4 februari 2014

Ett steg i rätt riktning

Nu.
Äntligen.
Har - jag - gått - med - i - en - släktforskarförening.
Fastän jag redan hållit på i många år.
Fastän jag inte är pensionär ;-)
Det känns riktigt bra.

Då jag började släktforska beställde man på biblioteket mikrofishbilder från SVAR (Svensk Arkivinformation är en enhet under Riksarkivet) av de kyrkboksidor man ville se. Alternativet var att ta semestern till hjälp och besöka SVAR i Ramsele i deras då nya byggnad. Detta eftersom mitt närmaste folkbibliotek inte hade mikrofishfilmer över de kyrkböcker där mina släkter finns registrerade. Någon gång satt jag dära Vall´n och forskade vilket var enklare och snabbare. Där gjorde jag min första felaktiga slutledning angående båtsmän vilket lärde mig mycket :-)   Sveriges Släktforskarförbunds hemsida Rötter, som startade redan 1996, besöktes flitigt.



På 2000-talet digitaliserades kyrkböckerna och jag har både besökt vårt folkbibliotek som har goda uppdaterade dataprogram och CD-skivor. Men att sitta hemma och forska via abonnemang har blivit allt vanligare. Och då är vi där igen - ensamarbete. Datorerna är bra men allt blir individualiserat vilket jag tycker är negativt. Okej, jag har gått kurser hos släktforskarföreningen i handskriftstydning sin varit utmärkta och förstås i grupp. Men de har gått på dagtid eftersom de verkar vara avsedda för pensionärer, vilket kan bli krångligt för mej.

Och nu - medlem i en släktforskarförening långt från min släkts anor men med möjlighet till kvällsarbete framför dator med senaste tillgänglig forskardata och program. Tillgång till kontakt och därmed diskussion med andra släktforskare vilket mycket väl kan löna sig. Medlemstidning, föreläsningar, resor mm. Resor till arkiv är inte att förakta. Landsarkiv besöker jag i arbetet ibland. Där finns väldigt mycket intressant, inte endast kyrkbokföring. På Riksarkivets filial i Arninge norr om Stockholm fann jag min farfarsfarmor i dödboken. Det glömmer jag aldrig.

Mycket återstår att undersöka. Hur mycket som helst. Komma längre bak i kyrkböckerna men också att spana i generalmönsterrullor och domböcker.

Det - känns - bra.
Att- ha -gått - med - i - en - släktforskarförening.
Hoppas verkligen att "peak individualism" håller på att plana ut. Det sägs att intresset som ligger utanför en själv ökar i samhället och samarbete och utåtengagemang håller på att bli större.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

11 kommentarer:

  1. Försökte mig en gång i tiden på en studiecirkel i släktforskning. På SVAR-tiden.
    Resten av deltagarna var just pensionärer, och när vi träffats några gånger, och deras släktforskning visade sig bestå i att de allihop var, om inte släkt, så åtminstone grannar, så kroknade jag tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd men haha... Jag förstår. Kanske är det bra att vara med i en förening som finns i en stad, inte landsbygd, och långt från hembygden :-)

      Radera
  2. Spännande det där med släktforskning!
    När jag och min syster har forskat en del om vår släkt tilltog spänningen och intresset för de platser som släkten härstammar från. De senaste åren har vi därför gett oss själva några sommardagar då vi sakta glider runt i Småland. Vi ser de platser där vi har våra rötter och samtidigt njuter vi av de fantastiska miljöer som vi kommer till. Utan denna "släktrunda" skulle vi aldrig ha sett dessa små guldklimpar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lilian, det låter otroligt trevligt och givande att vara intresserade av samma sak. Att försöka förstå härkomsten och vad som format människorna före er.

      Radera
  3. På 90-talet var jag med i GRUS (GRundsunda Släktforskar Sällskap) och där var det faktiskt mest yngre som var aktiva. Vi var på flera gruppresor till SVAR i Ramsele och sov över på vandrarhemmet med trevlig samvaro på kvällarna. Nu känner jag att jag faktiskt blir lite sugen på att börja med släktforskningen igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häpp, vad härligt förutseende du var i ett tidigt skede i livet, Pentamom! Det behövs fler sådana. Kör igång igen vettja även om fem barn tar sin tid i anspråk.

      Radera
    2. Apropå Grundsunda så forskar jag även på den socknen eftersom Ava och Rönnholm hörde till Grundsunda och inte Nordmaling tidigare. Min farmorsmorfar gick och läste (konfirmerades) i Grundsunda kyrka och bodde då där på kyrkvallen i en kyrkstuga där under veckorna.

      Radera
    3. Jag har för mig att dom som forskade på Nordmaling hade problem eftersom kyrkböckerna där hade brunnit upp i samband med att Ryssen härjade, men jag kanske minns fel? Själv har jag forskat mest på Åsele, Fredrika, Bjurholm, Anundsjö, Sidensjö, Björna, Själevad och Gideå där böckerna finns kvar.

      Radera
    4. Nja, bränder sägs ofta vara orsaken till att en släktforskar inte kommit längre. Så även längre söderut i Norrland. Ofta kanske det är bortförklaringar. I hemsocknen vet jag släktforskare som kommit långt bakåt från krigsåren. Vi får se hur det går för mej med forskningen i Västernorrland.

      Radera
  4. Åh vad roligt! Det är en sådan där sak som jag tänkt att jag ska ge mig på, bara barnen blir lite större.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen roligt. Detektivarbete. Långsamarbete. Rogivande med trevliga aha-inslag :-)

      Radera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...