Efterlämnat

Kvällen mellan blomstermånad och

sommarmånad den 31 maj 1945

Härute grönska björk och hägg

vid cykelskjulets vägg

och starmor ruvar sina ägg

under vedbodtakets skägg,

på laven står gullvivan gul,

från lagårn höres kossans muu

och igelkotten grå och ful

rullar som på hjul.

En kvällssol himlen rodnar för

och verkar silkespappersskör,

det enda som nu tystna´n stör

är motorbåten som på fjärden kör.

Och uppe här hos mig,

med tacksamhet mot Dig

som styr min levnadsstig,

jag glädes innerlig.

Clas

Andra världskriget var slut. Det var vår. Det blev lite pekoral, men säkerligen var tillvaron underbar. Kul att hitta i en av de efterlämnade anteckningsböckerna. Livet låg framför honom, min pappa från sågverkssamhället.
.
.

Vår sjö?

Foto en molnig dag i maj

Längs hela denna sjös långsida, till vänster å bilden, planeras en bergtäkt på 1 000 000 tons uttag att användas till vindkraftsanläggningens vägar över hällar och myrar. Sjön är byns gemensamma egendom allt sedan laga skiftet. Bysamfälligheten har markägaren inte alls samrått med eller informerat (han är medlem i samfälligheten) och samfällighetens styrelse är moltysta och hjälper på så sätt en enskild medlem att genomföra projektet, trots att det påverkar den gemensamma egendomen, sjön och vägen till sjön. Så var det tänkt. Rädsla för repressalier eller ren okunskap gör att man i byn inte talar om projektet. Så kan det vara att bli hemmansägare i en bygd med liten folkomflyttning. Den som sett Kjell Sundvalls film Jägarna förstår mentaliteten :-O (Jag kan faktiskt inte låta bli att beskriva situationen som drabbar mej, är ju en del av den lilla byns hemmansägare.)

Har nämnt de här planerna, som nu ser ut att förverkligas, HÄR och HÄR tidigare.
Behöver jag säga att jag är bedrövad in i själen...

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om bergtätkt, rädsla, repressalier, bysamfällighet

Karlssons klister hjälper

Kommer ni ihåg denna slogan:

Karlssons klister hjälper alla brister

Alla använder Karlssons klister utom jag - för jag är en åsna!

Läser i en tidningsnotis och på nätet om att åsnan och Karlssons klister blev rikskända på 1920-talet då företaget importerade en livs levande åsna som gick omkring på Stockholms gator. Företaget lyckades till och med få den stackars åsnan att trassla in sig i vaktparaden. Efter andra världskrigets slut 1945 var det dags för återlansering av dunderklistret. Då kunde man se en åsna hoppa fallskärm över Södertörns lantbruksmöte. När jag läser det sista undrar jag om den åsnan var levande??? Det skulle väl kunna klassas som djurplågeri i så fall.


Läs mer om klistrets uppfinnare Klister-Karlsons öden och äventyr!

När ditt hjärta brister

laga det med Karlsons klister

 

Karlsons klisters hemsida

Finns nu i byggnadsvårdsbutik nära Dig! Nu utan text med anspelning på en dumbom.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Karlssons klister, åsna, lappa ihop

Moster

Morfars och mormors yngsta dotter finns inte längre här i livet.
Min moster, min enda moster, mammas syster - även hon är borta. Den sista länken. Född och uppväxt i morfars hus, i mitt hus.

Ingrid ute Aspänge´ 1968

Mina förstagångsupplevelser med lärkan i skyn, med försommargrönska och jordiga, nysådda uppländska sädesfält, med vildväxande pepparrot och syrénberså, med ångermanländsk slåttanna, med postpaket med julklappar till vår familj, med första bilkörningen i huvudstan - där finns hon med. Kärv och närvarande.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om minnen, moster, släkting, generationen före

Mjälloms tunnbröd

Fabriksförsäljning av tunnbröd. En högersväng från E4 i Ullånger, några meter till och sen ett stopp. Där ligger Mjälloms tunnbrödsbageri.

Hyllorna är laddade med tunnbröd av korn, råg, vete, havre, något som kallas gammaldags tunnbröd av vete och råg, paltbröd ...

... men vet ni - det här vågade jag inte prova på. Päroncrisp, chokladdoppat tunnbröd.

Enkelheten visar sig vid betalningen. Självbetjäning. Till och med en välfylld skål med växelmynt fanns där. Här litar man på folk. Så underbart!

Tunnbröden hembakade i de små bagarstugorna ligger absolut på min gourmettopp. Jämfört med Mjällomsbyggnaden ovan är bagarstugorna söta små hus, som i  min hembygd mestadels står och förfaller. Men eftersom ingen satsar pengar på dem är det också de kulturhistoriskt mest värdefulla byggnaderna hemmavid då de inte blivit förstörda av okänsliga reparationer :-)   Detta känns lite tudelat för mej.

Här i tunnbrödsbältet var den industrialiserade tunnbrödsbakningen tidigt ute. Än finns tunnbröd från Mjällom och Gene i Västernorrland som jag minns i min barndom. Tillverkningen av Härnö tunnbröd i Härnösand flyttades på 1990-talet just till Mjälloms bageri. Härnö blodbröd hörni, det är grejer det!!! I  Västerbotten finns till exempel Småbränna i Gräsmyr och Lövångers bagerier. Det är väldigt härligt att man förstår att satsa på den här specialiteten. (Polarbröd är dock inget för mej.)

Tunnbröd rules!.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om tunnbröd, tunnbrödsbageri, Mjällom, Gene, Härnö, Småbränna, Lövånger, bagarstuga

Trumma

En gammal trumma över ett litet dike. Trumman består av stensatta sidor och ett par flata stenar på  ovansidan. Hela härligheten är täckt med grässvål.

Trumman från andra sidan.

Till och med en sådan här liten struntsak tycker jag är intressant att spara. Jag förmodar att det är morfar Manfred som åstadkommit det hela. Här uppemot skogen låg tidigare sommarladugården som jag minns som barn. Nu står här en mellanskottsklada för hö, timrad 1878 och hiflyttad av mina föräldrar från Aspänget 1990. Jag minns att jag fick ett foto i ett brev till Rom, där jag då bodde, med två glada byggnadsvårdare poserande framför den flyttade ladan.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om dike, stentrumma, hölada, Aspänget

Motståndsrörelse

I små, små fönster, i byns utkant
och i skogsbryn, finns ett hemligt tecken,
uppenbart för alla som vill se.
Där lyser pelargonian röd som ljuset
från ett utryckningsfordon utsänt av nån
vänligt sinnad makt, en överlevnadsblinkning
från den mildaste av motståndsrörelser.

Per Helge
ur ”I rågången” 1992
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om pelargoner, motståndsrörelse, lyrik, krukväxter

Granne till fyrtio vindkraftverk

Jag bor granne med några totalt 150 meter höga konstruktioner. Just nu snurrar 20 stycken, då året är slut ska 40 stycken vara uppförda och i drift. Jag förväntas vara tacksam!

• Min fastighet tappar i värde.
• Jaktupplevelsen störs, att arrendera ut jaktmark eller själv jaga blir mindre intressant. Toppjakt på fågel kan bli förbjudet.
• Nyttjanderätten på min skogsfastighet inskränks.
• Hur det bli med rörelsefriheten med tanke på skyddsområde för vindkraft är osett än.

  Jag förväntas vara glad och tacksam. Ja.

150 meter från mitt skogsskifte ska ett verk stå. Markägaren har skrivit på kontrakt som begränsar framtida verksamhet inom 500 meters radie från krafverket. Han, min granne, skriver på kontrakt som innefattar min mark utan att jag fick veta det. Jag förväntas tacka och ta emot utan att säga ett pip. Han tänker även köra igång en bergtäkt för att leverera kross till vägbyggena på "fjället" alldeles intill vår gemensamma sjö.

Detta är bara början på ett 150 meter högt vindkraftverk. En 3,5 - 4 meter djup grop för gravitationsfundamentet har sprängts, med kross har ytan planats ut. Min nya granne, en tysk investering.

Olja rinner ut i myrarna. Tillsynsmyndigheten, som är länsstyrelsen, är inte på plats under projektets gång. Det sägs att den ansvariga personen Åsa ringer vindkraftsföretagets Kjell och hör efter hur det går med projektet.

Vem vill sitta på det här älgpasset mitt bland snurrorna? Någon från lokalbefolkningen möjligtvis som säger att he ä väll int´ se falitt. Mer än 20 kilometer vägar byggs över hällar och också över myrmark, vägar som ska klara tyngre och längre transporter än virkesbilar gör.

Detta mina vänner, ger grön energi till er. Varsågoda!!! Detta mina vänner klassas som miljöfarlig verksamhet lokalt och behandlas av miljödomstolen. Detta mina vänner är miljöförstöring i närmiljön men ger grön el till er som slipper bo intill. Området med de 40 vindkraftverken är 8 kvadratkilometer stort (tänk 4x2 km). He ä väll int´ se falitt säger lokalbefolkningen och törs eller kan inget annat. Då mörkret faller blinkar hinderbeslysningen i form av 40 röda lampor i takt - mörkret som jag älskar, är borta för resten av mitt liv.

Jag står i valet och kvalet - hur mycket ska jag investera i min fastighet? Det är mitt dilemma, med 40 vindkraftverk som granne, som få förstår. Visst kan detta upplevas som fantastiska rörliga konstruktioner dit ögat dras då man susar förbi på E4 i 110 km/timmen.

Enligt miljökonsekvensbeskrivningen är vindkraftverk förgänglig arkitektur som kan plockas ner. Men den vackra myrmosaiken blir aldrig den orörda natur den var fram till för ett tag sen. Byn blir aldrig som förr, taggarna brukar sitta i i generationer då en grupp kör över en annan i en bygd där folkomflyttingen är minimal, ingifte i varandras släkter är hög, insikten i vad miljardprojektets detaljplan skulle medföra låg, minnet långt... Det är tyst i byn.

(Kommentarsmöjligheterna är avstängda)



Kanske har även andra bloggare åsikter om vindkraftvek, vindkraftspark, Gabrielsberget, Aspfjället, miljödomstol, hinderbelysning, jaktupplevelse, nyttjanderätt, fastighetsvärdering, minskat fastighetsvärde, industrialiserad natur, miljöstation, grannsämja, rädsla, diktatur

Att vara lax

Det är inte lätt att vara alla till lags,
därför skapade Gud sillen!

Detta hörde jag för första gången nu i veckan vid ett besök hos min 92-åriga faster i sågverkssamhället med Masonitefabriken. Jag gillade sentensen och upplever den som sprungen ur 30- 40-talet, den tid då hon och mina föräldrar var unga. En tid som jag själv fått positiva vibbar av efter alla de berättelser jag hört från tiden. Sentensen passar oss kustbor bra.

Själv frågade jag om hon visste vad arbetarlax var. Vi skrattade hjärtligt åt alla dessa glada laxar vi fick till.


.
.
.

Has to be done!

Japp, efter att i två års tid försökt få till en slamtömning blev den utförd idag. Så bra. Snabbt och lätt gick det. Trekammarbrunnen ligger nära gamla Kustlandsvägen från1600-talet så den tunga bilen kan stå där med slangen utdragen till brunnen.

Trots att Nordmalings kommun inte kommit till beslut angående uppköp av slamtömningstjänsten på två år, lovade den hygglige Johnny på det företag som hitintills skött tömningen, att komma inom fem arbetsdagar då jag ringde förra veckan. Det tackar jag för! Vi har haft telefonkontakt 5-6 gånger under de här dryga två åren och han har bara kunnat säga att kommunen inte varit beslutsföra, nu beslöt han att detta var behjärtansvärt, att kunden inte ska behöva ringa och undra hur många gånger som helst.

Trekammarbrunnen kom till 1975, samma år som jag flyttade till huvudstaden. Senaste tömningen gjordes 2005. Det är en hel del att tänka på som hemmansägare...

Så här långt har den älskade pionen kommit, den största och äldsta av mina pioner. De två andra behöver några år på sig att växa till. Snart blommar bondpionerna i södra och mellersta delen av landet. Här suger vi på karamellen!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om slamtömning, trekammarbrunn, Nordmalings kommun, pion, bondpioner

Ny begivenhet

Nu kan man åka rulltrappa i Nordmalings kommun. Yes! Allt sedan höstens invigning av Botniabanan med resecentrat finns möjligheten att roa sig med att åka självgående elektrisk rullande trappa ;-) Jag ser det i den turistbroschyren som kommer direkt från tryckpressarna.

Det kan behövas lite skoj i en kommun med svårlösta interna problem i kommunhuset, en ny turistattraktion sitter perfekt för kommunens innevånare ;-)
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om turistattraktion, rulltrappa, Botniabanan, marknadsföring, Nordmalings kommun, kommunchef och kommunalråd, hund och katt

Hus med historia

Det HÄR är det objekt som ligger närmast morfars hus och som får bidrag ur de totalt 30 miljoner kronor som regeringen satsar i projektet Hus med historia. Sveriges Hembygdsförbund samordnar satsningen.
Grundsunda hembygdsgård beskrivs så här: Hembygdsgården bedöms ha ett högt arkitektoniskt och miljömässigt värde, dessutom kulturhistoriska dokumentvärden.

I Grundsunda gick min farmorsmorfar och läste, dvs. konfirmerades. Södra delen av Nordmalings socknen hörde på den tiden till Grundsunda. Jacob var då inneboende i en av de små stugorna som fanns vid kyrkan. Själv är jag väldigt förtjust i Grundsunda hembygdsgård, inte just för kopplingen till Jacob, utan för att den känns väl omhädertagen och omtyckt av de ideella krafterna i hembygdsföreningen. Mangårdsbyggnaden är ditflyttad från Skede by.

Det här är ett foto från det Skede som var förr. Byggnaderna på bilden vet jag inget om men huvudbygganden liknar Grundsunda hembygdsgård. Kan det vara denna som flyttats?  I så fall är det ett härligt sammanträffande som jag inser just som jag skriver detta inlägg. Se så levande vackert! Även i min hemby har vi haft det så här. Detta kallar många för fattig-Sverige, Lort-Sverige eller andra nedlåtande epitet. När ska vår syn på 1900-talet ändras? Det är inte förrän det går in i folks medvetande att detta var en levande landsbygd, folk trivdes minst lika bra som nu men omständigheterna med urbanisering, rationalisering av jordbruket, industrialisering mm gjorde att de sociala förhållandena ändrades. Att leva i en förändringstid där de förhållanden man lever i ska bort enligt regeringen/staten - det är inte roligt. Jag upplevde den norrländska landsbygden på 1970-talet då samma politik gjorde levnadsförhållandena för de som ville bedriva småskaligt jordbruk omöjliga. Det var inte angenämt och har präglat mej för livet!

Under det senaste halvseklet har vi svenskar fått oss itutat självbilden att Sverige var fattigt, smutsigt och eländigt. Men vi, svenska folk, har varit duktiga och arbetat oss ur detta, vi har lyckats få en bruttonationalprodukt med ständigt stigande kurva som gör att vi ser ner på tidigare levnadssätt. Nå, hur levde man i Norge, Finland, Danmark, Tyskland, England, Spanien osv. på första halvan av 1900-talet? Ärligt talat tror jag knappast det var så stor skillnad om man jämför de olika samhällsklasserna rakt av. (Skulle jag välja arbetsinriktning idag skulle jag forska om detta.)

Har vi det bättre för att vi har pool, bubbelbadkar, ljust & fräscht kök med ismaskin i kylskåpsdörren, stor kortklippt gräsmatta att åka gräsklippare på? Mår vi bättre? Umgås vi mer? Har vi mer tid så vi slipper stressa? Vilka värden är viktiga i en människas liv? Inte tror jag på den bild av Sverige förr i tiden som vi blivit lärda!!!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om hus med historia, hembygdsgård, Grundsunda, hembygdsförbundet, rationalisering, jordbrukspolitik, fattig-Sverige, Lort-Sverige, levnadsförhållanden, självbild, pool, bubbelbadkar, ismaskin, ljust & fräscht, politik

Vid husväggen

Bland det bruna fjolårsgräset sticker vita blommor upp. Det dröjde länge innan jag fick namn på de här oansenliga växterna som var de första vilda växter som blommade på nära håll utom knuten då jag var barn. Tussilagoställena låg ganska långt bort härifrån.

Backskärvfrö var det jag som mycket liten plockade in med korta skaft och glädjefylld överlämnade till mamma som blev glad och satte blommorna i en äggkopp. Nu står de i full blom utanför mitt och morfars hus tillsammans med rysk blåstjärna som jag fört hit. Snart kan man ha picknick ute i det gröna.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om backskärvfrö, vårblommor, scilla

På byrån

Lite vårgrönt blåbärsris, svepaskar och en modern rispudel.


That´s it! Springtime.

Just idag kom hon

... ladusvalan! Hon är väldans välkommen hit!!!

Bilden kommer härifrån.
.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om ladusvala

En god hamn

I helgen var vi ut till naurreservatet Kronören. Och till Gohamna, den goda hamnen. Den ligger verkligen skyddad från havets stormar, berghällarna en bit ut sluter sig som en naturlig pir med liten öppning.

En plats många gånger omtalad av föräldrarna som en vackert ställe, en plats dit de och vänner återvände gång på gång som unga. Kusten här var även då ett fågelparades, ett ställe för fågelskådande.

 En av alla dessa vackra tjärnar med den så välkända naturen.

I skogen finns fornlämningar kvar i form av platsen för gamla gistvallar. Stenhögarna som höll stolparna syns övertorvade på jämna avstånd. Landhöjningen har gjort att de nu finns ganska långt från havet, inne i granskogen. Fascinerande.

Så här såg det ut en gång. Hit kom fiskare långväga från, från Gävle och ännu längre söderifrån. Än idag kan man finna platser med gistvallar längs kusten. Norrfällsviken är en av dessa vid vackra "Höga Kusten". Och HÄR kan man läsa mer om världsarvet Kvarken.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Kvarken, gistvallar, Höga Kusten, fågelskådande, Världsarv

Hembygdsföreningarnas inriktning

Det här är aktuellt i min by - frågan om vad en hembygdsförening är. Existensen av en reell hembygdsförening saknas. En förening bildades 1979 efter att gamla skolan renoverats och i samband med att boken om byns historia kom ut. Då satsade man på att lyfta fram det kulturhistoriska arvet.

En gång i tiden fick man varje år ett väldigt stiligt medlemskort. Det var då det.

Tiden gick, ny ordförande kom, föreningen blev en bygdegårdsförening och anslöts till Bygdegårdarnas riksförbund. "Hembygdsföreningen" har idag ungefär 180 medlemmar om jag fått rätt information. En av dem är jag allt från begynnelsen.

Men den här s.k. hembygdsföreningen är inte och har aldrig varit ansluten till Sveriges Hembygdsförbund. Och det är himmelsvid skillnad på inriktning. Trots det har jag förstått att ingen ifrågasätter vad meningen med "hembygdsföreningen" är. Man har en lokal att hyra ut eller träffas i, således en bygdegård - that´s it!

Jag tänker eljest, jag tänker kulturhistoria trots att bara skärvor finns kvar av det som en gång var i bygden och en hel del håller på att vanvårdas bort just nu. Ibland tänker jag att det vore så mycket lättare att ha sina rötter här om jag inte vore skolad i det kulturhistoriska. Som datatekniker, civilekonom, kemist t.ex, skulle jag tänka på ett annat sätt, se allt som förstörs som en positiv utveckling. Förbannat att jag inte satsade på något annat! Att kunna analysera och ifrågasätta tycker jag mig kunna göra som klassresenär. En helhetssyn som dessvärre kan vara till besvär ibland. Jag önskar jag hade fler gelikar.

Men visst finns några fler som bryr sig. Stolthet går hand i hand med lokal identitet som är grundad på kultur och historia. I en tidigare kommentar skriver Christina i Grannäs: Med vår historia färskt i minnet blir morgondagen lättare att förstå. Så sant som det är sagt! Men det gäller inte just här.

..
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om hembygdsförening, hembygdsförbund, bygdegårdsförbund, kulturhistoria, klassresenär, analys

Blir du lönsam lille vän

Så här såg det ut då jag gick i grundskolan. Målningen av Peter Tillberg utfördes 1971-72 och är skrämmande ren, vacker, hygienisk, typiskt folkhemsk, otäck, naken i sin fotorealism.


Bilden finns i många upplagor på nätet, varifrån jag lånat den.

Hur har detta format mej?
Lyckades skolan göra mej till en ifrågasättande, tänkande och problemlösande individ eller var meningen snarare att göra mej till en i kollektivet, en som gör som farbror makten eller staten vill? En följsam jasägare?? Har jag varit nationen till last eller nytta?
.
.

Rödpennan

Kommer ni ihåg de rödblå pennorna som fröken eller magistern använde i grundskolan? Kanske var det bara i låg- och mellanstadiet? Då jag hittade några sådana här i en bokhandel som skulle lägga ner - då slog jag till och köpte minnen. Den här är tillverkad av Blyertsfabriken Viking i Malmö och heter 850-blåröd.

Det var trots allt sällan jag var rädd för rödmarkeringar för jag var en "duktig" och läraktig elev, men visst syntes bockarna tydligt med rödfärg. I lågstadiet fick man gå fram en och en till fröken Tora som satt i katedern och rättade det vi skrivit eller räknat, allt eftersom vi blev färdiga med övningen. Då stod man bredvid fröken och hade möjlighet att titt ut över klassrummet. Ibland blev det kö för att få rättat.

Det här är ett uppslag ur två anteckningsböcker från 7:an och 8:an som jag har i arbetsbokshyllan bland matematiska formler och tabeller, handböcker i äldre byggnadstekniker, sektionsfakta ROT, Arkivguide för byggnadsforskare, Städfrågan i kulturhistoriska miljöer och allt annat möjligt roligt ;-)

Jag tittar faktiskt i de här anteböckerna som behandllar LINEARRITNING ibland. Va!!? Jag är mycket tacksam för att vår klassföreståndare och teckningslärare Ivar Rönnberg gnetade med oss med de här övningarna och lärdomarna, Ivar alltid elegant med kavaj och fluga. Så här kunde uppgifterna vara utformade:

Givet: En sträcka.

Sökt: Sträckan delad i gyllene snittets proportioner.

Givet: En cirkel.

Sökt: En regelbunden femhörning inskriven i cirkeln.

A) med hörnet mot en given linje.

B) med en sida parallell med en given linje.

Givet: En cirkel.

Sökt: En spiral konstruerad av cirkleln.

(Att detta handlar om Fibunacci-tal berättade inte Ivar. Åtminstone har jag inte antecknat det, men gyllene snittet och snäckformen är uppbyggd kring Fibunaccis talserie). I 7:an hann vi med en lång introduktion samt 13 figurer, i 8:an 33 figurer.

Ivar Rönnberg var en autodidakt konstnär. I hans motivvärld förekom skogsväsen och natur målad med pastellkrita. Formatet var ofta långsmalt som 60-talet förespråkade. Hans hustru Beda Rönnberg blev en erkänd naivistisk konstnär.

Jag är mycket glad över att ha haft Ivar som teckningslärare i högstadiet. Mycket! Vi elever bad emellanåt att han skulle visa sin märkliga egenskap att kunna skriva med båda händerna på gröna tavlan med sin vackra handstil - med den högra blev handstilen rättvänd, med den vänstra spegelvänd. De gånger han väl ställde upp på vår begäran var märkliga stunder som finns kvar i mitt minne.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om teckningslärare, Ivar Rönnberg, linearritning, Fibunaccital, gyllene snittet, rödpenna, naivistiskt måleri, Beda Rönnberg,

Resa i minnet

Detta tycker jag är ett fint förmedlat barndomsminne som jag hittade i en dagstidning:

Resan till moster Elin

Har ni nånsin åkt tåg mellan Luleå och Boden?

Jag ska berätta för er hur en sån resa gick till på 1930-talet. Pappa som var vid järnvägen försåg oss, mamma och mig med en liten hård grön biljett som skulle ta oss till moster Elin i Boden. Vi satt ensamma i en andraklasskupé, i två mjuka soffor och väntade på avgångssignalen. I rätt sekund skulle den ges av stinsen som hade ett rött band kring uniformsmössan. Så svängde han sin spade, en rund vit skiva med en grön rand, och lokföraren släppte på strömmen. Konduktören stod vid den sista vagnen och hoppade på den i farten. Jag upplevde tyvärr aldrig att han inte hann med tåget och blev kvar på perrongen.

I kupén som var prydd med bruna fotografier av Lapporten och Sarektjåkko, fanns det mycket att göra. Dubbeldörrarna kunde dras ihop och låsas med en klaff, ett handtag på väggen kunde flyttas mellan Varmt och Kallt, och Notbremse kunde studeras.

Efter några minuter var vi i Notviken. Då visste jag ännu inte att det var en historisk plats, nämligen Martin Ljungs födelseort. Jag drog så hårt jag kunde i en tjock läderrem under fönstret, och tåget stannade. Efter Notviken inträffade den sensationen att nästa station, Gammelstad, dök upp på andra sidan av tåget. Nu hade konduktören, med ett ljusblått band kring mössan, hunnit fram till vår kupé. Han lyckades öppna dubbeldörrarna och kom in och klippte ett runt hål i den gröna biljetten.

Stationerna radade upp sig i snabb följd: Södra Sunderbyn, Norra Sunderbyn och Sävast. Några kor blev skrämda och skumpade iväg över fälten, en järnvägsövergång klämtade och hindrade en ensam cyklist att ta sig över. Men fortast rusade telefonstolparna.

En dörr ledde ut till vagnens öppna plattform. Här blåste det, och kopplingarna mellan vagnarna slet och skramlade, men ingenting lossnade.

Toaletten var intressant. Upplyft först båda locken. Nedlägg därefter det undre om så erfordras. Klara besked. Om man upplyfte båda locken, såg man hur fort marken där nere försvann.

En stins svängde sin röda flagga. Vi var på Bodens central, 16 meter över havet. Vi hade kört i en uppförsbacke från Luleå. Nu promenerade vi förbi Bodensia och Synnergrens Begravningsbyrå ända hem till moster Elin.

Harald Åström
Litteraturkännare och före detta svensklärare
E-kuriren måndag 10 januari 2011

Detta fastnade jag för. Så fint och kärleksfullt berättat minne. Krönikan finns inte på nättidningen så länkning är omöjlig.

Själv var jag ganska gammal då jag åkte tåg första gången. Närmaste station var Nyåker längs stambanan och jag bodde vid kusten. Varken till Örnsköldsvik eller Umeå åkte man tåg, men väl till släkten i Uppsala. Och första tågluffen med två kamrater startade i Nyåker!
.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Resan till moster Elin, Harald Åström, krönika, e-kuriren 10 januari 2011

Tråg nu och då

Mjölktråget från morfars föräldrar Johan Olof och Klara har övergått från flytande till fast innehåll. Härligt att det har en funktion och kan stå framme här och nu som annat än bara ett prydnadsföremål från allmogetiden. Den engelskt röda tunntunna linoljefärgen ser ut som den vore målad igår.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om mjölktråg, tråg, spisbröd