Vårkänslor

"Mamma, jag vill ha en filt för nu gå´ne å ha picknick ute!"

 Något liknande bör jag ha sagt då jag kom som mycket liten kom hemspringande. Jag hade sett brunt fjolårsgräs sôm hadd tent fram bårte snön på gaveln om kompisen Karins fina uthus. Redan som mycket liten kom vårkänslorna fram med ljuset och värmen.

Bakom uthuset ligger byns vackraste hus.

Ända sedan jag började blogga har jag tänkt skriva om detta kulturhistoriskt intressanta.

Och minns - för att vara khintressant behöver en byggnad inte vara flera hundra år gammal.

Själv har jag inga starka minnen av händelsen men någon filt fick jag inte ta med ut. Tror dock att det hela gladde min mor eftersom hon senare berättade om när jag ville ha årets första picknick på fjolårsgräs.

Vårkänslorna är precis desamma nu som då. Det här med upplevelser av årstider torde väl vara det sista som lämnar en människa. Att sitta ute på bron och dricka kaffe en solig vårdag tror jag nog även de som drabbats av demens kan njuta av. Det är något jag tar med mig då jag planerar byggnader.

Christina i Grannäs skriver om ett annat härligt vårtecken. Spana in!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om vårkänslor, picknick