de vackra blåsta glasen förtjusande, fönsterprofilerna gränsöverskridande, rummen hade vackra proportioner, trapphallen ovanligt majestätisk för att finnas just här. Så var det!

Huset är borta sedan flera år tillbaka och bostadshuset från 60-talet som skymtar till höger där bakom fick för ett par år sedan en utsikt mot en mörk fönsterlös modeindustrilokal uppförd av sandwichelement och med en stor, svart, obearbetad asfaltyta framför.

Den asfalterade ytan ligger mellan modeindustrilokalen och det äldre, vackra men rivna huset. I mina ögon ett nerbyte. Det här är ett lämpligt exempel eftersom det rivna och det nybyggda fanns/finns inom ett stenkasts avstånd. Men så många fler exempel skulle gå att visa på när det gäller nybyggande. Jag har en känsla av att man här på "norrländska" landsbygden tycker om det "rör sig", om "det händer något" är detta bra eftersom arbetstillfällen skapas. Jovisst, men för trivseln är även byggnadens skönhet eller estetik viktig.

Jag är glad över att få access till den där byggnaden som gav mig inspiration.

Landsbygd i små kommuner behöver en styrd och genomtänkt arkitekturpolitik. Det sägs att det går snabbt att få bygglov i små Norrlandskommuner och det är förvisso sant. Vem har kompetens att granska ritningarna? För att inte tala om rivningslov, det behövs knappt. Finns ingen fast bygglovsarkitekt utan en ambulerande sådan, som servar ett tiotal små kommuner, finns heller inte någon som har känsla för platsen, landskapet, samhället. Man tillåter rivning av goda, miljövänliga, vackert proportionerade traditionella byggnader. Man tillåter byggande av okänsliga volymer på fel platser.

Idag är arkitektur på landsbygden främst exklusiva retreats och designhotell, en plats för turister och influgna konferensdeltagare som vill njuta av natur, tystnad, mörker, kanske snö. Borde det inte satsas på de landsbygdsboende som bor permanent istället för de tillresta? Men lokal byggnadskultur, av och för landsbygdens invånare, har numera sällan med god arkitektur att göra. Jag kan känna en sorg över detta, att det satsas arkitektur och skönhetsupplevelser på andra än de landsbygdsboende själva. Visst är det så.

Tree hotel i Harads
Hotellidé vid Vindelälven
Bastun Solar egg 
Vad kännetecknandet för en plats, en by?

Visst är det viktigt för en by, likväl som för företag, med storytelling. Att bli stolt över sin historia.

.

.

Eldningsförbud

Använd elektriskt lyse, inte levande låga. Hör ni det!

 Skylt från en stockholmsk vindstrappa i ett hus byggt 1934, inramad med funktionell rostfri ram.

Just nu läser jag boken på bilden: Ut ur mörkret. Ljusets och belysningens kulturhistoria. Den ger väldigt mycket bra fakta om livet i Sverige före och efter uppfinnandet av elektrisk belysning.

Morfars hus fick sin första elektriska belysning 1924 i form av sex glödlampor med elektricitet levererad av Lögdeå Elektriska Aktiebolag med kraftverk i älven. Glödlamporna var uppsatta både i bostadshuset och i ladugården. Den el som levererades till hushållen, främst till lampor, var av lägre kvalitet än den som vi vant oss vid idag. Strömförsörjningen var ojämn. Mamma har berättat om blinkningar och spänningsfall. Ju närmare kraftverket man bodde, desto jämnare var elleveransen. 1959 lades kraftstationen ned efter att Vattenfall övertagit anläggningen.

Strax före jul samma år, 1924, tändes den första neonskylten utomhus i Sverige - NK-emblemet i röd neon på Nordiska Kompaniets fasad vid Hamngatan i Stockholm.

Detta här med elektrisk belysning var något helt nytt för mina mor- och farföräldrars generation. Det var en verklig revolution. Det är så lätt att glömma bort det med tanke på all ljusnedskräpning som förekommer idag, vi är så översvämmade av ljuspunkter.

Sagolikt dumma
tindrar därnere
lysmaskar och

världsstäder.

Werner Aspenström 1972

Bild från NASA, Defense meteorological satellite program.
Det är vi i västvärlden som gör av med mest energi och exploaterar omgivningen mest.

När jag tänker efter var jag själv har mött verkligt mörker så dyker upplevelser på Österlen, i Istanbul, på italienska landsbygden med stora lantegendomar och i en fäbod i Dalarna upp. Och på gården i Mellansverige kan jag fortfarande se stjärnorna ganska ostört och det uppskattar jag oerhört. Karlavagnen brukar emellanåt vara parkerad ovanför hustaket :-)
.
.

Gräva i jord

I år blev odlingslandet höstgrävt rekordsent - under första veckan i december. Innan dess har det varit regnigt och därmed lerigt och svårt att gräva. Sen kom kylan men nu var jorden redo att möta spade och grep. Samtidigt skördades palsternackorna som växt bra i sommar. Persiljan får stå kvar. Vitlöksklyftorna sattes ner för ett par veckor sedan, sent även det. Nu så - tjälen får komma.

Samma dag började åkermarkerna här inpå att plöjas. Finns det något bättre än levande jordbruk med vall- och sädesodling och naturligtvis kossor? Och tuppar som gal... Nä, tänkte väl det.

En påse nötter

Ett par vänner kom förbi. Lyckliga. Deras valnötsträd, som planterades för några år sedan, gav skörd för första gången i år. De delade med sig av den välsmakande lyckan.
.
.

Advent är här

Den skönaste första advent man kan ha, har passerat. Adventstiden består ännu några veckor och här ska njutas! Det är en av de bästa tiderna på året tycker jag. Förväntan ligger i luften.

Jag startar till första advent, inga saker som påminner om julen kommer fram innan dess, det är inte kul att "suga för länge på karamellen". Tjusningen ligger i varats korthet. Det är väl därför jag inte heller gillar konstgjorda växter. I år blev det egen glögg med egen äppelmust som råvara. Kak- och bullbak i dagarna två inför adventsbjudningen, juliga växter inhandlades som t ex amaryllisar som stänglar och en stor krukad lök samt hyacinter. Adventsstaken med "nature morte", ett par adventsstjärnor. Det räcker långt och fram till jul ökar intensiteten när ytterligare saker kommer fram. Gocken Jobs julbonad är ett måste. Julrosen på bilden är en gåva så den behövde jag inte köpa :-)
.
.